Jo, nu är vi inne i vardagslunken igen, men kanske ändå inte.

Tre veckor har vi jobbat, barnen och jag. Men nu är det trean vi går i. Det betyder att jag dragit upp tempot en hel del. Det har alltså varit tre veckor av hårt arbete, med mer ansvar och mastigare innehåll. Barnen är trötta efter en lång skoldag. Jag hoppas att alla föräldrar förstår det, och tar viss hänsyn till sina trötta barn.

I mitt arbete måste det nu ingå en hel del fingertoppskänsla. Balansen måste vara den rätta. Jag vill locka fram lite mer, men barnen måste känna att dom har möjlighet att hänga med. Lite mer, men inte för mycket så dom tappar sugen. 

Sen är det viktigt att få vila i sin kunskap, få prova den och använda den i så många sammanhang som möjligt. Nöjda leenden och glada ögon är vad jag vill se runt mig!

För vem av oss vill komma till jobbet och ständigt mötas av nya utmaningar?