Igår eftermiddag tog den över - förkylningen! Hela huvudet fullt med snor, en röst som bara kan konkurrera med någons vars diet ständigt varit wisky och filterlösa cigaretter och en hosta som känns som om lungorna ska lossna.

Jag tycks ännu vara den enda som drabbats av den förkylning Lilla Hjärtat hade när de var här i fredags, jag vet ju sedan tidigare att barnbarn är giftiga men så himla snorig var hon ju inte...men det är tydligen jag!

Tursamt nog köpte vi den allra godaste honung med citronsmak igår så det blir den utrörd i te eller hett vatten som jag lär pimpla hela dagen.

Wilma klev som vanligt upp klockan 5.00 och vi stegade ut i 11,8+ graders "värme"...jag tog Makens luvtröja och så kunde vi, Wilma och jag, konstatera att det var helt vindstillla, solen höll som bäst på att stiga och Friden var påtaglig. Endast avbruten av mina hostattacker som liksom skakade nejden och Wilma vred på huvudet vareviga gång och stirrade med sina blinda ögon irriterat på mig! Jag vet att det är super störande med hostattacker men vad sjutton skulle jag göra? Kvävas? Vid syrénbersån stannade vi en stund och bäst som vi stod där i djup tystnad dök ett rådjur med sitt kid upp...de var snabba och tysta! Wilma var fullt upptagen med att kissa och hade dessutom ryggen vänd mot dem, de kastade ett snabbt öga på oss och innan jag ens hann dra ett andetag sprang de till kohagen och skuttade vigt in i den.

Wilma fick förstås upp spåret och följde det fram till staketet...vi strövade nog runt i trädgården i 40 minuter innan vi återvände in.

20-åringen fotade Zack igår och en snyggare häst finns väl inte! Tycker jag partisk som jag är.

Idag ska Maken hjälpa Kocksonen att ta bort rost och laga ett hål på bilen, jag ska försöka driva ut denna förkylning...jag har faktiskt just inte så mycket annat att göra...en tur till tvättstugan förstås och lite disk och sådant men annars är här lugnt.

Solen lyser just nu från klarblå himmel så det kanske blir hammocken och en av mina nya böcker som tar mest tid idag!

Usk-sonen börjar bli lite stirrig inför flytten på tisdag och nytt jobb start på onsdag men vi är alla helt övertygade om att det kommer att gå hur perfekt som helst!

Den "ungen" har alltid haft matjord i fickorna...dvs, han har en tur som ibland är häpnadsväckande, men kanske Livet kompenserar honom för de handikapp han har på detta vis?

Hans hudsjukdomar har ju ofta ställt till problem, ur hans synvinkel har denna sommar varit perfekt! Han har kunnat äta varm mat - de kan han inte varma, heta dagar - och värmen har inte varit plågsam för den som inte kan svettas!

Vi ser fram emot hans första rapport iallafall...jag tror han kommer trivas, han är dessutom oerhört bra på att ta människor så för honom behöver man aldrig vara orolig!

Kocksonens veckolånga sémester är över för denna gång och imorgon sparkar han igång jobbet igen...men han är ju ledig om en vecka igen.

Dax för hundfrukost, insulinspruta till Wilma och nya djärva tag som mest ska rikta sig mot förkylningen!