Söndag och Trettondag som ju väldigt många länder, främst de katolska och ortodoxa, firar stort.

Såg ett intressant program om de tre vise männen igår och dessutom blev det ju både hocky och "Stjärnorna på slottet" så mycket som jag såg på TV igår har jag inte gjort på länge.

Idag bär det av till Stockholm för en veckas jobb men schemat har stora gluggar så jag tar med några extra böcker, för tid att läsa lär jag få.

Hostan och förkylningen har nu kommit till stadiet att ögonen blivit infekterade - okul så det förslår men jag är ändå mycket bättre än Högra Handen och Maken som verkar mer åt det golvade hållet.

Kocksonen lämnar ju Usk-sonen vid 16-tiden och jag kommer vid 20-tiden så de hinner med nöd och näppe ladda om för en soffgäst. Usk-sonen och hans sambo.

Jag hoppas förstås att rösten ska hålla hela veckan och att förkylningen ska dämpa sig en aning - Studentskan mådde klart mycket bättre igår även om hostan hänger kvar och jag är ju ett par dagar efter henne i mitt hostande så kanske att jag har vänt helt och hållet imorgon...man kan alltid hoppas!

Wilma hade vänligheten att sova ända till 5.30 i morse och det var himla skönt för mig som inte fått så himla mycket sömn under natten, dels för att jag själv fick hostattacker men också för att Maken fortsatte sitt nattliga nysande och hostande.

Men Wilma var pigg och glad som en lärka i april så hon praktiskt taget studsade ut och imorse var det ju mycket varmare än gårdagens minusgrad. Hela 1,5+ och dessvärre lite vind men det hindrade inte Wilma från att muntert klafsa omkring i mörkret ivrigt uppvaktad av en av vildkatterna.

Till slut blev intresset från katten för enerverande för Wilma så hon skällde till - som ett streck försvann katten för att efter bara någon minut återkomma och sno sig ivrigt runt mina ben.

Vi matar ju ett par övergivna sommarkatter (jag kan inte se djur svälta) men de får husera endera i boden eller på Bränneriet (som heter så för att ända till mitten av 1960-talet brändes OP Andersson här) och så får de mat av oss.

När Wilma tröttnat på att sniffa runt ute liksom studsade hon likt Tigger i Nalle Puh in igen glad i hågen och ville ha både kex och vatten.

Hon har ju varit lite hängig ett par dagar eftersom magen varit paj men nu är hon som vanligt igen...skönt!

Jaha, dax att packa och fixa lite inför veckan som kommer, nästa helg är det tjugonda knut och då ska julen ut - förutom ljusstakarna i fönstret som får sprida ljus ett tag till.

Hoppas nu alla får en bra vecka...

Att dela säng och sovrum med en man som ägnar natten åt hostattacker som för tankarna till ett TBC-sjukhus och åt att nysa så man skulle kunna tro att hans huvud skulle trilla av är ingen skön sak!

Vid halvtvå tiden blev Wilma less på detta oljud Maken förde och klampade ilsket ner till bibland, nu är ju ett stampande från en 7 kg tung (lätt) hund inget som precis väckte Maken och jag var ju redan vaken...men hennes fnysande gick inte att ta miste på.

Maken har ådragit sig samma slags förkylning som också Högra Handen och jag lider av - typiskt kan jag tycka att jag är dunderförkyld och hostig när jag imorgon ska åka till Stockholm för att jobba - men han är såklart sämre än jag!

Lilla Hjärtats familj kom igår och Lilla Hjärtat själv var glad och pigg och lekte intensivt med Studentskans katt Puck och med Theo, när han satte sig på den stol hon brukar sitta på när vi äter petade hon bestämt honom i sidan till dess han gick ner.

Hon är för rolig!

Idag är det ju trettondagsafton men vi har då inga speciella traditioner kring det, förr när jag var barn och väldigt ung var det alltid en balettföreställning (jag ofta deltog i ) och därefter en bal men det är ytterst länge sedan - en fyrtio år sådär.

Vi ska väl se finalen i juniorhockyn i eftermiddag men annars är det inte mycket på agendan, Lilla Hjärtats familj äter lunch innan de åker hem till Uppsala igen och så börjar vardagen även för dem.

Kan kännas lite trögt att komma igång efter all ledighet så det är väl därför veckorna i januari kallas oxveckor!
Bara slit och släp!

Kocksonen provade en Iransk specialite igår hos Usk-sonen - kokt fårhuvud med allt kvar liksom, han påstår att det var helt okej men jag är skeptisk!

Nu har ju jag himla svårt för inälvsmat och sådant så det beror nog på det, men det är givetvis kul att han vågar pröva!

Kul att läsa de nya läkarstudier som finns som visar att lite övervikt är bra och att människor med lite övervikt lever längre än normalviktiga, gillar antagligen inte de som tjänar grova pengar på bantningshysterin/industrin.

Jag tyckte dock det var skoj att det publiceras det som många många läkare och forskare vetat länge, men bland alla galna dieter är det väl ingen kul läsning.

Dax att ta ut hundarna på en morgonrunda, när vi gick ut klockan 5 Wilma och jag (jag stod inte ut med nysandet längre) var det lite drygt 1- men jag undrar om det inte är nollan nu?

Nåja, det är bara att klä sig och dundra ut...glad trettondagsafton till alla!

Varje Trettondagsafton dyker Andreas Blek af Nosen i Per Oscarssons gestalt upp i mina tankar...fortfarande småskrattar jag åt hans rolltolkning i Shakespears pjäs "Trettondagsafton".

Vid flera tillfällen stönar han att "det är bara baler och maskerader" och han får det verkligen att låta riktigt tungt. Det är klart att roa sig dagarna i ände kostar givetvis på men så attans många baler och maskerader känner jag inte att jag utsatts för dessa helger.

Däremot är det lika skönt att ställa undan julpynt som det är härligt att plocka fram vilket i sig är lite märkligt!

Kocksonen åker till sin storebror Usk-sonen idag för att tillbringa helgen där, båda såg uppenbarligen fram emot det.

Kocksonen för att han har blivit lovad att få pröva iranska delikatesser (Usksonen och jag är rörande överens om att det antagligen inbegriper äckligheter) och han är extremt nyfiken på att prova olika ingredienser och rätter. Usksonen för att han får någon att gå på bio ihop med och se "The Hobbit" som inte Usksonens sambo är ett smack intresserad av.

Att Kocksonen är så pigg på att prova underligheter i matväg är egentligen sensationellt när vi minns att han total vägrade äta något annat än makaroner när han var liten!

Tiderna ändras liksom människor!

Min hosta håller mig vaken om nätterna och jag har antagit ett mer spöklikt utseende - blek med mörka ringar under ögonen.

Läste nyss att musikalen "Spök" ska sättas upp och jag kan säga att är det någon som utseendemässigt hade platsat i den så är det jag! Hostan liksom förstärker det gräsliga utseendet och jag inser att jag lätt kan skrämma små barn.

Idag känns det dessutom som om jag har hela huvudet fullt med snor...suck! Tur dock att jag inte känner mig särskilt sjuk.

I eftermiddag kommer Lilla Hjärtats familj för att övernatta en natt innan de far tillbaka hem till Uppsala...blir skoj att se henne igen!

Annars lär dagen vikas för städning och röjning...helgen är trettonhelg och sedan är det oxveckorna som gäller, ända till slutet av mars då det är påsk!

Det är bara att kämpa på antingen man vill eller inte...

Hur kul är det? frågar jag mig. Den 3:dje januari borde det verkligen inte spöregna men vad bryr sig Vädergudarna om mina åsikter? Platt intet!

Wilma var dock av precis samma åsikt som jag och tvärvägrade därför på trappan så fort ytterdörren smällt igen bakom oss. Jag fick helt enkelt lyfta ut henne på den plaskvåta gräsmattan...vad hon än var så är glad inte ordet jag söker!

Väl inne (efter bara 15 minuter) kurade hon snabbt ihop sig i fotöljen och vände ryggen mot mig och den signalen förstår jag mycket väl - det är lika tydligt som om hon hade en skylt där det står "Stör ej" på sig.

Vi for ju till Växjö nyårsdagen Maken och jag och lämpade av Studentskan i hennes lilla hem.

Hon ringde ganska snart efter det att vi vänt och berättade fnissande att två av killarna i korridoren berättat att de kommit upp på morgonen och hittat en lapp i sällskapsrummet där det stod: "Tack för alkoholen! Nu kan vi ha värsta drinkaftonen" de såg sig om och upptäckte att de flaskor av vodka märke som det senaste halvåret varit fyllda med vatten och utgjort utsmyckning var borta! Givetvis skrattade alla sig halvt fördärvad och när jag berättade detta för Högra Handen och Kocksonen sa den sistnämnde att Studentskan borde sätta upp en lapp på dörren där det stod: "Har någon sett våra bakterieodlingar?"

Denna roliga mening vidarbefordrade jag till Studentskan som i sin tur involverade sina korridorskamrater i det och något i den stilen ska de genomföra.

Antar att de som stulit det de trodde var sprit blev djupt besvikna - så går det när man stjäl! som Studentskan belåtet sa.

Igår var det arbete hela dagen och på kvällen körde vi först hem Kocksonen och sedan åkte vi till 21-åringen för att hälsa på henne och hälsa lite på Vickan också.

Vickan är en underbart vacker häst - tjusig som få och som vi sa ett rent mirakel att hon kom till oss!

Idag står dels arbete förstås på schemat men också städning för är det något som händer när det är så här milt så är det att djuren drar in otroliga mängder lera och lort...vårt vanligtvis så fina golv förvandlas till något som mest påminner om stampat jordgolv! Usch!

Dax att ta tag i allt...ny dag och nya upplevelser!

Nyårsaftonen blev en stillsam historia, Kocksonen och Studentskan sydde snabbt ihop dockan som fick namnet McNewyear, vi lade i två lappar var som brukligt är och när mörkret hade svept in oss gick vi ut för att elda upp dockan. Det tog en stund att få fart på den eftersom det blåste hårt och intensivt samt regnade lätt men sedan brann den så vackert och vi kunde tänka på vad som varit och vad vi önskar ska komma.

Jag vore glad om detta nya år inte innebär flera dödsfall i familjen eller någon mer djurförlust.

Vore skönt att få vara hyfsat frisk också men januari startar ju eller ja, efter halva januari ska jag ju först göra en cystoskopi och veckan efter en njur röntgen - ingen av de undersökningarna är trevliga eller ens smärtfria men det är väl bara att gilla läget kan jag tro.

Hoppas nu det genast syns vad som är problem med de ständiga urinvägsinfektioner jag haft under förra året.

Tursamt nog vad det gäller nyårsfirande hördes smällandet på ganska långt avstånd och det är ju skönt för alla djuren.

Wilma brydde sig inte ett jota om att vi inte kom i säng förrän vid 01-tiden, hon ville ändå ut 5.20. När vi klev ut i det kompakta mörkret och den hårda vinden kunde jag snabbt konstatera att gräsmattan var så gott som snöfri vilket fick Wilma att glatt marschera omkring i närmare en halvtimme...hon hade ingen brådska direkt.

Vi åt förstås gott på nyårsaftonen, Kocksonen är en överdängare í att få till en perfekt Skagentoast så det blev förrätten, biff med pomme och tzatsiki till varmrätt och citrontratletter till efterrätt.

Idag blir det kalkon innan Maken och jag ska köra Studentskan till Växjö och hennes sista två veckor som student - hon har givetvis fått den obligatoriska examensångesten och är just nu fullkomligt övertygad om att hon aldrig kommer att bli godkänd!

Vi försöker trösta men det har dessvärre ingen större verkan...men redan nu har vi ändå börjat planera examensmiddagen som Högra Handen och jag ska stå för, för vi är helt övertygade om att hon klarar det! En så smart tjej som Studentskan har egentligen inga problem men till en examen hör ångesten innan...så är det bara!

Vi tar med lite grejer hem ikväll, Maken och jag, för om 1 månad flyttar Studentskan hem igen för ett tag medan hon söker arbete.

Jaha ett sprillans nytt år - vad ska jag nu hitta på med det???

Vore kanske kul med ett stillsamt år men man vet ju aldrig...nu är det dax att ta tag i dagen igen!

Nya friska tag detta nya och förhoppningsvis friska år!

Precis som förra året stormade det hårt hela natten och Wilma var minst sagt klart motvillig till att kliva ut i detta mörka blåsande väder. Hon slog tassarna i förstutrappan och där stod hon - som gjuten!

Men skam den som ger sig och vad det gäller envishet är jag näst intill oslagbar! Orubblig som Brunkebergspumpen!

Så vi kom ut men länge var vi inte på den knöliga gräsmattan, här och var låg det kvar istäcke.

Blir med stor koncentration vi beger oss ut på promenad vartefter.

Högra Handen, Kocksonen, Srudentskan och 21-åringen var ju och såg "The Hobbit" och de var lyriska. Kocksonen skjutsade hem 21-åringen som tyvärr jobbar hela nyårshelgen men han själv har en veckas semester nu och nyåret tillbringar han hos oss. Kul!

Imorgon eftermiddag kör ju Maken och jag tillbaka Studentskan till Växjö för de sista skälvande veckorna av hennes lärarutbildning.

Hennes dunderförkylning får följa med!

På fredag åker Kocksonen till Stockholm för att hälsa på Usk-sonen och på söndag kommer jag dit eftersom det är tänkt att jag ska arbeta en vecka men just nu ser mitt schema extremt luftigt ut. Vi får se hur det blir.

Det finns en skotks låt som jag gillar att lyssna på så här på nyår (på säckpipa förstås) och det är "Auld Lang Syne" den är både glad och vemodig på samma gång och den får åtminstone mig att reflektera över vad som varit och vad som komma skall.

Må nu 2013 innehålla glada saker också för 2012 var i tyngsta laget kan jag tycka...med barnens farmor som avled bara två dagar efter det att Zack fått somna in, med mina hjärtproblem och allt annat...suck. Jo 2012 innehöll bra saker också...Usk-sonen fick jobb i Stockholm och flyttade dit och trivs som fisken i vattnet.

Kocksonen fick egen lägenhet och var arbetslös exakt en vecka! Inte många får nytt jobb just när de skriver in sig på arbetsförmedlingen men det "drabbade" ju Kocksonen. Han trivs också som fisken i vattnet på sin nya arbetsplats.

21-åringen fick jobb och bostad i de hästsammanhang hon älskar och - inte att förglömma - en ny häst, Vickan, dök upp. Hon kan givetvis inte ersätta Zack men hon kan lindra sorgen och saknaden och det är bra nog.

Så må nu 2013 bli ett lättsamt och glatt år - för alla!!!!

Det var vad som mötte Wilma och mig straxt efter halvsex när vi spetade upp och ut.

Jag tyckte inte det var särskilt mysigt men Wilma spankulerade runt i närmare tjugofem minuter och verkade inte alls lida av väderomslaget...fast det lär inte hindra henne från att totalvägra på morgonpromenaden - med Wilma vet man inte!

Hon kan få för sig precis vad som helst!

Sjuksköterskedottern skickade ett sms vid kvart i fem och talade om att Vildingen kräkts ner både sig själv, sängen och henne...han tycks vara sist ut med den elakartade maginfluensa alla (utom Högra Handen och jag) hade annandagen.

Stackarn.

Som vanligt på julafton hade jag en "tjejpresent" något som alla damer i familjen får som är lika - i år blev det en prickig one pice och trots att Högra Handen högljutt hånat detta plagg tycks hon gilla det för den används flitigt!

Idag är det fullt upp så det är bara att sparka igång men det är skönt att veta att dagen är fri från arbete - det gör att jag kan använda tiden till vad jag vill! Härligt!

Väderleken är dock allt annat än härlig och kroppens alla leder protesterar vilt! Hej vilt faktiskt.

De här kasten mellan kallt, varmt och blåsigt gör att just min reumatism inte alls håller sig lugn och tyst utan tvärtom.

Så här i Årets slutskede tänker åtminstone jag mycket på året som varit och detta år har varit rätt tufft så jag hoppas 2013 blir ett lite enklare år.

Det startar iallafall trevligt så vitt jag vet med Studentskans examen 18/1 och den siste januari flyttar hon hem för ett tag...hon ska prata med rektorn för skolorna här när hon kommit hem.

Hon har redan mejlat lite med honom så han vet att hon är på väg.

Dax att rycka upp huset om inte ur vanvård och förfall så åtminstone ur en lätt dvala...

Känns alltid lika märkligt att ett år näst intill är slut - igen! Jag tycker att det går snabbare för varje år men det är garanterat bara för att man upplevt så många nyår förut!

Idag blir Kock-sonen 24 år och jag minns det som igår (givetvis! Alla barnens förlossningar minns jag ju...allt omkring också, väder etc) men tänka sig att denne lille grabb vuxit upp till en nära två meters man! Ibland är det svårt att greppa att barnen blivit vuxna. Och dessutom trevliga vuxna med bra liv! Yrken de valt helt själva, utan minsta påtryckning! Yrken de trivs med...underbart!

Jag är ofta mycket tacksam för att jag fått så fina barn! Barn jag har så bra kontakt med och som jag upplever har en stark och fin sammanhållning. Vi har ju alltid varit av den åsikten att det är "Alla för en - en för alla" som gäller!

En vän sa en gång: "Ni är värsta italienska familjen" och det kanske vi är om man tror att familjen, mat och umgänge är det detsamma som italienskt!

Idag och imorgon ska vi förbereda nyårsdockan, den vi alltid fyller med tidningspapper och två lappar var: Vad vi verkligen inte vill uppleva under nya året och vad vi önskar att det ska innehålla. Sedan eldar vi upp den på nyårsaftonens kväll och därmed tar vi avsked av ett år och välkomnar ett nytt.

Imorgon ska Högra Handen, Kocksonen, Studentskan och 21-åringen åka till Linköping och gå på bio, "Bilbo" den ska Maken och jag se efter helgerna någon gång.

Alla maginfluenssjuka har repat sig väl och efter en rundringning till alla drabbade igår kunde jag konstatera att alla kunnat äta lite men var ruskigt trötta.

Studentskan är dunderförkyld men definitivt på bättringsvägen och det är ju tur eftersom hon måste tillbaka redan nyårsdagen till Växjö och de två sista veckorna innan hon har klarat av sina lärarstudier! Tänka sig, 3,5 år har redan gått.

Vi ska handla lite inför nyårsmiddagen idag och förbereda en del, Studentskan har fått önska till menyn så den blir garanterat lyckad.

Som alltid här hos oss fick alla en hoper böcker i julklapp och det innebär att läsande pågår i vart och varannat hörn. Finns det något ljuvligare än att öppna en srillans ny bok? Det är något med doften, med prasslet av sidorna som gör att det är en näst intill berusande känsla. För mig är det otänkbart att ersätta pappersboken med en läsplatta...så konservativ är jag!

Wilma ville ut 5.20 i morse (lite sovmorgon alltså) och när vi klev ut var det snöblandat underkylt regn och minst av allt mysigt, men Wilma halkade på och jag halkade efter, under det ca 2 cm tjocka snötäcke som bildats under natten låg det ju fortfarande blankis! Med livet som insats eller åtminstone med skelettet som pant gav jag mig iväg till brevlådorna för tidningsinhämtning...det blev en geishamässig trippande promenad där benen genast gav sig av åt andra håll än jag tänkt mig om jag släppte kontrollen en tusendels sekund - men jag föll inte och det var alltid en liten glädje men attans så ansträngande det är att trippa med små små små steg! Jag kände mig helt slut när jag klev in i hallen med tidningarna i ett fast grepp och kaffedoften kittlande min näsa...det var ofattbart skönt att sjunka ner i fotöljen och ta itu med nyheterna i tidningsform.

Tvättstugan ska även idag ha min uppmärksamhet - det tar tid att tvätta och torka mycket lakan och handdukar den här årstiden. Men jag gillar ju den delen av hushållsarbetet så det stör mig inte alls...jag glädjer mig dock åt att ha 4 lediga dagar - det är lyx det!

Dax att hugga tag i Dagen och Livet!

Tråkigt som alltid är det när juldagarna är över och alla måste återvända till sitt! Usk-sonen med sambo och styvdotter kom ju fredagen innan julafton men kunde bara stanna till lördagen eftersom de passade på att besöka Usk-sonens far och farfar också innan de återvände till Stockholm på söndagen och arbetet. Usk-sonen är dock glad som en lärka eftersom han fått fast tjänst och vi fröjdade oss tillsammans med honom.

På söndagen anlände Sjuksköterskedottern med sin sambo och med Vildingen, de hade dessutom med sig 21-åringen som var ledig julafton och juldagen.

Kocksonen och 21-åringen var tvugna att åka hem till respektive hem och arbete redan på juldagskvällen men fram till dess hade vi det som vanligt urmysigt och trivsamt.

Julen är min favorithelg! Alla färger, dofter, maten, godiset och så förstås allt umgänge med barn och barnbarn, finns det något mer underbart???

Annandagen blev en annorlunda dag kan jag säga...hela natten tyckte jag mig höra ett evinnerligt spring i huset men eftersom Maken var uppe tre gånger tog jag för givet att rännandet jag hört kom från honom - det skulle visa sig inte alls vara så.

Nix! Klockan 6.00 stod det klart att Lilla Hjärtats mamma och pappa, Sjuksköterskedottern och Maken drabbats av en ettrig maginfluensa! Studentskan hade fått influensa (en egen variant med andra ord) och kvar var Högra Handen och jag samt Vildingen och Lilla Hjärtat som var friska och krya!

Vi fick således ha jouren Högra Handen och jag - vi grejade det på ett förträffligt sätt. Vi har ju varit med förr både Högra handen och jag! Då och då (sådär en gång i timmen) gick jag inspektionsrunda utrustad med mineralvatten, vanligt vatten och julmust (det ville Lilla Hjärtats mamma ha med jämna mellanrum) febertermometern och sympati.

Lilla Hjärtats mamma kom på fötter (om än mycket svaga) framåt 20-tiden på kvällen...de andra såg vi inte till förrän igår och de var inte direkt alerta då heller.

Men i morse var Maken helt på banan igen och det hoppas jag de andra också är - Sjuksköterskedottern tog tåget tillbaka till Kalmar igen tillsammans med sin familj vid lunchtid igår och de kom hem även om hon var ganska medtagen. Lilla Hjärtats familj åkte ungefär samtidigt till Harplinge och Lilla Hjärtats morföräldrar som envisades med att vilja att de kom som det var bestämt - jag oroar mig lite för att de ska få denna otrevliga magåkomma men de visste ju att det var det som grasserat här.

Studentskan hade fortfarande feber igårkväll så hennes influensa/förkylning har inte försvunnit precis.

Idag ska jag arbeta hela dagen och däremellan tillbringa tid i tvättstugan, blir en hel del tvätt efter att ha haft huset fullt.

Nåja, jag gillar att hålla på med tvätten så det är ingen börda precis.

Imorgon fyller Kocksonen 24 år och jag blir som alltid häpen över hur fort tiden ändå går. Han var ju nyss bebis...

Nyårsafton blir en stillsam historia men den är å andra sidan inte särskilt viktig för mig, god mat och så lite spel och umgänge, det räcker utmärkt.

Dax att hugga tag i dagen...

Veckan i Stockholm innehöll förstås en hel del avbokningar men det var jag förberedd på.

Maken hämtade mig vid tåget igår vid 17-tiden och vid 20-tiden skulle Usk-sonen men sambo och styvdotter komma. De tre timmarna emellan tillbringade Maken och jag på City Gross inhandlandes det som behövs inför julfirandet.

Man kan lugnt säga att ensamma var det minsta vi var i affären!

Väl hemma bjöd Högra Handen på varma smörgåsar och vi fick en pratstund med Lilla Hjärtats föräldrar.

Jag avslutade kvällen med inläggning av Brännvinssill och Glasmästarsill och kom inte i säng förrän vid midnatt.

5.20 ville Wilma ut och när vi klev ut i isande vind, 5- och lätt snöfall ångrade hon sig nog för turen i trädgården blev ytterst kort.

Väl inne gjorde jag två sillsorter till - Senaps och Vitlöks - och efter lunchen for Maken iväg med Usk-sonen, sambon och dottern till 21-åringen innan Maken skjutsar gästerna vidare till Usk-sonens pappa.

Han är glad som en lärka Usk-sonen eftersom han nu har en fast tjänst på äldre boendet.

Han trivs ju utmärkt och det är skönt!

En (av tre) skinkor sjuder stillsamt och ute faller snön mjukt och stilla...snart är det äntligen jul!