igenom en gnutta blekt solsken efter flera riktigt grå dagar. Det var bara att ta vara på det och njuta. Kvällshimlen var vackert rosa för första gången på länge

och månen lyser genom en molnslöja på himlen och talar om att det är fullmåne om ett par dagar.

En stor del av den här dagen har gått till att renskriva anteckningar från ett möte jag var på igår.

På kvällen var jag på kyrkofullmäktige. Det sammanträdet tog inte mer än ca 30 minuter. Ärendena var väl förberedda i kyrkorådet innan.

Rapport pågår på TV och jag ska ta och koncentrera mig på det. Senare i kväll är det Det okända, som jag tycker är kul att titta på. Lite spökerier förgyller måndagekvällarna.

Ha de'!

har passerat. Det innebar en hel del jobb för mig som kyrkvärd. På lördagskvällen var det en fin och stämningsfull minnesgudstjänst med musik i kyrkan. Närmare 200 prsoner var på plats. Vi har en duktg kör med en duktig körledare som stod för musiken. För var och en av de under året avlidna tändes ett ljus framme i koret. De anhöriga fick sedan ta med ljuset hem, om de ville.

Idag söndag tjänstgjorde jag som kyrkvärd i högmässan. Det var egentligen inte min söndag, men  kollegan, som skulla jobba idag, var förkyld och utan röst, så jag åtog mig att vikariera. Jag skulle ändå gå till kyrkan, då vi efter gudstjänsten hade en kyrkvärdsträff.

Det var fin musik idag också. Vi har här på orten en begåvad ung sångerska, som utbildar sig för att bli ännu duktigare, yrkesmusiker kanske. Hon sjöng flera vackra sånger under gudstjänsten.

Vi kyrkvärdar träffas några gånger per år i regel tillsammans med kyrkoherden. Då går vi bl a igenom rutiner och utvärderar. Vi gör också ett kalendarium för vår tjänstgöring den närmaste tiden. Det var en sådan träff vi hade idag.

Jag fick förstås som alltid i uppdrag att skriva anteckningar och dessutom fungera som ordförande. Hej och hå! Jag har en särdeles förmåga att bli utsedd till sådana göromål. Inte vet jag varför. En lärare borde kunna sånt, antagligen. Jag har kvar att renskriva och maila ut anteckningarna, men det får vänta tills i morgon. Då har jag också en del annat skrivbords- och helst också telefonarbete att utföra, en följd av mötet jag var på i Rättvik i fredags.

Tack vare kyrkvärdsträffen serverades idag härlig och mättande sopplunch i stället för kyrkkaffe. Det var uppskattat, inte minst av mig. Kaffe med fikabröd passar mig inte alls, särskilt vid 12-½1 på dagen 4-5 timmar efter frukost. Då vill  jag ha MAT. Frukost i 8-tiden och kyrkkaffe mitt på dagen och sedan ett sammanträde fram till kl 14.30 håller inte.

Många fina och stämningsfulla bilder på ljus på kyrkogårdar har vi fått se i inläggen. Jag har ingen sådan bild utan visar upp mina kvistar med elbelysnng i stället. Jag köpte denna tingest hos Clas Ohlson för ett par år sedan. Jag har sett att riset gå att köpa lite varstans. För mig är detta inte en juldekoration. Det är en prydnadsbelysning för den tid på året, då hösten är som mörkast före advent. Sedan släcks den och tänds igen nästa oktober så där. Efter jul i januari-februari har jag kvistarna stående framme men glömmer för det mesta att tända.

Ha de-!

http://www.youtube.com/watch?v=1lQ9VbO-m-I

Lyssna! Smittas av spelglädjen! Njut!

Hörde guitar Boogie på radion i morse. Den rena disken dansades in i sina skåp. En av de i särklass tråkigaste arbetsuppgifter jag har här hemma blev plötsligt jättekul!

HÄR är en inspelning av ytterligare en låt jag blir pigg och glad av.

Ha de'!
 

Idag har jag varit i Rättvik på Stiftsgården på ett sammanträde hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Vi åt lunch där också. På fredagar har de alltid vegetarisk buffé. Det smakade jättegott och som vanligt på Stiftsgården blev det trångt innanför byxlinningen efter maten. De har mycket skickliga kockar i sitt kök.

Bilden är utsikt genom ett av Stiftsgårdens fönster. Den är förstås inte tagen idag utan en vacker majdag för ett och ett halvt år sedan, när jag var där i ett annat sammanhang. Idag var hela världen grå och fuktig.

Jag åkte buss till Rättvik idag. Det gick alldeles utmätrkt. Några steg från mitt hus finns en busshållplats, där man kan ta bussen både norrut till Rättvik och söderut till Borlänge. Hem fick jag skjuts med bil. Jag ville bli avsläppt ute vid riksvägen för att få en promenad hem. Det tog bara en kvart, men det var dagens hela utevistelse, bättre än inget.

Jag var tröttare än jag trodde, när jag kom hem. Jag tar och lägger mig en stund och sorterat intrycken jag har i hjärnan, tänkte jag. Plötsligt hade det gått nästan tre timmar och jag visste inte, om det var klockan 7 på morgonen eller klockan 7 på kvällen. Jag kom på det rätta så smånimgom.

Son M kom som så ofta annars förbi på hemvägen från jobbet och vi drack kvällste tillsammans. Idag jobbade han till kl 21 enligt schemat men kunde komma ifrån lite tidigare. Det är alltid trevligt, när han dyker upp.

Nattsudd ägnar jag mig åt alldeles för mycket, t ex i natt. Att jag somnade på eftermiddagen hänger säkert ihop med gårdagskvällens nattsudd och den relativt tidiga, dock inte helt onormalt tidiga, morgonen i morse. Jag får sådana perioder ibland, då jag alldeles i onödan är uppe och drar till alldeles för sent på kvällen. I morgon har jag ingen tid att passa förrän på eftermiddagen, så ingen väckarklocka ska väcka mig.

Nu kollar jag min e-mail en sista gång och sedan - gonatt!

Ha de'!

ringde svärdottern. Nu blir det akut barvakteri, tänkte jag. Hon ville bara berätta att pepparkakorna var jättegoda. Farmors pepperkakor. Jag blev glad och det höll i sig hela dagen och gör det fortfarande. Hela familjen satt i bilen och hade pepparkakor som bilåkningsgodis på väg till Stockholm. De skulle besöka Naturhistoriska muséet. Det är roligt att de gör lite kul saker, när barnen är lediga.

De har haft en givande lovvecka, tror jag. Falu koppargruva, pepparkaksbak och Naturhistoriska muséet. De tog sig också en tur till IKEA i Gävle. I morgon fredag tror jag inte de har något speciellt för sig. De måste ju få ta det lugnt också.

Dagen har innehållit både lite städ här hemma och trädgårdsarbete. En promenad till minutenautomaten och mataffären hann jag också med på kvällskvisten, innanjag satte mig ner och tittade på Mitt i naturen, ett av mina favoritprogram på TV.

I morgon har jag en lång och intensiv dag, så det är dags att ladda inför den. Pensionär? Vaddå göra vad man vill? Jag får väl egentligen skylla mig själv som engagerar mig i det ena och det andra.

Jag är dock inte med i PRO eller SPF. Det aktar jag mig noga för tills vidare. Jag har en särdeles förmåga att hamna i styrelsen eller mitt i smeten på andra sätt. Jag håller mig utanför så länge. Jag har inte lärt mig säga nej, fast jag har tränat i flera år.

Bilden föreställer sladdsallad vid datorn. Jag har en stationär dator med en del kringutrustning. Du milde tid vilken massa sladdar! Bilden togs för några veckor sedan i samband med att jag satte upp datorn på sin nya plats. Nu har jag sorterat upp sladdarna och dragit dem på ett något snyggare sätt.

Ha de'!

Jag tog med mig min pepparkaksdeg och bakade pepparkakor med barnbarnen på eftermiddagen. De var duktiga att både knåda, kavla och lägga kakorna på plåten. Det blev många pepparkakor.

Är man 7 år, kreativ och har fantasi, måste man förstås försöka sig på lite annorlunda modeller.

Jag kom på att jag glömde smaka på kakorna. De blev säkert goda. Degen smakade gott. Det hör ju till att man ska smaka på pepparkakssdegen. Degen som blev över lämnade jag kvar. Jag ska nog göra en sats för egen räkning också, i alla fall en halv sats.

Att sy i svart tyg med svart tråd för hand är en hopplös uppgift, som kräver oerhört bra belysning. Det handlar om byxorna jag håller på att lägga upp.

Det är 2 november och där ute har jag idag sett folk i både shorts och T-shirt. Vi har haft runt 10 plusgrader men mulet. Jag antar att det är molnen som håller värmen kvar.

Ha de'!

har jag haft idag. Det är alltid skönt att ta med sig den rena och torra tvätten upp från tvättstugan och stänga och låsa dörren där nere.  Kvar är att lägga in allt på sina platser. Jag har också hunnit få lite mer klart här hemma. Några tavlor har äntligen kommit upp och ytterligare ett par kartonger har tömts. Det tar tid att komma på plats, när man flyttar från stort till litet.

En varm dag som denna, uppemot 13-14 plus på eftermiddagen, har jag inte kunnat låta bli att tänka på 1 november 1968. Maken och jag jobbade som tidningsbud med varsitt distrikt intill varandra i ett villaområde i Uppsala. Vi hämtade tidningarna i en depå, körde ut till distriktet med bil, stannade på några olika platser, från vilka  vi gick rundor från hus till hus till fots. Natten till 1 november kom den första snön i Uppsala det året och det rejält. Vi pulsade runi i 30-40 cm kram nysnö. Vår lilla bil fick också kämpa på ordentligt. Så dags på morgonen hade inte snöplogen hunnit in till smågatorna i villaområdet. Prenumeranterna fick vänta länge på sina tidningar den morgonen.

Den snön låg sedan kvar hela den ovanligt långa vintern. 19 mars åkte vi skidor vid Wiks slott, som ligger vid Mälaren mellan Uppsala och Enköping. Normalt skulle dagsmejan har tagit bort skidföre och skidspår för länge sedan då.

Kvällen är inte slut än. Nu ska pepparkaksformarna diskas. De ska användas i morgon, då barnbarnen och jag ska baka pepparkakor. I och för sig diskades formarna i maskin, när pepparkakssäsongen var över förra julen, men de har varit med om en flytt och sedan legat i mitt källarförråd. Då vill jag diska dem en extra gång.

Jag undrar förresten vart julgardinerna tagit vägen. De låg inte där jag ansåg att jag lagt dem. Jag brukar sätta upp julgardiner i köket till advent. Jag har annorlunda fönster nu, så jag vill se om jag måste ändra gardinerna på något sätt och vill ha god tid på mig. Antagligen inte, men ändå.  De kommer nog fram.

Bilden föreställer prydnadskål, som jag sådde i våras. Jag satte bara några få frön på ett tomt ställe i rabatten på vinst och förlust. För det mesta brukar inte den sådden lyckas vare sig jag förodlar eller direktsår. Jag gör mina försök nästan varje år. Hade jag vetat att det skulle bli så här fint, hade jag sått fler frön på ett lite större område och mer genomtänkt. Dyngan jag gödslade med förra året gjorde antagligen nytta. Det är mer som vuxit bättre än vanligt i rabatten under sommaren. Växten uppe till höger är en liten planta kinesisk kärleksört, som några fjärils(?)larver misshandlat. Den smakade tydligen gott.

Ha de'!

började med tät morgondimma. Jag tycker om dimma. Det ger en mysig och mystisk stämning på något vis. Jag gillar dock inte tät dimma, när jag kör bil, speciellt i mörker, även på kända vägar. Man vet plötsligt inte riktigt var man är någonstans. Det är bara att följa vägen. Det är skönt att jag slapp ge mig ut i bil idag på morgonen.

Solen bröt dock igenom så småningom

och skuggorna blev allt skarpare allteftersom dimman lättade.

Eftermiddagen var jag trädgårdskulla ett tag och räfsade löv. Rosenbuskens nu röda blad belystes av en strimma sol, innan den nedgående solen målade

ett fantastiskt färgsprakende band, som sträckte sig på himlen från söder till nordväst ovanför bergen.

Pepparkaksdegen blev aldrig gjord igår kväll, men nu står den i sin bytta i kylskåpet. På onsdag är jag barnvakt några timmar och då ska det bakas pepparkakor tillsammans med barnbarnen.

Kusligt men spännande tyckte barnbarnen om besöket i Falu koppargruva idag. De var där med sin mamma och mormor. Denna lovvecka umgås barnen och deras föräldrar lite extra och gör roliga och intressanta saker. Det behöver de alla. Svärdottern har tagit ledigt från jobbet. Son W jobbar och har arbetstider på ett sådant sätt, att han har hela lediga dagar ibland. De tänker åka till Stockholm och besöka naturistoriska muséet, har jag fått veta. Kul!

Jag tycker det är skönt att oktober är slut. Oktober är den månad som för mig känns längst av alla. Nu kommer november, en mörk men mysig månad, som avslutas eller omedelbart följs av allt ljus vi tänder i advent. November är fylld av förväntan inför allt detta ljus som lyser upp under den mörkaste tiden på året.

Januari och juli är också sådana där hopplöst långa månadeer som aldrig tycks ta slut. Januari går väl an, men juli ... augusti är alltid lika välkommen. Ni som följt min blogg ett tag, minns nog att jag skrivit mycket om att vintern är den årstid jag gillar mest. Där kan jag nog stryka under det som jag skriver till dixies matte några rader längre ner: Vi är alla olika. Jag vet att många, kanske de flesta på våra breddgrader tycker mycket om juli. Det finns de, som redan längtar efter våren.

Till dixies matte: Jag tog inte illa upp av din kommentar angående sommartiden. Det är bara det att jag så oerhört hjärtligt avskyr fenomenet och har gjort det, sedan sommartiden infördes. Som sagt: Vi är alla olika.

Ha de'!

Denna grå söndag har jag hållit till inomhus för det allra mesta. Bara en pytteliten stund var jag ute. Flitig har jag inte varit heller utan hängt vid TV:n ovanligt mycket för att vara jag. Ett intressant program på Kunskapskanalen fastnade jag för, där jag satt med mitt kaffe. Det var Nina Hagen som intervjuades. Jag visste inte så mycket om henne förut, men hon verkar vara en mycket intressant människa.

Annars har det varit rutinsysslor som disk och matlagning. Typisk sommarmat fick jag för mig att servera idag - kallskuren cassler och potatissallad. Jag hade så mycket kokt potatis kvar efter de senaste två dagarnas middag, så jag bestämde mig för potatissallad. Den är gjord av gräddfil, lagom lite senap, dill och potatistärningar. Det finns några potatisar kvar. Det får nog bli något med stekpotatis i morgon.

Innan jag nu gör kväll, tänker jag göra en pepparkaksdeg, om jag har alla ingredienser hemma. Det går snabbt, bara jag sätter igång. Barnbarnen är lediga hela veckan och en av dagarna får det bli pepparkaksbak tillsammans med farmor. Jag undrar förresten vart pepparkaksformarna tagit vägen i samband med flytten ... det blir till att leta. Jag vet att jag hållit i dem, sedan jag flyttade hit, men var la jag dem?

Traditionen att baka de första pepparkakorna denna lovvecka 44 har vi haft sedan barnen var små. Jag har till och med hållit traditionen den period då jag inte hade barn eller barnbarn i hushållet.

Det är skönt att vi äntligen fått normaltid igen. Visst blir det mörkt tidigare på eftermiddagen, men det gör inget. Jag kan inte förstå vad det där med sommartid ska vara bra för. Vi kan gott ha normaltid året om. Så var det förr och det fungerade utmärkt.

Ha de'!

Rönnbären jag hade på bild i gårdagens inlägg är borta nu. Några fåglar har fått sig ett skrovmål. Rönnbären på denna buske satt kvar långt efter det att rönnbären försvunnit på alla buskar i närheten. Antingen är de inte lika goda som andra rönnbär eller också sitter de för nära huset där jag bor, så fåglarna vågar sig inte fram ordentligt. Sidensvansarna och flera andra fåglar är skygga och flyr så fort de ser någon röra sig innanför fönstret, för att inte tala om ute på gården.

När rönnbären blivit frostnupna bildas alkohol i dem. Många gånger har jag sett berusade sidensvansar vingla fram på sina vingar, sedan de tagit för sig av godsakerna.

Jag hittade ett fint potatishjärta i potatispåsen igår, när jag lagade middag. Jag nändes inte koka den potatisen, åtmionstone inte igår. Potatisarna avnjöts till jättegoda pannbiffar (rester från i förrgår, jag körde den lata varianten i stället för att frysa in och laga något annat) och hemgjord sås plus diverse tillbehör..

Vi har haft en strålande solig dag idag. Det kändes skönt efter den mörkt gråmulna dag vi hade igår. En promenad blev det förstås. Det blir det i och för sig när vädret är tråkigt och grått också.

I kväll ska jag se Downton Abbey. Jag har väntat på att serien skulle fortsätta. Jag gillade den, när den gick på TV för något år sedan. Under tiden avnjuter jag lite rött tillsammans med en överbliven bit pizza, som jag hittade i frysen. Lite ost tror jag också finns hemma. Då blir det dessert till kvällsmaten.

Ha de'!