Just nu pågår en artikelserie i bla Svd och även i vår lokala tidning om detta med Lycka...vad är lycka?

Det verkar som om många människor känner sig olyckliga, men som en kinesisk vis man sa "Sorg och glädje finns alltid inom dig - inte utanför dig".

Jag måste medge att jag har mycket svårt för att vara olycklig...jag kan sörja som när Lilla Ängeln dog men jag är trots det lycklig för att hon valde att stanna i hela åtta månader så att jag hann ta i henne och känna hennes lilla person.

Jag oroar mig förstås för ekonomin - med en arbetslös utförsäkrad man utan bidrag blir bördan ibland tung, men jag är ändå lycklig för att vårt äktenskap ständigt är i växande och för att  vi verkligen respekterar och älskar varandra.

Jag kan inte säga på en enda punkt att jag är olycklig!

Jag har underbara barn och barnbarn, fantastiskt boende, mat på bordet och även om många kläder är för trånga slipper jag iallafall gå i säck och aska.

Jag ser och hör och jag kan njuta av fågelsång och blomprakt...jag kan läsa och jag har böcker...vad mer behöver en människa för att vara lycklig????

I mitt fall - platt intet!

Att få ha sin familj, att inte behöva ha söner eller make i krig, att inte behöva vara rädd för sitt liv, att få tycka och tänka och säga vad jag vill, att inte riskera att bli trakasserad för min tro, att kunna välja vad jag vill äta och inte behöva äta skämd eller rutten eller möglig mat, att kunna ha djur, att kunna vara i skog och på vatten helt enkelt att ha ett sådant liv som jag har!!!!

Vad skulle det vara annat än lycka?

Det är en förlust var gång en människa dör ifrån oss, javisst, men den människan har ju i bästa fall kunnat sprida lycka - ingens liv är förgäves!

Nej, jag kan inte vara olycklig ens en timme...jag förstår inte hur man gör!!!!

Lycklig var något som även 18-åringen var hela dagen igår! Där kan man tala om jublande lycka.

Klockan 8.00 kom hon åt biljetterna (hade någon filmat oss denna morgon hade man trott att det var en stillbild i två timmar) efter att ha blåstirrat in i dataskärmen sedan 6.00.

Hennes glädje hade inga gränser! Hon trallade och sjöng och skuttade likt en yster älva över golvet...låter inte det märkligt åtta på morgonen? Nej inte om det skulle ha varit jag som av naturen är glittrande glad i ottan men 18-åringen har sedan sin första stund på jorden haft ett morgonhumör som trotsar allt.

Så när hennes glädje var av denna art på morgonkvisten lämnade hon chockade familjemedlemmar bakom sig vart hon än dansade i huset.

Men det var onekligen omväxlande!

Natten till den siste juni ska alltså 18-åringen och hennes bästa vän i ur och skur tillbringa nio timmar framför en bioduk - jag säger då det!

Sommaren var påtaglig igår och tycks bli det även idag...jag får dock sitta inomhus hela dagen för jag har arbetsdag men att fåglarna kvittrar och solen lyser utanför fönstret gör ju att allt känns underbart iallafall!

Jag är lycklig över att ha ett liv - alternativet är inte lockande för min del!

Straxt efter 4.00 väcktes jag av ett drillande och ett sjungande som genast fick livsandarna att kvickna till.

Aningens tidigt, det medger jag, men när en koltrast sitter på fönsterkarmen och sjunger sitt allra bästa då är det bara att skutta upp ur paulunen och ta tag i morgonen.

jag skuttade kanske inte som en yster kalv på grönbete men jag hade åtminstone lite spänst i stegen från sovrummet till badrummet...mitt på spegeln satt en stor lapp från Usk-sonen "Väck mig 06.00 så jag får göra den där biljettskiten!".

En märklig lapp kan tyckas...om man inte vet att det är den 2/6 idag och att biljetterna till en "maraton natt med Twilightserien" släpps.

Redan igår lovade Usk-sonen hjälpa sin lillasyster 18-åringen med bokning/köp av biljetter till detta evenemang...så till midnatt väntade de på att få veta exakt när biljetterna släpps och det tycks - enligt anslaget - vara 6.00...(han är ytterst lättväckt vilket är mer än vad man kan säga om andra människor i vår familj).

18-åringen är ett fullblodsfan till denna serie om vampyrer, varulvar och "vanliga" människor.

Jag är mer sval...men Maken som också läst alla böckerna gillar det skarpt, dock vill han inte se film 9 timmar i sträck, så 18-åringen får (om hon lyckas bärga hem några biljetter) vackert traska dit tillsammans med bästa kompisen.

Nu när de är vakna (18-åringen och Usk-sonen) så väntar de bara på "Biljettsläppet"...det går till så att SF-hemsidan är uppe på datorskärmen och var femte minut trycker de på knappen "uppdatera"...spänningen tätnar!!!

Det är i och för sig ett bekvämare sätt att köa än att sitta i en sovsäck utanför biografen/arenan men det är ändå en märklig företeelse...jag är helt övertygad om att över hela landet sitter det drösvis med ungdomar (troligen mest tjejer) och har fingret på "köp"knappen och lika övertygad är jag om att många (dessvärre kanske också 18-åringen) inte lyckas ro hem biljetterna!!!!

Så idag kan vi mötas av endera mycket glada ansikten (håller jag tummarna för) eller mycket ledsna diton (hoppas jag att jag slipper ha på andra sidan bordet)...men märkligt är det.

Jag undrar om inte SF underblåser intressestormen också eftersom de kategoriskt vägrar skriva hur dags biljetterna släpps...alla sätt att tjäna pengar på vad det gäller film och omkringprodukterna är de ju snabba att utnyttja!

Håhåjaja...ensam uppe är jag dock inte och det är ju intressant!

Solen lyser och himlen är klarblå, ser ut att vara vackert idag och det känns trivsamt...jag är ledig och kan hänge mig åt att vara ute i trädgården och åt att förbereda nästa veckas Studentbal och examen!

Lilla Ängelns pappa ringde jublande glad igår och berättade att han nu fått jobb så om någon vecka bär det av till Uppsala!!!!

Härligt!

Ny kopp kaffe, en tur in i tvättstugan (vart går jag annars?) och så kan dagen börja...

Idag är det hårda telefonpass...från 8.00 till 20.30...tydligen ska solen lysa hela dagen (bara därför antagligen) men resten av familjen lär fröjda sig.

Men rättvis borde jag nog vara Usk-sonen ska ta hand om sin gudmors mamma idag och Kocksonen arbetar som vanligt hela dagen men de andra tre är lediga och kan njuta av sol och värme.

Jag kan bara njuta innifrån men det är också en njutning - att titta ut på solen gör mig glad!

Igår byggde 18-åringen och Maken ett slags "partytält" som ska vara vårt utetak, Maken fick det i födelsedagspresent och igår skred de till verket...både Studentskan och 18-åringen är förträffligt duktiga när det kommer till skruvande och byggande, så Maken har stor hjälp och glädje av dem!

Usk-sonen däremot har mera tummen mitt i handen när det gäller just hantverkande - men han har många andra mycket goda kvaliteer!

1:a juni idag - det är alltså enligt almenackan sommar, jag önskar verkligen att denna sommar blir mindre tung och dramatisk - vi närmar oss ju årsdagen för Lilla Ängelns död!

Bebisen i Lilla Ängelns mammas mage tycks dock må bra och ultraljuden visar att det är en frisk och kry baby - det känns skönt.

Vi pratar förstås mycket om Lilla Ängeln, hennes föräldrar och vi, mycket om hur glad och tålig och rar hon var.

Hur mycket hon stod ut med utan att med en enda min eller ett enda skrik avslöja hur svårt det måste ha varit! Fantastisk tjej jag är mycket glad över att jag hann med att träffa! Jag hann krama och pussa och hålla henne och min kropp minns det fortfarande! En både härlig och märklig känsla!

Denna sommar måste helt enkelt vara lättare!

Just nu försöker Högra Handen och jag hitta något att sätta på oss på Studentavslutningen...som vanligt tycker jag ju inte att "jag har något att sätta på mig".

Maken skakar oförstående på huvudet och slog ut med armen mot min garderob och sa försiktigt: "Det där är väl kläder?"

Jadå han har helt rätt..."det är kläder men inte sådana jag kan ha på en Studentmottagning", protesterade jag.

Men troligen blir jag tvungen att använda plaggen där för ekonomin tillåter inte några klädinköp, så hittar jag inte något i min fulla garderob får jag väl göra en sari av ett påslakan.

Det är iallafall innovativt!!!!!!!!!!!!

Cosmo (katten på bilden) älskar att vara med när man gör något (går också alltid med på alla hundpromenader) så han ägnade eftermiddagen åt att vara i vägen för Maken och 18-åringen och när de var klara smet han iväg!

En kopp kaffe till, en snabb tur in i tvättstugan och så kasta mig in i arbetets glada timmar!!!

Solen lyste och värmen kom, åtminstone en stund!

Utflykten till Linköping var mycket lyckad och på museet köpte vi en bok om Birger Jarl - en mycket intressant historia.

Personligen är jag väldigt glad över att jag lever nu och inte då!!!!!

Se där, även idag kan jag glädja mig åt något!! det kan behövas efter den mycket sparsamma sömn jag haft...det var ju "Poirot" igårkväll och eftersom det slutade sent och Kocksonen kom hem just när programmet börjat hann vi inte prata förrän efteråt så jag släkte inte för natten förrän straxt efter midnatt, fem över fyra slog jag upp mina blå...dagen var över mig!

Suck!

Nåja, idag är en hyfsat stillsam dag...sista maj och vi laddar om inför 18-åringens stundentbal (nästa onsdag) och Studentavslutningen (nästa fredag).

Studentskan ska hämtas i Växjö på lördag för "sommarlov" och på söndag kommer Lilla Ängelns föräldrar och dagen efter balen Sjuksköterskedottern med familj från Kalmar - vi får fullt hus!

Hur skojigt som helst!

Solen visar sig om än flankerad av moln men det känns som om det iallafall blir uppehåll, trots den kyliga morgonen (+4)...det i sig är ju bra då Maken tänkt spendera denna dag i trädgården...efter det att vi nu på förmiddagen inhandlat skor för det presentkort jag fick i födelsedagspresent.

Jag å andra sidan, ska tillbringa samma eftermiddag i tvättstugan...den har ju vilat i nästan två dygn så kanhända känner den sig övergiven??

18-åringens sex veckor långa praktik är över och denna vecka är hon ledig innan studentveckan tar vid, hon ska tillbringa de första dagarna på denna ledighet med att tvärvägra gå ur sängen före tio!!!

Jag tycker det är okej, hon har gått upp halvsju och kommit hem vid halvsex varje dag i sex veckor...nu kan hon förtjäna en sovmorgon eller två.

Wilma var trött i morse och det brukar dessvärre betyda regn men jag hade tänkt att hon är lite före sin tid och att regnet kommer imorgon, det skulle passa så bra när jag sitter inne hela dagen och arbetar.

Tyvärr har jag ingen makt över vädret men hoppas kan jag...ny vecka, sista dagen i maj - vi går onekligen mot SOMMAR!!!!!!

Till skillnad mot resten av världen firar inte vi Mors Dag första söndagen i maj utan sista!

det sammanfaller då o0ftast med min födelsedag...ibland är de två dagarna en och samma...men det gör inte mig något.

Understundom får jag (som i år) två dagar i rad att helt bestämma på...härligt!

Idag blir det först en lugn förmiddag med inga plikter (för min del - familjen får ju stå i) och sedan ska vi åka till Linköping och bevista en utställning om Birger Jarl.

Intressant!

Det var ju en kille som var mycket hård i nyporna och vars mor egentligen inte var speciellt blödig heller!

Gårdagens födelsedagsfirande avlöpte väl och jag fick både jordgubbsplantor (fjolårets tog tyvärr vintern kål på) och ett lyxigt presentkort på skor!

Jag är fullkomligt nöjd med min dag...

Att vara nöjd har jag ofta funderat på vad det innebär - det kan ju vara negativt förstås, såsom liknöjd - att inte bry sig - men för mig är det nog mest positivt.

Jag är väldigt nöjd med mitt liv, det måste jag säga, trots att vi inte har det särskilt "fett" ekonomiskt men pengar är i sanning inte allt!

Jag har reumatism och en blodproppssjukdom och allergi och gud vet allt, men det kunde ju ha varit mycket värre! Så jag är nöjd.

Mina barn är alla sådana människor jag drömde om att de skulle bli!!!!

De är intelligenta, självständiga, ödmjuka, omtänksamma, vänliga, envisa och alla har valt att gå sin väg, hur fantastiskt är inte det?!?

Jag kan verkligen inte vara annat än nöjd, vi har en utomordentligt bra sammanhållning och inget syskon skulle tveka att ställa upp för ett annat syskon eller för mig och min man.

Ingen kan ha bättre barn än jag!!!

Visst kan jag också vara missnöjd - med vädret tex, eller de dagar jag vill göra mer än kroppen ämnar samarbeta kring...men mest är jag nöjd!

Det är en skön känsla och jag tror att det hindrar mig från att bli bitter!!!

Bitterhet är det absolut giftigaste som finns! Det "förgiftar" inte bara den som är det - det drabbar hela den bittra människans omgivning.

Dessutom (har jag hört) blir man ful om man är bitter - inte ens en vacker själ kan glutta fram i det läget!

Och just en" vacker själ" är definitivt min räddning!

Men bittra människor är sorgliga och beklämmande - tack gode gud för att den åkomman inte drabbat mig!

Wilma och jag njöt av vår tidiga tur i trädgården för solen lyser och det var 13+...kanske kanske är det försommar nu...eller så är det bara en tillfällig sinnesförvirring!!!!

Vi får tidigt lära oss att inte döma efter utseende men hur många av oss undviker det???

När jag läste psykologi fick göra en övning på fältet och vi utrustades först med kläder som uteliggare har och så skickades vi in i olika mataffärer, sedan gjordes övningarna om och utrustade i klassiska och korrekta outfits gick vi in i liknande mataffärer - självklart blev vi olika behandlade.

Mer än hälften av oss blev haffade av butiksvakter i den första utstyrslen, ingen blev ifrågasatt korrekt klädd.

Nu var ju detta trettio år sedan men så mycket har väl inte skett på den fronten?

Lilla Ängelns pappa tex som är en man med stort, varmt och generöst hjärta, tillika är han hjälpsam och ödmjuk men han har skrämt slag på flera än en!

Han har midjelångt hår (hårdrockare plägar hålla fast vid sin stil) oftast mörka kläder och Dr Martens kängor trots att han är Doktor i Molykulär biokemi.

När han var i slutet av sin doktorering skulle han få en ny kvinnlig kollega som just börjat sin forskning som han dels skulle handleda och dels samarbeta med.

Denna tjej blev stel av fasa när han kom gående genom korridoren för att bli presenterad för henne - hon hade ryckt prefekten i ärmen och frågat om det verkligen inte fanns någon annan att jobba ihop med????

Prefekten hade skrattat högt (allt detta fick vi veta vid disputationen för 4 år sedan och det drog ned många skratt) och sagt att "Det finns ingen bättre eller snällare - man ska inte tro på allt man ser".

Denna tjej övertygade oss alla under detta tal om att hon inte längre blev skräckslagen av åsynen av Lilla Ängelns pappa.

Vi människor är snabba att dra slutsatser (95% är fel) och att tro att vi vet bara för att något ser ut på ett särskilt sätt.

Det absolut märkligaste av allt är dock att vuxna fortfarande upprörs över hur tonåringar ser ut!!!!

Det är samma vuxna som fick sin vuxengeneration att upprört klaga över småfrallor i frisyren, långt hår hos killar och respektlöshet...minns de inte det???

Personligen tycker jag nog att våra barn har en mycket svår situation - hur ska de kunna provocera när vi vuxna redan gjort allt?????

Idag fyller jag minsann modiga 54 år och det ska firas förstås med en mindre tillställning...imorgon är det Mors Dag vilken kommer att innebära bara vara - läsa, gå promenader och kanske om vädret tillåter en liten utflykt...men idag är det alltså kalas och det blir många olika sorters muffins och så min favorittårta - schwarztwald!!!

När vi gör den själva tillsätter vi hallon - det är det bär jag tycker mest om!

Å då det är min dag bestämmer jag!

I vår familj är det födelsedagsbarnet som har all bestämmanderätt på sin dag och de andra får vackert rätta sig efter det!

Hitills har aldrig någon någonsin klagat över denna ordning...det är demokrati det!!!

Att stilla kliva runt i trädgården med Wilma medan hon (oftast i sakta mak) gör sin morgontoalett är en stund fylld av närvaro.

Jag hör all fågelsång (det är det bästa med vår och försommar - naturens egen sång) ser korna makligt börja röra sig och lyssnar till bäckens porlande.

Wilma släpps in i huset och jag travar muntert iväg till brevlådan för tidningsinhämntning...idag blev det en upplevelse på flera sätt.

Först kastade sig bokstavligt talat en hare framför mina fötter! Den kom från den ena tomma kohagen och försvann in i den andra tomma hästhagen.

Stor var den och bråttom verkade den ha...jag gick vidare, då - för första gången på trettio år - fick jag både se och höra göken!!!!

Den var inte så stor men den gol raskt (och högt) innan den lyfte vingarna och flög...precis just då mindes jag en bok jag läst som barn och som jag tyckte mycket om.

Det handlade om en tjej (förstås) som råkade sitta under ett träd där göken plötsligt slog sig ned och gol - sitter man under en gök får man önska sig någonting - hon ville ha en häst och en stund senare traskade det fram en.

Man ska alltså önska sig något om man lyckas träffa på en gök...hm...den biten missade jag grovt!

Å andra sidan har jag ju allt man kan önska sig!

Jag har fantastiska barn som varje dag är till både glädje och tröst...jag har en Make som i princip "bär mig på sina händer" trots att jag är ytterst kapabel att gå själv...jag har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet - vad mer kan man begära av livet???

Så klart skulle jag vilja kunna betala alla räkningar på ett bräde, ha en bil som inte Bilbesiktningen ger tre tvåor (drabbade vår bil igår) och kunna köpa det jag vill men för länge länge sedan insåg jag att man inte kan få allt!

Jag har begåvats med turen att kunna få barn och jag fick många barn precis som jag önskade mig av hela mitt hjärta då jag var liten...kan man önska mer av livet än det?

Trots att jag har flera smärtsamma åkommor som hindrar mig från att göra allt jag vill kan jag inte riktigt tycka att det är något att klaga över...det är en del av livet.

Jag kan läsa och det är min stora lycka för utan det vete sjutton hur jag rett upp allt!

Idag blir det dock inte särskilt mycket läst - kanske till kvällen - för idag ska hemmet ryckas upp ur den Törnrosasömn det vilat i hela veckan...sålunda har jag redan klivit i min "städkjol" och tagit fram attrialjerna som behövs...det är bara att hugga tag i städandet.

Hundpromenaderna ska också genomföras men det är bara ett trivsamt avbrott och antagligen nyttigt för själen...

18-åringen gör sin sista praktikdag idag och inför det var hennes känslor blandade...hon har ju trivts så himla bra med att jobba där.

Nästa vecka är treorna lediga och sedan tar studentveckan vid...två veckor kvar av gymnasiets tre år - vart tar tiden vägen??????

När jag käckt skuttade (hm) ur sängen klockan fem sken solen från en klarblå himmel...det hjälps inte men vädret påverkar verkligen hur man känner sig! När solen lyser känner jag mig raskt mycket lättsammare och fylld av energi...väl ute med Wilma (som var ovanligt yster) kunde jag dock konstatera att varmt är det inte!

En titt på termometern talade om att den bara orkat upp till ynka 4+...ingen medelhavsvärme precis.

Inomhus igen kunde jag konstatera att ett problem blir extra tydligt när solen lyser...dammet!!!

Herregud så dammigt vårt lilla hem är!!!!

Vad har hänt? undrade jag lätt skakad. Ingen tycks ha antastat detta damm på evigheter...dammtussar stora som pudlar rullade obekymrat fram över hallgolvet, en död treklöver låg på golvet och ett par omaka strumpor hade släpat sig in under byrån.

Varför har ingen städat här?!?

Enkelt.

Jag har arbetat varje dag (sittandes i arbetsrummet), Maken har flängt omkring än hit och än dit, 18-åringen har praktiserat från arla morgonstund till sena kvällen, Kocksonen har jobbat, Usk-sonen har varit däckad i någon slags halsinfektion och Högra Handen har muskelfästesinflamation i ryggen.

Just en snygg skara människor!

Men imorgon blir här en annan ordning! Då är jag ledig och då ska Operation Storstädning dras igång...så här kan det sannerligen inte se ut!

Jag är sannerligen ingen pedant - jag lärde mig kliva när de tre äldsta var små - men jag gillar inte när det är smutsigt!!!

Så imorgon blir det till att rycka upp hemmet ur vanvård och förfall.

Idag blir det jobb...ska också försöka se till att den vinranka/stock jag fått kommer ned i jorden. Den tillhör en tålig sort som klarar utevistelse ned till -20 grader och då passar den ju här.

Lördag fyller jag år men det blir en ytterst liten fest, bara familjen och några vänner - vi landar förstås på ett antal människor ändå, ett dussin sådär - men baka muffins, tårta och någon kaksort ingår likväl.

Söndag är det mors dag så då blir det lite firande igen.

Lilla Ängelns pappa beger sig till Uppsala imorgon för arbetsintervjuv och det ska bli spännande!

I fem månader har deras nya graviditet pågått och det gör att det faktiskt bara är fyra månader kvar...det känns gott!

Vi har det inte lätt, vi som är glada och lättsamma på morgonen! Är det någon grupp här i världen som får utstå spott och spe så är det vi!!!!

Med små röda ögon och med en kraftigt irrriterad blick stirrar "de andra" på oss som sjungande skuttar upp ur sängen redo att slänga oss över dagen!

Jag råkar tillhöra en minoritet i min familj - jag vaknar, jag är uppe och jag är oftast glad!

Sjungandes traskar jag runt i huset och väcker alla som ska upp...är det glada?

Inte precis!

De stirrar dystert på mig, drar i regel täcket över huvudet och passar på att slumra de minuter den första väckningsronden pågår...andra varvet sjunger jag glatt och uppmuntrande den gamla glada låten "Farmarflickan".

Blir jag uppskattad?

Knappast!

Nåja, jag låter sällan andras mindre glada ansikten förstöra mitt morgonhumör...när min väckningsrunda börjar (05.45) har jag ju redan läst tidningarna och druckit kaffe så jag är redan igång.

Jag tillhör dessutom den kategori som inte behöver mer än femsex timmars sömn, det är så det alltid varit och jag minns hur trist jag tyckte det var när jag var tonåring och skuttade ur sängen senast halvnio medan alla kompisar sov till ett!

Där blev (som vanligt) böckerna min räddning, jag fick helt enkelt hemskt mycket läst medan alla andra sov bort sin dag!

Tursamt är det naturligtvis när jag inte behövt så mycket sömn för med sju barn har sömnlösa nätter mer varit en regel än ett undantag...värre måste det vara för den som behöver tio timmars sömn, är det inte lustigt hur olika vi är som människor????

Men som sagt, missförstådda traskar vi runt i livet, vi som vill prata och ta tag i allt tidigt på morgonen!

Är inte det orättvist så säg?!?

Hällregn har vi idag men regnet känns mjukt och varmt så jag utgår att det är bra för all växtlighet...eftersom jag har en lååång arbetsdag idag så ska jag inte vara ute så himla mycket, några promenader bara men annars mest inomhus.

Att somna till det rogivande smattret av regnet mot rutan är fantastiskt skönt, att väckas av fågelsång och ett strilande försommarregn är också mysigt.

Dax att köra igång tvättmaskinen (ibland känns det som om det är det enda jag gör - tvättar) och ta tag i dagen!!!

Hur svårt kan det vara att uppdatera sig kan man kanske fråga...tydligen enormt besvärligt, kan jag svara.

När jag tänker på mig så dyker genast en bild upp i huvudet och när jag sekunden efteråt kastar ett öga i spegeln stämmer det inte!

Vad hände?

Är det spegeln det är fel på (I wish!!!) eller min uppfattningsförmåga????

Kroppen är inte heller med i matchen - dvs den tänker kasta sig upp ur sängen med ett Rönnerdahlskt skutt men den släpar sig likt Mårran upp för att ta dagen i besittning!

Att själen hoppar upp med ett glatt skutt märks inte alls!

Snart 54 år (på lördag) och innuti knappa 28...jag går bevisligen lika snabbt som då, jag har samma förhoppningar inför framtiden - trots att jag borde inse att jag har "den ljusnande framtid" lite snett bakom mig - och tycker väl att jag är glad och pigg men herregud, vart tog tiden vägen? Och varför fattar jag inte det!!!???

Ont på andra ställen än de vanliga - jag visste inte ens att de ställena fanns - och en kropp som utkämpar ett slags hormonkrig...svettningarna som anfaller har fått den övriga familjen att strategiskt placera ut fleecefiltar över hela huset, för rätt vad det är kastar jag mig fram och sliter upp ett fönster!!!

De skallrar tänder och jag svettas...då sveper de sonika in sig i filtar och alla voro vi glada!

Jag undrar när jag ska inse att jag vare ser ut som jag tror eller är så smidig och vig som jag tycker?

Jag hade för mycket länge sedan en gammal klient, en dam som passerat 80 årsdagen med lite marginal, vi pratade mycket om hennes konstnärliga utveckling och över hur glad hon var att den ännu pågick! Men så berättade hon något som jag skrattat åt sedan dess - över tio års glädje helt enkelt - hon lutade sig lite framåt och så sa hon: "Det värsta är det här med gubben" jag rätade upp mig lite, redo att plocka fram råden kring samlevnad "vi har varit gifta i fyrtio år men varje morgon när jag vaknar och vänder mig mot honom för att få min traditionsenliga god morgon puss får jag en chock och kastar mig upp ur sängen i skräck och förundran över att jag sovit bredvid en urgammal gubbe!!! Med förhöjd puls smiter jag in i badrummet och funderar på hur jag ska ta mig därifrån - till dess att jag får syn på mig i spegeln och inser att det är värst för honom - som sover bredvid någon som ser ut att vara en levande mumie!!! När tror du att jag vänjer mig????"

Jag skrattade då så tårarna rann och de gånger jag möter mitt eget åldrande ansikte i spegeln och behöver muntras upp tänker jag på denna dam!

Jag undrar som hon - när vänjer man sig????

Kocksonen hade en stor och lyckad dag igår - han införskaffade sig en egen bil!

Han har sparat ett år och nu är den hans...en begagnad Ford från 1995 men han är lika lycklig som den gången han fick en begagnad trehjuling från 1985!!!!

Jag tycker det är skönt för Maken att han nu slipper köra som en skållad råtta mellan restaurangen, stallet, tåget, bussen och hemmet...nu är det åtminstone en station mindre!!!

Alltid något!

Lite kyligt inatt (vi har fönstret öppet) men ändå friskt och skönt...solen verkar lysa som den gjorde ända till kvällen igår då åskan troligen slog till någonstans för vår el försvann över en timme och regnet vräkte ned!

18-åringen, Högra Handen och jag fördrev den tiden med Alfapet...trivsamt och roligt!

Idag jobbar jag i tre pass och ikväll är det näst sista avsnittet av "Desperate Housewives" - spännande!!!!