minns jag från i somras. Jag tror nästan att detta är en sådan växt. Den klättrar på en pergola. Jag såg den på en skolgård - barnen odlar blommor och grönsaker i nästan varje skola där, vilket är ovanligt här i Sverige - i Furukawa utanför Sendai i norra Japan, när jag var där i oktober.

Ha de'!

Nej, jag ska inte åka dit igen, men jag tar en paus från skrivandet om vinter och snöskottning idag också och återvänder i tankarna till Japan. Jag var ju där i oktober och lovade att visa några bilder. Här kommer några till.

Temat vulkan och vulkaniskt ligger nära för mig, då vårt japanska hem ligger i skuggan av den aktiva vulkanen Asama. Det är ett vackert berg och är en viktig symbol för den här trakten i ett hörn av Gunma-ken.

Nog ser kratern på flygbilden läskig ut. Bilden finns på en broschyr om vulkanmuséet, som ligger en bit upp på bergets sluttning. På det muséet kan man lära sig mycket om geologi,  jordens innandöme och vulkanism. Dessutom finns där en stor, fin avdelning, som visar växter och djur i området.

Man kan få uppleva hur det känns att vara nära ett vulkanutbrott. Den delen av muséet var ur funktion av någon anleding, när jag var där, men jag har upplevt ungefär samma sak med tillhörande kraftig jordbävning i ett annat vulkanmuseum för några år sedan, i Hakone nära Fuji. Det var obehagligt men ändå intressant.

Berget är som sagt vackert och har avbildats på många sätt. Jag har en tavla av en konstnär (Tamaki Matsushita) vi känner och som är en av de närmaste grannarna.

Här och där runt vulkanen finns små mätstationer, som känner av den seismologiska aktiviteten och sänder ut en varningssignal, om det blir farligt. Då får man veta om man kan stanna hemma eller måste evakuera.

Ha de!

Saxen är gammal, sliten och lealös, men vet man hur man ska hålla den, fungerar den fortfarande efter jag vet inte hur många decennier, 8-9 säkert, utmärkt som sysax att klippa av trådar med. Brodérsax, tror jag att det heter. Mor har använt saxen, kanske mormor också. Plåtasken är också rysligt gammal och sliten. I den ligger diverse småsaker som har med sömnad att göra.

Ha de'!

Inleddes med ett hiskeligt yrväder. Jag jobbade i kyrkan och gick dit i MOTVIND. Hugaligen så kallt det var! Inte blev det skönare av att snodden i kapuschongen på min jacka hade försvunnit in i fållen på ena sidan och var mycket lång på den andra. Då gick det förstås inte så bra att knyta fast den om huvudet.

Tur att jag hade favoritmössan på mig, för så fort jag tog bort handen som gjorde tafatta försök att hålla kapuschongen på plats, blåste den av. Hade den inte varit fastsatt i jackan med stadiga tryckknappar, hade den säkert blåst iväg och hamnat långt bakom mig. Skrattar, när jag ser synen för min inre blick. Det var en isgumma som gick in i värmen i kyrkan.

Gudstjänsten var trevlig och en grupp barn,"Småhl Singers" framförde ett fint julspel under ledning av vår eminet duktige kantor."Småhl Singers" är en fyndig ordlek. Församlingen heter Åhl och körmedlemmarna är barn.

Mycket folk hade kommit trots ovädret. Efter gudstjänsten serverades kyrkkaffe precis som alla sön- och helgdagar. Det är en trevlig stund och för många en viktig socialt gemenskap.

När jag gick hem, snöade det fortfarande men det hade slutat blåsa. Skönt! Jag kände mig hängig och ledbruten hela förmiddagen, ungefär som när en förkylning eller feber är på väg. Det kan ju också ha varit det lågtrycksbetonade vädret i kombination med några alltför korta nätter, som gav sig tillkänna. Hur som helst, så åt jag lunch och satte mig i favorithörnet i soffan för att läsa en stund. Jag vaknade, när det redan blivit mörkt ute. Jag måste ha varit mycket trött, för jag sover nästan aldrig på dagtid annars. Jag mådde bra, när jag vaknade glad och pigg. förkylnings- och feberkänslan var borta. De två timmarna var nog vad jag behövde.

Sedan tog jag mig en kopp kaffe och gick ut och skottade snö. Det hade slutat snöa, så arbetet kändes meniningsfullt och gav synligt och som det kändes hållbart resultat. Det är inte roligt att skotta snö, när det snöar så pass, att man måste börja om från början igen, redan innan man är klar. Skönt är det i alla fall, att snön är mjuk, lätt och löst packad. Då är det inte så tungt att skotta. Jag längtar inte direkt efter kramsnö, för snön blir så tung då.

Sedan jag tog bort plogvallen igår kväll hade det kommit 8-10 cm snö. Nu hör jag snöplogen här utanför, så nog vet jag vad jag har att göra en stund i morgon.

Kastar en blick i nedre högra hörnet på dataskärmen. Oj! har klockan redan blivit så mycket? Då blir det en kort natt igen eller också tar ajg sovmorgon.

Ha de'!

Det har inget med mitt humör att göra, vilket man kanske lätt skulle kunna tolka rubriken som. Det är helt fysiska iakttagelser.

Dagen har varit vit som snön, som jag skottade bort idag, grå som molnen ovanför mitt huvud och svart som sot och aska, som jag rensade ut ur pannan.

Dagens färgklick var den gula snöplogen med sina lysande och blinkande lampor. Den gjorde gatan snygg och lade som vanligt upp en plogvall vid infarterna. Det blev skottning igen på kvällen. Det var varken hårt eller tungt, som tur var, så det gick lätt. Lite - där ingen bil ska köras in eller ut - har jag sparat till i morgon.

Jag fick frisk luft, dock inte i pannrummet förstås, och en massa motion, blev skönt trött och somnade i soffan framför TV:n och missade därmed en stor del av Eva Rydbergs teater. Det som är en av årets höjdpunkter vad TV-program beträffar.

Det ska komma mer snö de närmaste dagarna, så snöskoveln får bli mitt främsta motionsredskap ett tag framöver.

Trevlig trettondag!

Ha de'!

inte varit på min sida i samband med de himlafenomen som visat sig de senaste veckorna.

Det var total månförkelse en tidig morgon för några veckor sedan. Mulet.

En meteorsvärm passerade nära jorden och vi skulle få uppleva de mest fantastiska stjärfall en natt för ett tag sedan. Mulet.

I morse var det solförmörkelse och en stor del av solen var skymd. Mulet. Det blev förstås lite mörkare ett tag, men det är inte samma sak.

Månförmörkelsen och solförmörkelsen hade jag verkligen sett fram emot. Besvikelsen är omåttligt stor. Tänk, om man kunde beställa väder till sådana händelser i rymden! Tur i alla fall att jag förr sett stjärnfall, solförmörkelser i olika storlekar och totala månförmörkelser.

Jag hör inte till dem som tröstäter. Vad ska det vara bra för? Nu försöker jag i alla fall mildra besvikelsen med minnet av hur vacker och god 5-åringens födelsedagstårta var i söndags.

Jag var så lat en stor del av dagen igår. Det behövde jag. Fliten har kommit tillbaka åtminstone delvis och en hel del av gårdagens uppskjutna göromål har gjorts idag och lite fler av dem ska fixas, innan jag gör kväll. Egentligen behöver jag tidspress för att få något vettigt gjort.

En häftig start på dagen fick jag i alla fall. Jag har en fin julkrubba, som jag brukar ställa upp på ett bord vid fönstret i vardagsrummet. Det är bara det, att katten Yoda har utsett det bordet till sitt utsiktsbord. I morse fick julkrubba och katt inte plats på bordet samtidigt. Vi väcktes av ett stort BRAK och ljudet av hur katten rusade iväg och gömde sig någonstans. Det var många fula ord som uttrycktes över den katten då. Som tur var hade ingenting gått sönder, där julkrubba med allt som hör till låg där utspritt på golvet. Nu står julkrubban på spiselkransen i stället. Där har den haft sin plats förr och där brukar inte katterna vara.

Alltid är det något.

Ha de'!

13-14 minusgrader är ju inte så farligt kallt att vara ute i, men idag var det fuktig luft. Det är något helt annat.

Jag gjorde mig iordning vid middagstid för att gå ut på en promenad. Täckbyxor, varma kängorna, jacka, halsduk, vantar, mössa och kamera hade jag pyltat på mig. Jag gick ut, stannade på trappen, sa nää-ää, vände mig om och gick in igen. Fy, så kallt, ovanligt kallt för den temperaturen.

Så gör mina katter, när det är kallt. De vänder på trappen eller i ytterdörren och går in och har det lättjefullt och mysigt.

Jag gjorde det lättjefullt och mysigt, tog på mig täckvästen, då jag planerade att vara ovanligt stillsam och inte ville bli frusen, försåg mig med en mugg kaffe och en god bok, lade upp fötterna på en pall och blev oerhört lat nästan hela eftermiddagen. Ibland läste jag, ibland tog jag mig en klunk kaffe, som kallnade efter hand men smakade gott ändå, ibland slumrade jag till och emellanåt tittade jag på julgranen och njöt av anblicken.

Den flit jag tänkt ägna dagen åt som promenera, skriva utkast till en verksamhetsberättelse, dammsuga, ringa några viktiga telefonsamtal, gå iväg och posta brev och kalla samman till ett styrelsemöte framöver blev det inget utav.

Vaddå? Det var ju kallt ute och jag gjorde som katterna. Kan de, så kan jag.

Dessutom är det en dag imorgon också. Spara till morgondagen det du inte nödvändigtvis måste göra idag.

Ha de'!

Yngsta barnbarnet fyllde 5 år och fick bl a denna roliga present. Barnbarnen, deras föräldrar, moster och morbror hade jättekul. Farmor vig som ett kassaskåp valde attt titta på och få många härliga skratt.

De sover nog alla gott i natt efter denna livliga fysiska aktivitet.

Jag får väl meddela att alla till slut lyckades trassla sig ur härvan.

Ha de'!

Jag var ensam hemma, men inte blev det mycket tider och stunder över inte. På nyårsafton blev det besök hos son W med familj, där jag bjöds på lunch, kyckling med ris samt delikata champinjoner som barnbarnet 6½ år stekt alldeles själv. De är duktiga de barnen.

När jag ändå var i Borlänge, blev det en titt in till ICA Maxi. Det behövdes lite mat till både mig och småfåglarna. Jag åker aldrig till ICA Maxi, om jag inte har annat ärende i Borlänge också. Vår lilla ICA-butik har nästan allt jag behöver.

Efter att ha studsat in hemma, for jag till Siljansnäs och tände ett ljus på graven och tittade sedan till son M:s lägenhet. På grund av de knepiga arbetstiderna han har nu  på hotellet i helgerna, sover han över där, nu flera nätter i sträck.

När jag var i Siljansnäs, började det snöa. Hemfärden blev jobbig med tätt snöfall i mörker och täta moln av snörök bakom mötande bilar. Det kändes tryggt att jag färdades på välkända vägar. Runt tolvslaget hade snövädret dragit bort.

De traditionella TV-programmen måste förstås ses. Tolvslaget med Jan Malmsjö missade jag dock, då det var min tur att vara kyrkvärd vid nyårsfirandet i kyrkan. Egentligen var det hembygdsföreningen som arrangerade det, men är man i kyrkan, så är man.

Jag hade tänkt mig en extremt lat idag, allt enligt tradition, men den nyfallna snön satte stopp för det. Nyss hörde jag plogbilen köra förbi, då nu blir det till att gå ut igen.

Samtidigt med nyårskonserten på TV hade jag vacker utsikt genom fönstret..

Det märks redan att vi går mot ljusare tider. Solskenet är klarare och klockströmbrytarna, som styr en del av min fönsterbelysning, har jag idag ställt om, så att det tänds en halvtimme senare än i julas.

Ha de'!

Jag fick alldeles nyss en leverans pellets, 2 pall. Jag kan för närvarande inte ta hem mer åt gången av utrymmes- arbets- och ekonomiska skäl.

När allt var avlastat började det snöa. Det är små, lätta, kalla flingor som kommer, men många bäckar små blir en stor å, jag menar många flingor små blir snart en stor driva.

Nu måste jag få in allt så fort som möjligt. Ensam hemma är lilla skriveriet också. Det gick bra förra gången och går nog bra nu också. Det gäller att ha rätt lyftteknik.

Göra har jag alltid.

Värmen får inte ligga där ute i snön och bli kall. Nu måste jag skynda mig.

Ha de'!