http://www.youtube.com/watch?v=1lQ9VbO-m-I

Lyssna! Smittas av spelglädjen! Njut!

Hörde guitar Boogie på radion i morse. Den rena disken dansades in i sina skåp. En av de i särklass tråkigaste arbetsuppgifter jag har här hemma blev plötsligt jättekul!

HÄR är en inspelning av ytterligare en låt jag blir pigg och glad av.

Ha de'!
 

Idag har jag varit i Rättvik på Stiftsgården på ett sammanträde hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Vi åt lunch där också. På fredagar har de alltid vegetarisk buffé. Det smakade jättegott och som vanligt på Stiftsgården blev det trångt innanför byxlinningen efter maten. De har mycket skickliga kockar i sitt kök.

Bilden är utsikt genom ett av Stiftsgårdens fönster. Den är förstås inte tagen idag utan en vacker majdag för ett och ett halvt år sedan, när jag var där i ett annat sammanhang. Idag var hela världen grå och fuktig.

Jag åkte buss till Rättvik idag. Det gick alldeles utmätrkt. Några steg från mitt hus finns en busshållplats, där man kan ta bussen både norrut till Rättvik och söderut till Borlänge. Hem fick jag skjuts med bil. Jag ville bli avsläppt ute vid riksvägen för att få en promenad hem. Det tog bara en kvart, men det var dagens hela utevistelse, bättre än inget.

Jag var tröttare än jag trodde, när jag kom hem. Jag tar och lägger mig en stund och sorterat intrycken jag har i hjärnan, tänkte jag. Plötsligt hade det gått nästan tre timmar och jag visste inte, om det var klockan 7 på morgonen eller klockan 7 på kvällen. Jag kom på det rätta så smånimgom.

Son M kom som så ofta annars förbi på hemvägen från jobbet och vi drack kvällste tillsammans. Idag jobbade han till kl 21 enligt schemat men kunde komma ifrån lite tidigare. Det är alltid trevligt, när han dyker upp.

Nattsudd ägnar jag mig åt alldeles för mycket, t ex i natt. Att jag somnade på eftermiddagen hänger säkert ihop med gårdagskvällens nattsudd och den relativt tidiga, dock inte helt onormalt tidiga, morgonen i morse. Jag får sådana perioder ibland, då jag alldeles i onödan är uppe och drar till alldeles för sent på kvällen. I morgon har jag ingen tid att passa förrän på eftermiddagen, så ingen väckarklocka ska väcka mig.

Nu kollar jag min e-mail en sista gång och sedan - gonatt!

Ha de'!

ringde svärdottern. Nu blir det akut barvakteri, tänkte jag. Hon ville bara berätta att pepparkakorna var jättegoda. Farmors pepperkakor. Jag blev glad och det höll i sig hela dagen och gör det fortfarande. Hela familjen satt i bilen och hade pepparkakor som bilåkningsgodis på väg till Stockholm. De skulle besöka Naturhistoriska muséet. Det är roligt att de gör lite kul saker, när barnen är lediga.

De har haft en givande lovvecka, tror jag. Falu koppargruva, pepparkaksbak och Naturhistoriska muséet. De tog sig också en tur till IKEA i Gävle. I morgon fredag tror jag inte de har något speciellt för sig. De måste ju få ta det lugnt också.

Dagen har innehållit både lite städ här hemma och trädgårdsarbete. En promenad till minutenautomaten och mataffären hann jag också med på kvällskvisten, innanjag satte mig ner och tittade på Mitt i naturen, ett av mina favoritprogram på TV.

I morgon har jag en lång och intensiv dag, så det är dags att ladda inför den. Pensionär? Vaddå göra vad man vill? Jag får väl egentligen skylla mig själv som engagerar mig i det ena och det andra.

Jag är dock inte med i PRO eller SPF. Det aktar jag mig noga för tills vidare. Jag har en särdeles förmåga att hamna i styrelsen eller mitt i smeten på andra sätt. Jag håller mig utanför så länge. Jag har inte lärt mig säga nej, fast jag har tränat i flera år.

Bilden föreställer sladdsallad vid datorn. Jag har en stationär dator med en del kringutrustning. Du milde tid vilken massa sladdar! Bilden togs för några veckor sedan i samband med att jag satte upp datorn på sin nya plats. Nu har jag sorterat upp sladdarna och dragit dem på ett något snyggare sätt.

Ha de'!

Jag tog med mig min pepparkaksdeg och bakade pepparkakor med barnbarnen på eftermiddagen. De var duktiga att både knåda, kavla och lägga kakorna på plåten. Det blev många pepparkakor.

Är man 7 år, kreativ och har fantasi, måste man förstås försöka sig på lite annorlunda modeller.

Jag kom på att jag glömde smaka på kakorna. De blev säkert goda. Degen smakade gott. Det hör ju till att man ska smaka på pepparkakssdegen. Degen som blev över lämnade jag kvar. Jag ska nog göra en sats för egen räkning också, i alla fall en halv sats.

Att sy i svart tyg med svart tråd för hand är en hopplös uppgift, som kräver oerhört bra belysning. Det handlar om byxorna jag håller på att lägga upp.

Det är 2 november och där ute har jag idag sett folk i både shorts och T-shirt. Vi har haft runt 10 plusgrader men mulet. Jag antar att det är molnen som håller värmen kvar.

Ha de'!

har jag haft idag. Det är alltid skönt att ta med sig den rena och torra tvätten upp från tvättstugan och stänga och låsa dörren där nere.  Kvar är att lägga in allt på sina platser. Jag har också hunnit få lite mer klart här hemma. Några tavlor har äntligen kommit upp och ytterligare ett par kartonger har tömts. Det tar tid att komma på plats, när man flyttar från stort till litet.

En varm dag som denna, uppemot 13-14 plus på eftermiddagen, har jag inte kunnat låta bli att tänka på 1 november 1968. Maken och jag jobbade som tidningsbud med varsitt distrikt intill varandra i ett villaområde i Uppsala. Vi hämtade tidningarna i en depå, körde ut till distriktet med bil, stannade på några olika platser, från vilka  vi gick rundor från hus till hus till fots. Natten till 1 november kom den första snön i Uppsala det året och det rejält. Vi pulsade runi i 30-40 cm kram nysnö. Vår lilla bil fick också kämpa på ordentligt. Så dags på morgonen hade inte snöplogen hunnit in till smågatorna i villaområdet. Prenumeranterna fick vänta länge på sina tidningar den morgonen.

Den snön låg sedan kvar hela den ovanligt långa vintern. 19 mars åkte vi skidor vid Wiks slott, som ligger vid Mälaren mellan Uppsala och Enköping. Normalt skulle dagsmejan har tagit bort skidföre och skidspår för länge sedan då.

Kvällen är inte slut än. Nu ska pepparkaksformarna diskas. De ska användas i morgon, då barnbarnen och jag ska baka pepparkakor. I och för sig diskades formarna i maskin, när pepparkakssäsongen var över förra julen, men de har varit med om en flytt och sedan legat i mitt källarförråd. Då vill jag diska dem en extra gång.

Jag undrar förresten vart julgardinerna tagit vägen. De låg inte där jag ansåg att jag lagt dem. Jag brukar sätta upp julgardiner i köket till advent. Jag har annorlunda fönster nu, så jag vill se om jag måste ändra gardinerna på något sätt och vill ha god tid på mig. Antagligen inte, men ändå.  De kommer nog fram.

Bilden föreställer prydnadskål, som jag sådde i våras. Jag satte bara några få frön på ett tomt ställe i rabatten på vinst och förlust. För det mesta brukar inte den sådden lyckas vare sig jag förodlar eller direktsår. Jag gör mina försök nästan varje år. Hade jag vetat att det skulle bli så här fint, hade jag sått fler frön på ett lite större område och mer genomtänkt. Dyngan jag gödslade med förra året gjorde antagligen nytta. Det är mer som vuxit bättre än vanligt i rabatten under sommaren. Växten uppe till höger är en liten planta kinesisk kärleksört, som några fjärils(?)larver misshandlat. Den smakade tydligen gott.

Ha de'!

började med tät morgondimma. Jag tycker om dimma. Det ger en mysig och mystisk stämning på något vis. Jag gillar dock inte tät dimma, när jag kör bil, speciellt i mörker, även på kända vägar. Man vet plötsligt inte riktigt var man är någonstans. Det är bara att följa vägen. Det är skönt att jag slapp ge mig ut i bil idag på morgonen.

Solen bröt dock igenom så småningom

och skuggorna blev allt skarpare allteftersom dimman lättade.

Eftermiddagen var jag trädgårdskulla ett tag och räfsade löv. Rosenbuskens nu röda blad belystes av en strimma sol, innan den nedgående solen målade

ett fantastiskt färgsprakende band, som sträckte sig på himlen från söder till nordväst ovanför bergen.

Pepparkaksdegen blev aldrig gjord igår kväll, men nu står den i sin bytta i kylskåpet. På onsdag är jag barnvakt några timmar och då ska det bakas pepparkakor tillsammans med barnbarnen.

Kusligt men spännande tyckte barnbarnen om besöket i Falu koppargruva idag. De var där med sin mamma och mormor. Denna lovvecka umgås barnen och deras föräldrar lite extra och gör roliga och intressanta saker. Det behöver de alla. Svärdottern har tagit ledigt från jobbet. Son W jobbar och har arbetstider på ett sådant sätt, att han har hela lediga dagar ibland. De tänker åka till Stockholm och besöka naturistoriska muséet, har jag fått veta. Kul!

Jag tycker det är skönt att oktober är slut. Oktober är den månad som för mig känns längst av alla. Nu kommer november, en mörk men mysig månad, som avslutas eller omedelbart följs av allt ljus vi tänder i advent. November är fylld av förväntan inför allt detta ljus som lyser upp under den mörkaste tiden på året.

Januari och juli är också sådana där hopplöst långa månadeer som aldrig tycks ta slut. Januari går väl an, men juli ... augusti är alltid lika välkommen. Ni som följt min blogg ett tag, minns nog att jag skrivit mycket om att vintern är den årstid jag gillar mest. Där kan jag nog stryka under det som jag skriver till dixies matte några rader längre ner: Vi är alla olika. Jag vet att många, kanske de flesta på våra breddgrader tycker mycket om juli. Det finns de, som redan längtar efter våren.

Till dixies matte: Jag tog inte illa upp av din kommentar angående sommartiden. Det är bara det att jag så oerhört hjärtligt avskyr fenomenet och har gjort det, sedan sommartiden infördes. Som sagt: Vi är alla olika.

Ha de'!

Denna grå söndag har jag hållit till inomhus för det allra mesta. Bara en pytteliten stund var jag ute. Flitig har jag inte varit heller utan hängt vid TV:n ovanligt mycket för att vara jag. Ett intressant program på Kunskapskanalen fastnade jag för, där jag satt med mitt kaffe. Det var Nina Hagen som intervjuades. Jag visste inte så mycket om henne förut, men hon verkar vara en mycket intressant människa.

Annars har det varit rutinsysslor som disk och matlagning. Typisk sommarmat fick jag för mig att servera idag - kallskuren cassler och potatissallad. Jag hade så mycket kokt potatis kvar efter de senaste två dagarnas middag, så jag bestämde mig för potatissallad. Den är gjord av gräddfil, lagom lite senap, dill och potatistärningar. Det finns några potatisar kvar. Det får nog bli något med stekpotatis i morgon.

Innan jag nu gör kväll, tänker jag göra en pepparkaksdeg, om jag har alla ingredienser hemma. Det går snabbt, bara jag sätter igång. Barnbarnen är lediga hela veckan och en av dagarna får det bli pepparkaksbak tillsammans med farmor. Jag undrar förresten vart pepparkaksformarna tagit vägen i samband med flytten ... det blir till att leta. Jag vet att jag hållit i dem, sedan jag flyttade hit, men var la jag dem?

Traditionen att baka de första pepparkakorna denna lovvecka 44 har vi haft sedan barnen var små. Jag har till och med hållit traditionen den period då jag inte hade barn eller barnbarn i hushållet.

Det är skönt att vi äntligen fått normaltid igen. Visst blir det mörkt tidigare på eftermiddagen, men det gör inget. Jag kan inte förstå vad det där med sommartid ska vara bra för. Vi kan gott ha normaltid året om. Så var det förr och det fungerade utmärkt.

Ha de'!

Rönnbären jag hade på bild i gårdagens inlägg är borta nu. Några fåglar har fått sig ett skrovmål. Rönnbären på denna buske satt kvar långt efter det att rönnbären försvunnit på alla buskar i närheten. Antingen är de inte lika goda som andra rönnbär eller också sitter de för nära huset där jag bor, så fåglarna vågar sig inte fram ordentligt. Sidensvansarna och flera andra fåglar är skygga och flyr så fort de ser någon röra sig innanför fönstret, för att inte tala om ute på gården.

När rönnbären blivit frostnupna bildas alkohol i dem. Många gånger har jag sett berusade sidensvansar vingla fram på sina vingar, sedan de tagit för sig av godsakerna.

Jag hittade ett fint potatishjärta i potatispåsen igår, när jag lagade middag. Jag nändes inte koka den potatisen, åtmionstone inte igår. Potatisarna avnjöts till jättegoda pannbiffar (rester från i förrgår, jag körde den lata varianten i stället för att frysa in och laga något annat) och hemgjord sås plus diverse tillbehör..

Vi har haft en strålande solig dag idag. Det kändes skönt efter den mörkt gråmulna dag vi hade igår. En promenad blev det förstås. Det blir det i och för sig när vädret är tråkigt och grått också.

I kväll ska jag se Downton Abbey. Jag har väntat på att serien skulle fortsätta. Jag gillade den, när den gick på TV för något år sedan. Under tiden avnjuter jag lite rött tillsammans med en överbliven bit pizza, som jag hittade i frysen. Lite ost tror jag också finns hemma. Då blir det dessert till kvällsmaten.

Ha de'!

Skriveriet tog en promenad och träffade en annan vandrare.

Det är inte ofta man träffar en promenerande mask så här sent i oktober.

- Trevligt att råkas, sa vi till varandra.

- Vågar du dig ut så här sent på hösten? sa jag.

- Jag passar på att njuta av det milda och fuktiga vädret, sa masken.

Det är nästan 10 plusgrader. Kallare sommardagar än så här har jag varit med om.

Ha de'!

Den här sången började gå i mitt huvud i natt, när det regnade riktigt ordentligt ett tag. Den sitter fortfatrande kvar i huvudet på mig, fastän det hunnit bli eftermiddag.

Texten är ju inte så glad. Den stämmer inte med min sinnesstämning. Det var bara refrängens första ord tillika sångens titel, Åh, regniga natt, som fick mig att börja gnola. Jag undrar om jag gnolade, när jag sov också ...

Jag tycker om att höra regnet slå mot fönsterblecket.

Bilden på vattenpussarna ÄR rättvänd. Träden där borta speglar sig så fint i vattenytan.

Dystert och grått är det idag. Det betyer i och för sig inte att jag är dyster, tvärt om.

Dyster och irriterad blir jag dock av alla mörklagda cyklister och fotgängare som rör sig ute på gatorna. Jag är förvånad över att så många människor, mest vuxna som borde veta bättre, inte bär reflex i mörkret. När reflexvästarna började komma, såg jag från bilen hur bra de är och gick omgående iväg och köpte mig en, som jag förstås använder så fort jag är ute i mörkret.

Ja, men det är ju gatubelysnnig här, får man höra ibland. Gatubelysningen gör just ingen nytta alls i det här sammanhanget. Du ser var du ska sätta fötterna, när du går, men du syns inte speciellt bra.

Jag satt och hängde en stund vid TV:n i morse och det med reflexer togs upp. Det är därför jag kom på att jag skulle skriva om det idag.

Jag måste gå till mataffären IGEN. Trots att jag idag varit både hos Hemköp och Coop, fick jag inte med mig allt jag skulle ha till dagens middag. Det får väl bli ICA den här gången. Omväxing förnöjer.

Ha de'!