Både 21-åringen och Maken är så oroliga för Zack att ingen av dem kan sova särskilt bra, inatt hade jag en gräslig natt dessutom. Jag kunde helt enkelt inte sova! Kanske berodde det på att Maken snurrade likt en fläkt i sängen och på så sätt blev det aldrig något lugn eller så är denna ovisshet vad det gäller Zack så påverkande att jag inte heller kan slappna av.

Jag var glad när klockan äntligen var 5 och jag på så vis kunde stiga upp, ta Wilma under armen och gå ut.

5,8+ och kompakt mörker mötte oss och imorse ville Wilma bara ta den "lilla" rundan på 20 minuter, väl inne snodde hon raskt ihop sig i fotöljen med ryggen utåt och snarkade glatt vidare.

Maken börjar sin praktik idag och halvåtta ska 21-åringen ringa veterinären för att få veta om vi ska till djursjukhuset eller inte.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han hittat felet och botemedlet så Zack slipper stallas in på Strömsholm!

Lilla Hjärtats mamma kom på lunch på sin väg hem igår och Kocksonen dök också upp för att småprata lite och äta.

Usk-sonen pratade jag med som hastigast och allt var bra med honom, han har tagit ledigt på onsdag för att åka ner och säga "hej då" till sin döende farmor. Studentskan gör detsamma på fredag.

Man vet ju aldrig hur lång tid en dödsprocess tar men eftersom hon är ganska mycket vaken, äter om än mosad mat och pratar så kan det nog ta sin lilla tid.

Idag lär jag inte få mycket gjort förrän vi vet vad vi ska göra med Zack men jag är förstås inställd på att åka iväg...jag hoppas dock att det ska vara något som veterinären nu sett på urinprovet och som går att åtgärda där han står.

21-åringen är helt inställd på att han behöver till djursjukhus så hon tror inte något annat.

Stackarn hon har inte kunnat vare sig sova eller äta ordentligt på hela veckan!

Det är ytterst arbetsamt att ha sjuka djur (eller små barn) när man inte riktigt vet vad de lider av...de kan ju inget berätta som man kan dra en slutsats av!

Nu ska hundarna ha frukost och så ska vi ägna oss åt väntan!!!!