POETENS BÄSTA NYBÖRJARTIPS
Poeten Anna Hallbergs senaste diktsamling ”Colosseum, Kolosseum” nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2011, liksom hennes diktsamling ”på era platser” [gemen titelinitial!] för samma pris år 2005. Hon är också litteraturkritiker och både skriver och föreläser om hur man närmar sig poesi.
– Poesi är så kopplat till skolan och plikt; man skulle läsa Boye, Tegnér och Ekelöf. Gå på lust istället! Mitt bästa tips är att sätta sig på biblioteket, bläddra och hitta något man går igång på. Låna allt av den författaren, kolla vad denne har inspirerats av och fortsätt vidare på det.
Anna Hallberg listar motvilligt några tips på diktverk att börja med.
– Egentligen måste man snirkla sig förbi listorna. Det som funkar för någon kanske inte funkar för andra och det är lätt att bli besviken. Men man ska inte ge upp. Det finns så många ingångar till lyriken, till exempel via andra intressen som musiken, scenen, konsten eller kulturhistorien.
Ann Jäderlund, ”Blomman och människobenet” (Albert Bonniers). ”Kanske Ann Jäderlunds bästa diktsamling. Oerhört kraftfull, lysande och vacker.”
Johannes Heldén, ”Science Fiction” (Albert Bonniers). ”Drömsk, post-apokalyptisk, filmisk poesi. För dig som gillar science fiction – och för dig som inte gör det.”
Ida Börjel, ”Sond” (Modernista). ”2000-talets viktigaste debutdiktsamling. Rolig, smart, egensinnig, drabbande.”
Viktor Johansson, ”Kapslar” (Modernista). ”Härligt blommig, svindlande romantisk kärlekspoesi.”
Johan Jönson, ”Efter arbetsschema” (Albert Bonniers). ”Brutal arbetarpoesi som gör ont och verkar.”
Minnena ser mig av Tomas Tranströmer, Albert Bonniers Förlag
Är julklappsrim och limerickar det närmaste du kommit lyriken? Visst kan den djupa skogen av poesi verka skrämmande, men ger oförglömliga upplevelser när den väl blivit din vän. Våga dig in och häng med i diskussionerna om vilken av Tranströmers dikter som är favoriten!
KOMMA IN
Lyrikskogen är ett snår av ord, en kompakt vägg av stammar och sly. Hur tar jag mig in?
Poesi är långsam. Den tar tid, både att skriva och att läsa. Släpp kontrollen, lyssna på dina associationer och låt tanken leka. Alla konstigheter i dikten är till just för att sätta gamla sammanhang ur spel och trigga igång nya kopplingar. Sakta röjer du hinder, böjer undan en gren, kliver över en stubbe och plötsligt är den där; gläntan! Tomas Tranströmers glänta: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. Gå lite vilse!
HULLER OM BULLER
Väl inne är det ganska rörigt; inga punkter, långa mellanrum och ord på fel rad. Varför ingen ordning?
Begreppet skaldekonst låter ana att poesi är en konstnärlig text. Ibland är typografin och layouten också en del av diktens konstnärliga uttryck. Orden finns inte där på en raksträcka som när man vandrar fram över en begriplig bruksanvisning, nyhetstext eller deckarintrig. Poesi kräver en annan läsning. En läsning mellan raderna, över stock och sten. Lugn, du kan se skogen för alla träd; blicka ner, under, mellan, upp.
FÖRSÖK INTE FÖRSTÅ
Man ska förstå också. Hur gör man?
Det är kruxet. Du kan inte ”förstå” en dikt, du upplever den. Om vanlig text är förnuft, är dikten känsla. Koppla bort det rationella i hjärnan som jobbar med att förstå. Tänk bildkonst. Eller musik – rytm, ljudbilder, associationer och minnen. Dikt är interaktiv text. Du måste själv agera, fundera, ställa frågor. Varför känns dikten sorgsen? Är rytmen stillsam eller orolig? Mjuka varma ord eller kantiga och hårda? Vilka färger finns, direkta och indirekta? Varför byts rytmen just här?
LETA METAFORER
En del saker är konstiga. Vad menas egentligen?
Saker i dikten står ofta för något annat. Ros för kärlek och vitt för renhet är exempel på slitna metaforer. Men även ord som ”livspussel” och ”bostadsbubbla” är metaforer som sätter fingret på moderna tillstånd eller upplevelser. En telefon mitt i dikten, vad står den för? Nära dialog, enskilt samtal, väntan eller avstånd..?
HITTA RYTMEN
Sonett, blankvers, alexandrin och hexameter – vad krångligt! Hur hittar man rytmen?
Strunta i alla benämningar, de är för litteraturvetare. Det kan vara lättare att känna rytmen i rimmad dikt, men all dikt har sin melodi. Läs den gärna högt: pa-pam, pa-pam, pa-pam, pa-pam, som Gustaf Frödings strof: ”Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”.
SMAKA PÅ RIMMAT
Rimmat eller orimmat?
Lekfullhet med ord à la Lennart Hellsing piggar alltid upp och rim och allitterationer kan ge dikten en extra svung. Men det är en smaksak. Malte Persson rimmar modernt i sonettsamlingen ”Underjorden”, där inget är nytt under solen:
”Jag tänker, skriver, trycker ctrl-C,
och tänker om, och trycker ctrl-V”
Att kopiera gamla erfarenheter och sätta in i nya sammanhang, är inte det livet?
PROVA DIG FRAM
Pompöst och romantiskt eller vardaglig diskbänksrealism. Vad passar mig?
Du måste inte gilla en särskild sorts poesi. Det ena utesluter inte det andra, hela skogen av högstämd, sorglig och kaxig lyrik passar olika tillfällen. Romantiskt i maj, matnyttigt i höst och mossigt till advent. Det handlar om att någon satt ord på en upplevelse du känner igen. Ibland är det mitt i prick, ibland kanske pretentiöst eller helt likgiltigt. Precis som med musik går vi igång på olika saker. Prova dig fram.
BÖRJA HÄR
Nu står trädväggen framför mig. Vad ska jag hugga tag i?
Ta fasta på en poet du tycker verkar intressant. Låna poetens hela diktverk på biblioteket och läs alla dikter tillsammans. En diktsamling är dikter skrivna i ett sammanhang och avspelar en viss tid eller stämning – som ett skivalbum, där alla låtar behövs för balansens skull. Samlingsvolym är något annat och dumt att börja med. Det är ofta flera diktverk från olika tider, ibland bara ”best of”-dikter lösryckta ur sina verk.
VÄLJ TILLFÄLLE
Jag läser men det händer inget!
Du kanske har för mycket omkring dig. Läsa dikt är ensamgöra. Bara du och dikten, tillsammans blir upplevelsen till. Välj tid och plats där du kan gå in i stunden ordentligt.
FATTA MER
Måste man kunna en massa för att förstå?
Ju mer poesi man läser desto mer förstår man och då pirrar det också till lite extra. Till exempel blinkar diktare ofta till varandra bakåt i historien. Ett par rader i Anna Maria Lenngren ironiska dikt ”Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon” (1794) lyder:
”Med läsning öd ej tiden bort – vårt kön så föga det behöver,
Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa öfver!”
Nästan tvåhundra år senare står kvinnan i Sonja Åkessons ”Vara Vit Mans slav” fortfarande med såsen i grytan och funderar över jämställdheten:
”Hustru diska sås
Hustru koka lort
Hustru sköta grums
Vara Vit Mans slav”
Just för att hustrun inte diskar gröt, ris eller något annat hopplöst fastbränt i botten, kan man välja att se det som en sås-blinkning till Anna Maria.
