Glenn Hysén: “Alla får skämta hur mycket de vill om mig”

Glenn Hysén går alltid vidare, ger aldrig upp. För Icakuriren berättar den tv-aktuelle göteborgaren att han är sig själv i alla lägen. Han skämtar om allt, ångrar inget.

Telefonen ringer. “Hallå, det är Glenn. Jag hann aldrig ringa dig i går. Äh, trisslotten. Den förändrar ingenting. Det är klart det vore gött med mycket pengar, det finns en del hål att stoppa i. Men jag är som en teflonpanna, allt som händer bara rinner av mig. Jag blir aldrig överraskad, varken av bra eller dåliga grejer. Händer det något tragiskt blir jag ledsen och deppig, men det är bara att gå vidare”.

Ett par veckor har gått sedan jag var hemma hos Glenn Hysén i hans lägenhet i Lunden i östra Göteborg. Bara några dagar efter vårt möte gick TV4 och Glenn själv ut och berättade att den folkkäre, tidigare landslagsmannen i fotboll, kommer att besöka tv-studion den 7 april. Hans lott, den han köpt innan han gick på bussen till flickvännen Therese Skoglund i Kungälv, visade tre tv-apparater med 60 kronor i varje ruta. Men när han steg av bussen den där novemberdagen slängde han först påsen. Lotterna han köpt var redan glömda. Plötsligt kom han ihåg, började leta i papperskorgen på bussen och hittade lotterna. På busstationen skrapade han utan att riktigt förstå vad det innebar. Sen blev det kalabalik på Ica Maxi i Kungälv. På telefon poängterar Glenn Hysén att han inte är nonchalant, flera gånger om uttrycker han sig så. Han vill inte verka kaxig. Men han går helt enkelt inte runt och tänker på vad han ska göra med pengarna. Det får bli som det blir.

Tillbaka till besöket hos Glenn. Göteborg är ovanligt vintrigt den här dagen, snön yr utanför fönstret. Men Glenn Hysén gör som han brukar hemma, går runt barfota i badtofflor. Han har orange kortbyxor och en pikétröja. Lägenheten är sparsamt möblerad. Där finns ett par bokhyllor där familjekorten är fler än böckerna. I bokhyllorna finns också, inte framställda på något sätt men ändå, de står där; hans två Guldbollenstatyetter som visar att han var Sveriges bästa fotbollsspelare 1983 och 1988. Där finns också ett par medaljer, som de han fick när IFK Göteborg vann Uefacupen 1982 och när Liverpool FC vann engelska ligan 1989-90. Men viktigast i rummet är den stora skinnsoffan. Det är där han ligger när han kollar sport, i hörnet vid fönstret, specialplatsen.

“Jag har inget flås”

I vår syns Glenn Hysén i Mästarnas mästare. Liksom övriga deltagare har han fått munkavel av SVT, men han vill knappast skapa förväntningar kring sin egen prestation.

– Jag var i hyfsad form efter Let’s dance förra året. Jag gick ner elva kilo under de veckorna. Men jag har inget flås, det är så tråkigt att jogga. Så jag hoppades på tänkegrenar, men det var ren fysik alltihop.

– Det var kul, men skitjobbigt och hemligt. Jag får ju inte säga något om hur det var.

Glenn Hysén är själva sinnebilden, beskrivningen, av ordet folklig. Han är en kändis som, allra mest i Göteborg men också i resten av landet, med jämna mellanrum får rubriker och pryder löpsedlar. Han säger det han kommer på i stunden och han gör inte skillnad på folk och folk, han är likadan vem han än möter, säger han.

– Det är inget skryt eller fjanteri utan jag är den jag är i alla sammanhang. För jag klarar inte av att spela någon roll. Vi var på kungamiddag 1988, jag och Helena. Fråga inte varför de bjöd in just mig, men de har fyra sittningar varje år. Det var frack och grejer. Det är nog min stil, säger Glenn, skakar på huvudet och skrockar innan han fortsätter:

Skitstela i början

– Vi kom in på slottet där och gubbar kom med spett som de bankade i golvet: “Välkomna in i salen”. Så stod vi där och jag kände mig helt borta. “Middagen är serverad”. Vi hamnade bredvid Greve von vad det nu var. Skitstela i början. Så går det en stund, lite vin korkas upp och det lättas lite på flugan. I grund och botten är de flesta lika. Men det är som om det ska finnas någon slags sköld. Som att man ska vara någon annan inför de här typerna. Efter middagen var det kaffe och sen: “Nu kommer kungaparet och prins Bertil och prinsessan Lilian“. Så jag stod och tänkte på vad fan jag skulle säga. När de väl kom fram: “Tjena”. Jag kan ju inget annat. Sen: “Drinkbordet är serverat”. Efter det kom Tarras Wahlberg fram och sa: “Önskas det talas med Konungen?”. Jag blev helt paff och sa: “Najj, vad vill han mig?”. Jag fick inte fram något annat. Hade jag varit smart hade jag gått fram och pratat med honom lite. Men det sket sig ju.

Glenn Hysén växte upp på Hisingen, spelade fotboll i IF Warta och tillsammans med farsan satt han framför Tipsextra varje lördag. Han drömde om att en gång vara en av dem, en av spelarna, en som slet i snön och leran varje vecka. Av pappa Kurt lärde han sig att inte gapa efter för mycket, att ta ett steg i sänder. Som Glenn själv berättar historien var han inte ens bland de fyra-fem bästa spelarna i laget. Men när storklubben IFK Göteborg skulle spana på Wartas talanger var Glenn Hysén bäst på plan och plötsligt var det honom de ville ha.  Som mittback var han inte den snabbaste spelaren, inte den mest tekniske, men “jag kunde tänka lite, jag kunde placera mig rätt, jag behövde inte springa hela tiden”. Dessutom hade han, och har, en vilja, en krigarinstinkt, som han menar att hans barn ärvt av honom. De ger aldrig upp.

– Efter 35 sekunder av min första allsvenska match, det var 1979, fällde jag IFK Norrköpings Janne Svensson. De fick straff. Då kom Conny Karlsson fram till mig: “Det är ingen fara, det kan inte gå sämre nu. Bit ihop”. De orden sitter därinne fortfarande. Det går inte på räls jämt. Du kan ju inte lägga dig ner och dö, skita i allt, för lite motgång.

Cirkeln har slutits

Han tackar Sven-Göran “Svennis” Eriksson för mycket, tränaren som kom till IFK Göteborg 1979 och som förde dem till seger i den prestigefyllda Uefa-cupen 1982. Med den lugne värmlänningen som tränare fick många unga spelare, däribland Glenn Hysén (och tre andra Glenn; Holm, Strömberg och Schiller) chansen och tog den. Nu har cirkeln slutits, Glenn Hyséns son Tobias är numera proffs i Kina, i Shanghai East Asia. Tränar laget gör Sven-Göran Eriksson.

– Den gubben har betytt hur mycket som helst. Han är en unik människa. Jag har aldrig hört honom höja rösten. Han är kolugn även när det går åt helvete. Jag har trott att han haft ett vadderat rum i källaren eller så, där han går ner på nätterna och avreagerar sig och sparkar i väggarna. Nej, men han är sig lik, så trevlig.

Tjötet, humorn och jargongen

Under sin karriär spelade Glenn även i holländska PSV Eindhoven, i italienska Fiorentina och i engelska Liverpool och i göteborgsklubben Gais. Liverpool ser han numera som sin andra hemstad, han älskar tjötet, humorn och jargongen.

Då och då ringer hans mobil. Signalen är hög och gäll och under vårt samtal låter han den ringa utan att svara. Men han undrar lite irriterat hur man gör för att begränsa antalet signaler som går fram. Särskilt teknisk är han inte även om han gick elteknisk linje på gymnasiet och jobbade på Emil Lundgrens el fram till han blev proffs på heltid i Holland 1983.

– Ja, elektriker kan jag ju inte bli igen i alla fall. Det hade blivit kortslutning i hela jävla Göteborg!

När Glenn pratar, svär han, om och om igen. Att skriva som han pratar är omöjligt. Svordomarna är helt integrerade i hans vokabulär och i hans vitsar, ofta varken rumsrena eller särskilt politiskt korrekta.

– I ett omklädningsrum skämtar man om allt, men vi har ju aldrig menat något illa med jargongen. För mig har fotbollen alltid varit lika mycket att tjöta och skämta, att vara en i gänget, en i gruppen, som själva spelet.

Gång på gång understryker han att han har haft mycket tur i sitt liv. När han fortfarande bodde i Liverpool hörde TV3 av sig och undrade om han ville vara expertkommentator. Insatsen i den matchen, mellan Everton och Tottenham, ledde till att han aldrig behövde grubbla på vad han skulle göra efter fotbollen. I nästan 20 år hördes han som fotbollsexpert i TV3 och andra kanaler.

Hans svacka kom senare. Våren 2009 blev han uppsagd av Viasat. Då gick Glenn till Arbetsförmedlingen och sökte jobb, trots att bland andra Tobias, sonen, inte tyckte att det var en särskilt bra idé. Skriverierna om Glenns arbetslöshet gjorde att AIK:s fans senare häcklade Tobias från läktarna: “Tobbes farsa har inga pengar”.

– Vad skulle jag göra, jag hade ju ingenting. Jag måste väl kunna gå dit, som alla andra. Det var inget märkvärdigt. Och att de sjöng om mig, det bekom mig inte ett skit. Det finns ju ändå en viss humor i det. Alla får skämta om mig hur mycket de vill.

Gjort är gjort

Det har även drivits hejdlöst med kvinnokarlen Glenn Hysén, bland annat i Dramatenpjäsen Liv Strömquist tänker på dig! Men Glenn bryr sig inte. Hellre skämt än hat. Dessutom säger han att han har sig själv att skylla eftersom han inte “hållit sig i skinnet”. Som när han var otrogen mot sin andra fru Helena i slutet av deras äktenskap, då han också drack en hel del alkohol. Han är medveten om att hon hade det tufft. Men ångrar sig, det gör han inte. Gjort är gjort.

I dag jobbar han för fotbollstidningen Match och för ett stort spelbolag. Av och till har han också tränat och hjälpt till i förortsklubben Utsiktens BK. Tränardrömmarna finns kvar, men för att gå vidare måste han gå minst en tränarkurs.

– Tidigare har jag bara kört, med högt tempo och gapa och skrika och egga på gubbarna. Det behövs träningsprogram, lite struktur. Det har jag inte för fem öre. Så jag vill gärna stå vid sidan av planen och träna ett kanonlag, men det tar mycket tid och då måste jag kunna leva på det och de pengarna finns inte i Utsikten.

När Glenn Hysén spelade fotboll tjänade han mycket pengar, men inte alls så mycket pengar som betydligt sämre spelare tjänar på sitt spelande i dag. Inte heller det är han bitter på. Han har levt i nuet, inte hållit särskilt hårt i plånboken och han menar att man får inte en andra chans att leva även om han tycker att det var pinsamt att tvingas låna pengar av Tobias för några år sedan.

– Det är inte så att jag aldrig grubblar. Men man får vara glad att det mesta flyter på.

Utanför fönstret har mörkret sänkt sig över Tåns kyrkogård och Göteborg. Snart kommer en kompis som ska laga mat åt sig och Glenn. Matlagning är inte det före detta fotbollsproffsets grej.

– Det blir en fin kväll. Både Blåvitt och Liverpool spelar. Då behöver man inte röra sig från platsen i soffan!

 

Av Martin Röshammar

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top