“Jag är egentligen ganska feg”

Från korgosse i katolska kyrkan till kriminell. Från proffsboxare till pastakung. Paolo Roberto, 46, har byggt sig ett hus intill exfrun, och inviger sin första restaurang i sommar.

Ålder: 46 år.
Familj: Barnen Enzo, 11 år, och Elisa, 8 år.
Bor: Hus, Stockholm.
Yrke: Föreläsare, mat- och träningsprofil, författare, restaurangägare med mera.
Bakgrund i korthet: Huvudroll i kultfilmen Stockholmsnatt från 1987, baserad på hans egna erfarenheter som ungdomsbrottsling. Roller i ytterligare fyra filmer plus spelade sig själv i Flickan som lekte med elden. Svensk och nordisk mästare i taekwondo och kickboxning. Proffsboxare i tio år med två titelmatcher om VM-bältet. Ur tv-karriären: dansat i “Let´s dance”, programledare i “Robinson”, ledde matlagningsserien “Primo Paolo” med sina italienska släktingar. Flera kokböcker samt böcker om träning. Säljer italiensk färskpasta och pastasåser.
Aktuell: Med sin tionde bok, Paolos budord. Öppnar stor italiensk restaurang i Stockholm.

Paolo Roberto bor i ett villaområde utanför Stockholm i ett grått, ganska litet hus av betong med många höga fönster. Huset ser närmast ut som ett annex till den stora villa där han bott med sin exfru Lena Roberto och parets två barn, Enzo, 11, och Elisa, 8. De skilde sig 2012, och Lena bor kvar i villan.
– Jag ritade mitt nya hus själv, och flyttade in här förra sommaren, berättar Paolo.
– Det funkar bra att bo så nära. Vi är goda vänner. Barnen snarare sover än bor antingen hos mig eller Lena – dagtid går de mellan som de vill. Så för dem är det ingen större skillnad jämfört med förr då vi var gifta.

“Min exfru är min chef”

Paolo och Lena jobbar också ihop.
– Jag har nio företag. Ser man dem som en romersk armé är jag centurion; jag marscherar tillsammans med soldaterna. Lena är legat, befälhavare; hon pekar vart vi ska gå.
– Hon är vd, jag är ägare – så hon är min chef.
I augusti ger Paolo ut sin tionde bok, Paolos budord med 100 filosofiska, peppande textbitar på temat må bra. Bästsäljande boken Paolos träningsbibel kommer snart på kinesiska. Han öppnar sin första restaurang i sommar – Panke Fresco – på Åhléns City Stockholm; en storsatsning på 450 kvadrat med pizzeria, kaffebar, spaghetteria, gelateria. Sen tidigare är Paolo delägare i Körunda hotell. Han föreläser och säljer italiensk färdigmat.
– Jag äger fina olivodlingar i Italien, nyligen var jag nere och köpte lite mark. Min färskpasta har nu 15 procent av den svenska marknaden, pastasåserna ännu mer.
Ditt imperium växer. Hur känns det?
– Det är fantastiskt kul, men jag är inte den som går omkring och är euforisk över det. För mig är det lite skit samma om jag svabbar ett golv eller öppnar en restaurang. Det är ett arbete som ska göras. Jag har alltid varit extremt målinriktad och tagit tag i det som ligger framför fötterna.
Hur rik har du blivit?
– Företagen omsätter en jäkla massa pengar, runt 100 miljoner, men ytterst lite hamnar i min ficka. Jag tar ut en hyfsat hög lön, men jag bygger framför allt företag. Jag gasar – investerar det mesta i nya idéer.

Gillar inte dieter

Merparten av Paolos nybyggda hus består av ett stort ljust rum med fönster åt tre väderstreck och en pizzaugn, där man också kan grilla kött. Två romerska ringar hänger från taket och på golvet en brottarmatta. Det stålblanka köket har öppna hyllor med kryddor, vin, italienska delikatesser. Bokhyllan domineras av kok- och träningsböcker samt böcker om historia och religion. Tjocka verk om Caesar, Napoleon. Katolska katekesen.
Hur ofta lagar du din egen färdigmat?
– En gång i veckan, på måndagar då barnen har olika aktiviteter och jag tränar. Annars lagar jag all mat från grunden i italiensk stil.
– Jag tycker också om att sololaga till mig själv. Då blir det trippad komage på romerskt vis eller något annat som bara jag gillar.
– Till frukost äter vi ursvenskt. Havregrynsgröt och blåbär.
Något du inte äter?
– Jag äter inte kakor och tårta och sådant till vardags, utan sparar det till helgen. Min egen 5:2-metod, haha.
Du gillar inte dieter, som LCHF och 5:2-metoden?
– De skapar bara ångest kring mat och förstör faktiskt människors liv. Svenskarna är Europas mest bantande folk – och vad lär sig barnen? Jo, att mat är farligt: ett problem. Var femte tonårstjej har någon gång stannat hemma från skolan för att de känt sig fula – det är de förbannade dieternas fel.
– Mat är njutning och gemenskap. Vill du går ner i vikt ska du röra på dig mer, äta lite nyttigare och dricka vatten till maten, punkt.
Vilket är ett av Paolos 100 budord i nya boken. Varför en bok med budord?
– Jag har otroligt många följare på sociala medier, och jag märker att folk reagerar starkt när jag tar upp andliga frågor. Så jag tänkte att jag samlar ihop det som präglar mig. Grejer jag snappat upp från katolska biktfäder, yogamästare, boxningstränare, böcker.

“Tron är mitt fundament”

Paolos pappa Vicenzo flyttade från Neapel till Sverige på 1960-talet. Han träffade Paolos mamma Ellen – som är skotsk-svenska – på ett dansgolv i Schweiz. Från det år Paolo fyllde tolv åkte han ensam till sina italienska släktingar och stannade två månader varje år.
– Nu åker jag dit en gång i månaden. Matkulturen i Italien är så stark och självklar – man blir automatiskt intresserad av mat och matlagning där.
Paolo är katolik, och varje kväll ber han en aftonbön på latin tillsammans med barnen.
– Att be ger mig en inre stillhet och stadga, jag slappnar av.
– Tron är mitt fundament. I grunden handlar den om att utan kärlek i ditt hjärta kan du inte älska Gud. Inget är så viktigt som kärleken till din nästa. 
Som barn var Paolo korgosse, en som hjälper de katolska prästerna, och gick i söndagsskola i den jesuitiska församlingen.
– Jag gillade det, att prata om andliga frågor. Varje sportlov åkte vi till Birgittasystrarna i Falun och bodde i klostret. Det var undervisning i tron, och så kastade vi snöboll.
Han beskriver sin uppväxt i Upplands Väsby utanför Stockholm som trygg.
– Jag uppfostrades ganska strängt, men med massor av värme. Jag ville bli arkeolog. Gillade naturen och historia, gick i gummistövlar och var ambitiös i skolan. Började träna judo som sjuåring.
Men i sjuan hände något.
– Jag vann några bråk mot äldre killar, och blev kung – jag fick status, tjejer. Samtidigt blev min dyslexi ett problem. Jag är högpresterande, vill vara duktig, men nu gick det uselt i skolan. Diagnosen dyslexi fick jag långt senare.
– I dag kan jag se hur jag trappsteg för trappsteg gick neråt. Men eftersom varje steg inte kändes så stort märkte jag inte hur jag sjönk från buse till tung kriminell.

En av Sveriges farligaste ungdomar

Som 14-åring drogs han in i ett förhörsrum på T-centralen där flera poliser slog honom med batong.
– De skrek att jag rånat en pensionär, men jag var oskyldig. Den kränkningen präglade mig, jag ville ha revansch.
Stockholmspolisen klassade Paolo som en av Sveriges tre farligaste ungdomar under 18 år, och via filmen Stockholmsnatt – där Paolo mer eller mindre spelade sig själv – blev han rikskänd gatubrottsling. Vändpunkten kom när Paolo var 19 år och satt i ett polisförhör.
– Jag skulle resa mig och gå när polisen la ett foto på bordet. Det var min kompis som låg skjuten i sitt blod och sin avföring. Polisen sa: “Du står på tur – du kommer också att sluta så här.”
– Jag gick ut på gatan och bad en bön.
– Sen fick jag jobb som dörrvakt på Café Opera och min boxningskarriär tog fart.
En karriär som slutade tio år senare då Paolo åkte på en knockout.
– Jag förlorade den VM-titel som tagit mig nio år att erövra. Misslyckandet var totalt. Dagen efter var jag på bild på kvällstidningarnas löpsedlar – utslagen, förnedrad.

Hade komplex för dyslexi

Tre dagar senare bestämde sig Paolo för att han gråtit klart – och startade sitt första företag.
– Nästa dag satt jag hos chefen på TV 3, och hade sålt in sex dokumentärer.
En av dessa handlade om hur Paolo gick upp 16 kilo på skräpmat.
Hur blev du pastakung?
– Mina fastrar brukade samlas på en bakgård på kvällarna och berätta historier om mina förfäder. När min son föddes skrev jag ner dem – åt honom – och några av deras recept.
– Vad håller du på med?, undrade min fru som aldrig sett mig skriva en rad. Jag har sådana komplex för min dyslexi att hon inte ens fått en “I love you”-lapp.
– Det här är bra! Skicka det till Bonniers, sa hon.
Och så blev det.
Kokboksförfattaren, tv-kocken och försäljaren av italiensk snabbmat föddes.
Vad gör dig så driftig?
– Min stränga arbetsmoral. Som frisk, stark man får man kavla upp ärmarna och hugga i, resonerar jag. Jag har tagit ut exakt 0 kronor i livet i sjukpenning, inte en sjukdag. 0 kronor i a-kassa och 0 föräldrapenning.
Vad driver dig?
– Jag bangar aldrig en utmaning. Många upplever mig därför som modig, men jag är egentligen ganska feg. Rädd för att misslyckas, som alla andra. Min drivkraft är nyfikenhet, lust – inte mod.
Saknar du boxningen?
– Förr blev jag het i händerna när jag såg boxning på tv, det blir jag inte längre. Men ja – det var häftigt, jag kan sakna det. Du vaknar varje morgon och livet har ett solklart syfte. På så sätt liknar det livet i ett kloster – det är asketiskt, kontrollerat, fokuserat och därmed enkelt.
Hur hanterar du stress?
– Jag gör en sak i taget. Jag sätter mål. Jag kan jobba stenhårt mot ett mål i några veckor utan att vara ledig en enda dag. Sen släpper jag jobbet helt och gör något annat, som åker på en resa. Att ha mycket jobb ser jag snarare som en utmaning än en stress. Det är spännande – ska jag klara det? – och jag kan lägga på mer jobb för att öka spänningen.
Hur hinner du hålla dig i trim?
– Alla hinner träna. Svensken lägger i snitt sex timmar per dag på sina skärmar: mobilen, datorn. Ta en kvart och träna. Jag kör två långa pass i veckan och många korta intensiva på 15 minuter.
Bästa perioden i ditt liv?
– Det är nu. Jag har hittat min plats, är hyfsat harmonisk.
– Samvaron med barnen är underbar.
Trivs du som singel?
– Nog längtar jag efter någon att dela livet med. Men det är inte så enkelt att träffa någon – jag är ju inte typen som kommer hem och sätter mig i soffan precis.
Fast ett budord i din nya bok handlar om den vackra konsten att göra inget.
– Ja, men jag måste göra det på mitt sätt. Italienarna är otroligt bra på att släppa vardagen och vila sin hjärna, och bara vara i stunden. Som att sitta och dricka kaffe och prata, eller tänka – och bara göra just det. Eller sparka boll mot en mur och vara närvarande i det.
– Jag går till en kaffebar där jag känner ägaren, känner folk, man pratar lite.
– Det är min mentala yoga.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top