Denise Rudberg har adhd: “När jag fick min diagnos föll pusselbitarna på plats”

Sent i livet fick hon svaret på varför hennes liv var stökigt med obetalda räkningar och orkeslöshet.

Denise Rudberg

Ålder 50 år.

Bor I en sekelskiftesvåning på Östermalm, Stockholm. Familj Gift med Henrik ­Blomquist. Hans två barn ­Hubert och Adrian och Denises två egna barn, Calle och Lovisa (med Johan Strömberg).

Gör Författare, krönikör i Svenska Dagbladet och har podden Lomma–Karlaplan tillsammans med Anders de la Motte.

Aktuell Med boken ”Elva änkors man” (Bookmark förlag).

Det har gått fem år sedan ­Denise Rudberg fick sin adhd-diagnos. Plötsligt förstod hon varför hennes liv såg ut som det gjorde. Varför hennes tillvaro varit så stökig, varför hon hade högar med obetalda räkningar liggande och varför hon var så orkeslös och hade så svårt att styra sina känslor. Det var en stor lättnad att få en förklaring till att allt varit så kaotiskt.

– Mycket av det praktiska rörde till sig för mig eftersom jag inte förstod mig själv och jag hade inga verktyg. Ibland var min lägenhet kliniskt ren och ibland var den en katastrof. Folk vågade inte komma hem till mig och då bodde jag ändå ganska stort i en rymlig trea. En pojkvän jag hade sa att han aldrig träffat en stökigare person. En gång sågade de till och med upp min ytterdörr för att jag inte betalade elräkningen…  ja, listan är lång, suckar Denise. 

Men det var långtifrån solklart att Denise var en kandidat för en adhd-­utredning.

– I journalanteckningarna efter mitt första läkarbesök står det: “Patienten är väldigt proper, jag tror att det är föga sannolikt att den här personen kommer att ha diagnos.” Så här i efterhand har jag svårt att förstå att de inte direkt misstänkte att jag hade adhd. Jag pratar i 190 och har alla tecken. Men jag tror det är för att jag är så högfungerande, säger Denise. 

Under utredningen intervjuades en tidigare förläggare till Denise, och det var jobbigt men samtidigt nödvändigt för att få en klarare bild av hennes tuffa utmaningar.

– Hon berättade att det ofta slutade med att jag satte många i problem, att de blev väldigt utmattade av att jobba med mig. Hon var jätteledsen över att behöva berätta det eftersom hon och alla tyckte så mycket om mig, men de gjorde det för att hjälpa mig.

Kanske blivit tråkigare? 

Denise känner ingen bitterhet över att få sin adhd-diagnos så sent i livet. Det kan till och med vara så att hon inte hade blivit författare om hon fått den tidigare.

– Författarskapet blev det enda jag kunde. Jag skriver snabbt och är jättebra på att berätta historier. Hade jag fått ordning på min adhd och alla utmaningar tidigare hade jag kanske blivit något mycket tråkigare. Så på ett sätt är det nog bra att jag tvingades göra det här radikala valet och bli författare.

När utredningen var klar fick Denise gå till en arbetsterapeut för att få verktyg för en bättre fungerande vardag, något hon dragit stor nytta av. Hon lärde sig att strukturer och rutiner är A och O, och vissa saker måste hon bara ha hjälp med.

– Adhd:n är mitt sätt att vara. Saker som är ointressanta för mig är jag så extremt dålig på. Jag kan inte ens försöka mig på det, jag ger upp direkt. Nu har jag till och med börjat vidaresända min post, både den privata och företagspost, till min revisor. Hon tar hand om allt. Det är bättre att hon har full koll, för jag kommer bara att göra fel och klanta till det. 

Denise Rudberg har adhd:
Det mysiga kontoret.

Vi ses på Denises kontor, som ligger på en liten gata alldeles runt hörnet från Stureplan i centrala Stockholm. Två trappor upp öppnar hon med ett leende och erbjuder mig både kaffe och ett par fluffiga innetofflor. 

 

Minutiös ordning

Skrivarlyan känns välkomnande och ombonad, med rosa sammetssoffa och mjuka kuddar, ett vackert skrivbord och en stor, fluffig matta. Det känns mer som ett mysigt hem än ett kontor, och alla ljuddämpande inredningsdetaljer skapar en skön och behaglig tystnad som endast bryts något av ett diskret brummande från kylskåpet i hallen.

I en korg bredvid skrivbordet ligger Denises svarta labradortik Stina och snarkar sött. Längs den låga vägghyllan står vackra prydnadssaker utplacerade smakfullt och genomtänkt. 

– Som du ser har jag en minutiös ordning, så här ser det alltid ut, säger Denise som om hon läser mina tankar.

Varje dag innan hon lämnar kontoret ligger allt perfekt på sin plats.

– Jag är superpedantisk, det ger mig ordning här inne, säger Denise och pekar på sitt huvud.

 Och även hemma i lägenheten där hon bor med sin man Henrik och fyra tonårsbarn – två egna och två bonus – är det ordning och reda.

– Jag använder punktlistor när jag städar. När jag gjort en sak stryker jag det från listan. Jag har säkert åtta olika stationer som jag städar samtidigt. Min man blir helt galen på mig när jag ena sekunden skurar toan för att i nästa stund börjar vika servetter. Jag checkar av hela lägenheten efter listan. Då vet jag att den är klar, skrattar Denise.

Så har det varit ända sedan hon fick barn, förklarar hon när vi slår oss ner i soffhörnan. Och de senaste fyra åren har Denise även hittat en struktur i sin kreativa process som gjort att hon fått ett bättre fokus och disciplin i sitt liv.

I den rutinen ingår också 

att träna och att sova bra.

– Det finns två saker som jag är väldigt känslig för och det är när jag inte får träna och sova. Jag klarar inte dålig sömn. Då kan jag lika gärna stänga ner den dagen. Ingenting funkar. Vissa människor kan nöja sig med fem timmar, men jag behöver många fler, säger Denise och pekar på soffan där jag sitter:

– Varje dag under vinterhalvåret tar jag en tupplur där i 5 till 10 minuter. När det mörknar framåt 14-tiden och lunchsvackan börjar lägga sig, ja, då sover jag en stund.

Denise Rudberg har adhd:
Efter att ha fått diagnosen har Denise insett att det faktiskt finns många fördelar med att ha adhd.

Sålt miljontals böcker

Det är lätt att förstå att det krävs bra rutiner och disciplin när man är en så produktiv författare som ­Denise. Under hennes 20-åriga författarskap har hon skrivit fler än 30 böcker i genrerna chicklit, elegant crime och historiska romaner, och hon har sålt över fyra miljoner exemplar. Nyligen släpptes hennes elfte deckare, “Elva änkors man”, med förundersökningsledaren Marianne Jidhoff i huvudrollen. 

– När jag skapade Marianne var jag 35 år. Hon var 55 och nybliven änka. Då tänkte jag att hon var en äldre kvinna. Nu har jag precis fyllt 50, så nu möts vi. Det kommer att sluta med att jag och Marianne går i pension sam­tidigt, säger Denise.

Hon kan se många likheter med sin karaktär.

– Det som är så härligt med Marianne och som jag också tilltalas av är hur hon ser det fina i det lilla. Marianne går sällan ut, det är väldigt sällan vi får följa med henne på stora fester. Hon sitter hemma och äter sina chips och njuter av att bara vara hemma. Och det är ju jag också väldigt bra på. Jag blir glad över att tända ljus eller köpa en blomma. Jag är bra på att gilla det lilla.

 

“Jag är tacksam för min adhd idag, jag lever ju ett väldigt kul liv. Det ­händer alltid roliga, knasiga saker”

 

Att resa och upptäcka världen är inte något Denise upplever som särskilt lockande.

– Jag är en urusel turist. Att åka utomlands för mig är att göra det jag ändå gör hemma. Och då åker jag hellre tillbaka till samma plats, samma hotell och helst samma rum. Jag är otroligt inskränkt på så sätt. Jag vill göra det jag alltid gör.

Tillfredsställelsen av spänning och verklighetsflykt får hon istället när hon gör research inför en ny bok eller när hon skriver. Det är det som ger henne mest energi och återhämtning.

– Jag har lärt mig att jag nog är en rätt introvert person, även om jag har ett väldigt extrovert sätt. Men jag får inte energi av andra människor, tvärtom. Jag är helt dränerad när jag varit på en middag eller fest. Däremot är skrivandet verkligen återhämtning för mig, jag tankar energi av att skriva, inte tvärtom.

Något som Denise också fått reflektera över är vad som får henne att koppla av och hon har hittat sin egen tolkning av mindfulness.

– Medveten närvaro för mig är att utsätta mig för hård fysisk träning. Springa och träning med fullt fokus, det är det bästa för min hjärna.

Men hon betonar att det till syvende och sist handlar om balans, att både få tid till träning och återhämtning. 

 

Ingen åldersnoja

– Träning och rutiner är bra för min adhd-hjärna. Jag behöver få mina lediga stunder och jag är i behov av mycket ensamtid, att sitta för mig själv eller med min man. Vi är väldigt bra på att vara tillsammans. Så det är nog hälsa för mig, att avsätta tid för allt detta.

Någon åldersnoja känner hon inte av, men möjligtvis en liten gnagande oro över hur klimakteriet kommer att påverka henne.

– Jag var väldigt tidig in i puberteten och då kommer man ofta senare in klimakteriet av någon konstig anledning, så jag vet inte hur det kommer att drabba mig. Jag är ganska känslig för hormonförändringar och varje år gör jag ett stort hormontest för att ha koll på nivåerna. Kliniken jag går till jobbar bara med bioidentiska hormoner och det kommer jag garanterat att köra med när det är dags.

Denise menar att åldrande ofta förknippas med en skönhet som fallerar. Men så har hon aldrig velat se på det, tvärtom.

– Jag tycker åldrandet är vackert, när rynkorna visar att man levt ett bra liv. Jag har tagit ett policybeslut att varken göra botox eller fillers av den anledningen. Jag har löshår och det tycker jag är jobbigt nog att hålla på med, säger Denise och drar händerna genom det axellånga hårsvallet.

 

Nygift och lycklig

Idag är hon på en bra plats i livet, med ett jobb hon älskar, barn som blivit lite äldre och nygift med sin stora kärlek. Och att ha adhd är inte bara nackdelar, utan har tvärtom många fördelar.

– Jag är tacksam för min adhd idag, jag lever ju ett väldigt kul liv och har alltid gjort. Det händer alltid roliga, knasiga saker. Men det passar inte alla såklart. Jag är inte älskad av alla och jag bryr mig ganska lite om det också. Jag är där jag vill vara, säger Denise stolt.

Intervjun är slut och jag vänder mig mot bordet för att plocka bort min kaffekopp… 

 

Typiska symtom på adhd är överaktiv, impulsiv och problem med uppmärksamheten. Ungefär 2,5 procent vuxna har diagnosen. Här är Denises tips för vardagslivet.

lRutiner och struktur

Gör ett schema för dagen med vad du ska göra och komma ihåg. Just arbets­minnet, den delen av minnet som lagrar information på kort sikt, brukar vara sämre hos adhd-personer. Det gäller att planera och organisera sin vardag in i minsta detalj, kanske till och med när man ska duscha eller äta frukost. Att skapa en struktur som underlättar tillvaron är viktigt för mig. 

 

Denises råd för dig med adhd

Tid för återhämtning

Se till att lägga in tid för vila varje dag. Om jag haft en hektisk vecka ser jag till att nästkommande blir lugnare och att jag kanske sitter kvar en timme extra vid frukostbordet. Se också till att ibland tacka nej till saker du vet kommer att störa dina dagliga rutiner och påverka dig på ett negativt sätt.

 

Rör mycket på dig

Rör på dig mycket. Promenader och pulshöjande träning får min adhd-hjärna att fungera så mycket bättre.

 

Sköt din sömn

Det kräver lite mer arbete, som till exempel att ta vara på dagsljuset, lägga sig tidigt och vakna samma tid varje dag. Jag går och lägger mig 21.30 varje kväll. 

 

Ha tyst omkring dig

Många med adhd är ofta ljudkänsliga. På mitt kontor är det knäpptyst. Jag brukar också ha brusreducerande hörlurar på mig.

 

Var noga med kosten

Låt ditt matbeteende vara rutin­baserat och ät på regelbundna tider. Jag undviker vitt bröd och är noggrann med råvaror. Det är viktigt att vara lite noga med vad man äter, men jag har inga förbud.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top