Oldsberg: “Jag är aldrig nöjd efter en sändning”

Gilla Icakuriren på Facebook

Som en av få kändisar utan hemligt telefonnummer är Ingvar Oldsberg van vid samtal från okända, vid halv två-tiden på nätterna till exempel. Varför inte? Det är kul. Nattugglan Oldsberg är ändå vaken, kollar nyheterna på CNN.
– God morgon, säger jag.
Att surra med folk, ta saker på studs, se möjligheterna i det spontana – det får Ingvar Oldsberg att ticka. Nyligen impulsköpte han en gammal kran i Göteborgs hamn. Inget flockdjur, Oldsberg. Gigantisk aptit på livet, fortfarande. Notoriskt svår att riktigt få grepp om.

Tröttnar aldrig på folk

Vårt möte föregås av ungefärliga besked, långa upptagetsignaler och avstämningar i en fullspäckad kalender. När vi slutligen fått till det och slår oss ner i solskenet på stamhaket Signores uteservering, ett stenkast från den oldsbergska våningen vid Vasaplatsen i Göteborg, har han plötsligt all tid i världen. En bekant, som kallar Oldsberg för “borgmästarn”, slår sig ner vid bordet. Några tjejer far förbi i en öppen bil, vinkar och tjoar. Oldsberg älskar det.

Blir du aldrig trött på folk?
– Nä. Du vet, man lär sig mycket av människor. Häromdagen mötte jag en dam med en katt som blivit dålig. Hon skulle till veterinären, och så snackades vi vid efter kattbesöket. Det var jätteroligt!
Parhästen från På Spåret, tennisoraklet och kompisen Björn Hellberg, har beskrivit Ingvar Oldsberg som blixtrande, dynamisk, allmänbildad. Om än kanske inte någon intellektuell. Böcker är han för rastlös för. Däremot tidningar och magasin, gärna om historia. Och tv-dokumentärer. Häromkvällen såg han en om 1900-talets nationalism. Jätteintressant. Från Påskupproret på Irland 1916 och framåt.
I uppväxtens Mölnlycke hördes den sport- och omvärldsintresserade Ingvar Oldsberg härma Hyland och radions utlandskorrespondenter, cyklandes på väg till skolan. Grannarna blev oroliga och hörde av sig till mamman, om att pojken nog blivit tokig som pratade för sig själv. Hon var förresten mycket noga med läxorna.

Bildquiz: Hur bra koll har du på 80-talet?

– Ja, jag blev tvingad – inom citationstecken – att redovisa läxorna i stort sett varje dag. För hon sa hela tiden att en människa utan bakgrund inte har någon framtid. Själv ville jag bara ut och spela fotboll, min stora last på den tiden, så jag lärde mig att snabbt memorera och läsa in. Fortfarande kan jag memorera en A4-sida på väg i taxi någonstans för att göra en stand-up. Jag kanske inte bär med mig alltihop efteråt, men talet jag höll till Ingemar Johansson på Idrottsgalan för över tio år sedan skulle jag kunna dra här och nu.

 Läs vidare på nästa sida>>

Otvunget är förberett

På Oldsbergs agenda inför hösten står en ny säsong av Bingolotto. Den förut så slokande långköraren har vitaliserats under hans programledarskap, med kraftigt ökad lottförsäljning och uppgradering från tv-landskapets undervegetation till finkanal-status i TV 4. Jag ber honom försöka förklara hur han burit sig åt.
– Att lyckas med tv-program i direktsändning, oberoende av när det går och vilken karaktär det har, handlar om att utnyttja direktsändningens alla villkor. Spontaniteten, improvisationsförmågan, övergångarna. Redan idén om att ta in ett skrivbord i studion, hämtad från David Letterman, satte en liten stämpel. Vad blir det för tugg här? Vad händer, vad är det för grejor på bordet?
– Ska jag vara ärlig hade Marie Serneholt och de andra ingen sportslig chans. Så de ska inte dömas. De hade bara en timme på sig att genomföra jag vet inte hur många spel, fick hasta från det ena till det andra. Under de villkoren hade jag aldrig tagit jobbet. Jag fick igenom ytterligare sändningstid, först en halvtimme, sedan ytterligare en kvart. För att kunna dämpa och bygga upp, innan det är dags för nästa spel.
Att vara nervös inför sändning la han av med cirka 1974.  Men ingenting tas för givet, mycket av spontaniteten, otvungenheten, upptågen och folkligheten i tv-rutan är i själva verket en noga uttänkt operation.
– Improvisation och lekfullhet kräver mer förberedelser än något annat. Det sa Hasse och Tage också. Det som verkar otvunget är förberett. De här vanliga frågorna – hur känns det? Hur mår du? – är ju inga förberedelser alls, i många fall. Förberedelser är A och O för att kunna improvisera.

Läromästaren Hyland

Han kommer in på det som, utöver hans genuina intresse för människor, kanske är nyckeln till positionen som Sveriges kanske enda programledare av internationellt snitt: sökandet efter perfektion. Läromästaren Lennart Hyland kunde sitta och älta sina hörnor till långt inpå småtimmarna och Oldsberg är lite av samma sort.
– Jag har aldrig varit nöjd efter en sändning. Aldrig någon gång. Inte så jag går och grämer mig, men jag tänker ibland att äh, där missade jag ett läge, säger han.
Men samtidigt – utrymme för misstag måste få finnas. Det blir mer levande då. Så där är det med tv. Det finns inget facit.

Du är 70. Måste du jobba?
– Ja, det tror jag. Mentalt skulle det nog påverka mig negativt att känna “nu har jag ingenting, varken idag eller imorgon eller resten av månaden”. Det tror jag. Sen har jag med åren lärt mig säga nej till saker, som tar på krafter som ständigt är i dalande. Förr var det ännu mycket mer resande, Loket och jag for runt som cirkusapor ifrån det ena till det andra, jubileum och fotbollsmatcher och Ica-butiker…
– Nu jobbar jag mer i perioder, för att sedan lägga välbehövliga ledigheter däremellan. Maria och jag har just varit i Krakow i fyra dagar, fantastisk stad, med kultur och historia, svensk historia också. Sen var vi i Dublin förra veckan med Trinity College och alla de här författarna.
Maria heter Sandeblad i efternamn och är Ingvar Oldsbergs käresta och särbo. Hon driver ett hotell i Göteborg och paret träffades 2008 ungefär. De bor bara något kvarter från varandra och ses i stort sett varenda kväll.
– Ja, när klockan blir fem-halvsex-sju går vi ut och käkar och pratar lite. Sen går jag hem och ser på CNN.

Planer på äktenskap?
– Inte i det alldeles omedelbara. Men det kan ju en framtid också innehålla, oberoende av var vi hamnar geografiskt i tillvaron. Jag menar, det är ju inget som säger att man ständigt bor kvar i Göteborg. Man kanske kan bo någon annanstans, Europa är lättillgängligare än någonsin, Spanien älskar jag med dess kultur, historia, attityd… men vi har inga omedelbara planer.

Sa upp sig

Ingvar Oldsberg har flera långa förhållanden bakom sig. Har varit gift två gånger. Tidigare flickvännen Pauline Wood från New York har berättat hur hon föll för den “öppne och galne” göteborgaren, så befriande olik alla andra svenskar hon träffat. Men Oldsbergs livsstil utan vidare stabilitet eller trygghet blev till slut för mycket. Sedan förhållandet sprack är de ändå fortsatt goda vänner, och så är det med hans andra ex också.
– Man vinner ingenting på motsättningar. Det är så dumt, ger så korta segrar, om man nu skulle gå in i dispyter. Då är det  bättre att vinna på sikt, så att säga.
– Jag står för att jag vill att det ska hända saker. Det kan väl ligga en stabilitet och trygghet i det också? Om det nu är så att vi har förutsättningarna att åka till Dublin, Maria och jag, så säger jag: då beställer vi nu, då? Istället för att tänka på saken, göra det fem dagar senare, eller nästa månad. Det blir inte roligare för det. Snarare tvärtom.
I mitten av 80-talet stegade Ingvar Oldsberg in till sin dåvarande chef på Sveriges Television Steen Priwin och gjorde det nästan otänkbara, sa upp sig.
– Jag var trött på korridorer, passivitet, moduler och sammanträden.
En överenskommelse träffades om att Oldsberg skulle fortsätta göra program på frilansbasis.
– Steen förstod att det var ett riskmoment för mig det här med moduler, så han ordnade ett bord åt mig i SVT:s kafé. Och en telefon på bordet. Där satt jag, och medan tjejerna fyllde på kaffet kom gäster förbi.  Folk som skulle in till olika program. Jarl Kulle, på väg till Siewert Öholm. Jag sa, jo Jarl, får jag bjuda på en kaffe? Så satte han sig ner. I mitt julprogram, skulle inte du kunna läsa en dikt där? Jo, jo, det klart. Så kom Torbjörn Nilsson, fotbollsspelaren. Jag sa Torbjörn, lördag – Tipsextra? Så du vet, där var bästa platsen. Där hände grejor.
För fem år sedan diagnosticerades Ingvar Oldsberg med cancer. Första tecknet på att något inte stod rätt till kom betecknande nog i direktsändning, smärtor som gjorde det svårt att sitta under en intervju med Kjell Bergqvist i Här är ditt liv. Cancern hade satt sig som en kula vid ändtarmsöppningen. Under cellgiftsbehandlingen valde han att arbeta, bland annat som kommentator under brottnings-SM i Arboga.
– Jag hade en stor påse på magen med cellgifter. Brottarna, som kan vara riktiga såna här urskogsmänniskor, tyckte att jag inte var riktigt klok. Men cellgifterna hade ju inte tagit bättre om jag suttit hemma på en stol.

Hur mår du idag, kroppsligen?
– Bra, synen är lite dålig bara. Så jag ska gå och kolla det. Men det får man ju ta. Sedan gör jag en cancerkoll en gång i halvåret, med bra resultat hittills.
På kafébordet framför honom ligger en snusdosa, men rökningen har han slutat med för länge sedan. Även alkoholen har han kraftigt dragit ner på, det går månader mellan tillfällena han tar sig något starkare. Det har inte direkt med hälsan att göra. Allt har sin tid, bara.

Möten spelar roll

Oldsberg fyrar av sitt karaktäristiska, kluckande magstödsskratt när hans affärer kommer på tal.
– Ja, de är ju inte så lysande…
Dalsländska herrgården Baldersnäs som gick i konkurs. Oldsbeach i Mölndal med artificiellt solljus och paraplydrinkar, en tropisk inomhusplaya som inte heller den gick ihop. Försöket att skapa ett västsvenskt affärscentrum i, av alla ställen, kaliforniska Kingsburg med 7 000 invånare. Resebyrån han grundade tillsammans med brorsan i ungdomen, Snobben-Resor, som aldrig fick några bokningar.
– Fast allt har varit kul, roligt, givit erfarenheter. Som alltid togs alla beslut spontant, och jag ångrar mig inte ett dugg. Baldersnäs, ett fantastiskt ställe med 17 byggnader, engelsk park och tilläggsplats för 40 båtar, gick jag back på. Men jag skulle aldrig vilja vara utan de minnena. Midsommaraftonen där Bosse Larsson, som nu gick bort, ledde dansen. Kronér som spelade på terrassen, Berghagen, Wenche Myre – det var skoj!
– När du en gång summerar tillvaron är det givetvis minnena och folk man mött som spelar roll. Inte vad man pekuniärt har i en resväska vid sidan om.