Jag är en gift kvinna i 40-årsåldern och mamma till en liten dotter. Jag har varit tillsammans med min man i tio år och tyvärr har det varit några utmanande år. Jag älskar min man väldigt mycket, men problemet är min svärmor, som aldrig har accepterat mig. Hon är mycket religiös och extremt kontrollerande.
Jag kommer från en öppen familj som alltid varit stolt över att respektera människors olikheter. Jag har också försökt att visa min svärmor den respekten. Men hon har alltid anklagat mig. Bland annat har hon anklagat mig för att inte ta hand om mitt hem, att jag väger för mycket och att jag är en dålig mamma.
Till en början hade min man ingen aning om hur min svärmor behandlade mig eftersom hon bara förnedrade mig när han inte var i närheten. När han insåg det sa han ifrån och idag har vi ingen kontakt med henne.
LÄS ÄVEN: Marianne: ”Jag får inte ta pengar från vårt gemensamma konto”
Tyvärr har jag inte heller längre någon bra relation till min mans syskon. När min mans syster ville bryta sig loss från sin mors kontroll och börja leva sitt eget liv hjälpte jag henne. Men idag har hon distanserat sig från mig och är mycket dominant och påminner mig om sin mamma. Min mans yngre bror talar nedlåtande om kvinnor. Han tycker att det är konstigt att min man lagar mat. När jag försöker förklara för honom att vi delar på saker hemma så hånar han mig.
Problemet är att min man vill ha en bra relation till sina syskon, men jag gillar dem inte. Jag är trött på att umgås och vara i en miljö där det inte finns respekt eller erkännande. Min man och jag bråkar om hans familj och vi har pratat om skilsmässa, men jag älskar honom så mycket. Vad ska jag göra?
PL
Vibeke Dorph svarar: Ägna er tid åt att stötta varandra
Din svärmor kanske påstår sig vara religiös, men det låter som om hon är raka motsatsen. För jag ser varken medmänsklighet eller respekt för andra människor i hennes beteende. Tvärtom. Hennes tendens att förödmjuka dig visar att hon är en psykiskt ohälsosam och gränsöverskridande person. Du bör antingen hålla dig långt borta från människor som dessa eller så bör du sätta dem på plats. För med dem är vänlighet lika med svaghet. Det är förmodligen också därför din svärmor har bemött ditt överseende med att bara eskalera sitt dåliga beteende.
Så jag förstår varför du håller dig borta från henne, men med tiden hoppas jag att du hittar modet att sätta henne på plats. För du måste komma ihåg att det är du som har den långa änden av pinnen. Du gör allt rätt, allt som är till fördel för både dig själv och din dotter. Det är din svärmor som lever i ett mörkt förflutet, som hon också vill låsa in dig i.
LÄS ÄVEN: Nils: ”Min fru är så elak när vi är ensamma”
När det gäller din mans syskon så tycker jag att det är synd om er alla om din svärmor tillåts spela spel och skapa osämja. För det är klart att hennes barn präglas av att ha vuxit upp med en mamma som har en sådan skev syn på livet. Jag skulle därför råda dig att vara mer öppen mot dem än mot din svärmor, för jag är ganska säker på att det du uppfattar som kritik från deras sida egentligen handlar om att de känner sig hotade av dig för att du har gjort dig mer fri än de själva har kunnat göra. Så försök att vara lite tillmötesgående här, eftersom det här är din mans familj.
Överlag bör du och din man ägna er tid åt att stötta varandra istället för att slösa bort den på att diskutera skilsmässa och annat nonsens. Ni har era problem, ja, men det är ni som gör det rätta. Det är ni som har de bästa korten, så koncentrera er på att spela dem så bra som möjligt.
Vibeke
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.
