Början av det här inlägget är en kopia av den kommentar jag just skrev hos Stålfarfar. Jag är intresserad av detta och oroar mig för framtiden. Jag har alldeles för lite kunskaper och skriver mera med hjärtat än med hjärnan om dessa frågor. Stålfarfars, Helén Wiklunds och andra kunnigas både vad vår miljö och våra livsmedel beträffar, inlägg läser jag med intresse. Mina kunskaper räcker inte till för vettiga kommentarer men funderingar har jag. Huvuddelen av dagens inlägg får det temat.
"Gick en miljöutbildning en gång i tiden inför ett skolprojekt jag skulle delta i. Därifrån minns jag särskilt en tidslinje som sträckte sig från jordens tillkomst och fram till några år framöver. Runt år 2000 visades när de fossila bränslenas användes. Det handlade om några få årtionden, alltså våra föräldrars vår och förhoppningsvis våra barns livstid ungefär. Under några få årtionden gör vi slut på det som bildats undet miljontals år. Skrämmande. Håller med dig. Det är tid för omställning och jag vill tillägga: om det inte redan är för sent."
Vad gör jag? Några vattenmolekyler i havet, känns det som. Jag använder bilen så lite som möjligt och cyklar, åker spark och promenerar i stället, om avståndet dit jag ska inte är för långt. Det är ju bra för både miljö och min hälsa. Jag åker inte till ICA Maxi 4 mil bort och handlar, om jag inte är i närheten ändå i något annat ärende. Det mesta jag behöver finns i min ICA-butik på gångavstånd. Jag har bytt ut oljepannan mot en pelletsdito. Jag sorterar sopor. Jag äter inga mediciner eller p-pliier som så smånignom via toaletten, avlopp och genom reningsverket, som inte kan tillintetgöra allt sådant, hamnar i våra vattendrag. Det är gift för fiskar och andra vattendjur. Så äter vi fisken och får tillbaka eländet i oss, både de som släppt ut det och alla andra.
Kanske jag gör mer men jag förstör också. Jag har t ex en bensindriven gräsklippare. Usch och hu! Så använder jag gärna elektriska köksmaskiner i stället för att röra och vispa för hand.
Det jag gör är inte ens som en droppe i havet, möjigen några molekyler. Många vattenmolekyler blir tillsammans en hel ocean!
Nej, nu vill jag tänka på något trevligare.
Jag hade en skön, tyvärr lite för kort promenad för en stund sedan. Jag har en liten runda, som jag kallar "kattrundan". Det namnet har promenadrundan fått, då son W, när han bodde hemma, ofta på kvällen före sängdags tog denna lilla promenad och då var katterna Vitspets och Valkyria alltid med. Jag började också gå denna lilla runda med katterna i släptåg. Svansarna stod hela tiden rakt upp som pinnar, ett tecken på att katterna gillade aktiviteten. Våra nuvarande katter följer aldrig med.
Nu är det matdags. Vi äter japanskt idag, en rätt vi kallar japansk curry.
Bilden: Vacker vy längs dagens promenad. Vi måste vara rädda om vår jord.
Ha de'!