Den brukar liknas vid en Wettextrasa, och det sägs att en amerikansk turist en gång misstog den för att vara servetten och sonika placerade den i sitt eget knä.
Injera är Etiopiens nationalrätt. Den äts varje dag och överallt. Jag har tur. Jag tycker om injera. Jag brukar till och med besöka etiopiska restauranger i Stockholm, och äta just injera. Så i början av min Etiopienresa är jag entusiastisk. Vi inleder resan med en perfekt tillagad injera på restaurang Lucy i Addis Abeba, som ligger nästgårds med museet som visar kvarlevorna av Lucy, den berömda förmänniskan.
Injeran är disktraseliknande i sin konsistens, dessutom är den till färgen oaptitligt brun eller beige. Injeran är stor som en pannkaka, tillagas på teffmjöl (teff är ett glutenfritt, näringsrikt sädesslag), och serveras med kryddiga röror, grönsaker och kött.
Att äta injera är socialt. Alla äter från samma stora fat. Med händerna. Eller med högerhanden om man ska vara korrekt. Onsdagar och fredagar är fastedagar och då är tillbehören vegetariska för den som önskar.
Efter att ha rest runt i Etiopien i en vecka, och i by efter by ha serverats denna pannkaka, känns det dock bra med ett litet injerauppehåll. Men så småningom är jag nog redo för injera igen.
