Urinvägsinfektionen har inte släppt, trots medicinering och pressade citroner att dricka.

Inatt har jag dessutom haft förhöjd temperatur, det är ju inte feber precis 37,6 men jag har ju vanligtvis 36,5 så liiite mer är det ju.

Det blir således till att ringa vårdcentralen igen idag men just du är jag i valet och kvalet om jag ska ringa innan ett klientbesök klockan 9.00 och således ställa in det eller vänta till klockan 10.00 då besöket är klart.

Min klient behöver verkligen de här samtalen och jag är inte speciellt bra på att överge någon som har ett stort behov, just nu lutar jag mest åt att ringa efter det att jag jobbat!

Igår kom Lilla Hjärtat med föräldrar förbi och det är så kul att se hur hon för var gång vi ses lär sig nya saker.

Vi pratade lite om Lilla Ängeln som på söndag skulle ha fyllt 3 år, det känns som evigheter sedan denna lilla sjuka tjej föddes och samtidigt så nära att man kan ta på det...2 år sedan hon somnade in och jag har samma känsla där - länge sedan men ändå nyss.

Lilla Hjärtat är en tjej som tycker om att sjunga och dansa så vi sjöng "Imse vimse" och hon krumbuktade hej vilt med händerna!

Roligt hade vi de timmar hon var här innan de for hem igen till Uppsala.

Imorgon fyller 19-åringen 20 år och vart tog de åren vägen det är en fråga att ställa sig!

Nyss föddes hon, 7 veckor för tidigt och arg som ett bi! Just ilskan gjorde att hon inte behövde tillbringa särskilt mycket tid i kuvös och hon var en bestämd dam från minut 1.

Tjugo år - herregud vad länge sedan!!!!

Om mina barn nu är så många år (äldsta 35 och yngsta 20) hur gammal är då inte jag??????

Det är en fråga att ställa sig.

Högra Handen och jag tog en längre promenad med hundarna vid 16-tiden igår och trots att det var helt indstilla kunde jag berätta att blåsigt skulle det komma att bli - ledvärken bekräftade det.

Mycket riktigt, vid 18-tiden kom det som en blixt från klar himmel - storm och regn!!!!

Det drog dock bort snabbt och när Wilma och jag gick ut i trädgården 4.45 var det vindstilla och hela 8,7+...Wilma skred runt som ett luciatåg och vi var nog ute i nära 30 minuter.

Nu gäller det att passa på för innan vi vet ordet av är det snöstorm!

Dax att få upp Kocksonen och så då 19-åringen, Usk-sonen har värsta förkylningen och lär vara invirad i en filt hela dagen...suck.

Wilma och jag spetade trötta (vi var lika sega att få igång) ut i trädgården 5.30...löven kraschade under mina skor och Wilma piggnade genast till när gräset "svarade" på hennes steg. En snabb titt på termometern sa mig att den var -0,8 ute och det vi hörde var alltså frosten!

Det blir en härlig krispighet när frosten slår till! Såklart kändes det inte varmt direkt men friskt och liksom nytt!

Maken som kom upp samtidigt som Wilma och jag kom in förklarade att han senare under dagen ska hämta in vinterjackor och skor för nu får nog sommarkläderna hängas in!

Inte utan att jag är böjd att ge honom rätt!

Gårdagen var ganska lugn, vi åkte till City gross Maken, Högra Handen och jag, en uppdatering av våra förråd och kyl/frys fick oss att inse att detta var av nöden.

City gross har nyligen börjat med självskanning och det är ju bra så vi instruerades av en ung entusiastisk man och glada i hågen tog vi tag i handlandet...vi hade inte kommit långt (passerat tvål och frukt och hade siktet ställt till vatten/läsk)  när mackapären lade av! Tvärt slutade den fungera.

Högra Handen är en kompetent tjej så hon marscherade iväg till en personal som genast råkade i huvudbry för detta hade då aldrig hänt förut!

Så är det ofta när jag gör något - det ställer utövaren i en svår situation för det är alltid något som "inte är vanligt" eller så har det "aldrig hänt förut" - men efter många om och men fungerade allt igen och vi tog oss igenom affären.

Usk-sonen som är grundligt förkyld var hundvakt och ringde efter den tid vi borde vara klara och häpnade över att vi inte ens kommit till kassorna än - nåja, nästa gång går det nog fortare!

Idag kommer Lilla Hjärtats familj förbi för paus och lunch, de har varit och hälsat på gamla kompisar i Växjö (Studentskan fick också en snabbvisit) över helgen och behöver nog stanna en stund så Lilla Hjärtat får springa omkring ett tag.

Jag är trött det ska inte förnekas men om jag tar det lugnt idag också så är jag nog i form imorgon - kan man hoppas!

Stockholmsveckan var ju slitsam men det som spred ett ljus i mörkret förutom klientmötena var en liten bok jag fann i hyllan när jag städade: "En röd liten fågel i juletid"  av Fannie Flagg...snabbt gick det att läsa den och varm om både hjärta och själ blev jag, sådana böcker hänger med i min tanke länge och sprider på så vis välbehag långt efter att jag läst ut den!

Dax för tvättstugan och en ny kopp kaffe...tänka sig, frost! Då är nog inte vintern så himla långt borta...

Igårkväll var jag äntligen hemma igen efter en arbetsvecka i Stockholm som bäst kan beskrivas som tuff!

Åt ju antibiotika tom tisdagen och har faktiskt varit himla trött hela veckan, klientmötena var dock som vanligt upplyftande men det tog på mig kan jag säga.

Denna helgen ska jag dock ägna mig åt vila och kanske att jag behöver det, för redan nästa helg har jag kurs och helgen därefter firar vi 19-åringens tjugoårsdag.

Lilla Hjärtats föräldrar köpte i veckan en trevlig liten lägenhet i Uppsala så till årskiftet lämnar de sin andra hans lya, skönt för dem!

Wilma sov nära mig hela natten och det var riktigt trivsamt för reumatismen är lite spökig.

När vi klev ut bland de prasslande löven i morse visade termometern "bara" 5,9+ men eftersom det var vindstilla var det en klar och skön luft jag kunde andas in...en av de vildkatter som vi matat i några år nu (hon är troligen en sk sommarkatt någon lämnat) kom plötsligt fram och strök sig mot Wilma som inte brydde sig alls - det var roligt att se!

Denna katt döpte vi till Ofelia (men vi kallar henne Offie) när hon kom för hon såg lika eländig ut som Hamlets Ofelia när de bar upp henne ur sjön, mager, blöt och livrädd för människor...hon har blivit lite modigare nu efter fem år men hon håller sig helst på lite avstånd, en gång i veckan får hon ett p-piller så några ungar har hon tack och lov inte behövt ha.

Dax för mera kaffe och så en genomgång av det berg av post som anlänt medan jag varit borta!

Kalaset gick förträffligt bra! Lilla Hjärtat var glad som en lärka och alla gäster var också nöjda, skönt det.

Högra Handen, Kocksonen och jag fixade med fika och mat och jag var så trött efter firandet att jag faktiskt gick till sängs redan kl 21.00, men jag är ju fortfarande inte riktigt bra.

Theo som just nu är väldigt rädd för barn, undvek förstås Lilla Hjärtat och när hennes två kusiner dök upp blev han inte gladare.

19-åringen blev dock en idol för de två flickorna och när min kartong med gamla Barbies och tillbehör togs fram visste Kusinernas lycka inga gränser! 19-åringen hade dessutom en kartong med leksakshästar som komplement och de hade ett eldorado hela eftermiddagen, Kusinerna och ville inte alls bege sig hem när det blev kväll!

Lilla Hjärtats föräldrar var belåtna med allt och vi andra tyckte att vi haft en avslappnad och trivsam kalasdag.

Idag ska jag ju till Stockholm för en veckas jobb och jag kan ärligen säga att jag har varit i bättre skick än nu men jag räknar med att vara frisk mot slutet av veckan.

Sovit illa i natt också, drömt rörigt och lite halvotäckt men ett snabbt ögonkast på FASS visade att det minsann kan vara effekter av medicineringen, så då är det tre nätter kvar! Kul!

Idag blir ju resan till Stockholm knölig eftersom tåget vänder i Södertälje Syd och ersätts med buss, det är något banarbete men det får väl gå det också.

Studentskan åker å andra sidan buss från start ikväll hem till sitt studentrum, i bästa fall kommer hon tillbaka till 19-åringens 20 års kalas annars ses vi inte förrän till jul! Dit längtar jag redan...

Vi sov länge i morse Wilma och jag, klockan var 5.30 när vi spetade upp och ut men idag ville hon absolut inte spankulera omkring ute Wilma, kanske för att Theo var med eller för att det småregnade lite...in ville hon iallafall kvickt och hon kurade genast ihop sig i "sin" stol, Theo gjorde likadant i den andra stolen och på så vis förvisades jag till datorn redan från början, huset sover och just nu är det alltså bara jag som är vaken... Mörkret ligger tätt kring huset men man kan inte påstå att det är kallt, 12,8+ är som rena sommaren, det ska ju hålla i sig en bit in i veckan och det gör detta med packning av kläder lite marigt. Vad är för varmt respektive för kyligt att ta med????

Jag vågar tex inte åka barbent för slår det om och blir 5-6+ så fryser jag ju, fast är det 13+ så blir jag ju varm. Håhåjaja vilka lyxproblem!

Nu är det dags för medicin och frukost för mig och frukost och insulinspruta för Wilma medan de andra två hundarna får nöja sig med bara frukost!

Hoppas nu alla får en fin vecka!

Vi for som torra skinn, Högra Handen och jag igår och städade och stod i! Dammsugningen av övervåningen sköttes dock av Studentskan, vilket jag var tacksam för eftersom "i form" inte är det ord som kan beskriva mig bäst just nu. Mellan dammandet, plockandet och städandet av badrum fick jag sätta mig då och då när jag var genomsvett och matt - infektioner tar lite på en!

Idag ska Lilla Hjärtat firas och det ska bli så skojigt. Hennes morföräldrar, morbror med familj anländer vid lunchtid så då ska allt vara klart men vi är ju några stycken som hjälps åt och det är ju skönt!

Wilma och jag skred genom den helt vindstilla trädgården straxt efter 5 och såg på stjärnorna (jag) och sniffade runt bland de nedfallna löven (Wilma) och tyckte nog att det var behagligt, termometern visade 13+ och det är en fantastisk värme första oktober, fast det är klart, första veckan i oktober kan ju fenomenet Brittsommar dyka upp och det är det vi har!

Maken bekymrar sig lite för hur jag ska fixa att arbeta hårt i Stockholm nästa vecka men jag hoppas verkligen det går bra! Den sista antibiotikan tas ju på tisdag och då borde jag vara tillbaka på banan igen!

Tystnad i ett hus när det är fyllt med människor som sover är verkligen speciell! Det liksom en mjuk och varm tystnad och känns mer än om man är ensam hemma och det är tyst...lustigt!

Nu väntar hundfrukost innan tårtan till kalaset ska bakas och annat förberedas...må nu alla ha en trivsam lördag!

Vid nio tiden igår morse, precis innan vi skulle ta ut hundarna Högra Handen och jag, insåg jag att huskurerna mot urinvägsinfektion inte haft någon verkan! Jag ringde således Vårdcentralen, givetvis var det en sjuksköterska av stammen "Patienter kan ingenting om sjukdomar" följande samtal utspann sig:

J: Jag har fått urinvägsinfektion

S: Njaa det är väl inte så säkert, har du haft det förut?

J: Oh ja, särskilt när jag var yngre

S: Vad skulle du ha fått den ifrån då?

Här förklarade jag för henne att jag fick diagnosen Halsfluss+Bihåleinflamation för en vecka sedan och åt en rätt häftig pencillinkur mot det.

S: När är du född?

J: 1956....

S: Du kanske är gravid?

Här var jag tvungen att skratta högt.

S: Hm (hon var uppenbart störd av mitt skratt) du är ju visserligen 55 men det kan ju hända...

J: Nä då vore det ett mirakel

S: Jaa joo men det kan ju som sagt hända och då kan man ha problem med urinering..

J: Ja fast om jag är gravid är det en sensation - eftersom jag gjorde hysterektomi för 15 år sedan och utan livmoder är det svårt.

Nu gillade hon mig inte alls! Jag förklarade att det gjorde så ont att kissa att jag var tvungen att klamra mig fast i tvättstället när jag var på toa, att det tom smärtade att gå.

Hon tyckte ändå inte att jag hade så stora problem, jag kunde kanske pressa en citron? Jag förklarade tålmodigt att allt sådant hade jag provat utan resultat vilket var anledningen till att jag ringde till henne!

Hon muttrade och jag berättade målande hur det kändes, jag var i hennes tycke en oerhört besvärlig och jobbig människa. För att få tyst på mig (jag är helt övertygad om att det var därför) sa hon slutligen att hon under förmiddagen skulle prata med min läkare och så kunde väl jag ringa vid 15-tiden eller så.

Irriterat lade jag på luren och förklarade för Högra Handen i det att vi gjorde oss iordning för att ta ut hundarna att jag fick ringa jouren efter 17 istället.

Vi hade inte gått mer än fem minuter när mobilen ringde och samma sjuksköterska men nu med en ytterst irriterad ton förklarade att jag genast skulle komma till vårdcentralen för urinprov, doktorns order!

Jag log! Tursamt nog var ju Kocksonen ledig och hemma och jag fick skjuts och slapp därmed stappla 2,5 km.

När provet lämnats skulle jag vänta, efter en stund gick "min" läkare förbi och log lite mot mig och hon fortsatte in i det rum där de sjuksköterskor sitter som svarar i telefonen...en stund senare kom en ytterst oglad kvinna ut och jag insåg i samma sekund att det var den jag haft telefonkontakt med, hon meddelade surt att "Du hade ju både vita- och röda blodkroppar i urinen" jag nickade och sa vänligt: "Jag sa ju det!"

Nu fick jag en antibiotika sort till! Den ska också tas tre tabletter om dagen av och den ska tas tillsammans med mat medan den andra ska tas på fastande mage - jag har ett pyssel ska jag säga!

Nästa vecka är ju en arbetsvecka i Stockholm och jag hoppas verkligen att jag mår bättre då än nu!

I morse var det 13,6+ och Wilma strövade bland de nedfallna löven i maklig takt, jag tyckte det var ganska skönt att strosa runt där. Idag ska vi ju rycka upp hemmet ur vanvård och förfall för imorgon är det 1 års kalas.

Tjälknölen ligger i sin saltlag några timmar till och köttbullarna gjordes igår, på förmiddagen har jag telefonjobb och eftermiddagen blir alltså städtid!

Studentskan kom igår och det är ju som alltid jättekul, idag åker hon och Usk-sonen som är ledig på sjukbesök hos sin farmor, 19-åringen praktiserar vidare, Kocksonen jobbar och kvar blir Maken, Högra Handen och jag! de två sistnämnda ska på förmiddagen jobba med Makens läxuppgifter och jag med klienter...framemot kvällen kommer Lilla Hjärtat och hennes föräldrar...kalasandet kan börja!

Tänka sig att Lilla Hjärtat fyller 1 år idag! Så fantastiskt det är att ha fått vara med henne under detta första år. Så underbart att hon är ett levande barn! Naturligtvis tänker jag ju samtidigt på Lilla Ängeln men jag gläds hejdlöst över Lilla Hjärtats person.

Natten var hemsk! För som om det inte räckte med halsfluss och bihåleinflamation började jag igår känna av urinvägarna! Ingen Tranbärsjuice i huset men C-vitamin brus fanns så nu öser jag på med det, jag kan ju inte riktigt med tanken att behöva äta två sorters antibiotika samtidigit!

Sömnen blev dock lidande eftersom jag fick springa på toaletten ofta...ingen trivsam syssla kan jag säga!

Jag hoppas att det viker med hjälp av C-vitaminet och den Tranbärsjuice jag ska inhandla idag - egentligen måste det hjälpa eftersom jag åker till Stockholm på söndag för en veckas jobb igen och det blir inte kul om jag har ont i urinvägarna!

Maken och Högra Handen tillbringade någon timme på Julas Vipkväll och kom nöjda hem med både spik, färg och lampor.

Kocksonen och 19-årings sjukbesök hos farmor gick bra och min ensamma kväll med hundarna var bra.

Theo är nu lika stor (höjdmässigt) som Wilma men han väger faktiskt lite mer än henne men det är klart ifatt Izaac kommer han inte men det beror mest på att Izaac är extremt stor! Mycket större än en hund ska vara inom rasen, kanske beror det på att han var ensam valp??? Vem vet?

Idag ska köttbullar göras, huset städas och tjälknölen förberedas - festen rycker närmare och det är ju bara skoj!

19-åringen börjar tidigare idag så hon åker med Maken nu klockan 6.00 medan Kocksonen faktiskt har en ledig dag som han bland annat ska ägna åt att handla inför festen och hämta Studentskan vid bussen! Först ska han dock få sova ut efter ett hårt tio dagars pass.

Jag ska pimpla C-vitamin och verkligen få bukt med detta...så det så!

Var kom den förbaskade stormen ifrån, det undrar jag???? Ingen sa något om igenmulet och storm på vädret...stön!

Reumatismen bråkar mer än någonsin förstås men jag har piggat upp mig med att tänka som Nalle Puh: "Tiddelipo och Tiddelipom".

Arbetet via telefon har gått utmärkt och jag är bara lite trött...nu har jag ju en timmes kvällsarbete kvar förstås men det känns okej.

Maken och Högra Handen ska ju representera mitt lilla företag på Julas vipkväll och de har en liten lista på prylar att införskaffa.

Måndagens inlägg är fortfarande borta men det är ju skönt att de flesta av de bilder i gamla bloggar som var försvunna är återställda - kanske tycker någon att jag varit grinig och jaa det har jag varit...det är inte kul när det krånglar!

Imorgon förmiddag kommer Studentskan hem för att fira Lilla Hjärtats ett års dag och jag fröjdar mig åt båda tingen.

Har de sista dagarna tänkt mycket på Lilla Ängeln, i mitten av oktober är det 3 år sedan hon föddes och i somras var det 2 år sedan hon somnade in...så fort tiden ändå går! Tur är väl det.

19-åringen tycks trivas på motellet där hon praktiserar och det är ju skönt. Kocksonen kokade igår ett himmelskt äppelmos av den frukt som gick att rädda ur det sjuka trädet de tog ner han och Högra Handen...just äppelmos kan man ha till så mycket gott. Jag är glad att vi nu har en rejäl mängd mos till kommande dagar.

Middag straxt, Broccoligratäng, rostas, ugnsbakade potatishalvor, sallad - en perfekt ondsdagsmiddag helt enkelt.

"Snart ordnat" är en mening jag faktiskt börjar undra över, vad menar Icakuriren med det? Är det "snart" som "Någon gång denna vecka" eller "snart" som "Kanske i år"?

Troligen är det frågor utan svar...men även om det låter grinigt så måste jag säga att lusten att blogga här är just nu mycket låg.

Antibiotikan har dock fyllt sin funktion och jag mår bättre och det är ju skönt för idag mellan arbetspassen ska vi börja förbereda 1 års kalaset på lördag, det är ju buffé och det innebär många rätter, kul är vad det ska bli att både laga maten och ha kalaset!

Maken och Högra Handen ska representera mitt företag ikväll, Jula har VIP-kväll och mitt företag är inbjudet. Nu har ju inte jag så himla stort intresse av att vara på Jula och dessutom jobbar jag men Maken och Högra Handen tycker ju det är kul så dit ska de.

Usk-sonen arbetar eftermiddag/kväll idag och Kocksonen och 19-åringen ska hälsa på sin farmor så ikväll blir det djuren och jag och en timme arbetar jag så kvällen lär gå fort.

Inte bara det - alla bilder i tidigare inlägg är putz veck! Jag tycker det är otroligt trist att så mycket alltid krånglar på bloggsidan...märkligt att Icakurirens sida ofta trasslar, andra bloggsidor med många bloggare har inte alls dessa problem, ibland funderar jag faktiskt på att helt byta bloggplats.

Natten var en kulmineringsnatt, den var med andra ord bökig värre, jag frös, jag svettades och jag sov rysligt illa.

Men efter en snabb dusch halvfem och så en tur i trädgården med Wilma straxt efter det så känns det som om det iallafall har vänt och det är ju bra eftersom hela dagen är spikad med telefonjobb.

Halsen är fortfarande lite svullen och aningen smärtsam men te hjälper till där.

Högra Handen och Kocksonen tog sig an äppelträdet igår och tog ner de sjuka grenarna, det var inte precis gjort på ett kick!

De fick slita med yxa och såg men slutligen vann de kampen.

Känner inte precis någon lust att skriva något - det kan ju försvinna fram på förmiddagen - så det blir ett kort litet inlägg medan jag faktiskt funderar på om jag ska söka mig någon annanstans.