Rådjur brukar gå omkring i bostadsomrädet, där jag bodde och nu son W med familj bor. Barnbarnen är intresserade av mycket, inte minst naturen. Rådjursspåren har de ringat in, så att vi alla ska se dem och inte trampa på dem. Härliga ungar!

Vi har haft en fin men kall dag idag. Syftet med dagens promenad var att hämta hem min spark, då jag igår fick bilskjuts hem. Jag kom lagom tills son W höll på att baka chokladmuffins och jag var inte svår att övertala att stanna kvar, tills de blev färdiga och vi fikade tillsammans

När som W gick i 2:an för förvånansvärt många år sedan, hade de i hans skola i Uppsala ett projekt med hemkunskap för 2:orna. Då fick han ett recepthäfte, där dessa muffins finns med. Denne i köket kreative unge man har ofta bakat chokladmuffins ända sedan dess.

Jag tänker baka sådana muffins till på söndag, då jag ska hjälpa till vid kyrkkaffet.

I kväll, om en stund, är det Once Upon a Time. Jag tycker denna serie är mycket intressant.

Ha de'!

Jättegott!

Lägg ett rejält lager Kung Gustaf sardiner i tomatsås på en stor skiva knäckebröd och en delikatess bildas. Risk för frosseri!

Skriveriet frossade till lunch häromdagen.

Idag serverades färdigköpta räkcrepes. Inte så tokigt, men de hemgjorda smakar betydligt bättre.

Pannkakor med sylt gillar jag inte något vidare, men gör jag crepes av pannkakorna äter jag dem gärna. Det är bara jag i familjen  som gillar crepes. I dem ska det vara svamp- eller skaldjursstuvning. Alla andra vill ha sylt på sina pannkakor.

Ha de'!

har hänt. Skriveriet har bakat kanelbullar. Egentligen är jag inte så förtjust i kanelbullar, men idag skulle jag bjuda på kaffe och bullar i samband med en studiecirkel, som jag leder. Vi började idag, så jag slog liksom an tonen.

Ha de'!

hör den här årstiden till. Vackert, rent och stämningsfullt.

Södagen var varmare än vad jag väntat, men en snål vind gjorde att promenaden inte var den skönaste jag tagit. Där krävdes lite vilja och envishet. Kvällspromenaden hem till barnbarnen kändes bättre, då vinden lugnat ner sig. Vi hade mellan -5 och -7 grader, inte så kallt alltså.

Barnen och jag hade en fin kväll med fläskkotlett till kvällsmat och sedan saga i vardagsrumssoffan. Barnen hade gjort det så snyggt och prydligt överallt, inte minst i sina rum. De ville att det skulle vara fint, tills mamma kom hem från Stockholm, där hon varit på utbildnng under helgen. Gulliga ungar! 6-åringen hann bli övertrött och mycket flamsig och som han själv tyckte mycket rolig, innan jag hann få honom i säng. Gud så trötta 7-åringen och jag blev av det! Det händer ibland och det kan handla om någre enstaka minuter, innan lugnet slår över i flamsighet. Han kom till ro till slut i alla fall.

Enligt min kalender skulle jag idag hämta barnen på dagis/fritids i eftermiddag, men behöver inte göra det. Då får jag lite tid över. Vad gör jag då? Rulla tummarna, vilket jag behöver träna på? Nej, inget för mig. Extra promenad i gråvädret? Behövligt. Läsa? Ja, jag har en del att läsa in till studiecirkeln jag ska påbörja som ledare i morgon. Baka något? Bra idé. snart är jästen för gammal.

7-åringen har idag friluftsdag med skridskoåkning på idrottsplatsen. Hon och hennes klasskamrater har det säkert trevligt. Det är inte så kallt, -4 i skrivande stund. För mig stundar en promenad, medan tvätten hänger på tork i torkrummet.

Ha de'!

blev jag nu på morgonen, när jag tittade på termometern. Den visade -11. jag var tvungen att titta en extra gång för att tro det. Snöade gjorde det också. Sent på kvällen var det -25 och klart väder. Jag väntade mig en svinkall morgon, neremot -30 så där. Detta var ju rena värmeböljan! Nu är det varmare, -9 och solen kämpar för att synas genom molnen. Lite snö faller.

Melodifestivalen var ingen höjdare enligt mig. Det fanns ingen DEN! och ingen var värd att rösta på. Jag spelade in melodifestivalen och såg och lyssnade nu på morgonen. Jag intresserar mig väl inte så värst mycket för melodifestivalen, men det kan ibland vara kul att titta i alla fall. Intresset ökade en aning, sedan en av deltävlingarna kom till Leksand. Det blir tredje gången nu. Arbetsgivaren kommunen bjuder alla anställda på genrepet och jag var där de två första gångerna. Nu är det ju inte aktuellt för mig längre, men svärdottern är anställd av kommunen, så hon ska gå på genrepet bjuden av kommunen. Det är kul att ha sett det hela live. Vi får väl ändå se, hur det blir med tittandet i fortsättningen.

Idag blir det pannbiffar till middag. Jag gjorde en rejäl sats för ett tag sedan och frös in. Det är skönt att ha färdig egengjord mat att ta fram ibland. Sådana stora satser av olika rätter lämpliga att frysa in borde jag göra oftare.

Ha de'!

.- Men vad har du för skor på dig? utbrast 6-åringen, när vi kom hem från dagis. Sedan skrattade vi en lång stund.

Jag undrar jag, om jag håller på att bli gammal. Jag var nog bara lite trött på eftermiddagen.

På barnens dagis/fritids tar man av sig skorna eller sätter på skoskydd, när man går in. Idag tog jag på skoskydd. Vanligtvis tar jag av mig uteskorna. Resultatet av detta ovana handlande var minst sagt skrattretande.

Annars har dagen varit solig och vacker men kall. Eftermiddagspromenaden  gick i 15 minus och promenaden hem i gatlyktornas sken även idag förstärkt av månen gick i minus 17.

Once Upon a Time missade jag igår. Som tur var hade son M spelat in det, så vi tittade på det nu på kvällen. Annars är det ju repris på söndag också.

Den fina grinden, som jag hade bild på i förra inlägget och i ett och annat inlägg tidigare, har jag förmånen att njuta anblicken av, så fort jag går ut genom dörren eller tittar ut genom vardagsrummet.

Ha de’!

Äntligen fick vi solsken! I och för sig inte hela dagen men en stor del av dagen. Några lätta snöbyar har dragit förbi också.

När jag gick hem från barnbarnen nu på kvällen skedde det i månens ljus. Lite disigt var det nog ändå, för bara de ljusstarkaste stjärnorna eller planeterna syntes.

Jag som nästan glömt bort hur det ser ut, när solen skiner.

Ha de'!
 

med leukemi fick jag denna vackert dekorerade minibrödspade, när läsåret tog slut. Hon var nästan inte alls i skolan under året, men jag gav henne hemundervisning någon timme varannan vecka.

Dagen före julafton för några år sedan träffade jag hennes pappa i en mataffär i Leksand och han berättade att flickan mådde bra och cancern var borta.  Han sa: När du sa (han berättade vad jag sa, men jag minns ändå inte vad jag sa) det där, fick flickan  nytt hopp och hennes värden blev bara bättre och bättre. Hon borde vara friskförklarad vid det här laget.

Att pappan berättade det där för mig var och är fortfarande en av de finaste julklappar jag någonsin fått. Jag blev rörd till tårar.

Klasskamraten, som hade en hjärntumör samtidigt, träffar jag ibland, hennes mamma också. Den flickan är också friskförklarad, men ett fult ärr efter operationer i huvudet påminner om vad hon gått igenom. Håret döljer det. En annan lärare gav henne hemundervisning.

Båda dessa flickor hälsar så vänligt och glatt, när de ser mig, vilket gör mig mycket glad.

Minibrödspaden har dekorerats av en konstnär som heter Ulla Isebrnk och hon har (hade?) ett företag som heter Kurbitsblomman. 

Det var tufft för klassen att två av klasskamraterna drabbats av cancer samtidigt och det var ett tag osäkert att de skulle ta sig igenom. Detta är många år sedan nu och dessa elever är vuxna.

På eftermiddagen idag handlade det om barnbarnen. Jag hämtade dem som jag ofta gör på dagis/fritids. De hade skridskor och hjälm med sig. Längs hemvägen passerar vi skolans rink och där stannade vi till så att barnen fick åka skridskor en stund. De är jätteduktiga så små de är, mycket duktigare än jag var i den åldern, om jag över huvud taget hade fått mina första skridskor då. Barnen har bra skridskor. Det är förstås A och O.

När jag stod där vid isbanan, såg jag i skymningen att en stor del av himlen blivit blå.

Solen hade hunnit gå ner och månen upp.

Nu har det blivit mulet igen och det faller mjuk, fin snö.

Ha de'!

Nu har jag tagit ner julgardinerna från köksfönstret och den sista julen-är-slut-tvätten är avklarad. Då är det bara ca 10 månader kvar till advent och julgardinerna ska upp igen.

Jag hade en ganska stor tvätt att klara av idag och blev klar med den - torkad och allt - lagom tills jag skulle hämta barnbarnen på dagis/fritids. Trodde jag. På sovrumsgolvet hittade jag sedan en hög smutstvätt, som skulle ha varit med idag. Det blir till att kolla, när tvättstugan är ledig, samtidigt som jag har tid å det snaraste.

Dagens promenad blev en minipromenad av tidsskäl. Av tidsskäl blev inte de vanliga grönrutiga kökagardinerna strukna uppsatta heller. Det finns en förmiddag i morgon och dessutom fler dgar.. På eftermiddagen ska jag ha barnbarnen en stund igen. Det ser jag fram emot.

Ha de'!

De här kokostopparna skulle jag egentligen ha bakat till i julas. Påsen med kopkosflingor har legat lättåtkomlig sedan mitten av december. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det är gott med lite kakor så här i skarven januari-februari också.

Fikabröd typ kakor och bullar bakar jag sällan och köper nästan aldrig. Jo, ibland, när jag väntar kaffefrämmande eller ska hjälpa till vid kyrkkaffet. Saffransbröd blev det i december. Det finns mycket kvar att mumsa på framöver. När jag bakar blir det oftast matbröd. Jag har bakat ovanligt lite, sedan jag flyttade hit.

Bullar att göra semlor av har jag köpt ingredienser till. Semlor måste man ha, men än så länge är det för tidigt.

Dagen inleddes med tandläkarbesök och lagning av ett litet hål. Tandläkaren kom och var på väg att sätta borren i mig utan bedövning. Ve och fasa! Det står i min journal att jag alltid vill ha bedövning, om något ska lagas. När jag var i tonåren fick jag ett litet hål lagat utan bedövning. Det behöver du inte, sa tandläkaren, det är så lite och ytligt som behöver lagas, så du kmmer inte att känna någonting, och snabbt går det.  Det var det värsta jag upplevt i en tandläkarstol någonsin. Nu vill jag ha bedövning, när jag går in genom tandläkarens ytterdörr helst (viss överdrift förstås). Jag fick min bedövningsspruta och jag kunde berätta för tandläkaren att jag nu var lugnare.

Annars vill jag inte påstå att jag har tandläkarskräck. Det hade jag när jag var yngre. Min nuvarande tandläkrae berättar hela tiden vad han gör och varför. Det känns bra. Det är han som tagit bort min tandläkarskräck helt.

Det jag inte gillar med tandläkaren nu är notan. Mina tänder håller annars ganska bra och det är sällan något behöver lagas.

Nu blev det alldeles för sent igen. Jag borde ha knoppat in för minst 1½ timme sedan. Ibland glömmer jag att tiden går. I morgon (tisdag) bitti ska jag vara fit for fight i tvättstugan

Ha de'!