Eller vad man nu kallar det man drabbas av utan att kunna definiera det hela!

Jag har ont i kroppen (på andra sätt än vanligt), fryser ena sekunden och är varm den andra, ont i öronen och risig helt enkelt.

Troligen är det någon virus som beslutat sig för att försvåra min vardag några dagar.

Tur att jag inte har så attans mycket jobb denna vecka utan ganska många luckor. Nästa vecka är det ju Stockholmsdax igen och då måste jag vara fit for fight!

Bara 2- i morse och Wilma skuttade glatt ut men inte lika lång stund som igår, utan en snabbkiss och så in till sin morgon sov stol.

Izaac har inte visat sig än...Makens ryggsäck packades med matlåda, kaffetermos och smörgåsar och så kom han just iväg till sin utbildning. Kocksonen är på G och om en stund ska 19-åringen upp för att bege sig till praktiken.

Jag var in en runda på Ica igårkväll och kunde inhämta lovord över 19-åringen från flera håll.

Hon fick omdömmena "så duktig", "så arbetssam", "så trevlig", "så artig" etc...då är det roligt att vara mamma kan jag säga.

19-åringen gladde sig också åt att Portman fick en Oscar för sin roll i "The Black Swan", en film hon gillar men redan efter första titten förklarade för mig att det inte var min typ av film.

Thrillers och/eller våldsfilmer är verkligen inte min grej...jag vill se "glada" filmer, komedier och barnfilm är min melodi. Förskräckligt barnsligt, jag vet, men jag vill ha feel good upplevelse när jag tittar på film och jag klarar på sin höjd av "Morden i Midsomer" och "Foyles war" som annan kategori.

Min absoluta favorit har alltid varit musikaler eller musikfilmer men de förekommer ytterst sparsamt numera.

Turligt nog finns det DVD och jag har hittat en filmsajt som har alla gamla godingar till filmer/musikaler och det är en fröjd det.

Igår märktes det inte att bara Högra Handen och jag var hemma för vi hade ju gäster men idag blir det nog tydligt att folkmängden till lunch halverats!

Izaac ska få en genomgång idag och klippas lite kring ögonen och klorna ska förkortas, Wilmas öron ska rengöras...så vi har förstås att stå i och jag ska ju arbeta lite i telefonen men annars ska jag nog försöka ta det lite lugnt, jag är ju inte i toppform precis.

Jag gillar det inte!

Men inför virusens framfart är det väl bara att böja sig kan jag tro...suck!

Kursdeltagarna praktiskt taget vacklade ut ur lokalen igår eftermiddag! De hade jobbat hårt i två dagar och var nöjda både med min ledning och kursens innehåll och det var ju förträffligt!

Jag var oerhört trött när jag äntrade tåget ihop med halva Sverige kändes det som, så mycket folk!

Väl hemma hade Högra Handen och Kocksonen fixad god middag till mig och en kladdkakehallonmoussetårta...det var fantastiskt gott även om 19-åringen och jag fann tårtan aningens syrlig.

Idag blir det en ledig dag och vi får besök  av några vänner som också är lediga denna måndag och det blir ju kul!

Maken börjar sin utbildning idag och det blir spännande för honom. 19-åringen ska trava till Ica för sin praktik och det verkar fungera bra och jag hoppas hon kommer trivas hela praktiktiden som är minst 1 månad.

Usk-sonen väntar spänt på besked från Uppsala om han fått arbete på ett vårdhem, ansökningstiden går ut på söndag så det dröjer minst en vecka till.

Idag var det bara 4 minus vilket fick Wilma att liksom skutta ut och trava runt i snön en bra stund...härligt när det går åt det hållet, att morgonrastningen tar en kvart sådär istället för knappa 2 minuter.

De schemalagda promenaderna tenderar också att bli längre ju mildare det blir och det är skönt, främst för att jag slipper dra Wilma bakom mig vilket i och för sig inte är en oäven arm muskel träning men lederna gillar det inte!

Någon slags bacill far av och an här och har under helgen gett Högra Handen blåsor i munnen och allmän sjukdomskänsla...nåja det går väl över. Jag hoppas det är över idag för vi ska ju göra Zumba och det går inte om vi är ur slag!

Dax att köra upp alla och göra frukost, spruta och allt det vanliga som hör till morgonrutinen för både djur och människor i detta hus!

Jag sov inte så överdrivet bra förutom att kroppen körde sitt vanliga race så förde en räv ett attans liv utanför...kanske hade han party, kanske undrade han var polarna var...irriterande var vad det var!

Märkligt nog så sov Wilma som en gris...jag trodde hon skulle ägna natten åt att skälla på denne räv vars liv uppenbarligen inte var i harmoni, men Wilma fnös bara vid något tillfälle och fortsatte sedan att sova!

Vid fyra tiden upphörde rävens partynatt och tysnaden tog vid men det var ju så dags då!

Har man störiga grannar kan man ju alltid ringa på deras dörr och klaga eller ringa en störningsjour eller så men vad gör man med en räv som "go bananas"? Var ska man gnälla och till vem vänder man sig???

Dessa frågor har jag dessvärre inga svar på.

19-åringens första dag på ICA gick bra och hon var tämligen trött igårkväll men hon var nöjd och det är det viktigaste.

Sjuksköterskedottern i Kalmar som jobbat sin andra (och sista för denna gången) natt i natt kunde igår morse på väg hem från sin arbetsplats berätta om sin natt att vinterkräksjukan grasserade vilt.

Två av hennes patienter (två damer födda 1917 respektive 1921) delade sal, den yngre av dessa damer drabbades på eftermiddagen till igår natt av denna sjuka och då Sjuksköterskedottern på natten var inne och gav henne dropp och bytte kved den lilla tanten att hon nog inte skulle få se solen gå upp.

Den andra - äldre kvinnan - fnös från sin säng och utbrast när personalen var där för tredje gången på en halvtimme och kvinnan gnölade:

"Nu tror du att du ska dö, imorgon önskar du att du var död och dagen efter är det över"

Det är insikt det, enades vi om. Jag är så himla glad att alla utflugna barn och jag har en så himla bra kontakt...de hör av sig väldigt ofta - ett par gånger i veckan minst - och det gör ju att jag ständigt är uppdaterad i vad som händer och sker och hur alla mår.

Studentskans salsa kurs har börjat igen och hon är sprittande glad över det.

Hennes praktik startar dessutom snart och denna gång ska hon vara i en andra klass, blir mycket spännande att följa!

I morse när Wilma glatt och ystert studsade ut genom dörren kunde jag konstatera att det bara var 4 minus!

Det milda vädret är här...jo det är klart att det fortfarande är minus men det är en jämrans skillnad på 17 minus och 4!!!

Måtte det nu bara hålla i sig också...jag har kursmaterialet klart så idag efter att jag arbetat förmiddagen blir det till att packa och åka till Stockholm igen.

Jag har ju bara kurs lördag och söndag men trött lär jag bli ändå!

Kursen blir nog kul även om det inte är så många deltagare men de som är å andra sidan är mycket entusiastiska och arbetssugna!

Kocksonens lediga dag var för hans del lugn och skön och det behöver han sannerligen...idag är det jobb igen för hans del och det blir nog långpanna!

Hoppas nu alla får en bra helg och att vädret håller sig från att snöa hysteriskt för skulle det göra det vete gudarna hur SJ funkar!!!

I morse väcktes jag 04.10 av troligen en rävs rop/skall...jag kunde sedan omöjligt somna om!

Kroppen värkte hur jag än försökte lägga mig, jag gav fasen i alltihopa och klev upp halvfem.

Ingen mening med att gå till brevlådan så dax så jag gick in i duschen istället, Wilma skuttade - nåja gick lite raskare - glatt ut och kissade och ännu gladare in till sin morgonsovplats där hon kurade ihop sig med ryggen vänd mot mig, det betyder "Stör ej".

Jag hamnade framför ett av fotona på Lilla Ängeln...hennes glada leende ögon mötte mina, hela hennes glada lilla person som låg där kopplad till slangar och sladdar utstrålade livsglädje!

Då slog det mig att vi människor gnäller för mycket! Jag gnäller för mycket! Jag gnölar om att jag har ont och glömmer bort att jag lever!

Jag blir sur när tidningen inte ligger i lådan halvsex och glömmer bort att jag lever i ett land med tryckfrihet!

Jag blir förbaskad när jag igår öppnade ett paket från Adlibris och allt var fel, helt fel böcker, jag glömmer bort att vara lycklig för att jag kan läsa och har råd att köpa böcker!

Jag morrar när jag fått fel leveranser men glömmer bort att jag lätt kan byta när jag klagat - ingen skjuter mig för att jag är besvärlig!

Jag muttrar över matpriser men glömmer bort att vara tacksam för att jag aldrig någonsin behöver vara hungrig.

Jag fryser och missar att vara tacksam för att jag har en bostad...helt enkelt klagar och gnäller jag för mycket insåg jag i morse och nu får det vara slut på det!

Jag får ju inte mindre ont för att jag talar om hur svår värken är, visst är det bra för omgivningen att veta hur illa det är så de kan anpassa sina förväntningar efter vad jag klarar men iallafall...jag brukar verkligen försöka undvika att gnälla om smärta men jag kan anstränga mig mer.

Lilla Ängelns korta liv gjorde oss ju uppmärksamma på att vara tacksamma för varandra och Livet, hennes glada gurglande skratt var fyllda av ren lycka...borde inte vi som lever skratta mer???

Jo minsann....vi borde minnas då och då att vi lever i ett fritt land, att vi kan vara som vi vill och säga vad vi vill utan att slängas i fängelse eller dödas, vi borde vara mer tacksamma över att vi inte behöver frysa eller hungra...jag ska tänka på detta idag!

17 minus och det verkar inte vara någon hejd på Kung Bores Rike, idag börjar 19-åringen sin praktik så gårdagskvällen var fylld av förberedelser, byxor lades upp (Högra Handen fixade detta - jag är usel på att sy och sömma) matlåda fixades och om en minut ska jag väcka henne.

Torsdag och jag måste ordna med kursmaterial till helgen, lite telefonjobb är det också fråga om idag men Kocksonen har en fridag och det är skönt för honom.

Nu är det väckningsrunda och hundfrukost+insulinsprutan till Wilma som står på tur!

Må alla ha en toppen torsdag!

Onsdag och kylan behåller sitt grepp, 15 minus piggar inte upp. Det gör däremot Zumba! Vi ska göra det igen idag (vid 7) Högra Handen och jag, min insats idag lär inte bli så "powerful" eftersom jag knappt sovit något inatt på grund av att kroppen beslutade sig för att värka i vareviga led!

Men att röra sig lite gör det knappast sämre (inte bättre heller i och för sig, men blodcirkulationen får lite hjälp på traven) och jag får ju hejda mig när kroppen inte lyder men för övrigt kör jag på!

Wilma har haft den goda smaken att ligga i min säng klippt hela natten och den mesta av den tiden låg hon riktigt nära och jag blev uppvärmd.

Lustigt att även små djur kan värma upp så pass bra som de gör...både katterna och Wilma är lätta varelser men de värmer väldigt bra!

Hennes värme var lindrande och det är ju alltid något!

Dock var hon inte på humör att gå ut, nix, på dörrmattan spärrade hon ut fyra tassar som tycks innehålla gömda dubbar för enbart klorna borde inte fästa så bra, borrar in de gömda dubben och står fastnitad i mattan!

Jag lockar lite - hennes blinda ögon stirrar föraktfullt på mig! Jag drar i kopplet...som att försöka rubba en stenstod.

Att lyfta vill jag helst inte eftersom jag vet att när värken är så här finns inte minsta kraft i handlederna.

Jag har dörren på vid gavel vilket är otrevligt eftersom kylan är bitande, jag går ut på trappen och ner för den så långt kopplet räcker - noll rörelse från Wilma!

Fundersamt klurar jag på hur jag ska få ut denna eländiga hund utan att lyfta och riskera att tappa (det är liksom det som händer - handlederna blir helt utan kraft och oavsett hur mycket jag tar i så kan jag inte behålla greppet om det jag har i händerna) henne.

Då slår det mig att jag kan låtsas upptäcka någon/något...kanske, tänker jag, kan hon låta lura sig så många sekunder att hennes krampaktiga tag om dörrmattan släpper och jag kan dra ut henne!

Jag böjer mig ner och börjar jollra lite...ha ha! På två tusendels sekunder är Wilma ute vilt skällande!

Jag vet att det är fult att lura henne men vad sjutton skulle jag göra? Jag åberopade genast det bibliska uttrycket "Ändamålet helgar medlen" och jag vet ju att hon måste ut för kissning annars blir jag tvungen att ägna en försvarlig tid till att torka upp!

Jag inser redan där och då (5.10) att denna dag inte blir en smidig dag vad beträffar Wilma...hon kommer att ha sin "vill-inte" dag så promenaderna blir nog mera ut och dra Wilma än ut och gå med henne!

Kocksonen jobbade Långpanna igår och var inte hemma före midnatt så att väcka honom halvsex var ingen enkel match precis.

Min långpannedag avlöpte väl och jag har en likadan dag idag att ta tag i...dessutom ska jag kasta ett öga på materialet till helgens kurs så jag vet vad vi ska ägna oss åt.

19-åringen startar sin praktik imorgon på ICA och hon verkar glad och förväntansfull, Usk-sonen har sökt en nattjänst på ett vårdboende i Uppsala så vi får väl se hur det går med det.

Makens kurs startar på måndag och han går igenom allt här hemma som behöver fixas nu för vi vet alla att när väl hans kurs är i gång återstår bara helgerna att fixa saker på!

Värken är inte nådig idag så jag kan inte göra några större insatser i hushållet i pauserna mellan samtalen...tvättstugan kan jag ta hand om förstås men sovrumsröjningen måste vänta!

Vore skönt om kylan släppte lite kan jag tycka men än dröjer det väl...mitt första vårtecken är faktiskt Vasaloppet, först därefter börjar min egen vårspaning!

Någon slags infektion grasserar här, igårkväll var Kocksonen risig, tog ett par Panodil och var i säng före 21.

19-åringen hade feber och Maken har varit lite hängig några dagar...Högra Handen vars armbåge läkt bra hade ont i halsen igår morse och jag har (som alltid) ont i kroppen...lite mer än vanligt och det kan bero på att ett väderomslag är i antågande.

Denna morgon är det full rulle trots detta! Att väcka Kocksonen var ingen lätt uppgift...jag kom helt enkelt fram till det tunga artelleriet: "Farmarflickan" först då var han redo att stiga upp, han är helt enkelt inte helt kry!

Alla ska iväg idag redan tidigt, Maken, Högra Handen och 19-åringen ska till tandläkaren (Högra Handen) och stallet (de två andra), Usk-sonen ska till sin coach och jag ska jobba i telefon hela dagen...tisdag betyder ju ofta ett riktigt långpanneskift!

Zumba träningen igår var jättekul och givande men vissa rörelser klarade jag förstås inte.

Jag pratade för ett tag sedan med en klient om smärt tröskeln och hon hade en låg sådan medan jag kan konstatera att min smärt tröskel är mycket hög...jag tål helt enkelt smärta länge och väl innan jag tillgriper smärtlindring.

Vi är ju helt olika på den fronten vi människor men jag kan inte tänka mig tanken att vika ner mig för att jag har ont!

Jag sätter mig över smärtan och kör på ändå! Jag minns när jag var tvingad att genomgå en stor bukoperation vilken sånär hade kostat mig livet, de andra kvinnorna på salen som gjort något liknande hade sina morfinpumpar som arbetade hela tiden medan jag totalvägrade använda mig av min.

Irritationen hos sjukvårdspersonalen var stor och jag förstår dem, de vill ju inte att någon ska lida mer än nödvändigt men för mig som levt med svår smärta i över 20 år var detta ingenting!

Jag har full förståelse för den som på grund av värk inte kan/orkar göra något men jag vägrar ge mig helt enkelt.

Så Zumban gav kroppen en rejäl genomkörare och både Högra Handen och jag var nöjda med träningsformen och med det faktum att vi tagit upp en träning igen.

Idag visade termometern "bara" 11- men istället så snöar det ju så Wilma gladde sig inte nämnvärt åt att stiga ut, Izaac retade dessutom henne lite grann genom att kasta ett öga ut på den öppna dörren och sedan tvärvända och springa trapporna upp igen.

Han måste ju inte ut en viss tid egentligen men Wilma såg sur ut på svansen, när han en halvtimme senare kom ner skuttande igen och ville ut bevärdigade inte Wilma honom med en enda blick!

Jag hann inte alls ta tag i sovrummet igår men det lär ju stå orört till dess jag tar mig samman och röjer upp.

Lilla Hjärtats pappas 35 års kalas som är gemensamt med mitt 55 års kalas blev spikat igår och vi har således satt menyn.

Buffé förstås och den kommer att innehålla något för alla, det finns ju en del allergiker att ta hänsyn till så då är det bra att se till att valen är flera.

19-åringen petade i sig Ipren igår och då gick febern förstås ner för hon ville ha sitt samtal med den arbetsledare som ska ta hand om henne from torsdag då praktiken börjar.

Jag hoppas denna virus inte blir värre än vad den är för i helgen har jag kurs igen och då vill jag vara på topp!

En andra nogsam genomgång av Bokrealistorna gav inget nytt så denna bokrea lär inte kosta mig många kronor! Det är något att glädja sig åt!

Så det är bara att köra upp alla och få iväg dem innan dagens id tar vid.

Kylan biter sig kvar, 16,7- klockan 5.10 men Wilma spetade runt i flera minuter, nåja åtminstone 2, i trädgården trots kylan men det kan ju också bero på att månen lyste så skarpt att det var ljust som på dagen och det var dessutom helt vindstilla!

Igår var det underbart om än kallt väder och båda hundarna gick i rask takt hela promenaderna utan att sätta sig på tvären! Härligt!

Gårdagen blev en riktigt lat dag...vi gjorde inte många knop, det kan jag säga.

Till min oerhörda glädje upptäckte jag att tre nya avsnitt av "Foyles war" startade på TV4+ igårkväll och den serien tillhör en av våra favoriter så vi var alla nöjda med den avslutningen.

Högra Handen har nu införskaffat Zumba och idag (vid 7) startar vår träning med denna metod, jag får ju lov att göra det på mitt sätt (kroppen är ju inte riktigt med i matchen) men det kan vara skönt att få upp flåset lite.

Lilla Hjärtats pappa ringde igårkväll och vi pratade nära nog en timme, dels via web cameran och dels i telefonen.

Hon är pigg som en mört Lilla Hjärtat och glad som en lärka - det är en ren och skär fröjd att se henne skutta vilt framför datorskärmen.

Kommande helg ska jag ha kurs och måste således förbereda den lite denna vecka men det ska garanterat bli både kul och bra!

19-åringens praktik hos ICA handlaren startar på torsdag så idag ska vi jaga jobbyxor.

Makens kurs startar nästa måndag så han ska förbereda sig minutiöst denna vecka.

Izaac ska få en ny omgång kloklippning och pälsansning denna vecka för nu börjar han se ut som en björn...Wilmas päls är mycket tunnare och om det beror på kastreringen för 4 år sedan (diabetesen startade ju i samband med en P-spruta och hon fick livmoderinflamation - kastrering var livsnödvändigt) eller om det är diabetesen är oklart, men hon behöver inte alls trimmas på samma vis.

Idag är en ledig dag (bortsett från Zumba om en stund) och jag ska sätta mig med all bokföring och momsredovisning - suck - i eftermiddag, planering av veckans arbeten ska också göras samt en titt på kursmaterial till helgen.

trots min ledighet har jag ändå mycket att göra...jag tycker det är tur för jag är inte särskilt bra på att bara sitta på ett ställe och glo.

När läser jag kanske någon undrar som vet min stora vurm för litteratur, det gör jag hela tiden!

Läsning kan kombineras med en mängd aktiviteter!

Matlagning tex...medan saker kokar, puttrar eller steks hinner jag läsa många sidor.

Det blir till ett slags mikropauser, fem-tio minuters mellanrum mellan klienterna gör också några sidor...när jag var ensam med först tre, sedan fyra barn blev de små stunderna av läsning oerhört värdefulla för att jag skulle kunna orka vara en bra mamma.

Jag laddar fortfarande så, några rader här och där och jag är en så kallad "snabbläsare" så jag kommer långt på en kvart!

Denna vecka, på lediga stunder, ska jag också organisera om lite bland alla mina Barbies, jag vill nog ställa dem i någon slags meningsfull gruppering.

Sovrummet behöver också ett lyft och det vore bra om jag hann det denna vecka men det beror på...ingen lär ju stjäla det jobbet från mig så nästa vecka finns ju också.

Bokrean startar på onsdag men jag jobbar hela dagen så jag kan inte besöka någon bokhandel, däremot har jag förbeställt på både Adlibris och Bokus de få böcker jag ville ha.

Jag tyckte inte att det var så många titlar som fångade mitt intresse - de intressanta har jag ju redan läst!

Men ett par kokböcker blev det och några barnböcker...ser fram emot när de anländer.

Dax att göra frukost till hundarna, ge Wilma sprutan, släppa ut katterna, förberda morgonens Zumba pass och helt enkelt huvudstupa kasta mig in i Livet!

Igår var det sålunda Kalas dag och Usk-sonen var glad som en lärka redan när han klev upp! Dels var hans tårta redo att hämtas (en underbar grädd-och blåbärstårta) dels hade Högra Handen bakat Minisemlor, bullar och chokladbollar och jag bidrog glatt med bla Nötkakor.

Favoritmaten hade jag också fått till och Dillköttet föll alla gästerna på läppen.

Kylan var bitande hela dagen och det blev inte "varmare" än 15-...men inomhus var det varmt och trångt och glatt.

Vi hade ju lagat mat för cirka 25 pers och potatisen som blev över ska idag stekas till vår söndagsmiddag bestående av Ångbåtsbiff, lök och stekt potatis.

Usk-sonen var mycket nöjd med uppvaktningen och en av presenterna var en randig långärmad tröja som han genast provade och behöll på hela dagen!

Framåt kvällningen åkte den sista gästen hem och som vanligt efter att vi haft kalas eller bjudning så var vi trötta, vi sjönk ihop framför TVn och på 19-åringens önskan blev det Melodifestivalen...Wilma kände sig troligen uttråkad över att ingen riktigt brydde sig om henne mer än nödvändigt och så slog Wilma Förstöraren till!!!!!

Vi såg på TV lugnet rådde och så tyckte vi att det var oroväckande tyst på nedervåningen...det är med hundar som med barn, blir det för tyst betyder det trubbel!

Högra Handen pinnade ner för trappen och gav så upp ett hojt som kunde ha skrämd horder av kor på flykten - om de varit inomhus!

Istället hade detta hojt effekten att hela familjen släppte vad vi hade för händerna (vi satt) och rusade till undsättning!

Wilma hade lugnt och stillsamt (hon må vara blind men smart är hon dessvärre fortfarande) lyft undan grinden mellan tvättstugan och det övriga huset, tyst tassat in och öppnat snäpplocket på hinken med talgbollar!

Burit ut ett tiotal i biblioteket och sedan metodiskt krossat dessa och spritt smulorna över hela nedervåningen..."förbaskade hund", var vårt gemensamma utrop innan dammsugaren plockades fram och huset städades av och återfick sitt ursprungsutseende...Wilma fick inte vara ensam på nedervåningen något mer igårkväll för när hon är på det där humöret vet man aldrig hur det slutar.

Baksidan med terriers är just detta - de blir aldrig vuxna och stillsamma!!! Nix!

De behåller sitt sinne för upptåg in i det sista, vilken annan ras som helst som är 7 år är lugn och harmonisk men inte terriers!!!

Nåja, man säger ju "Sådan herre-sådan hund" och troligen gäller det uttalandet också omvänt, man har den hund som passar ens kynne bäst...hm...eller om det bara är så att Wilma har behållt sina "valpen-från-helvetet-egenskaper" och aldrig kan växa ifrån det.

Izaac är ju en stillsam terrier som också är 7 år men å andra sidan har han aldrig varit särskilt begiven på upptåg...det är väl individuellt då.

Idag är det fortfarande kallt (-19) men solen ser ut att orka ta sig upp och då blir det åtminstone vackert och det i sig, är lindrande!

Vi har en mysdag idag...inga krav och måsten och det är skönt med den sortens paus ibland!

Eller jo, jag lär mig ju så till vida att jag vet vad priset är för en dags hårdkörning i tex köket...svår värknatt är priset!

Väl värt att betala i och för sig då det gäller kalas för ett födelsedagsbarn men natten var ju ytterst smärtsam!

Nåja, det mest onda lugnar sig väl lite under dagen kan jag tro.

Svinkallt igen, 18,9-...hu, tänkte Wilma, som förstås vägrade gå av egen maskin ut vid fem och därför fick bäras ut och sättas ned på den av snö täckta gräsmattan.

Jag är mycket mycket glad åt att hon bara väger knappa 7 kg och inte är en mastiff på 80 kg! Det hade varit något att lyfta det.

Propparna i händerna stannade vid två detta varv och det var ju skönt, man vet ju aldrig.

Impetigon är mycket bättre och jag slapp både antibiotika och halsfluss! Skönt!

Kocksonen arbetar hela dagen även idag och ikväll ska han till en kock kollega och partaja...det kan han behöva.

19-åringen kom hem igen igår och Izaac blev så lycklig, han ogillar när medlemmar ur flocken försvinner, hela kvällen låg han nära henne och trivdes.

Promenaderna idag lär bli av typen jag går först och i helt sträckt koppel bakom står Wilma på stela ben och låter sig dras framåt, hon totalvägrar men måste man så måste man och jag går vidare med hunden efter mig som en dragleksak utan fungerande hjul!

Suck!

Läste i morse att Akademibokhandlarna går tillbaka till en gammal modell, dvs de köper inte bara in tiotalet bäst säljar titlar utan de återgår till vad en bokhandel egentligen är, ett ställe där all världens böcker finns och där man kan beställa en bok som inte har särskilt stor upplaga...underbart är vad det är!

Som det är nu så vägrar jag handla i den bokhandelskedjan för jag läser inte svenska deckare och det är i princip det som finns, Adlibris och Bokus är mina ställen för de har allt och de är bara ett klick bort.

Om nu Akademibokhandeln gör slag i saken och uppfyller sina löften kommer ju saken i ett annat läge och jag kan bli kund igen!

10 kg potatis ska skalas så det är väl bara att dra igång dagen kan jag tro...

Härligt med fredag! Idag jobbar jag bara förmiddagen och det är tur det med tanke på allt som ska göras!

Städa är ett nödvändigt inslag, dels för att det ser ut som skrutt och dels för att vi ju får gäster imorgon.

Några kaksorter till ska bakas och så ska jag göra 3 kg köttbullar och Dillkött för ca 15 personer - det blir ju ett litet kalas imorgon men även då ska maten vara god och tillräckelig!

Vi (hela familjen faktiskt) ser gärna "Halvåtta hos mig" - jag ser de avsnitt jag missar pga jobb på webben - och denna veckas första värd var nog det snålaste jag sett!

Servera 2 fyllda dadlar till förrätt är ett hån mot gästerna och en fars!

Nu är ju min fasa förstås att folk ska gå härifrån hungriga (det har i och för sig aldrig hänt, men det är min oro) så mat finns det alltid tillräckeligt.

Usk-sonens födelsedag avlöpte bra och han och hans lillebror Kocksonen tog en tur in till Mjölby på eftermiddagen, Usk-sonen köpte en ny datamus och Kocksonen köpte kläder...båda var mycket nöjda.

Jag förstår nu var jag fått min Impetigo ifrån, jag pratade igår med föreståndaren på den mottagning jag hyr in mig på i Stockholm och hon hade (också i måndags) insjuknat i måndags men hon fick Halsfluss. Det är ju samma bakterie (streptokocker) så smittkällan var där.

I morse när jag klev upp förvånade Wilma mig genom att medan jag klev i kläderna, hoppa ner ur sängen och med snabba små steg ta sig till trappan.

Kanske - tänkte jag - vill hon ut och sniffa runt (ett slags vårtecken i sig) jag klev i strumporna och spetade efter, så fort vi var på hallgolvet tog Wilma sats och drog!

En tio minuter vild jakt tog sin början...in under bordet i biblioteket och slalom mellan stolsbenen...för att vara så gott som blind är hon suverän på att ta sig förbi, över och genom hinder...jag nådde henne nästan men hon drog in rumpan och smet.

Irriterad reste jag mig och funderade på mitt nästa drag medan hon satt mitt under bordet redo för nya smitningar.

Jag skulle kunna öppna ytterdörren tyst och ringa på men då skulle Izaac få spader och väcka upp allt och alla...jag skulle kunna hämta en bit kött eller en bitt våffla i kylen men då skulle hon hinna kissa på mattan...jag beslutade mig för att helt simpelt lura henne!

Jag satte mig på datastolen, slog igång den och sakta, sakta (och tyst - smart hund det där) började hon tassa ut från bordets skydd med sikte på en av fotöljerna...likt en vild rugbyspelare slängde jag mig vågrätt ut från stolen och hann hugga tag i hennes svans (Guds gåva till terrierägare).

Med ett stadigt tag under armen bar jag så ut henne för morgonrastningen...hon var sur! Troligen för att hon lät lura sig!

Igår kunde jag konstatera  två ytliga proppar, en i varje hand men då de är ganska små och jag redan äter blodförtunnande är detta inget att bry sig om!

Dagens id ska sättas igång och ikväll är det "Lets dance"...härligt med fredag!