Vad du äter visar vem du är – eller vill vara

– På tallriken ligger vi själva, och allt vi tycker är viktigt i livet, menar Richard Tellström, till vardags måltidsforskare vid Örebro universitet, som skrivit boken Hunger och törst: svensk måltidshistoria från överlevnad till statusmarkör (Forum förlag). 
Han liknar maten på tallriken vid en teaterscen. Pjäsen som spelas handlar om socialt anseende och vilken rang man har, eller vill ha, i sin grupp.
Vi lyfter fram det vi vill att andra ska se, och förhoppningsvis gilla. Föreställningens syfte är att skapa relationer.
– Det nya är det stora mat-engagemanget som vi idag ser bland en betydande del av befolkningen. Och som saknar motsvarighet i historien.
Eftersom maten vi väljer säger något om vår livsstil, och oss själva som individer, har den blivit ett allt viktigare uttryck i dagens samhälle, enligt Richard Tellström. Han tolkar det som ett höjt tonläge, avseende mat: Vi läser om mat och ser proffsen laga den, i olika tv-program. Vi kan mer om råvaror och matlagning än tidigare. Vi delar med oss av recept i bloggar. Vi försöker härma restaurangmaten hemma i våra egna kök. Vi har proffsutrustning som vakuumförpackare och sous vide-kokare. Vidare har vi fått fler ord för att uttrycka smaker och njutning.
– I Systembolagets vinlista, finns numera drygt 250 olika ord som beskriver smaken. För knappt tio år sedan, användes endast 50, konstaterar Richard Tellström.
En bieffekt av det här höjda tonläget kring mat är att vi förutom att berömma även kan döma andra utifrån vad de har på tallriken.

Snabbmat är lågstatus

Snabbmat, vanligen kallad skräpmat på grund av dess höga innehåll av fett, socker och salt, anses generellt sett vara lågstatusmat.
– Vi tycker att vårt eget sätt att äta på är det bästa, och moraliserar över människor som väljer snabbmat, ungefär som när vi tycker att andra har dålig musiksmak eller läser kiosklitteratur. Och vi ger dem kostråd som går ut på hur man kan äta bättre, det vill säga som vi själva.
Däremot berättar vi inte så gärna om måltider som mamma Findus har lagat åt oss. Där kommer en vit lögn väl till pass, tolkar Richard Tellström.
– Man kan nog anta att vi ljuger rätt så mycket kring det vi äter, säger han.
Det kan vara att påstå att man ätit, eller själv tillagat, något som är i ropet, bara för att passa in i sin grupp.
Att ha begränsat ekonomiskt utrymme är inget hinder för matstatus. Det går att laga trendig mat på billiga råvaror. Som att koka högrev tills det kan dras isär och kallas “pulled beef”. 
– Om vi har små medel att handla för, finns andra sätt att signalera ett mervärde i maten, det kan vara hur den lagas, kryddas, kombineras, säger Richard Tellström.
Vilken mat som ger social status är i hög grad kopplat till det sammanhang vi lever i. Det är inte lika i alla grupper, och varierar med åldern.
– Våra idéer om hur andra människor äter är fördomar, som oftast mynnar ut i att vi själva äter bäst. Det finns även ett klassmässigt val, relaterat till utbildningsnivå och egen ekonomi. Grunden till indelningen är vårt behov av att få höra till den grupp som vi vill vara en del av, som skänker oss trygghet och gemenskap, funderar Richard Tellström. 

Får gärna synas i reklamen

Våra föreställningar säger att arbetarklassens mat handlar om enkel tillagning och om mättnad, det ska vara rikligt med mat. Produkterna får gärna synas i reklamen. De har då fått en godkännandestämpel, som något som alla äter. Medan överklassen, enligt Richard Tellström, väljer råvaror, dryck och tillagningssätt efter tradition. Men tar samtidigt gärna intryck av sådant som kan ses i metropoler som Paris och New York, och är öppna för förändring. Tradition är sådan mat som främst hör till det “höga franska köket”, något som har en unik karaktär och inte är masstillverkat, förklarar Richard Tellström.
Medelklassen beskriver han som den ängsligaste.
– De vill lägga sig till med det som överklassen har, eller det som kultureliten för tillfället förespråkar och gillar. De är rädda att välja fel, eftersom det kan medföra att man tappar i anseende. Därför plockar medelklassen aldrig influenser “nerifrån”, eller från dem som står utanför samhället, förklarar Richard Tellström.

Korvens klassresa

Vill man veta vilka livsmedel, råvaror och kryddor som har hög status just nu, kan man kolla runt lite i sin matbutik. De är ju måna om att ta in råvaror och livsmedel som vi köpare tycker är angeläget att äta, och därmed köpa.  
– Just nu väljer vi gärna produkter som starkt signalerar att de är äkta, hantverksmässigt gjorda.  
På så sätt har korven gjort en klassresa. Från billig, lättlagad trotjänare för drygt en 50-lapp per kilo, till specialgjord gourmetmat, med goda kryddor och hög andel kött, för 175 kronor kilot, hos namnkunniga korvmakare.
Så har det inte alltid varit. På 1800-talet förknippades korven med fattigdom och de “finare” klasserna i samhället höll sig borta från den, eftersom den signalerade armod.
Av det kan vi dra slutsatsen att även det som vi väljer bort, säger något om vår status. När vi ratar något gör vi det genom olika filter. Det kan handla om anseende, det vill säga vad viss mat förknippas med. Om hälsa: Att vi tänker att vissa råvaror och livsmedel innehåller substanser som inte är nyttiga för oss. Eller så följer vi någon diet där dessa inte ingår. Vi kan också utesluta på grund av religion och etik.
Gemensamt för alla, oavsett kosthållning, är att vi inte vill göra bort oss och bli påkomna med att äta något “förbjudet”. Kör man köttfria måndagar är det pinsamt om någon ser en äta en varmkorv på väg hem till den vegetariska chiligrytan.
– Dels riskerar man att kana utför i den sociala rutschkanan, dels kan vi betraktas som opålitliga, eftersom vi bevisligen inte lever som vi lär.

Av Mia Coull