Ett stilla regn har just satt fart utanför mitt fönster. Det var ju mulet redan i morse (5.10) men nu har alltså regnet startat.

Hoppas det upphör vid 10-tiden då jag ska gå in till byn för att träffa massören. Ska bli väldigt skönt med massage, kan jag säga eftersom ischiasen inte försvunnit och knät är bedrövligt.

Igår följde jag ju med 21-åringen till den första delen av astmautredningen, efter alla blåsprov och mätande kunde det slås fast att "riktig" astma är det inte, så den 3/6 ska 21-åringen till en läkare för vidare utredning. Astmasyrran pratade om att det dels kan ha med 21-åringens problem med Morbus Tietze att göra, dels kan det vara någon broskrelaterad åkomma eller reumatism...så mängder av prover ska tas och det är bra tycker jag att de tar tag i det här.

21-åringen fick inhalator eftersom det kan hjälpa henne att slappna av och efter att ha fått några rejäla doser av Bricanyl på mottagningen var 21-åringen helt slut när vi kom hem och hon somnade så rart i Wilmas hundbädd tillsammans med Wilma.

En av 21-åringens talanger som visades redan i otroligt späd ålder är hennes konst att somna precis var som helst.

En dag när hon var i 1 års åldern blev det plötsligt tyst i vardagsrummet där hon och hennes 2-åriga stora syster lekte...jag gick in (när det blir tyst är det en signal om att något ofog kan pågå) och hittade 2-åringen (Lärarinnan) sovandes i soffan och 1-åringen (21-åringen) sovandes på det nedlagda pianolocket!

Hennes favorit var också på den smala remsa bänk som fanns framför mikrovågsugnen, ofta lade hon också en liten rutig kökshanduk över sig.

Så att hon somnade i hundbädden tjugo år senare var inte särskilt märkligt!

Halvsex ringde Vildingen och trumpetade glatt att han var på flygplatsen (de åkte till Rhodhpos i morse) och att han ville prata med sin morfar (naturligtvis, morfar och Vildingen är ett team likt Alfred och Emil) jag var förstås tvungen att säga att han sov...Vildingen var tyst en halvsekund sedan utbrast han förtjust "Men jag är vaken!" jag fick också lova att meddela morfar att Vildingen skulle flyga.

Jag hoppas givetvis att deras vecka blir bra - varm verkar den bli om man får tro väderlekstjänsten.

Natten var hemsk men Wilma sov ändå till 5.10 och väl ute gjorde hon sig ingen brådska.

Bara att hugga tag i allt - först tvättstugan, sedan väntar det övriga huset!

Det mötte oss klockan 5.00 när vi klev ut Wilma och jag, ingen vind så trots att termometern bara visade 13+ var det ganska skönt och när jag gick till brevlådan behövde jag bara min tunna sommarkofta på mig.

Idag är det jobb hela morgonen+förmiddagen men direkt efter lunch ska jag följa med 21-åringen till vårdcentralen för att vara med under hennes astma utredning.

De senaste månaderna har hon haft väldiga besvär med andningen så hon kanske behöver en inhalator igen - för ett par år sedan konstaterades ju förkylningsastma men det verkar ha förvärrats.

Nåja, vi får se. Först på morgonen ska Maken köra 21-åringen till tandläkaren, hon passar på att göra allt hon kan när hon har en ledig dag.

Jag kan glädja mig åt att Usk-sonen brutit sitt samboskap och därför inte längre bor i Husby när alla dessa förfärliga upplopp pågår.

Jag hade inte haft en lugn stund om han bott kvar där.

Om en vecka fyller jag år och då är också maj på upphällningen - hur fort går det inte?

Göken har hörst ett par dagar här och för mig är det verkligen en försommar signal.

Första gökropet jag konstaterade kom från väster så vi får väl hoppas att sommaren blir "bäst".

Dax att hugga tag i dagen!

Veckan i Stockholm gick i ett kick! Jag bor ju hos en väninna i Solna och varje morgon tar jag en buss som ska (det händer verkligen inte alltid) gå 5.11. Bussen tar mig direkt till Odenplan så det är ytterst bekvämt.

Tisdagsmorgonen när jag anlände till busshållplatsen stod där en man och en kvinna, båda såg ut att vara något äldre än mig. Tystnaden är alltid talande men den stör absolut inte mig.

Klockan blev elva över och femton och nu växte irritationen kraftigt, mannen startade det hela med att svärjande säga att han gav katten (men med mycket sämre ordval) i bussen och gick därefter till pendeltåget.

Kvinnan och jag stod kvar och å ena sidan ondgjorde oss över förseningen och å andra sidan spekulerade vi i vad  som kunde ha inträffat.

En annan buss stannade och släppte av en karl i en obestämd ålder mellan 40-50.

Han trumpetade när han klev av och ställde sig emellan kvinnan och mig "Jag är en gammal knarkare, vet ni vad som hänt bussen tjejer"?

Det visste vi inte. Han satte genast igång med att berätta om sin morgon och om hur livet tedde sig.

Plötsligt utbrast han: "Jag har varit ren i sex år och bussen kan inte komma i tid! Det är ju skit"

Här fann jag mig nödgag att stillsamt utbrista: "Jag visste inte att SL och missbruk hörde ihop"

Tur att bostadshusen stod lite längre placerade från busshållplatsen än vi för det skratt han hävde upp var inte bara vilt det var dånande också.

Tursamt nog kom bussen vars avgångstid var 5.26 och vi kunde kliva på, när han gick av tjoade han: "Ha en bra dag tjejer"

Jag önskade honom detsamma och sedan var han försvunnen.

Resterande dagar kom bussen i tid men både den svärjande mannen och kvinnan som tålmodigt väntade småpratade varje morgon en stund innan bussen kom.

Vi for direkt till Kalmar lördagmorgon och gratulerade Vildingen som veckan innan fyllde 6 år.

Han var givetvis glittrande glad över att få leka med morfar. Igår morse kom Vildingen tassande halvsex och kröp ner mellan sin morfar och mig. Där låg vi och småpratade och Vildingen filosoferade om allt och inget, plötsligt frågande han mig: "Mormor, varför gifte morfar och du dig" hans pigga ekorrögon studerade mig noga när jag svarade: "För vi var kära" detta verkade Vildingen inte ha som skäl utan han sa häpet: "Jaha, jag trodde det var för ni ville ha fina ringar"

Hm. Så kan man ju också se det förstås.

Denna vecka är fullspikad med jobb men eftersom helgens kurs är inställd så får jag oväntat en hel ledig helg...jag ser fram emot det!

Wilma ville ut 5.30 och eftersom det var 16+ gick jag gladeligen ut i linne för att hämta tidningarna, jag kunde konstatera att det är relativt kvalmigt och det skulle inte förvåna mig om någon åska ligger och lurar, vi får väl se.

Ny vecka, nya utmaningar - bring it on!

Så är det söndag och dagarna med Lilla Hjärtats familj har bara flugit iväg! Vi var på konstrundan i fredags också (i torsdags var vi ju med Kocksonen) och kunde se på vad en del av traktens konstnärer gjort och gör. Det är alltid roligt!

Jag har förstås köpt två små tavlor av våra favoritkonstnärer och det är näst intill en tradition.

I eftermiddag åker jag till Stockholm för jobb en vecka och det ska bli kul. Jag får även denna gång bo hos en bekant i Solna så det känns bra.

Igårkväll spelade vi spel och det innebär många skratt och mycket munhuggeri!

7+ sa termometern när Wilma ville ut 5.30 och luften var hög och frisk av nattens regn.

Riktigt skönt tyckte jag som kände mig varm när jag vaknade.

Vildingen fyllde ju 6 år i fredags och han var glittrande glad när vi pratades vid i telefon, på lördag ska vi ju ner till Kalmar för att gratulera honom och det såg både han och vi fram emot.

Lilla Hjärtats pappa fyllde 37 år i onsdags och jag förstår banne mig inte hur det gått till att ha så gamla barn!

På lördag fyller Maken men vi firar honom på söndag då vi kommit tillbaka från Kalmar.

Dax att hugga tag i denna lilla söndag. Ordna frukost, packa och dessutom ha ett klientsamtal från Australien vid lunch.

Må alla få en toppenvecka!

Det kan jag väl lugnt kalla det - fem lediga dagar! Jag vet inte när jag hade så mycket ledighet sist. Härligt är det i alla händelser.

Imorgon är det ju Kristi Flygare och då är det traditionsenligt Konstrundan, där många konstnärer runt Omberg visar vad de gjort.

Jag älskar att åka runt på konstrundan och vi startar alltid med våra favorit konstnärer på Galleri Omberg, det är oftast där vi handlar också.

21-åringens studentpresent var en tavla målad av en av galleriet två konstnärer, den tavlan föreställer Zack och är så fantastiskt fin att jag blir glad bara jag tänker på den!

Ikväll kommer Kocksonen för att vara på plats imorgon bitti då vi startar konstbesöken, rundan håller ju på i fyra dagar och imorgon blir det favoritställena och eftersom Lilla Hjärtats familj anländer imorgon kväll så blir det hela turen på fredag, fast då arbetar Kocksonen och kan tyvärr inte vara med.

Igår eftermiddag när jag just inlett mitt förmiddagspass kastade jag en blick ut genom fönstret och fick till min fasa se Lärarinnans katt Puck gunga fram och tillbaka på en gren högt upp i silvergranen, han fick ju räddas ur en av de högsta granarna i förrgår och nu var det tydligen dax igen.

Jag hade ingen koll på var vare sig hans ägarinna eller Högra Handen var och min hjärna gick på högvarv vad det gällde att hitta ett sätt att påkalla deras uppmärksamhet. Jag satt ju fast med en klient i luren och kunde inte precis avbryta honom...när samtalet var slut och jag hade 1 minut till godo inför nästa samtal kastade jag mig fram till fönstret, öppnade det på vid gavel och gjorde mig redo att gasta av mina lungors fulla kraft...då såg jag Lärarinnan skymta bland grenarna på silvergranen och jag kunde andas ut.

Silvergranen har grenar som bättre lämpar sig för klättring och katträddning och Lärarinnan är både lång och vig så denna gång gick undsättandet av rädd-katt-i-nöd snabbare.

Jag kunde lugnt arbeta vidare - skönt det!

Vid 20-tiden ringde 21-åringen...när jag svarat var det första som mötte mig ett vrål som fick trumhinnan att skaka! När jag kunde urskilja ord uppfattade jag att hon hojtade: "Jag vann! Jag vann!"

Jag satt som fallen från skyarna! Vann vad? Hon tävlar ju inte i vare sig hoppning eller dressyr...efter att hon andades normalt igen fick jag veta (och kunde meddela övriga familjemedlemmar vars ögon var klotrunda av undran) att hon vunnit ett möte back stage med sina stora idoler Lordi...ingen kunde vara lyckligare än 21-åringen!

När vi hämtat oss från denna lyckostorm kom nästa samtal, nu från Usk-sonen som kunde berätta att han både fått feber (för mycket värme för snabbt) och svimmat på arbetet (samma anledning).

Han vet ju precis hur han ska sköta sina hudåkommor men i vanlig ordning blev han lite skärrad.

Jag kom med alla "vanliga" råd vad det gäller att få ner hans kroppstemperatur: drick kallt, ät kallt, kyl ner kroppen med iskall dusch eller sätt fotlederna under kallvattenkranen...han hade givetvis gjort allt detta och för att kunna fullfölja sitt pass tog han en liten kökshandduk, blötte den i iskallt vatten, lade lite is i och placerade den på nacken...det tog ner "febern" och fick honom att må bra igen.

När värmen kommer såhär hastigt är det alltid besvärligt för Usk-sonen och jag antar att det är det för alla iktyos och ED-patienter.

Idagh ska jag få hot stone massage och det kan behövas...massagen i måndags hos massören på Makens jobb var fantastiskt bra så lite varmar stenar på ischiasen och den kanske ger sig helt!

Härligt med minisemester är det och på söndag åker jag ju till Stockholm för jobb en vecka och sedan är det inte en lugn stund förrän i juni...underbart!

Måndagsmorgon i en vecka som är sällsamt kort! I synnerhet för mig som faktiskt bara arbetar i 2 dagar!

Å andra sidan är morgondagen fullspikad så timmässigt arbetar jag 3 dagar.

Wilma ville ut 5.15 och termometern visade hela 7+ så givetvis ville hon spankulera omkring i närmare tre kvart.

Våren är härlig på så vis. Bonden har ju skickat ner (och bort en bit) alla kor till sommarhagen, en del går här fast i hagen vi promenerar i om hösten och vintern och somliga är på sommarvistet en bra bit bort, när de är iväg så känns det nästan tomt att inte höra råmanden och idisslanden när jag går för att hämta tidningarna i arla morgonstund.

Maken har en arbetskamrat som har massage och dit ska jag idag, hon ska vara duktig på just sådana åkommor som jag lider av - ischias, känns som om det behövs.

Maj månad har vi som flest födelsedags barn, Lilla Hjärtats pappa fyller på onsdag, Vildingen på fredag, Maken den 18:onde och jag den 29:onde, ett evigt kalasande blir det.

Himlen är lika klarblå idag som igår och jag ska snart skutta ut i trädgården lite för att se hur rabarbern tar sig och få flera fräknar - vilket är vad som händer då solen träffar mig.

Vi hade det ljuvligt på Omberg och att äta sina smörgåsar ute är bra mycket godare än inomhus. Hundarna åt snabbt upp sina lunchfrikadeller och tycktes känna som vi, allt är så mycket mysigare utomhus!

21-åringen kördes tillbaka till sin lilla stuga och sitt jobb och vi slog oss ner framför dvdn när vi kom hem Maken och jag. Tillsammans med Högra Handen och Lärarinnan såg vi två avsnitt av "Body of proof" och vi kunde konstatera att vi gillar den serien också.

Det bästa med just dvd är att man kan se flera avsnitt åt gången och att man slipper vänta en vecka på nästa del.

Dax att spana in rabarbern innan jag tågar åstad till massören!

Det tyckte Lärarinnan och jag när vi tog morgonpromenaden med Wilma och Theo. Theo är lite pipig när han inte får följa med på kurs och idag var det Izaacs tur att skutta in i bilen och åka med Maken och Högra Handen på eftersöks träning.

När de kommer hem vid lunch ska vi stuva in oss andra och matsäcken och så åker vi till Omberg för att äta lunch där bland blommorna och med en vidunderlig utsikt.

På våren är Omberg ett paradis helt enkelt.

Snart är denna helgen slut men vi har ju Kristi Flygare redan på torsdag och då är det traditionsenligt Konstrunda i trakten och den missar vi aldrig.

Lilla Hjärtat med familj kommer också hit till den, hennes båda föräldrar gillar i synnerhet Galleri Omberg och att kuska runt och titta på olika konstnärsyttringar, en del mindre begripliga än andra.

Nisse ville ut redan straxt före halvfem men eftersom Wilma inte visade några som helst tecken på att vilja gå ut kröp jag ner nästan en timme till i sängen. Somna om kunde jag ju inte men jag kunde vila och det är gott nog.

Nu ska jag baka av lite bröd vi ska ha med oss och så är det snart dax för utflykt.

Det kom så plötsligt tycker jag, fredagen! Nästan oväntat. Jag blir så veckovill när det dyker upp helgdagar mitt i veckan sådär.

Eftersom "Lets dance" var igårkväll så blev det ännu mera "fel" i tänket.

Men det är således fredag och jag jobbar bara till 14.00 och det känns bra eftersom jag igår hade en synnerligen påfrestande dag med knappt paus för att äta ens.

Jag är givetvis ledig i helgen och nästa vecka får jag ledigt from onsdagen så det är helt okej.

21-åringen fick konstaterat "Medaljongsjuka" (Pityriasis rosea) och den är inte botbar men man kan under tiden den pågår (6 veckor-3 månader) smörja med krotison och äta antihistamintabletter.

Utslagen är fördelade över hela kroppen (utom ansiktet) och kliar en del. Hon tyckte det var skönt att det inte smittar och att det inte var något värre.

Theos utställning gick ju bra även om han bara kom femma i finalen men vi är glada ändå.

Imorgon ska Högra Handen och Theo på berikningsdag och det blir säkert bra för båda.

Izaac och Wilma kommer att vara mycket nöjda med att 21-åringen är här på sin lediga helg så de lär inte lida.

Det har varit kallt om morgnarna nu bara ett par ynka grader men Wilma skuttar runt glatt och ystert för våren är hennes tid.

Varje morgon finns det nya blommor att inspektera så utevistelsen tar minst en halvtimma.

Nu dax för hundfrrukost, Wilmas insulinspruta, en tur till tvättstugan och sedan drar arbetet igång...ha en glad fredag!

Jag vet inte vilket vi ska fira mest! Kanske namnsdagen ändå för Lärarinnan har mitt namn som andra namn och då är vi två som ska hyllas.

Nu tar vi inte så hårt på namnsdagar här (det blir så många att hålla reda på, Maken och jag har 2 namn, mina barn och barnbarn 3 namn var) men eftersom denna namnsdag infaller på den stora Fira-Vårens-Ankomst-Dagen så passar det med en fin liten tårta.

Jag har få jobb idag så det är nästan en ledig dag egentligen, tre samtal räknas knappt.

Skönt för vi har haft storm sedan igår och är det något min reumatism inte gillar så är det just blåsigt väder.

Natten var inte det skojigaste heller men nog sjutton ville Wilma ut redan 5.05 trots att det bara var 2+, småduggigt och blåsigt! En halvtimme tyckte hon att hon behövde ägna åt att strosa omkring och sniffa på allt.

Undrar just hur hon är när vi ska ta morgonpromenaden, min gissning är inte alltför vild när jag tror att vi knappast tar oss igenom allén.

När det blåser hårt hos oss (vars hus ligger ganska långt in (ner) på gårdsområdet) är det inget mot vad som brukar möta oss då vi passerat herrgården och de gigantiska grindstolpar som leder in på gården - allt är tre gånger så blåsigt där.

Det är i det ögonblicket Wilma kan få för sig att  tvärvägra...man kanske tror att en yttepytte liten hund på knappa 7 kg inte ska vara särskilt svår att rubba, då känner man inte Wilma! Det är banne mig enklare att rubba en säck cement än att få henne att gå! Hon endera lägger sig platt på marken (en hund kan bli väldigt platt) eller så borrar hon ner alla klor i backen och står som fastnitad.

Det går helt enkelt inte att rubba...detta gör hon som oftast när det blåser och regnar, hennes hatväder.

Får se nu idag hur hennes promenerar humör är...man vet aldrig.

Vi ska inte se någon eld ikväll (att stå och frysa vid eldar känner jag att jag på något vis är helt färdig med) men väl grilla och ha det mysigt.

Våren ska förstås sjungas in och har man ingen manskör (den kan vi inte se på TV förrän imorgon) får man sjunga själv!

Det lär bli de två välkända "Vintern rasat" och "Sköna maj" som vi sjunger av hjärtans lust och sedan, ja sedan är det vår...eller borde det vara vår iallafall!

Nu väntar lite morgonjobb innan promenad, tvättstuga och sista samtalet för dagen vid lunchtid.

Glad Vår alla!

Det hade vi tänkt göra idag, ta hundarna med oss och bege oss till Omberg för att titta på hur alla vårblommor täcker marken.

Det är ljuvligt att besöka Hjässan och se ut över världen om än det är aningen jobbigt att ta sig upp.

Men belöningen är ju en kopp kaffe och en bulle som Högra Handen bakat för detta ändamål.

Med oss kommer också barnens gudmor och min äldsta väninna, kul.

Igår var en lugn men ändå rätt flitig dag.

Jag startade efter hundpromenaden med att göra alla räkningar (det tog en god stund) bokföra och slika ting.

Tvättstugan fick sig ett besök och så lite vanligt hushållsarbete. Efter lunch var det tänkt att jag skulle ge mig ut i trädgården där Maken och Högra Handen redan varit hela förmiddagen men häftiga regn- och hagelskurar satte P för det.

Vi fick stanna inne istället och då beslutade vi oss för att se "Sagan om de två tornen" istället, Maken, Högra Handen, Lärarinnan och jag.

Det var mycket trevligt och på kvällen såg vi förstås hockymatchen mellan OS-laget -94 och Kändisarna som ju fått förstärkning som inte var fy skam - men Börje Salming är ju 62 år så han fick inte farten att öka precis.

Vi har ju följt Kändislaget i TV i tre program och det var en fröjd (och med stor förvåning) att se dem spela igår. De var ju riktigt bra! Särskilt Nassim al Fakir och Olle Sarri!

En riktigt glad och skojig match! På fredag startar ju hocky VM och jag lär väl också se en och annan match medan Maken och Högra Handen troligen tittar på alla.

Imorgon jobbar jag 8-21.00 men är nästan ledig (bara 3 jobb) valborgsmässoafton!

Två ganska lugna veckor är det ju nu - jag är ledig onsdag tex och nästa vecka jobbar jag bara mån-ons. På onsdagskvällen kommer Lilla Hjärtats familj och Lilla Hjärtats pappa fyller 37 år samma dag. Hur sjutton har jag lyckats få så gamla barn???? Jag blir chockad varje gång för jag känner mig knappt äldre än 37 själv!

Det är jag dock vilket bevisades igårkväll i en av pausarna mellan hockyperioderna, när Högra Handen och Lärarinnan ville se hur balettpositionerna ett, två och tre ser ut...jag gjorde dem (gammal kunskap sitter) men de kändes i ischiasen och knät! Hu ja! En gång i världen kunde jag utan problem gå ner i spagat!!!!

Jo det var förstås länge sedan men iallafall...vad har jag kvar efter 11 års balettdansande? Överröliga leder och utslitna fötter. Trots att jag bara dansade mellan jag var 4 år och 15 år.

Men kanske (som en balettkollega sa en gång) "man förstör kroppen när man dansar innan man vuxit färdigt"!

Varför jag slutade (trots att min balettlärare bad mig fortsätta)? Å det vanligaste skälet i världen till att någon upphör med något - jag blev kär!

Troligast är väl att jag inte hade riktigt vad som krävdes för att bli premiärdansös - även om min "fröken" ville att jag skulle söka till danshögskolan.

Hade jag haft det hade jag ju inte slutat!

Nåja, vissa takter sitter ännu i och vissa egenskaper har definitivt gått förlorade, som att gå ner i spagat! Kan inte ens göra en split!

Vi gick ut 5.30 Wilma och jag, visserligen var det bara 2+ men Wilma verkade gilla det hela och spatserade lugnt omkring i nära en halvtimme, då och då stannade hon och tog sig en tugga gräs. Ibland kan man tro att hon är en get!

Två svanar flög över oss och fåglarnas morgonkonsert tog fart medan solen så sakteliga tog över himlavalvet.

Våren är helt underbar!

Dax för hundfrukost, Wilmas insulinspruta och nya friska tag!