Med 3 dagars fritt, tänkte jag vila mig ”litt”.

Men ack nej, jag var ute på galej.

Fredag var sovmorgon med morgonmys,

sen for jag iväg för att fylla kyl å frys.

Jag var både här å där, ja nästan i varenda affär.

På Statoil gjorde jag värsta dealen, dom lärde mig att pumpa däcken

och kolla alla vätskor på bilen.

En fika på stan, sen hade man gjort den dan.

Efter att ha tagit hand om veckans tvätt, kändes det som jag gjort allt rätt.

Sen en tv-kväll mig vänta, det har jag förtjänat med ränta.

Lördag morgon och jag vakna i tid, katterna ligger här bredvid.

Idag behöver jag inte så många knop göra,

inte förrän ikväll som jag ska ut å köra.

En tanke mig slog, ska ju inte va hemma till jul,

så jag tänkte först  strunta i allt pynt,

men när jag sen vände på detta mynt.

Insåg jag värdet av traditionen i sig, och ansvaret att bära den

vidare nu låg på mig.

Likt ett spindelnät, spinner vi livets tråd, här balanserar vi alla på nåd.

”Moder spindel” sitter mitt i nätet, tro ej att jag säger detta förmätet.

Det är vår lott i livet, det arv som är oss givet.

För jag minns ännu hur det kändes, när juleljusen därhemma tändes.

Trots att man vuxen var, både eget hem och barn har.

Så finns det inte mycket som med detta kan sig mäta.

Att först se Kalle Anka och sen mammas julmat få äta.

Man blir som barn på nytt, förstår för vart år, hur mycket detta betytt.

Så jag for opp, nu var humöret på topp.

Städa å vaxa golv, var klar när klockan slog 12.

Allt julpynt från vinden fick jag bära, men numera behöver jag varken stånka eller svära.

Snart är det pyntat och klart, såhär efteråt känns det underbart.

Doften av nystädat dröjer sig kvar, hoppas jag imorgon på detta får gensvar.

En svängom i duschen, sen var det i kroppen som värsta julruschen.

Bettan så glänsande å grann, gjorde att tid å rum försvann.

Trots att jag inte bör, jag i 120 knyck kör, när jag trampar plattan i mattan.

Ska ju ½7 på plats vara, så jag kan ej på krutet spara.

Så är jag framme hos dom jag känner, mina arbetskamrater och tillika vänner.

En tjejkväll med mat och vin, tequila därtill, sen var man i form och i kjol så fin.

Nu kunde inget oss sansa, vi skulle ut å dansa.

Kvällen blev lång som en följetång, men kl 2 sjöng vi på vår sista sång.

Söndag Jag ska aldrig mer skryta, om att bakfylledagar för mig brukar tryta.

För idag vill min vilja ropa, men min förmåga kan bara viska.

Så nästa gång jag är ute på djupt vatten, ska jag hålla munnen stängd.

Vakna kl 10, lika as-kalas som när jag lade mig,

vet nu att jag ska över bäcken innan jag ropar hej.

Gästerna kommer kl 12, tur att jag redan tvättat alla golv.

Halv tolv, huvet bankar och jag känner mig som ett levande lik.

Om jag fick en guld-peng för varje smäll, skulle jag snart vara rik.

Med kaffe i halsen å gröt i magen, nu känner jag mig inte lika dragen.

Strax därpå det på dörren knackar, för så celebert besök man bugar å tackar.

Nu börja vi med maten trixa, nån värmde glögg å lussebullar fixa.

Lite husesyn det blev, när sonen in klev.

Jag behöver inte om uppskattning be, det kan jag i hans ögon se.

När han sen på julklapparna får syn, får han rosor i hyn.

Guldpaketerade  klappar, jag kör med rim, andra ”rappar”.

Maten i ugnen står, under tiden vi till bowlinghallen går.

En å annan STRIKE,  ME LIKE !!!  :)

1 timme senare var vi i armarna trötta, banorna välspelade och nötta.

Nu vankas kyckling å hasselback, för välspelad match säger vi nu TACK.

Då ska det sviras, 25-åringen ska firas.

Så efter maten passar jag på, nu en överraskning han ska få.

En ”gurk-kaktus” med taggar av masch-mallows och slantar,

att hålla denna kräver inga vantar.   

Nu glittrar ögonen i kapp med klappar å pynt.

Säger tack mamma att du hjälpte mig att vända på julens mynt.

För av detta har jag lärt, att det var all mödan värt.

TACK  MAGGI

Kärlek är inte bara klapp och smek, det kan också vara kärleksfull omtanke,

som när insikten om detta gör en vek.

Ny utflykt på G, får se hur dé blir mé dé.

Thermo Tours ska få försöka mig locka och på mitt intresse pocka.

Men nån mer ullsäng ska jag inte ha, sover så bra i den jag har.

Vi starta vår resa i dimma, men fick sol efter en timma.

Nu glider vi fram som på smält smör, busschaffören så behagligt kör.

Nu ska vi till Tvååker, där ska vi jultallrik få fika.

Sen ska Ullared på oss bli rika, vi ska inte vår shopping-tarm svika.

Klockan är fem och påsarna är fulla, så nu är det dax att hemåt rulla.

Nu en tillbakalutad, behaglig vila, för jag vill inte med chaffisen varken

byta eller deala.

Nu har jag inget mer att rimma, tur att vi är "himma".

Tack för idá.

För när jag får stå med rötterna i den småländska myllan,

blir jag så nostalgisk att det känns som jag är på fyllan.

Idag gör jag Carpe Diem utan hängslor och livrem.

Dvs, jag fångar dagen utan att ha den så välplanerad att jag får ont i magen.

Min dag börjar när klockan 6 pinglar, sitter på sängkanten och

med benen dinglar.

Dags att lägga på ett kol, innan det på drömmen går hål.

Ger mig av när solen vaknat, detta har jag saknat .

Buss till centralen, jag är där i tid, köper biljett,

kaffe och årets första lussebulle bredvid.

Tio i nio rullar vi ut, tåget far iväg som ett spjut.

Sitter och myser, när solen genom fönstret på mig lyser.

Roar mig med att vid varje stopp vi gör, öppnar jag min minnesbank

för att se vad orten mig tillför.

SOM:

Lund = minns pappas sista tid på sjukhuset  :(

Eslöv = När min dotter bodde där  :(

Höör = Skånes djurpark  :)

Hässleholm = Min cykelutflykt till Finjasjön och härligt BB-boende :)

Osby = 0

Älmhult = Kanske minns fel här, men har ett minne av att jag gick vilse i skogen när jag var liten (hade ingen GPS då heller)  :)

Alvesta = Här bytte vi alltid tåg när vi skulle till Evedal.  Ibland åkte jag och min storasyster själva till Farmor i Emmaboda. Eva fick vara lill-mamma och stå med allt ansvar. Glada skiten jag, bara hängde med :) :)

Sammanlagt mest positiva minnen, detta tillfredsställer mina sinnen.

I höjd med Älmhult byter det skånska pannkakslandet sin vy.

Nu är det Ronja Rövardotters stenrika, vilda skogsnatur det likna.

Det är så fantastiskt vackert, att jag inte vet om jag av glädje ska gråta,

eller av skratt kikna.

”Vofför känner jag på detta viset”  hahahaha

Framme i Växjö äter jag min fika, sen låter jag affärerna på mig bli rika.

Coola strumpor och kängor i lack, fick jag i retur som tack.

Buss nr 7, tar mig ut till Evedal nu.

Jag har åkt från Trelleborg till Evedal för att få sitta på en bänk och filosofera, inte göra ett dugg mera.

Himlen är klarblå och solen tittar på, inte ett löv sig rör, framför mina fötter den kluckande, spegelblanka Helgasjön jag hör.

Flashbacks från förr, knackar på min inre dörr.

”När du stänger ett fönster, öppnas en dörr”

Jag har stängt så många fönster under årens lopp,

att det blev tvärdrag när dom nu öppnades opp.

Dom står å slår, en del på ljuva minnen ruvar, andra strör salt i öppna sår.

Som Gessle så vackert sjöng   

”Nu kommer alla känslorna på en och samma gång”

Måtte jag alltid få vara vid mina sinnes och minnes fulla bruk.

Aldrig mina minnen glömma och på så vis min minnesbank tömma.

Att minnas allt jag fick, innan ni vidare gick.

Evedal är sig likt till 90 %, här är det inte mycket som hänt.

Men stugan vi hyrde är ett minne blott, nu är den borta för gott.

I den stugan slog vi till, förlovade oss och hade kräftkalas därtill.

Där i en buske  under stugans fönster, levde ”de sista entusiasterna”

i sitt eget invanda mönster.

När dom nu stugan rev, dom även lysmaskarna fördrev.

En stor sorg jag inför detta känner, tårarna bakom ögonlocken bränner

Om jag för dessa lysmaskar så kan glöda, kan jag tro att om jag såg skövlingen av regnskogen, då skulle jag nog förblöda.

Går runt och tittar, om jag fler minnen hittar.

I de flesta stugor häromkring har vi bott,

och till små öde öar i Helgasjön har man rott.

Klockan är 16.04, och bakom horisontens trädtopp, titta fullmånen opp.

Han speglar sig i Helgasjön och vill gärna ha beröm.

Okej, du är så vacker och kär, men solen ändå min bästa vän är.

Men nu är det dax, 7-an kommer strax.

Lite mat på stan, sen är det snart slut på denna dan.

Måste restaurangen berömma, låna toaletten för att blåsan tömma.

Svart toapapper och vinröd toa-sits, detta är varken en saga eller vits.

Tavlor och levande ljus, en svag doft av lavendel som gav mig ett litet rus.

Klockan är 19.20 och dagen är till ända, men än ska mycket hända.

SMHI stod mig bi, men av Skånetrafiken fick man tji.

Med buss fick jag istället fara, och skulle i Malmö 21.10 vara.

Men ack nej, det var jag ej.

I Hässleholm blev vi strandsatta, typ mitt i natta.

Denna historia blev lång som en följetång,

så jag tar slutklämmen på denna sång.

Med mycket väntetid här och där, var jag hemma igen 00.30 si-sådär.

Slutet trist, men det mesta gott.

En underbar dag har jag trots allt fått.

Tack för idá, nu ska jag skriva till Skånetrafiken,

för plåster på ”såren ” vill jag ha.

2011-11-11

Fredag  7/10

Går upp 8.30, allt är packat å klart, jag är redo för start.

På mejlen ett nödrop anländer, mina leggings är sönder,

för jag dom så ofta använder.

Upp på cykeln jag hoppa, kvickt iväg, hann precis att nya shoppa.

Katten Brolle för priset för detta betala, då hans uteliv blev starkt reducerat,

en kvart i koppel  fick han marscherat.

Gillar att va i god tid, så nu sitter jag på Centralen med bagaget bredvid.

En spännande och lite overklig känsla smyger sig in under mitt skinn.

Klockan är 14.20 och jag har just checkat in.

16.05 är det dags för start, nu tar planet högsta fart.

Min tur-maskot som jag av dottern fått, är med mig i vått och torrt.

Värsta turbolensen när jag på toa ska pricka rätt, detta var inte helt lätt :)

För att min rädsla för turbolensen dölja, jag min inre röst försöker följa.

Glatt jag börjar gnola, men ”shit” var ska man spola ????

Vi landar planenligt 20.40 turkisk tid, sekadorna spelar högljutt här bredvid.

WOW äntligen här, sommar å 25 grader varmt, lovar å svär.

Känner mig van, på den lilla flygplatsen i Dalaman.

Allt flyter som smält smör, jag fixar allt på gehör.

Planet är först in och min väska först ut, men än är inte resan slut.

Om en timme är jag i Fethiye, för med en Havas-buss fick jag skjuts.

När jag till busstationen kommer fram, väntar hon mig med blommor i sin famn.

Mmmmmmm  att få krama min tös, som jag mös.

Djur och natur håller hon kär, så hon jobbar som volontär.

Bor  tillsammans med 15 ungdomar från olika länder,

ett  bohemiskt  liv i ett stort kollektiv.

Hotellet är rent och fint, men sängen är förfärlig, om jag ska vara ärlig.

Likt prinsessan på ärten, lägger jag 3 filtar under stjärten.

För  1.100 kr får jag dubbelrum, frukost , balkong och egen toa.

För pengarna som är över kan vi slå runt och oss kungligt roa.

Lördag  8/10

Vaknar med sol ute och sol inne, detta blir en bra dag säger mig mitt sjätte sinne.

Turkisk frukost är bara blaha, samma smörja var dá.

Deras luftfyllda, ljusa bröd som kallas ek-mekk, är bara smäck.

Kokta ägg, marmelad, honung och smör, efter 2 dagar går det på gehör.

Feta, salami, oliver, grönsaker och te.

Men jag har musli och zoegas, så jag behöver inte om något annat be.

Idag visar hon mig stan, här är hon redan van.

Här är ljuvligt varmt (28 gr), vi äter och shoppar,

inte mycket som detta toppar.

Fikar i hamnen, hennes vänner där tar emot med öppna famnen.

Söndag  9/10

Kl 10 åker vi till Chalish Beach, vågorna är höga och man är snart

out of reach.

Med dyningarna som kommer ibland, skrattande vi båda rullar iland.

Klockan 12 är hon hungrig och vill hem, vi äter och lägger på en rem.

Regnet snart oss når, så brått hem vi får.

Vill gärna en klocka shoppa, men det kan jag bara droppa.

Dock passar det att vi vid hennes butiker stoppa.

Nu blev vi ovänner och hon försvann, och jag upp på bussen hoppa.

Efter två dagar här, hittar jag sisådär.

Allt ser ju likadant ut här, nu totalt lost jag är.

Paniken växer och jag yrar runt med en stor klump av oro i magen,

jag  försöker  lyssna på min inre röst.

Den visar mig vägen och sen försöker jag göra vad jag kan för att fånga

resten av dagen   ”CARPE  DIEM”

Tänker inte min dag förstöra, alla negativa tankar ska jag förgöra.

 Drar ner till stan, vad jag ska göra där ”vette fan”.

Efter en omelett och en kaffe Bay-liss, det känns lite bättre,

men känslorna åker fortfarande hiss.

Håret behöver jag fixa, så jag pruta å trixa.

Tvätt, färg, slingor å klipp, för 300 kr blev jag superhipp.

Nu är det mörkt ute och regnet strilar, nu gäller det att snabbt hemåt ila.

Min GPS :) tycks fungera, när jag terrängen sondera.

Minns något hon sagt och som jag i minnesbanken lagt.

”Följ  floden så hittar du hem”

Måndag  10/10

Efter frukost halv nio, går jag till dottern vid 10.

Allt är som sig bör, vi pratar om igår, men jag får inget gehör.

Vi lägger ner, och istället framåt ser.

Åker ner till stranden och strosar runt i sanden.

Nu ska hon sig tatuera, det blir stjärnor i neon-färg gånger flera.

Känner att jag vill, så han får jobba några timmar till.

Min skyddsängels namn jag nu för evigt bär,

min mammas smeknamn  det är.

Sen drev hungern oss hem, ett ösregn gjorde att vi lade på en rem.

Tisdag  11/10

Dusch och frukost till halv nio, är hos dottern kl 9.

Ingen där, för sängen tom är.

En fridag jag får, och vackert väder jag spår.

Nu har jag lärt mig hur bussen går, som ett torrt skinn dit jag flår.

Vandrar sen längs strandpromenaden i lugn och ro, endast iklädd bikini,

handduk och badskor.

Sent på eftermiddagen och regnmoln hänger tunga, dags att på sista versen sjunga.

Väl tillbaka, ska det med mat smaka.

Kvällen blir en säll en, ser film och chillar, myser i sängen och smådillar.

Onsdag  12/10

Trots att det duggar lätt, känns det helt rätt.

Att på utfärd med buss fara, i Saklikent ska vi hela dagen vara.

Detta är en kanjon utan dess like, lär vara störst och vackrast i hela

Turkiets rike.

Denna kallas också för Hidden Valley, här kan man på forsen åka rally.

På 80-talet upptäckte byfolket denna hålväg som är 18 km lång,

som uppstod av glidande jordplattor och erosionens tysta gång.

Tors  13/10

Sovit dåligt och vakna som en urlakad trasa, trots detta, jag mig ur sängen hasa.

Då jag väcker en björn som sover, får jag snällt vänta på att hon gör en make-over.

Ett par timmar senare är vi på G, när jag på vägen vill ta några foto kan jag bara glömma  dé.

Nu måste jag gå på tå, om inte ovett å bråk jag ska få.

Scooter ska vi hyra, dom lär inte va så dyra.

Men körkortet jag glömt, måste ha gått i morgondimma å dagdrömt.

Önskar att någon sa, april, april jag bara skämta.

Men ack nej,  fick ta dolmus tebax för att hämta.

I sex timmar körde vi sen på serpentinvägar i bergen.

Vyn som bjöds, gjorde att jag rös ända in i märgen.

Vi kom högre och högre opp, nästan till bergets topp.

Då var det som det gick en propp, höll på att bli en rejäl flopp.

Fick min höjdskräck muta, bara köra på och tuta.

Glömmer vad jag gör, och bara kör.

Något väcker mig till sans och inser var jag är nånstans.

Vägen svänger, men inte jag, nu blir jag knäsvag.

Naturlagarna försöker säga, att jag snabbt måste vejja.

Annars kommer jag både mig själv och scootern att mejja.

Sen får vi lik och bärgningsbil lejja.

Backe upp och backe ner, nu vill vi se mer.

Så vi hamna i Kayaköy / Ghosttown, som är en gammal grekisk by från 1800-talet,

kvar finns bara skalet.

I ett turkiskt/grekiskt krig 1923 fördrevs grekerna av Ataturk,

hjälte eller skurk !?

Lite blev förstört i en jordbävning 1957, Ghosttown är en turistattraktion nu.

Att köra så här ger oss ros och ris, men nu vill vi se Öludeniz.

En vacker badort, precis som ett vykort.

Det börjar bli kväll och även om jag känner mig lugn och säll.

Så vill jag vända hem innan jag börjar dampa, för när solen går ner här,

är det som att släcka en lampa.

Med scooterns fart och fläkt, har frihetskänslor och ett lyckorus i våra kroppar

blivit väckt.

Det är guld värt att se hennes lycka, om detta kan jag inget annat tycka.

Även i hetsig storstadstrafik, med bilar som överallt ligger på lur, överraskar

hon mig med att parera perfekt och köra med bravvur.

Fredag  14/10

Min sista dag, känner mig både ledsen och glad.

Klockan klämtar och jag tror att någon med mig skämtar.

Men halv åtta ska vi ut och köra, så nu får jag på benen röra.

Det är lite svalt precis när vi kör, men inget som stör.

Det var så vackert i Öludeniz, att vi tar det i repris.

På vägen dit behöver hon fylla tanken, tur jag var inom på banken.

Men sen bedrar snålheten visheten.

Högt uppe i bergen, bekänner min scooter färgen.

Mina beräkningar att det skulle räcka med en halv tank, gick snabbt i sank.

Slut på soppa !! Vad kan väl detta toppa ???

Dottern försvann runt kröken, scootern min var torr som en öken.

Strandad hos ett äldre par, som bara te har.

Kommer så en mc-kille, som gärna ville !!!

Men det verkar som det i bensinen gått troll, för han kammade noll.

Men tro det eller ej, sånt här händer ju bara ej.

En turkisk taxichaufför , och en sann gentleman, mitt hjärta vann.

Han trixa å dona, för att oss skona.

Efter en total-make-over, såg taxin nu ut som en Range Rover.

Nu fick vi ta i för kung och fosterland, om vi skulle ro detta iland.

In med scootern sen kör han kör oss till en mack, där säger vi hej å tack.

Resten av dagen håller vi oss i den nedre regionen, dvs civilisationen.

Klockan ticka och jag får nästan hicka.

För kl ett ska scootrarna vara inne, annars är vi blott ett minne.

Så när hon nu tycker att vi ska köra åt motsatt håll,

och det faktum att vi har 0 koll.

Mer än att det ut på motorväg bär, känner att jag vill inte va mé om dé här.

Det är min sista dag och kl fem ska jag hem till Sverige fara, nu vill jag inte här längre vara.

Hon kör ut på motorvägen och jag vänder om, hon kan inte tvinga mig,

fast  hon ropar KOM.

Jag överväger med mig själv, men känner att här rann bägaren över,

har varken mer tålamod eller klöver.

Jag är nu säker på att jag får hjälp från annat håll, för jag är vilse och har ingen koll.

Tårarna bränner på min kind, där jag kör så fort jag kan i medvind.

Ska ärligt säga att nu tänker jag kallt, att jag struntar i allt.

För hennes del får det sluta hur det vill, jag stannar inte en minut till.

Jag rullar in fem i ett, av henne har jag inte en skymt sett.

Då glider hon in som om inget hänt, humöret har visst vänt.

Vill inte bråka våra sista timmar, så jag lägger locket på, ska ju hem ändå.

När jag på Dalamans flygplats hamnar, en fantastisk solnedgång mig famnar.

Försöker ta en bild, men då blir vakten helt vild.

Men som tur är, finns denna solnedgång på fler ställen i världen.

Kvällens hängivelse fyller hela Face-book,

sitter nu hemma och drar en lättnadens suck.

Min dotter är antingen söt som daim eller sur som lime.

Så att leva med henne är att leva  ”near  the edge, all the time”

Man pendlar mellan ljuvaste eufori,  av att man lyckats göra henne lycklig.

Eller djupaste depression för att man sagt eller gjort något fel,

som kan leda till att man blir dumpad, ja helt överrumplad.

Hon är ofta brutalt ärlig (med sin sanning) men kan också vara empatisk å härlig.

Men att samma brutalitet möta, tåler hon oftast ej, varken från dig eller mig.

Med facit i hand blev det en vecka på högspänning 24/7, känner att jag är för gammal för detta nu.

Kan bara åt vår egen lycka le, för med facit i hand kan vi nu se.

Att vädrets makter, var med oss mé.

Två dagar av tre, regn det blé.

Inga regnmoln så tunga, nu kan Peter Jöback få börja sjunga.

I dagarna tre ska alla som vill, få se.

Tre kvinnliga stollor, som bär sig åt som fjollor.

Madaroarna dom sig kalla, dom är både roliga å "balla".

När dom sen framför Tom Jones "Sexbomb",

rungar skratten i publiken som en tromb.

Marschallerna i dalen är tända, nu kan vad som helst hända.

Så nu är det äntligen dax, publiken smälter som vax.

Odensjön ligger spegelblank, när en eka kommer i sakta mak.

Lastad med kvällens artister, som släpps av på den flytande scenen

med segeldukstak.

Skönsjungande Peter Jöback, till dig säger vi tack.

För en stämningsfull och fartfylld kväll, som gjorde var och en nöjd och säll.

Till Madaroarna vi säger tack, ni locka till skratt med alla era spratt.

Ni tog oss way-back och sen right back-on-track.

Ons 20/7
Stiger upp strax efter att tuppen gal (5.30), för att göra min morgonritual.
6.45 ska bussen lätta, hoppas jag valt den rätta.
Så att den upphängningspinnar till min cykel har, och en massa huvudbry mig bespar.
På Centralen möter jag opp min cykelkompis Ann, som har humöret på topp.
Vi har gott om tid att med biljetter trixa, tåget går 8.08, detta ska vi lätt fixa.
Vi ska nu ha cykelsemester, längs kusten i väster.
På tåget kom vi i snack med en kille på en märklig, liggande cykel och två tjejer från Götet.
Vet inte om dom tyckte att vi var bakom ”flötet”.
När vi berätta om vår rutt, det lät nog som vi det hela ur en komedi snott.
I Göteborg gick vi alla av, vår inbyggda GPS hade sedan länge gått i kvav :)Uppsöker 1:a bästa turistinformation för att reka, att hitta i Göteborg är som att en pitbull smeka.
Efter att ha cyklat backe opp å backe ner, samt hela Ullevi fått se.
Då hittar vi Harriet Williams B & B på backens topp, vilken TUR,
annars hade det nog snart gått en propp.
I Mrs Williams privata sfär, bor vi som såhär:
För en mindre peng (600 kr), får vi ett fint rum och vars en stor säng (120 cm)
Vi käkar snabbt vår medhavda ”mad”, för Göteborg är en fin stad.
Vi har inte tid att sitta här å ”glana”, vi vill ut på stan för att utforska och spana.
Nere i centrum, hoppar vi på stans rullande väntrum.
En sightseeingbuss, som genom stan ger oss guidad skjuts.
Humör och energi icke tryter, vi har kommit in i ett stim som bara flyter.
Med Paddan blir det sightseeing by båt, hoppas bara att man inte blir våt.
Vi fick på båtens botten sitta, om man inte ett och annat kapat huvé ville hitta.
För när vi skulle passera bron som osthyveln hette, var det bara ca 20 cm mellan
vattenytan och taket, som det mätte.
När vi sen mot nästa bro så sakta puttra fram, då satt vi som fromma lamm.
Brons namn var frisören, detta gjorde att man höll i frillan och satte sig i fören.
Tar sen i Saluhallen en kik, på ögonfägnad blev man rik.
Det gjorde också så att våra magar börja knorra, och våra strupar var som läskpapper, lika torra.
Lite grillat å en ”bärs”, på en restaurang med vy över stans kommers.
Avslutar dagen med kaffe på Harriets balkong, fåglarna här har en helt annan dialekt på sin sång :)
Tors 21/7
Kl 8 sitter vi på balkongen och intager vårt dagliga bröd, nu har vi fått ny glöd.
Tar bussen till stan, för nu ska vi nostalgitrippa.
Att åka spårvagn igen, ska bli spännande, vi båda tippar.
I nostalgins yra, blir goda råd dyra.
För vi pladdra, så att vi förbi Centralen fladdra.
Järntorget var nästa stopp, så ännu fanns det hopp.
Här vi till spårvagn byter, gör inget att pengarna tryter.
För på samma biljett som kostat oss 21 kronor, byter vi nu färdmedel en tredje gång,
för nu ska ut bland hav å tång.
Nere vid Saltholmen ska vi nu lätta ankar, för skärgården våra hjärtan bankar.
Vi väljer Vrångö som vår avstigningsplats, sen tar vi sats.
Ön vi tvärsa, för att komma till hamnen, få lite god fisk å en bärsa.
Solen lyser lite skralt och det blåser för svalt.
Så nere vid öns strand, strosar vi bara runt i dess sand.
Båten tillbaka går 16.35, och när vi väl kommit ”hem”, lägger vi på en rem.
För vi känner att regnet är på G, men vi vill gärna Feskekörka se.
Här finns fisk i alla färger å former, man äter vad man vill, det finns inga normer.
Då ingen av oss åker karuseller, blev det inget besök på Liseberg heller.
En kik på utsidan fick räcka, vi har inget att bevisa eller några nya rekord att knäcka.
Home to Mrs Williams mätta å glada, väl innanför dörren började regnet att ”skvala”.
Fredag 22/7
Regnet vräker fortfarande ner, men det blåser inte mer.
Under natten har vi frammanat så mycket positiva tankar,
att våra hjärtan för denna utmaning helt klart bankar.
”Pessimisten ser svårigheter i varje uppgift,
optimisten ser en uppgift i varje svårighet”
Än ropar vi inte hej, men ingen vill ge sig.
Än har vi inte facit i hand, vi kommer snart få blodad tand :)

Taggade och med regncapen i högsta hugg, räds vi inte ett dugg.
Tar oss ner för att cyklarna packa, varken regn eller vind ska oss längre få sacka.
WOW – regnet är slut, det är 23 gr varmt och vi har medvind,
detta gör oss glada och vi får rosig kind.
Vi startar vår ”tramp”, och att hitta är ingen kamp.
Vi har varit smarta, rekat dagarna innan och har karta. GPS !!! Stick å brinn hahahaha.
I Billdal möter vi så vår sol, där vi sitter på en bänk å fikar i topp å kjol.
Att cykla såhär längs Ginstleden bjuder på fantastisk vy,
detta gör att själen får ro och man känner sig som ny.
Längs gamla banvallar, i skog å mark, backe upp å backe ner (backe ner är en favorit :)
jämte havet, genom samhällen å mycket mer.
Det är som att få napp utan flöten, helt otippat gör man många nya spännande möten.
Som ett par vi möter längs banvallen, dom berättar för oss,
om en ditflyttad ryss, som verkar ha fått ”toss”.
Stort hus och stor trädgård, videoövervakning och stängsel.
Det känns som byxor med livrem och hängsel.
Kungsbacka ! nu har vi nått ända hit, den magnifika utsikten har varit belöning för allt vårt slit.
”Det är bara i lexikon som lön kommer före mödan”
Nu ska vi Fjärås hitta, å sen ska vi få vila ”litta”.
På Hilmersgården B & B ska vi bo, här andas det lugn och ro.
Med personlig prägel och stil, har värdparet Eva och Jonas gett Hilmersgården dess profil.
Lovar och svär, man snålar inte med gästfriheten här.
Evas konstnärliga ådra, har fått lov att råda.
Vacker glasfusing var vi än tittar, sällan man så vackert hittar.
Så till hösten har vi fått en ny idé, en kurs i detta får det nog ble´.
När vi landat på våra rum, det kändes att magen var tom.
Då fick vi för en ringa slant, köpa in oss på grillad fläskfilé och vin, detta passa oss galant.
Kvällen är så vacker och ljum, att man blir helt stum.
Lör 23/7
Frukost ingår i vårt pris, denna inmundigas kl 8.30 i sommarens bris.
Vår morgon har vi valt att spendera på att filosofera och ”inovera”
Vi flamsa å tramsa, för att sen i Jonas bil om platsen försöka samsa.
Denne snälle man, gör allt han kan.
För att tämja pumorna från Skåne, han skulle nog t o m ta ner vår måne.
Men vi oss nöja, med att i Kungsbacka få röja.
Hemma igen å det kliar i bena, då är vi inte sena,att ta en cykeltur till Fjärås Bräcka,
här kan naturen något fantastiskt överräcka.
Storslagna marker, ängar och skogar vi ser, sen bjuds vi mer.
Vi ser havet i väster, samtidigt som vi ser sjön Lyngnern i öster, i ett ljudligt ååååhhhh !
höjer vi våra röster.
Jag byter om bakom en rönn, sen tar jag ett härligt dopp i den klara, fina sjön.
På väg uppför backen vi åskan mötte, skula under ett träd när det intensiva regnet oss blötte.
Sen fick vi ännu en sommarkväll utan dess like, vi grillar gott från fiskarnas rike.
Sön 24/7
Kl 11.45 har vi packat klart, och står redo för start.
Men vi märker snart,att detta kommer bli en tuff prövning,
som kommer ge oss fast rumpa och mycket övning.
Men ”viljan drar halva lasset”
Det blev som jag tidigare sa, just denna dá, fick vi vara sluga och motivationen truga.
Med regn, motvind och backar, cyklar vi 6 mil så ”svitten” lackar.
”En del människor motiveras av att se ljuset, andra av att känna hettan”
I Frillesås kan vi regnfritt fika, men när det är lunchdax, vill regnet oss inte svika :(

På en mur vid vägens kant får vi stå å tugga, under tiden regnet på oss duggar.
Lite trötta och kantstötta, längtar vi till Varberg som är vårt nästa stopp.
Att tänka på en varm, skön dusch nu, inger oss med nytt hopp.
Väl i Varberg är det korvkiosk som gäller, orkar inget annat heller.
Handlar lite mat och lägger sen på en rem, talkar sulorna de sista 8 km till Rödlix vandrarhem.
Vid en översvämmad del av leden, står ett par och pillar med sin cykel,
vi anade inte att de redan fått facits nyckel.
Som dom stod å ”mekka”, tänkte vi, haha stå ni där å häcka :)
Dom log stort å sa HEJ ! Inte en enda varning, nej å nej.
Storögt dom glodde, för jag vet nu vad dom trodde.
Här gäller det att vara smart, så Ann sätter högsta fart.

”Att leva i nuet, innebär att vara så starkt engagerad i det man håller på med,
att tiden förlorar sin betydelse”
Det går inte att fega, och genom vattnet sig sega.
Detta hade vi gjort förr, men nu var det som att köra rakt in i en dörr.
För att inte falla, var det bara till att glatt tralla,
och ta ner bena i det ljummiga vattnet som nådde knähöjd, detta var förvisso en fröjd.
All packning hon rädda, för dom var med regnskydd klädda.
Jag som kom sist, var dock nöjd.
Gjorde som Povel Ramel sa : tog av mig skorna, aaaahhhhh !!!!
Men Ann hade sandaler, så vi gjorde som ”våra vandaler” – gapskratta.
Som Ann sa – de´ bler nokk brau me´de´.
Mån 25/7
Idag sov vi ut, för vi var helt slut.
Sen vill vi Varberg se, men det får med buss ble´.
En stad så ”grann”, det tycker både jag och Ann.
På ett känt bageri, släpper vi lusten fri.
Vädret som var com si com sa, gjorde att vi inte strandpromenaden fixa, istället vi med annat trixa.
Nu har vi haft förmånen att Varbergs fästning få besöka, men att övernatta i någon av cellerna,
som numera är vandrarhem, ville vi inte ens försöka.
Tis 26/7
Kl 11.15 är det dags att från Rödlix lätta, och istället Glommen på kartan sätta.
Fast det har kanske Ulf Lundell redan gjort, han lär sin inspiration till Öppna Landskap här ha smort.
Vi säger detsamma: Vi trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill vi bo.
Därför drar vi nu till Falkenberg, där själen kan få lugn och ro.
Vi har härligt väder, och kom fram fort (14.15), det var som om vi inget annat gjort.
Vi installera oss på Skrea vandrarhem och tar en dusch, i Falkenberg väntar oss en annan rusch.
Äta ute och lite shopping, handlar hem vin som dagens topping.
På en pub i solen häller vi en öl i magen, på detta somriga vis avslutar vi dagen.
Ons 27/7
Klockan är halv sex när jag vaknar, och min egen mjuka säng saknar.
Sitter en stund i solen och njuter, innan John Blund nya sömnpilar på mig skjuter.
Kl 8 är det frukost i det gröna, sen ska vi flytta till campingstugan den sköna.
Idag ska vi bara mysa, flitens lampa ska ej få lysa.
Bad och sol, sen byter vi till kjol.
Grillar å dillar, och att lösa korsord, det är vårt bord.
Att porslinskrossning är kul vet ju alla, men när disken på min uppmärksamhet kalla,
packa jag allt på min bike, för att gå på diskhajk.
Mitt på campingen tappa jag allt i backen, det var så att håret reste sig i nacken.
Tors 28/7
Upp kl 7 för att se, om det hjälpte att om sol be.
Ack nej, det gjorde det ej.
Det får bli en shoppingtur, för att se om det några fynd ligger på lur.
Inte för att vi borde, men på Ritz vi kråset smorde.
Ett outstanding konditori, som stod var och en bi.
Dom hade nygräddat, saftigt bröd, detta startade vår inre glöd.
Bakelser och kakor, som gjorde att alla tappa sina hakor.
Inredningen på detta fik, var inget annat lik.
Från modernt till 50-talsstil, utomhus hade dom skapat en egen profil.
Som små haremstält i öken, här kunde man bjuda in sin fröken.
Vi avslutar dagen som vi börja, varför över spilld mjölk sörja.
Lite ost och kex med vin därtill, det är vad vi livsnjutare vill.
Fre 29/7
Upp 7.30 på vår sista dag, detta gör mig både glad och svag.
När klockan slår 12, då har vi städat och tvättat golv.
Nu vi mot tågstationen drar, värsta flyt vi har. Pust ! Ett tåg kommer just.
Om saligheten är det trångt, tur vi inte ska så långt.
Hela resan går på spår, skönt att få spara sina lår.
Sen har jag tur med ränta, behöver bara 8 minuter på bussen vänta.
Ann kom nog in i en dimma, cykla vilse innan hon va´ ”himma”
Värsta kartläsaren hon hela resan varit, men nu hade visst all kart-logik
all världens väg farit.
20 mil har vi gjort, och det mesta har gått som smort.
Nu är vår utmaning över, det är på sätt och vis en lisa, men vill absolut cykelsemester prisa.
Att vårt svenska väder och våra ”skinnkläder” till stora delar höll, kan jag nu med facit i
hand konstatera, och att vi snart ska göra mera.
Vill nu säga TACK
- Till våra cyklar som allt så snällt bar, vi värsta utrustningen har, inte ett strul
med varken växlar eller hjul.
- Till hjälm, skor å kläder, som gjorde att vi klara alla väder.
- Till vårt glada humör och positiva inställning.
Vi hade inget att bevisa, men en dag kändes det som vi skulle förlisa.
Ingen ville ge sig, men nu är vi över bäcken och kan ropa HEJ !!!!
- Till alla vänliga människor vi mött på vägen, detta gör mig ödmjuk å ”litt” förlägen.
- Till alla fina ställen vi fått förmånen att bo på, endast Skrea camping som lite
minus kan få. Dom lever mycket på sitt namn, blivit så stora att jag tycker dom
inte riktigt når i hamn.
- Till att vi endast små och ytterst få oegentligheter råkat ut för,
det mesta har flutit som smält smör.
- Till min co-biker, tillika co-hajker, som trots trasig GPS :)
never the less, har tagit oss fram på kartan, BRA GJORT! SMART-ANN.

TACK SVEA RIKE

 

Sön 10/7

Klockan klämtar och Karin mig hämtar.

Nu är den ½ 9, och vi planerar att vara på plats kl 10.

Vi smorde vårt krås på Hallandsås, sen fortsatte vi med bilen de sista milen.

På plats packar vi upp snabbt och lätt, sen känns det helt rätt.

Att ett dopp få ta, värme och sol vill vi ha.

En vattentemp på 23, detta får oss att le.

Efter vår lunch tar vi en tur till MAXI, tar våra bikes såklart, absolut inte taxi.

Humöret är på topp, så nu vill vi ta ett kvällsdopp.

Då vi båda viktväktare är, räknar vi poäng både här och där.

Så efter att vi oss doppa, vi dagens fröjder toppa.

Vi slog på stort, hade strandkalas med rosévin och havrefras.

Om någon såg, tyckte dom nog vi var knas.

Nu var våra strupar ej längre torra, men magarna börja knorra.

Packa ihop å borsta sin frilla, för nu ska vi hem å grilla.

Mån 11/7

En tidig frukost, sen till Laholm vi drar, medvinden dit oss tar.

Fiskrökeriet vid Lagan, ligger vackert som få.

Motvind hem, men vi ligger på som en rem.

Körde med bilen i skogen en tur, där hitta vi kantareller som låg på lur.

Efter en grillkväll, blev det ett kvällsdopp i solnedgången, som gjorde en säll.

Tis 12/7

Precis när vi på stranden hamnar, och solens varma strålar oss famnar.

Då dyker molnen opp, bakom bergens topp.

Funderar starkt på att köra vår omvända regndans.

Men minns plötsligt, att sist vi gjorde det så öppnade himlen sig,

och man kunde tro att vackert väder ej längre fanns.

Med positiva tankar, och våra hjärtan som för solen bankar.

Vi värsta turen har, allt regn oss bespar.

Tittar på regnet som i Båstad öser ner.

Tycker synd om tennisherrarna, men vi njuter och ler.

Slumrar i sanden så gott, vaknar svettig och alldeles hott.

Med 23 i badet, tar vi oss ett svalkande dopp i spadet.

När klockan slår 4, är goda råd dyra.

Nu gäller det att kasta loss, inte låta det växa mossa.

Strand-ankaret vi måste lossa, för kl 6 är det räkfrossa.

Två ”granna” pumor, med barnasinne å gott om humor.

Drar nu ner till Strandhotellet, för att i skön allsång,

rensa våra strupar, och äta räkor tills vi stupar.

Med tennis-veckan såhär på G, är det inte konstigt alls,

att Johannes Brost sitter vid bordet brévé

Sent på kvällen en cykeltur à la Bambi, en svängom på toa

och där ett möte med Lambi.

Under skorna är man allt lite rund, nu väntar en dejt med John Blund.

Ons 13/7

Himlen är grå, men man kan inte allt få.

Nu till Båstad en tur, 3 mil i underbar natur.

Bilkön genom Båstad sig ringla, men vi har CYKLAT hit för att mingla.

Tennisveckan drar å lockar, på nyfikenheten pockar.

Båtar utan dess like, här är folk från ett annat rike.

Just när vi vår medhavda kycklingsallad tuggar, börjar ett sommarregn att dugga.

Väl hemma säger vi hej till John Blund, en liten stund.

Drömmen som mig upprört, försvinner när jag ser att regnet upphört.

Borstar min frilla, nu är det dags att grilla.

Torsdag 14/7

”Regnet det bara öser ner och snart är vi blöta om både skor och strumpor …… ”

men, efter frukost mot Ullared vi styr kosan, gör lite fynd och annat tjosan.

Efter 6 timmars shopping och lite mat som topping.

Åkte vi hem å grilla, slöa, läste å ”dilla”.

Fredag 15/7

Vi får se om vi ”pallar”, att efter frukost åka ut till Hovs Hallar.

(som är den yttersta delen av Hallandsåsen. Hallar som betyder hällar / klippor, har gett namn åt landskapet Halland)

Jodå vi ”palla” :) där tar vi sen vår fika, och blir på naturupplevelser rika.

Sen en tur till Glimminge Plantering, för att titta, om jag kunde hitta.

Huset som var koloni för 42 år sen.

Nostalgiska minnen, letar sig fram i mina sinnen.

Med 6 veckor på kollo, på ont å gott, man sina minnen fått.

Nu vi till Hishult tar, känns som vi i en tidsmaskin far.

Vi besöker ett gammalt cafè med klass, 50-tals stuk å utedass.

Med 82 år på nacken, har de gamla kakburkarna ”flagor” i lacken.

Mannen i huset säkert sig i håret rev, när han tog över cafét som hans föräldrar drev.

Han börja jobba med sin första slev, när han 13 år blev.

Hembakat och alldeles äkta, inte med konserveringsmedel täckta.

Helt nygjorda i hemmets vrå, bättre kan man knappast få.

På vägen till Hishult fick vi se, en lagårdsvagn i kanten brevé.

I vagnen var det av trädgårdens delikatesser fullt, detta borde vara k-märkt som kult.

Om man lade pengar i en hink, så kunde man ta vad man ville ha,

så blev bonden glá.

Nu vi för kantareller börjat brinna, på vägen hem försökte vi fler finna.

Trots denna kamp, fick vi ingen svamp.

Men grillad kalkon-filé vi fick, sen till strand-baren vi gick.

Lör 16/7

Klockan 8 slår, det är då vi frukost får.

Himmelen är grå, men jag hävdar ändå, att vi sol efter kl 12 kommer få.

Åker till Halmstad för en fm-tur, kl 1 ser vi att solen ligger på lur.

Nu vi annat kött grillar, njuter på stranden och dillar.

Klockan 6 tar vi fram vår sista grill, ikväll blir det fisk på dill.

Avslutar dagen med after-beach, sen är vi out-of-reach.

Sön 17/7

Dags att packa och Mellby tacka.

Säger tack för veckan som gått, nya minnen jag åter fått.

Snart ska jag sätta på pränt, vad som under dessa dagar hänt.

Hoppas att vårt svenska väder och mina  "skinn-kläder" håller.

För nu ska vi ut med biken på cykeltur och i Svea Rike kolla.

Vi ska på cykelsemester som heter duga, ibland kommer vi kanske att motivationen behöva truga.

För om regn vi får, blir vi våta om både hår och lår.

I Göteborg börjar vår tur, och vi ska cykla i ur och skur.

Nästa stopp blir i Kungsbacka, om vi kommer dit utan strul, ska vi cyklar och kondis tacka.

I Varberg ska vi mellanlanda för att pumpa däcken, proviantera och vila häcken.

I dagarna två ska vi av naturen njuta, och oss själva ånyo tagga och muta.

I Falkenberg stannar vi sen i tre dar, vilar våra ben och på krafterna spar.

Halmstad blir vårt sista stopp, sen kommer det kanske att kännas som att det gått en propp.

Återkommer när jag har facit i hand, hoppas nu att vi ror detta i land.

Vi får göra som sjömannen, han ber inte om medvind - han lär sig segla !! :)

KRAMIZZ

Fredag 24/6

Inte utan, att man är lite slut i rutan.

Efter en helg som denna, ja det känns som jag varit å vänt i Gränna.

Men med dubbla lufttecken i min stjärnbild, är jag ju både lite galen och vild.

Efter en dag på jobbet jag hemåt ila, känner att jag behöver vila.

En timme på locket, tillsammans med en pocket.

Sen var det andra bullar som gällde, jag med grytor och lock smällde.

Sill med nypotatis kokta i dill, gärna en snaps därtill, detta är vad vi båda vill.

På midsommarbordet ha, avsluta det hela jordgubbar och grädde, sen är man go å glá.

Kvällen och natten på min altan blir lång, men helt utan allsång.

Från en stjärnklar himmel, strösslar sen John Blund sitt "singel", så nu är det slut på kvällens mingel.

Sover som en stock, men på lördag morgon kl 9.30 får det vara "nokk"

Lördag 25/6

En frukost som blev lång som en följetång, inmundigar vi medans solen ännu står oss bi.

Flexibla som vi är och lever som vi lär, kan vi inte längre sitta här, så nu av det bär.

Ett äventyr i den svenska, vilda skogen, där bland buskar och snår, vi vårt lystmäte får.

Så mycket smultron vi kan bära, dessutom vad vi orkar förtära.

På en stock mitt i skogen sätter vi oss för att fika, vi känner oss euforiska och rika.

Det är så tyst som det bara kan vara i skogen, så när Ann bryter tystnaden är det som bruset på krogen.

-Detta är livet på en pinne :)

-Nja, snarare stock, tänker jag i mitt stilla sinne.

När jag sedermera för mina syskon berättar om stocken i skogen, och dessa två vandrande pumor, fäller Lena kommentaren:

"Det är det som kallas råbarkad humor"  :)

Lite smultronmys på kvällen, sen är man en säll en.

Söndag 26/6

En ny morgon nalkas, nu ska sulorna talkas.

Packad och klar, hoppas nu att jag allting har.

Kl 7.00 hämtar jag min hyrbil, nu ska vi köra många mil.

Jag har mina systrar taggat och på Ann raggat :)

Så nu ska vi dra., till Denningarums naturspa.

En underbar plats vid Helge å, googla stället och ni kommer förstå, att här kan man sig själv få rå.

Det är för själen en lisa, här kan vi bära oss åt som naturbarn, och fritt få

" .........."

En timme i skogen, sen är tiden mogen.

För en picknick i det gröna, den så lummiga och sköna.

Redan i bilen vi skoja och skämta att det skulle va bra, om vi alla olika roller kunde ha.

Jag var föraren och Ann blev co-driver och kartläsare per automatik.

Hon hade det inte lätt, med en karta från 2005, som var antik.

Eva som hundhuvét bär, allt på en skämtsam nivå, jag lovar och svär.

Har valt att hackkyckling vara, så att vi på alla svordomar kan spara.

För om nått går på sné, då gnäller vi på hackkycklingen som sitter brevé.

Lena har sin bästa dá, hon slapp att något vá.

Framåt kvällen vi alla vill, ha grillat och mer därtill.

Sen spelar vi från A-Ö, nu ska vi se vem som ska få spö.

Kvällen blev ljum och sen, nu kryper vi isäng på Bambi-ben.

Måndag 27/6

Det är måndag morgon och nu ska vi bränna alla nytuggade volanger, vi får använda all vår energi och inneboende talanger.

För vi ska på hajk, med en annan sorts bike.

Men vill man bli fin, får man lida pin, så nu ska vi cykla dressin.

Väl på plats, tog vi alla sats.

Första sträckan på 7 km gick som på gehör, vi gled fram som på smält smör.

Men de 7 km tebax, i svag lutning uppåt, gjorde en mör.

Gyllebosjön blev vårt första stopp, å vårt humör var på topp.

Vi åt lite gott, men tog inget dopp.

I sakta mak trampar vi tillbaka och inget av utsikten vi försaka.

Då plötsligt från ingenstans, fick jag syn på en skuttande svans.

Ett rådjur korsade våra spår, det passa bra, för jag behövde vila mina lår.

I dikeskanten stod han sen å kika, inte en tum med blicken gav han vika.

Eva började klaga på pälsallergi, men erkände sen att det var räls-allergi.

Drog sen vidare med en underbar vy över alla ängarna, för sen skulle vi köra dit där man får mest för pengarna.      (Bo Ohlson)

Efter detta celebra besök, tryckte jag plattan i mattan å la på en rem, för nu ville alla hem.

Sitter nu på min altan, här känner jag mig trygg och van.

Håller min tacksamhetssten, och tänker sen.

Vilken underbar midsommarhelg det varit, land och rike runt vi farit.

Tack Eva för den våg du är, av ditt diplomatiska sätt jag begrundar och lär.

Snäll och omtänksam du är, gav mig röda klöver, sötare än bär.

Skickar kort och bjuder in, det gör mig glad i "sinn".

Tack Lena så modig och stark, fast du har så mycket värk, ger du dig ut på okänd mark.

Tack Ann för ännu en trevlig week-end, detta är visst vår nya trend.

En hel del vi varandra lär, denna helg jag lovar och svär.

Du lärde mig att på annat titta, och andra värderingar hitta.

Du lär dig äta viktväktarmat, tuggar utan varken gnäll eller tjat  :)

Vi gjorde som sig bör, CARPE DIEM, EVERYDAY