får jag väl titta på de vackra snöbären, som finns i häckar lite varstans här omkring. Vi kallar dem också för smällbär, då det knallar till så läckert, när man lägger ett bär på marken och stampar till på det.

Snöbär lär ska vara mycket giftiga.

Solen sken idag lite blekt genom en tunn molnslöja och det var riktigt skönt att ta dagens promenader.

Med kort varsel fick jag hämta barnbarnen på fritids. Svärdottern var tvungen att jobba över  oplanerat. Hon var mitt i ett ärende och kunde inte avsluta det, när det var dags att gå hem för dagen. Det kan vara så, när man jobbar på soc.

Ha de'!

lyst med sin frånvaro, blir man så glittrande glad intill upprymdhet, när den lyser in genom fönstret på morgonen. Då får man släppa allt och ge sig ut. Det var inte speciellt kallt i grader Celcius räknat, men vinden bet ordentligt i kinderna. En liten paus fick jag i promenerandet idag.

Efter en knapp timme ute i friska luften var det skönt att komma in. Då var det i och för sig matdags. Ugnsstekt lax med potatis- och blomkålsmos  samt gurk- och majssallad var en riktigt mättande och god middag. Receptet grundar sig på ett av ICA:s billiga veckanrecept. Skvallra inte! Jag har köpt ingredienserna på Hemköp denna gång. Shhhhh!

Det jag kallar middag, kallar många för lunch. Det andra kallar middag kallar jag för kvällsmat, vilket för mig utgör en mycket lätt måltid, ett glas mjölk t ex. Te dricker jag gärna på kvällen, men det kallar jag inte måltid. Är jag bjuden hem till någon blir i regel kvällsmaten förvandlad till middag. Har middagen varit lite tunn, kan ett lite bättre kvällsmål behövas.

Det har under hösten varit bökigt att ta sig fram vid järnvägsövergången antingen man gått eller cyklat. För biltrafik har det stängts av för gott. Det finns andra vägar för bilar och bussar att ta sig fram på. Nu börjar det ordna till sig och man börjar kunna se, var man ska gå utan att leta efter lämpliga hål i stängslet. 8 december invigs ett nytt resecentrum i Insjön och ombyggnad av detta område hänger ihop med detta resecentrum. Bråttom har det varit, då kommunen får EU-bidrag till detta. När EU-bidrag finns med i görningen, finns strikta deadliines att hålla.

Gårdagskvällen var MIN. Den sov jag bort, fast jag tänkt vara aktiv. Den här kvällen är också MIN och jag tänker vara aktiv och inte sätta mig alltför skönt tillrätta i TV-soffan, när jag tittar på Rapport.

Ha de'!

blir jag glittrande glad. Efter den i huvudsak grå sommaren och hösten behövs varje solglimt. Att vara ute i solskenet  är extra njutbart nu och vi behöver allt solljus vi kan få inför vintern.

All snö, som kom i början av förra veckan är nu helt borta utom på ett och annat ställe, där snöplogen plogat ihop en hög.

Som för det mesta kombinerade jag dagens promenader med ärenden. Först gick jag till mataffären. När jag var där, dök Son M upp, så jag fick bilskjuts hem. Snuvad på några middagssolstrålar blev jag. Nåja. Jag sparade tid i alla fall.

Nästa promenad i solskenet ledde till studiecirkeln, som jag leder. Längs den promenaden hörde och såg jag en massa sidensvansar i ett äppelträd. När jag vandrade hemåt, hade solen gått i moln, men lite dagsljus, frisk luft och rörelse satt ändå fint.

Den tredje promenaden skedde i gatlyktornas sken, också med ärende, denna gång till Hjultorget. Jag behövde posta brev, som måste gå iväg idag. Brevådan precis urtanför mitt hus töms inte förrän i morgon förmiddag.

När jag kom hem, konstaterade jag lycklig att nu var kvällen MIN !!!  Vad gjorde jag av den kvällen? Satte mig för att titta på Rapport med ambitionen att sedan läsa något trevligt, somnade i soffan och sov bort hela kvällen. Nu ska det sovas vidare.Jag var väl trött, kan jag tänka.

Vad Rapport handlade om? - Ingen aning.

Ha de'!

- Finns det någon liten vas? kom Son M hem till mig och frågade. Han hittade en ett litet glas som jag brukar använda till bl a första tussilagon. Så såg jag att han pysslade med små röda rosor, vresrosor, med största säkerhet sommarens sista.

- Var hittade du dem? frågade jag.

- På en buske, svarade han och det hördes på tonfallet, att jag frågat något oerhört dumt.

- Ja men var hittade du busken? förtydligade jag min fråga.

- Intill en av garagedörrarna på min gård, berättade han.

Den gården ligger åt söder i läge skyddat från de kalla nordvästanvindarna och man kan hitta blommor där både tidigt på våren och sent på hösten. Nu pryder de små rosorna mitt hem.

Så har jag äntligen gjort pepparkaksdegen, som jag hållit på att surra om i flera dagar. Nu gäller det att komma ihåg var jag lagt kakmåtten. Annars finns det ju både sporre, kniv och egenhändigt ihopfantiserade mallar.Det ena behöver ju nödvändigtvis inte utesluta det andra. Det blir säkert roligare så. I morgon ska degen testas och första pepparkakan provsmakas. Varför inte tillsammans med lite glögg?

Men halledudanedej, vilket litet kryp, som vilset kutade omkring på köksbänken! Det var ca 2 mm långt och tunt som en björntråd.Snabbt irrade det omkring.Tänk, att ett så litet djur kan springa så fort! Med kamerans hjälp lyckades jag få den lilla varelsen förstorad. Det ser ut som en pytteliten myra.

Ha de!

fin stund vid ljuständningen idag. Alla var där, båda sönerna, svärdottern, barnbarnen och jag. Det är första gången vi samlades alla och tände ljus för mor, far och lillasyster.

Vi var där vid helgsmål, så det var mörkt, men då såg vi alla tända ljus så vackert överallt på kyrkogården. Kyrkan var öppen, så vi tittade in där en stund också. Vi skrev våra namn i gästboken.

Tidigare har jag åkt till graven ensam eller tillsammans med en av sönerna.

Kyrkogården i Siljansnäs ligger vackert på södersluttning med utsikt över Alviken (en vik av Siljan) och bergen där bortom. Bilden tog jag tidigare i veckan, då jag tittade till graven och tog en liten promenad runt vår vackra kyrkogård i Siljansnäs. Vår familjegrav ligger inte i området som syns på bilden men strax intill.

Ha de'!

ingredienser till pepparkaksdegen hemma. Då kan jag sätta igång men gör det nog inte i kväll utan i morgon eller kanske i övermorgon. Pepparkaksbak i allhelgonahelgen är tradition hos oss, sedan pojkarna var små.

En jobbig förkylning har tagit enormt på mina krafter och pepparkaksdegen är inte gjord ännu. Det hade varit roligt att bjuda hem barnbarnen på pepparkaksbak, men det får bli senare.

Så dum du är, kanske någon tänker. Det finns ju pepparkakor att köpa. Då invänder jag: 1. De hemgjorda är mycket godare. 2. Det är så roligt att baka pepparkakor.

Son M och jag åkte till Blomsteraffären och köpte en gravdekoration. Den ska Son M lägga på grave  i Siljansnäsi morgon och tända ett ljus. Detta är en tradition, som jag i regel inte kan delta i längre, då jag inte har bil och då Son M:s arbetstider gör det svårt för mig att komma dit när jag vill.

I graven  vilar mina föräldrar och en lillasyster, som dog i medfött hjärtfel 36 timmar gammal.

Ha de'

Nu kommer jag inte undan längre. Det är bara att logga in på banken och köra på. Före midnatt ska det vara klart och det fixar jag förstås.

Fler och fler erbjuder e-faktura och det hoppar jag förstås på. Det är smidigt och  skönt att slippa alla papper.

Ha de'!

om jag kan slippa, när vädret är som idag. Idag slapp jag inte. Då Son M var bortrest, valde jag att sova över hos hans katter för att på dagen åka hem via återvinningscentralen. Jag kom tryggt och säkert både till återvinningscentralen och hem. Det var oplogat på vår parkering, så det var lite slirigt och besvärligt att pricka in på min ruta. Jag kom rätt till slut och pulsade hem i 10-15 cm kramsnö. Värre var det, när jag skulle åka ut från Son M:s parkering. Där är det uppförsbacke, kort men ganska brant ut mot gatan. Jag tog fart och kom upp. Ute på gatan kom en bil från vänster, som jag måste släppa fram, så jag stannade som sig bör och där stod jag och kom inte framåt längre. i halkan och över den lilla plogvallen. Det var bara att backa ner igen och ta ny fart. Efter 3-4 försök kom jag äntligrn ut på gatan.

Varför inte stanna i Siljansnäs till i morgon? undrar kanske någon. Det var bara det, att jag skulle hämta Son M vid bussen i Leksand, när han kom hem.

Jag har kört bil i besvärligt väglag många gånger på den tiden jag jobbade i Borlänge. Det här var inte det mest besvärliga jag varit med om .men jobbigt nog.

Ha de'!

Isen börjar lägga sig så smått, nu när det blivit kallt. Jag hade tillgång till bilen, så jag tog en sväng bort till Helgbo. Tanken var att jag skulle norpa åt mig lite blåbärskvistar att ha i en vas, men jag kom hem utan kvistar. Det gör inget. Det finns blåbär på närmre håll.

Helgsjön är en populär badsjö.

Nu vill nog ingen bada där, om man inte är en  hängiven vinterbadare förstås, vilket jag inte kan påstå att jag är.

Son M är bortrest över helgen, så jag sällskapar med katterna och övernattade hos dem. Morgonen var strålensde vacker och det blev en tidig förmiddagspromenad i gammal välkänd miljö.

Tänk, att jag bott i det huset! Det ska bli församlingshem nu. Det nybyggda - ja tämligen nybyggda på 70- eller 80- talet ska bli något annat. Många siljansnäsbvor är mycket upprörda över detta församlingens tilltag. Jag är övertygad om att det kommer att bli bra.

Här gick jag i skolan. På den tiden hette den Kyrkskolan. Nu heter den Siljansnäs skola. Det gillar jag inte. Vid kommunsammanslagningen 1974 fanns det en annan Kyrkskola i den nya kommunen, i Leksand förstås. På min tid, när jag gick i realskolan, hette den skolan Norets skola. Nu heter den gymnasieskolan. Realskolan, som då hette Samreal, heter numera Sammilsdalsskolan.

Den ljusa byggnaden heter Sockenstugan. Det tar jag på Skriveriet minns.

Jag har i detta sammanhang mer att dunda över, men det tar vi en annan gång.

Det händer mycket i  byn, om man får tro anslagstavlan utanför affären.

Där har vi det! Ny vet vi varför sommaren blev som den blev. Det restes tydligen ingen majstång här, bara en flaggstång. Det är här jag brukar gå på majstångsresning. I somras gjorde jag inte det. Där ser man, vilka konsekvenser ens frånvaro orsakar.

I morgon ska det visst komma snö.

Ha de'!

har jag haft idag. Förmiddagspromenaden skedde i klart solsken och blåst. Nysnön, som kommit under natten och lagt sig ovanpå gårdagskvällens hagel och halka yrde och gav riktig vinterstämning.

Sidensvansarnas kvirrande hördes idag också och se, där var de uppe i ett träd! Bär att äta hittade de i en häck längs gatan och när ett fordon passerade, tog de son tillflykt uppe i trädet. Det var ett evigt flygande fram och tillbaka.

Det är vackra fåglar.

Jag önskar bara att jag hade ett bättre zoomobjektiv på kameran.

Sidensvansarna har hållit till här i flera dagar nu.

Ha de!