När jag satt på "mitt" fik idag, då funderade jag.

Hur annorlunda allt hade kunnat vá, om jag ett annat facit hade fått ha.

Bakom mig satt ett äldre par, jag lite grann avundades det dom har.

Det var inget "gnabbigt" par, dom gav varandra vänliga svar.

Så när jag nu på mitt facit titta, jag i minnet kan hitta.

Att åldras ihop var vår plan, vår vardag var både trygg och van.

Med utflugna barn vi skulle sälja vårt hus, för att sen leva i sus å dus.

Med husbil skulle vi fara land å rike runt, dricka gott och leva sunt.

När vi sen kuskat färdigt, vi stilla och värdigt.

Skulle dra oss tillbaka, för att ej försaka.

Barn och barnbarn så kära, skönt att kunna vara dom nära.

Dock blev inte allt som vi tänkt, livet oss ett annat facit skänkt.

"Jag kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över mitt huvud,

 men jag kan hindra dom att bygga bo i mitt hår".

Tänk att Januari kunde gå så fort, trots 31 dagar det gick som smort.

Kan det vara som mottot säger ?  Jag mig mot denna insikt väjjer.

"Livet är som en toarulle, ju närmare slutet man kommer, ju fortare går det "

2:a Januari jag ljusets återkomst började följa, 16.15 mörkret över oss skölja.

Dagen har börjat att öka, och jag i mina anteckningar söka.

En månad därpå, jag ännu bättre kan må.

Dagens ljus försvann bakom mitt hus.

Kvart över fem, just när jag kom hem.

Drivor med snö, man längtar bara efter tö.

Men "hellre gå på hal is och ha det glatt och trevligt, än att gå i lera och sörja"

All den vita snön lyser ju opp, och det är så härligt att sitta i solen å dricka varm Oboy ur en kopp.

Nu har jag fått vinter så jag tiger, vill hellre se hur tussilagon i vårsolen niger.

Ett vårtecken utan dess like, och som växer i varje dike.

Mitt andra vårtecken är nog, när bonden kör första rundan med sin plog.

Eller som när jag tidigt på morgonen på altanen sitter, och lyssnar på alla vårfåglars kvitter.

Sen kommer alla vårtecken slag i slag, och mitt positiva jag växer för varje dag.

När björkarna sen musöron får, JA DÅ ÄR DET VÅR !!!  :)

Snart en tidig sommar jag ska få ha, Malaysia lär vara som ett spa.

Lyckades min väninna locka, men jag fick allt pocka.

Snart vi från kalla Skåne drar, långt bort till varmare länder vi far.

Jag knappast resa våga, utan att Isabella fråga.

Men allt ska gå bra, och en underbar semester jag ska få ha.

Dock skulle jag på solen och små barn ge akt,

dom lär vara ficktjuvar, så jag får vara på min vakt.

Vårt första mål, blir Malaysias största vattenhål.

Kuala Lumpur med sevärdheter å shoppingtur, ligger i programmet på lur.

Cameron Highlands natur och djungeläventyr får vi uppleva när,

Monica skräddarsyr denna resa och allt om landet oss lär.

Vägen upp till jättegrottan Batu Cave är många trappor lång,

dom tar man inte i ett enda språng.

Så hoppas vi en hiss kan finna, annars lär vi inget annat den dagen hinna.

Malacka blir en heldag för sig, undrar vad den ge dig å mig.

Efter Cameron Highland avslutar vi det hela med paradisön Pangkor Island.

30 grader varmt, med bad å sol, strosa omkring på stranden i bikini eller kjol.

Snorkla i turkosblått vatten, sen ska vi ut å fiska mitt i natten.

Med båt sen besök på andra öar vi gör, där vi havets brus å palmers sus hör.

Tror detta blir en aha-upplevelse på alla vis, lugn å ro till tankar,

blir nog både ros å ris.

Min lugna tvilling på sin inre röst lyssnar, och allt annat tystnar.

För sen jag 50 blev, den busiga tvillingen sig i håret rev.

Med dubbla lufttecken och många eldtecken i mina astrologiska hus,

jag blåser liv i elden och lyfter som en luftballong i ett härligt rus.

Med en oxes lugn min andra tvilling mig till jorden tar,

behöver inte längre någon annan som i ballongens handtag drar.

Säger istället: Inled mig icke i frestelse, JAG kan gå själv !!  :)                      

Så nu jag drar  försiktigt i ballongens handtag och landar mjukt i Malaysias famntag.

MALAYSIA – HERE WE COME !! :)

h

Vilken underbar dag, den gör mig alldeles knäsvag.

Klarblå himmel och inte en vind, solen lyser och värmer min kind

Då jag stavarna tar och som ett ”jehu” fram jag far.

Kaffe å Bayliss jag gömt i min säck, sitter på en bänk i solen å vilar min häck.

Dock det livsfarligt är, att leva på fullkornsbröd och bär.

Jag i mitt sunda nytänk om kroppen skulle måna, nu jag en toa behöver låna. SHIT !!!

Dock inte pga Ann jag så farligt måste leva, denna gången jag själv i sanden måste plöja en reva.

Nöden har dock ingen lag, det blir jag varse om idag  :)

Klockan närmare fyra var, när jag sista bilden tar.

16.30 skymningen mig famnar, just när jag i hemmets varma vrå hamnar.

Nu ska jag hela helgen jobba, men tacksamhet jag känner.

Att få träffa mina vänner och de jag ännu inte känner.

Av en originell patient jag namnet Generalen fick, det blev sen mitt nya nick.

Många människors väg jag en bit fått följa, när sorgliga besked över dom skölja.

Så imorgon jag än en gång ska tänka

”När du ska ta hand om dig själv, använd huvudet.

När du ska ta hand om andra, använd hjärtat”

Kanske lite lugn å ro dom skänka.

Generalen tackar för idag :)

Frestelserna är stora och många, däremellan vill alla den stora kärleken fånga.

Tror inte längre att kärleken finns att hitta,

när jag genom vår hårda världs nålsöga titta.

Har nog förlorat all min tro, för negativa minnen i mig gro.

Vill nog helst ensam leva, för att med tiden kunna läka livets reva.

Livet mig en hel del lärt och på mitt barnasinne tärt.

Balansgången är svår att hitta, att med en vuxen barns ögon titta.

I 23 år jag detta klara, för livet mig hårda törnar bespara.

Av livet har jag också fått lära, att inte lita ens på de som står en helt nära.

Försöker leva livet, som jag efter kloka motton lär,

men kanske jag ändå som Grinchen är, tråkig, sur, bitter och tvär.

Jag var som Tjuren Ferdinand under sin korkek.

Varken ana eller begrep, att jag skulle råka ut för ett så stort svek.

Men ”Hellre ett smärtsamt slut, än en smärta utan slut”

Med två ögon så blå, och snällt som kossan Rosa i fållan jag stå.

”Ingen är så blind som den som inte vill se”

Eller var det kanske LIVET självt som skymde sikten för sanningen.

Mina val i unga år, sa att jag inget bättre kunde få.

En omtyckt och trevlig man, dessutom levandes grann.

Om jag sen var en bricka i hans spel, och på så vis tog del,

i vad som sedan hände, jag allt till trots, inga signaler, eller vibbar kände.

Kanske var det så att jag ”minsta motståndets lag följde och det gör viljan och självdiciplinen till de stora förlorarna”

Ett ordspråk säger ”av frukten känner man trädet” dock var barken så grov att jag fick äta många frukter innan jag lärde känna trädet.

Då jag inget annat facit har, mer än våra 8.395 dar.

Jag fram i minnet tar, allt det fina som trots allt var.

Hur mitt facit annars hade blivit, står i stjärnorna skrivet.

Lite försent jag mig av astrologins visdom lärde,

numera jag på den sätter stort pris och värde.

Kom ut i morse och hörde årets första fågelkvitter, insåg att jag ej vill bli bitter.

Så därför jag måste försöka förlåta, även om jag mången tår kommer gråta.

”Så länge du inte kan förlåta din nästa hans olikhet, är du fortfarande långt borta från vägen till vishet”

Tror på karma, och att universums energier till sist över oss alla förbarma.

Det jag bjuder andra, är vad mig bjuds där jag vägen vandra.

Så som jag i början skrev, mitt liv ju inte blev.

Riktigt som jag tänkte, eller som de bilder mina barnaögon skänkte.

”Det är svårt att hitta lyckan inom sig, och omöjligt någon annanstans”

Fem år har nu gått, och jag har förstoringsglas fått.

Nu jag bättre kan se, och åt saker å ting le.

”Det krävs mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är”

Kom ihåg: Intuitionen är den yttersta kunskapen, förringa den aldrig.

Så ”när nu förändringens vind blåser, sätter vissa segel och andra bygger vindskydd", jag tänker göra som sjömannen ”han ber inte om medvind, han lär sig segla”

Den här historien handlar om 4 personer.

De kallades ALLA, NÅGON, VEM-SOM-HELST och INGEN.

Ett arbete skulle utföras och ALLA trodde att NÅGON skulle göra det.

VEM-SOM-HELST hade kunnat göra det, men INGEN gjorde det.

NÅGON blev arg, därför att det var ALLAS uppgift.

ALLA trodde att VEM-SOM-HELST kunde göra det.

men INGEN insåg att ALLA skulle strunta i det.

Det hela slutade med att ALLA skyllde på NÅGON, när INGEN gjorde vad VEM-SOM-HELST skulle kunna ha gjort !!!

När sommarens ljus i ide gick, genast en längtan efter mer jag fick .

Mörkret sig sänkte, och så tungsint jag tänkte.

Varje dag jag följde, hur det över oss sköljde.

Minut för minut var dag kortare blev, jag nästan in i depressionens värld klev.

Men då kom ett annat ljus, in i vårt hus.

Juleljus så tindrande å fina, mitt dystra humör började tina.

Julemånaden kom å gick, den blev bra kan jag i mitt facit se, såhär vid en återblick.

Januari kan va lång å trög, men nu när jag käkat rosenrot, jag har fått ny glöd.

Ljuset har ju återvänt, och en del i mitt liv redan hänt.

Nu jag sitter framför min dator å fila, för till våren vill jag snabbt kunna ila.

Ut i naturen i ur å skur, vill ju inte sitta här i lägenhetens bur.

Igår städade jag julen ut, sen var jag helt slut.

Idag när solen sken, var jag inte sen.

Att fixa mackor å koka OBOY, sen ut på cykeln å ha skoj.

Men tjo va kallt, frös rakt genom allt.

Hem till boet som värme rymma, trots att det inte förrän 16.15 började skymma.

En timme eller två, man klarar inte mer än så.

Men det viktigaste att se, är att ljuset är på G. YYYEESSS !!

GEMENI

En tvillings själ, kan bli sin egen träl.

Men fri, kan den bli – likt en sommaräng med fjärilar.

I färger av regnbågens palett, sen lyfter dom fjäderlätt.

Men då en tvilling mer än 1 själ ha, de också jordnära kan va.

Rentav djupa som puppans dvala, i nästa stund glädjen ur dom skvala.

Om du drevkarl till en tvilling vill vara, du inte på krutet ska spara.

Släpp tvillingen ”fri”, och stå henne bi.

Då har du kanske fått nått i din smak, allt under ett tak.

 

Ikväll händer det, äntligen vänder det.

Sent om sider, vi går mot ljusare tider.

Var ute i snöyran å vandra, inomhus i stugans värme satt alla de andra.

Dubbla byxor, ja dubbelt allt, för det var så kallt.

Men oj va snön lyser opp, mitt humör blev genast på topp.

Väl hemma det blev en varm dusch, blodgenomströmningen fick sig en rejäl rusch.

Nu sitter jag framför datorn å planerar, jag är redan i Mellby å flanerar.

Dock ska jag vidga mina vyer i år, cykla på banvallars nedlagda spår.

Runt sjön Åsnen det finns en 4 dagars-tur, den ligger i tanken på lur.

Men först Båstad till Göteborg, här gäller det att packa mer än 1 cykelkorg.

Blekinge skärgård ser vacker och annorlunda ut, måste jag hinna se innan sommaren är slut.

Småturer på Linderödsåsen ska det bli, bara vädret står mig i bi.

Måste nu mig skynda, att en ny kamera fynda.

Så att jag bildligen såväl som skriftligen kan dokumentera allt, bara det slutar att vara så kallt.

Har nu börjat ge min kondis övning, för att kunna möta vårens prövning.

FÖR: "Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån"