Svenska designern Iman Aldebe vill modernisera slöjan

Iman Aldebe förvandlar klassiska slöjor till exklusiva turbaner som idag säljs över hela världen. Men samtidigt som marknaden för "muslim cool" växer har hon tagit emot mer hot än hon hade räknat med.

IMAN ALDEBE

Svenska designern Iman Aldebe vill modernisera slöjan

Gör: Designer inom det som internationellt kallas “muslim cool”.
Ålder: 30 år.
Bor: Stockholm.
Utbildning: Designgymnasium. Juristutbildning.

Mode är en konst, ett intresse och en industri. Rent praktiskt handlar modeskapande också om var den enskilda designern sätter fokus – på fötterna, midjan, armarna, urringningen… Iman Aldebe har länge intresserat sig för huvudet, men släppte nyligen även en kollektion med haute couture-alternativ till klassiska, heltäckande muslimska kläder för både kvinnor och män.

En lek med form

Beställare är ett stort företag i Dubai, och Iman har fått fria händer att addera en svensk touche till kläderna. Precis som för hennes turbaner betyder det: stilrent, funktionellt, klassisk elegans och kvalitet i tyg och utförande. Liksom, förstås, Imans signum – en lek med form, material och utsmyckningar. Som att mixa
huvudsjal med hatt eller strössla turbanen med gnistrande swaroskikristall.
– Jag hade väldigt roligt när jag satt och spånade. Abaya, det traditionella, klänningsliknande plagg som många bär på Arabiska halvön, är sjukt opraktiskt för en aktiv kvinna. Plaggen är ofta stora och bylsiga, med stora, vida ärmar och sydda i tyg som andas dåligt. Tänk då, om man behöver springa till bussen! Eller ska hämta på dagis. Eller ska moderera ett stort event och stå på scen i timmar. Sedan ville jag förstås tillföra lite avant garde – det är ju därför anbudet har gått till mig.
Iman Aldebe sitter vid köksbordet i lägenheten i Solna utanför Stockholm. Hon är som vanligt välmejkad, klädd i svart tröja med volang och midjebälte över ett par svarta byxor. På huvudet bär hon en konstfullt knuten turban i grön siden. Hon är van att sticka ut, och att bli ifrågasatt. Genom åren har hon också mottagit allvarliga hot, inte minst då hon fick i uppdrag att designa en yrkesslöja till den svenska polisen. Hon har även fått kritik från svenska muslimer för sin frispråkighet kring traditionella muslimska kläder.
– Jag är allergisk mot det där vida, klänningsliknande, varför har det inte designats om mycket tidigare? Som ung tjej bar jag ofta dräkt, bortsett från mammadressar eller kläder i storlek XXL var dräkter de enda heltäckande kläder som gick att få tag på då.
Marknaden för “muslim cool” – som den nya trenden med uppdaterade, traditionella kläder kallas – är enorm. Bara i Indonesien, där det varje år hålls en stor, muslimsk modemässa, bor över 238 miljoner invånare. Intresset för trenden ökar också från andra stora modeskapare världen över. Imans turbaner säljs i dag i butik i Stockholm, New York, Paris och Dubai, och självklart på nätet. Dessutom syns hon i sociala medier, som en av fixstjärnorna inom “muslim cool”, jämte dyrkade bloggare som brittiska Dina Tokio (daysofdoll.com).
– Tidigare har det inte funnits så många offentliga förebilder för muslimska tjejer. När jag började att stajla om slöjan 2006 fanns nästan inget sådant utbud internationellt, och absolut inte här i Sverige. Så, runt 2008, bara exloderade det. Idag bär både troende och icketroende muslimer mina turbaner. Väldigt många är vanliga, modeintresserade svenskar, och det är precis så jag vill ha det. Mitt mål har hela tiden varit att få fokus på individen och designen, inte på slöjan i sig.

Barndomshemmet var politiskt

Iman Aldebe är född i Uppsala och uppvuxen i Stockholm som nummer två i en syskonskara på fyra. Pappa Mahmoud Aldebe var imam och under flera år ordförande i Muslimska rådet. Mamma Ebtisam var dagmamma, och också hon samhällsengagerad.
– Mitt barndomshem var jättepolitiskt. Vi barn kollade inte MTV, vi läste Dagens Nyheter. Ofta var vi själva med i media också; så fort det handlade om muslimer ringde journalisterna min pappa.
Iman började själv att bära slöja som sexåring. Mamma täckte håret, liksom storasyster, så varför inte Iman? Ändå var hon redan då skeptisk till själva formen på slöjan. I skisserna som växte fram på golvet i barnrummet ritade hon flickor i kläder med roligare linjer och fina färger.
– Mina föräldrar brukar säga att jag var ett sådant lugnt barn. Jag sydde, ritade och läste och lekte ofta att jag levde i en  fantasivärld, där jag hade min egen planet, fullt med godis.
Moskén var som ett självklart andra hem. Ändå var det något som skavde. I en värld där många delade samma värderingar växte behovet hos Iman att tänka tvärtom. Sakta men säkert förvandlades det tystlåtna barnet till en orädd sanningssägare.
– Som imamens dotter hade jag särskilda ögon på mig, och det gjorde att jag tog i ännu mer. Om jag förbjöds att sminka mig tog jag på tio kilo, det var som ett moln av puder efter mig. Man kan väl säga att allt det där sminket var ett slags alternativ till punkarnas tuppkam.
Iman övade i smyg och fick den målande känslan i händerna:
– Jag minns hur jag kunde sitta i trappuppgången på morgonen och sminka mig med läppenna och eyeliner, utan spegel. Till slut gav mamma och pappa upp.

Designade plagg till vänner

Iman hade läshuvud (“jag var plugghästen som alla ville sitta bredvid när det var lektion”), men till gymnasiet valde hon att odla sitt största intresse, design. Ryktet spreds om hennes känsla för stil. På kvällarna satt hon på golvet i sitt rum med nålar i munnen och designade plagg till vänner och bekanta. Inte minst var det stor efterfrågan på snygga, heltäckande brudklänningar och studentkläder.
– På den tiden hade ännu alla muslimska män och kvinnor separata bröllopsfester. Först mot slutet av kvinno-
festen kom maken in och dansade lite. Min pappa var den första i våra kretsar som bjöd in till en mixad bröllopsfest. Och det berodde på att han hade en dotter – jag – som kunde designa både snygga och respektabla kläder till den blivande bruden, min äldre syster. Efter det fick jag en massa bröllopsbeställningar.
Efter gymnasiet valde hon socionom-programmet på universitetet, men hoppade av. Inställd på att ha ett sabbatsår gick Iman – som vanligt iförd slöja – till Arbetsförmedlingen för att söka jobb. Mötet med handläggaren blev en chock. Kvinnor som väljer att täcka håret har inga större utsikter till jobb, menade handläggaren: “Inte ens era egna vill ju ha er”.
– Där och då föddes idén att utveckla slöjmodet. Jag tror inte så mycket på
politiska åtgärder längre. För mig är det bättre att ta itu med problemet där det finns, rent konkret.
De flesta kvinnor som bär slöja har hittills valt “trygga” jobb, menar Iman, alltså inom branscher där arbetsgivare skriker efter arbetskraft, som inom skola, vård och omsorg.
– Med mina turbaner kan fler våga söka sig till andra branscher. Jag är övertygad om att de har lett till större förändringar på arbetsmarknaden än vad både Fas 1, 2 och 3 har gjort.
Att mixa politik med mode är en nödvändig självklarhet, menar Iman, särskilt om man är kvinna och muslim.
Religiösa, kulturella och politiska symboler har också blivit allt intressantare för modeskapare. En modemedveten svensk blandar fritt och individuellt: muslimsk turban, hinduisk bindi och Acne-jeans.
– Det  är ett underbart sätt att sudda ut gränserna på. Som modemedveten muslimsk tjej idag vill du bli bedömd som individ. Och kläder är ett både roligt och konkret sätt att uttrycka det på.

Vill visa var man kommer ifrån

Efter arabiska våren innehåller det muslimska modet också tydliga politiska referenser, enligt Iman.
– Du kan se t-shirts med texter som “rättvisa” och “jämställdhet” eller köpa exklusiva väskor, där metallspännet är tillverkat av kvinnor i ett flyktingläger i Palestina. Det har blivit mer intressant att visa var man kommer ifrån och vad man representerar. För egen del kan jag tänka att det vore ascoolt att sätta ett dalahäst-motiv på en turban.
De många hoten och hatmejlen från tiden när Iman designade polisslöjan har dock fått henne att fundera över både sin tid och sin djärvhet. Då, 2012, expanderade företaget, samtidigt som hon studerade både juridik, och ekonomi. Sömnen blev lidande. Sittande med nålen i hand blev hon plötsligt tvungen att krypa in under skrivbordet, breda ut jackan och lägga sig att sova en stund. Samtidigt plingade telefonen för alla inkommande och hotfulla mejl, mess och anonyma meddelanden.
– Jag visste att jag skulle få skit, men inte att det skulle bli så mycket. Och jag fick ta den striden helt själv, under den här tiden bröt jag även med min familj. Då hade jag inte tid att reagera, det kom först ett år efteråt. Jag stod på en modescen i Uppsala och kände att jag var på väg att falla ihop. Under ett år tappade jag helt lusten att skapa.
Pausen från familjen var ett sätt att frigöra sig från det hon kallar den muslimska bubblan, för att “höra sin egen röst i huvudet” och orka gå sin egen väg. Idag är kontakten återupptagen, och när Iman nyligen visade upp sin nya kollektion på en modevisning på Arkitekturmuseet i Stockholm satt Imans släkt på första raden. Kärlek flödar också från anhängare i sociala medier, där Iman upprätthåller kontakten dagligen – via blogg, instagram, twitter… Hon är fortfarande tvungen att försvara sig och sina idéer åt olika håll, men tycker att hon har blivit bättre på att välja sina strider. Vissa konfliktfrågor borde också – förhoppningsvis snart – klinga av:
– Jag var i London för ett tag sedan för att visa mina turbaner på de stora varuhusen Harrod’s och Selfridges, och kunde inte sluta att stirra på alla kunder och expediter som gick runt i slöja. Det är mycket mer accepterat i Storbritannien. Hur kan det fortfarande anses som en sådan stor grej i Sverige?

 

Av: Anna Kågström

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top