ligger tät denna fredagsmorgon.

Ha de'!

från Maken. Han har kommit hem till sig ordentligt och det känns bra att veta.

Jobbat har jag gjort hela dagen fram till kl 16 idag. Tanken var att det skulle vara klart i 14-tiden. Vi kom hela tiden på saker att fördjuipa oss i.

 Vad inneber jobbet? Som inventarieansvarig kyrkvärd var jag med och nogsamt inventerade kyrkans textilier. Det var förutom jag en anställd och tre experter, som samarbetade. Jag blev imponerad över deras kuinskaper om nu och gammal textil. Förutom inventering gjordes en plan för rengöring och lagning.

Det är inte bara att sätta igång med att rengöra de kyrkliga textilierna, nya och gamla. Det finns lagar som styr och varje föremål kräver sin speciella typ av rengöring. Det är heller inte bara att ta fram nål och tråd och laga skador. Det får vi inte. De som håller på med sådant ska ha godkänd utbildning.

Många skador har tillkommit på grund av felaktig förvaring. Vi är noga med att förvara allt rätt, men det fanns en tid, innan vi började med det ... Vi fick också tips om hur förvaringen kunde förbättras.

Det var mycket intressant att vara med om detta och många historiens vingslag fläktade förbi.

Jag var trött, när jag kom hem. Tur att Son M var hos mig och fixade middagen - ris och fiskpinnar.

Ha de'!

Maken lämnat oss och farit hem till Japan. Son M och jag körde honom med bil till Arlanda. Visst kan man ta tåget dit härifrån. Det går direktturer och är mycket bekvämt. Numera händer det dock så mycket längs järnvägarna som ger tågförseningar, så det var tryggast att ta bilen.

Det kändes också bra att följa med till Arlanda och vinka av Maken, då han försvann in genom säkerhetskontrollen. Vi hann ta en fika tillsammans sedan han checkat in.

På hemvägen sedan gick Son M och jag in på IKEA i Uppsala. Vi gick runt den snitslade banan, åt köttbullar i restaurangen och jag köpte ett par batterier på vägen ut. Son M har har sett ut matbordsstolar och konstaterade att de finns kvar i sortimentet men det blev inget köp denna gång.

Uppsala är sig inte likt längre, så den hemkänsla jag har där har bleknat en aning. E-4:ans nya förbifart känns jättekonstig och man vet inte riktigt var man befinner sig, när man åker där. Hade jag kört, hade jag med all säkerhet tagit den gamla vanliga vägen via Flogsta, Eriksberg, Norby och sedan Valsätravägen och Kungsängsleden fram till E-4:an. Den vägen känns i alla fall både kortare och snabbare. Den delen av Uppsala som vi bodde i är sig dock i stort sett lik, så där finns hemkänslan kvar.

Förresten- en stad som lever måste förändras med tiden. Uppsala levweer!

Efter besöket på IKEA åkte vi hemåt i skiftande väderlek. Naturligtvis tog vi RV 70:s gamla sträckning genom Sala. Fattas bara annat. Åker man den nya vägen, har man inte en aning om var man är någonstans förutom i skogen.

Strax norr om Sala finns en vacker sjö, Silvköparen. Där fanns förr en kjosk och en liten vägkrog, som nu är stängda, sedan RV 70 fick ny sträcknnig. En campinigplats finns dock kvar. Silvköparen hänger ihop med vattensystemet som drev pumparna i Sala silvergruva.

Det är så vackert vid stranden, som också är en populär badplats, och vi tar ofta en lite längre rast där bara för att njuta. Det gjorde vi igår. Fiskar slog i det nästan spegelblanka vattnet och på stranden träffade vi ett litet vackert vilt djur.

Undrar vad det ska bli av den larven så småningom.

Trots det sorgliga syftet med resan var den i alla fall en trevlig utflykt.

Idag onsdag har jag mest hållit på med tvätt och plock. Tvätten blev klar och ska bara sorteras in på sina platser. Plock och städ blir jag nog inte klar med helt än på ett par dagar. Jag har andra åtaganden som måste gå före i tid. Det som behöver plockas och städas springer inte sin väg, även om man kunde önska det ibland.

Ha de'!

efter en lång och intensiv arbetsdag här hemma. Det är främst kroppen som jobbat, då det varit mycket stå och gå i tvättstuga och kök. Maken behövde ha allt rent inför hemresan i morgon. Pannbiffarna med potatis, sås, lingonsylt, stekta champinjoner och grönsaker var jättegoda. Barnbarnen kom och åt pannbiffar med oss. Samtidigt fick de säga hej då till sin farfar. Kanske kommer han tillbaka till sommaren och stannar några veckor igen..

Horisontalläge på soffan en halvtimme gjorde gott liksom en nypa luft på eftermiddagen i sol och klar luft. Son M sover över här i natt och då behövde han åka hem dels för att ordna för katterna och dels för att hämta en del saker han behöver inför natten och morgondagen. Jag följde förstås med glädje med på en fin biltur, när mörkret föll.

Annars har det regnat en hel del idag. Till min glädje konstaterade jag att solen sken, när jag skulle gå och handla till dagens måltid, så det blev en skön liten promenad.. När jag sedan hade varit hemma, tagit av mig jackan och ställt de inhandlade livsmedlen på plats, lyfte jag blicken mot fönstret och såg hur det ösregnade. Där hade jag tur med vädret, kan man väl säga.

Ha de'!

var strålande fin med solsken. Morgonpromenaden var jätteskön. När jag skulle ut på eftermiddagen tillsammans med 6-åringen, hade det mulnat på och börjat blåsa och blivit lite ruggigt. Han var hos mig, medan hans syster, 8-åringen, var på kalas hos en klasskamrat, som bor i samma hus som jag. 6-åringen, som inte riktigt var klädd efter väder, och jag gjorde raka motsatsen till promenad och utelek, nämligen tittade på en film.

En tur hem till Son M och katterna fram på kvällen satt inte helt fel. Det var skönt att få lite omväxling. och få gosa lite med katterna. PÅ bilden är det Yoda. Wilda är nästan omöjlig att fotografera. Dels går hon undan och dels blir hon bara som en svart klump, om man lyckas hinna med med kameran. Wilda är svart med en liten vit prick på bröstet.

MEN HALLÅ DÄR, YODA! Blommorna då? Ska inte de få något vatten?

(På min skärm är bilden mycket mörk. Alla bilder blir mörka på min skärm. På displayen i kameran ser man bra vad som finns på bilden. På skärmen i laptopen är bilden också bra. Hoppas ni, mina läsare, kan se bilden. Han ser verkligen läcker ut, där han envist dricker ur vattenkannan.)

Den manliga delen av hemmavarande familjen tittar på amerikansk fotboll på TV. Visst kan det vara kul att titta, men jag har inte den blekaste aning om vad som händer på planen och varför. Publikan i den som det ser ut fullsatta jättestadion jublar i högan sky.

Son M har spelat amerikansk fotboll först i Leksand och sedan i Falun. Karriären fick ett hastigt slut i samband med en knäskada under en match eller träning.

Ha de'!

tårtor är i vår familj utan tvekan 8-åringen. Vi träffades alla för att ha lite avskedsfest för Maken, som åker tillbaka till Japan på tisdag. Det är inte så lätt att samla hela familjen samtidigt. Idag fattades bara Son M, men han anslöt lite senare, när vi alla ätit pizza och tårta. Som tur var fanns det llite kvar till honom också.

Jag träffade 8-åringen med familj på ICA på förmiddagen, när jag handlade bl a ingredienser till tårtdekorationen. Då frågade jag henne: - Vill du dekorera tårtan idag? Svar  - JAAAAAA!!!!!!! åtföljt av en go kram. Tårtan blev verkligen vacker - och god.

Medan tårtan dekorerades, åkte Son W och Maken iväg och köpte en familjepizza. Det blir liksom lite festligt, när man har en jättepizza, som man delar på. Dessutom får var och en en lagom stor eller liten bit. Egentligen hade jag tänkt mig något annat än pizza, något jag tillagat själv, men ibland måste man gå den enklaste vägen.

Visst blir det tomt, när Maken åker tillbaka till Japan. Han har varit hos mig i två månader nu. I stort sett all mat har han lagat, så jag har blivit riktigt bortskämd. Varje morgon före frukost har han dragit mig med ut på morgonpromenad. Promenad tar jag egentligen varje dag ändå men inte på morgonen. Mitt krypin på 2 rum och kök är anpassat för en person, mig, så lite trångt har det varit här hemma. Kommer Maken hit för gott, måste vi ha en lite större bostad. Ja, visst blir det tomt och avskedet på Arlanda på tisdag säkert en liten sorgestund.

"Mötas och skiljas är livets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång". När jag var barn, i skolåldern, var det populärt med poesiböcker, som alla kompisar skrev i. Denna vers förekom ofta tillsammans med en fin illustration. Jag kom att tänka på den versen nu, när maken och jag skiljs åt igen med hela stora eurasiska kontinenten emellan.

Visst går det tåg med direktförbindelse till Arlanda härifrån och flyget går mittt på dagen, så maken skulle gott och väl kunna ta tåget. Det är bara det, att nästan varje dag hör man på nyheterna och läser i tidningarna om skador på tåg och tågliinjer - faktiskt ibland längs vägen härifrån till Stockholm - och tillhörande förseningar. Då tar vi det säkra före det osäkra och kör ner honom till Arlanda med bil. Son M är ledig, så han och jag åker. På hemvägen stannar vi till i vårt kära Uppsala en stund, har vi tänkt.

Ha de'!

Det började regna redan på natten och fortsatte fram till på eftermiddagen någion gång. Då bröt solen igenom molnen och en fin regnbåge spändes över himlen en kort stund. Jag skyndade mig fram med kameran. När jag skulle ta en bild till hade regnbågen bleknat bort. Det slutade väl regna där borta.

Senare på eftermiddagen blev det först en tur till Granngården i Leksand. De hade bra pris på kattsand. Det handlade dock om bara ett köp per kund, så jag köpte också en låda kattsand till Son M:s katter. Själv hade han handlat igår. Man måste ju passa på, när det är billigare än vanligt.

ÖB i Borlänge fick också ett besök. De annonserade om en liten lagerhylla, som passar precis till ett besvärligt utrymme jag har. Då jag behöver plats att ha saker på blev det ett köp. Det var lite micklande att få in den i bilen, men det gick. Jag sätter antagligen inte upp hyllan, förrän i nästa vecka. Det blev lite annat också, toapapper och rengöringsmedel bland annat.

Nu ska jag baka en tårtbotten, vanlig sockerkaka. Maken åker hem igen på tisdag, så vi ska ha lite festligt i familjen i morgon lördag, har jag tänkt. Maten blir antagligen pizza från vår fina pizzeria och sedan tårta till fikat. Egentligen skulle jag vilja ha något roligare, men tid och ork behövs. Det är svårt att samla hela familjen samtidigt, men jag tror att det går i morgon.

Ha de'!

och flera naturreservat och fina restaurerade våtmarker med rikt fågelliv finns det här i Insjön. På onsdagskvällen var jag och lyssnade på ett föredrag om detta. Det var en brasafton i gammelgården uppe på Vattberget med detta tema.  En del platser som beskrevs, kände jag redan till och har besökt, en del platser kände jag till men hade inte besökt dem än och ytterligare en del visste jag inte om. Nu är det bara att ge sig ut i naturen på lite nya platser.och nuta.

Idag på eftermiddagen följde Maken och jag med Son M, då han uträttade ett ärende i Leksand. På hemvägen tog vi vår favoitomväg runt sjön.

Det var trevligt med en utflykt i all enkelhet.

Ha de'!

glad morgonfågel var jag i morse. Energin som det genererade har använts bl a i tvättstugan och till en promenad upp till berget här ovanför.

På berget har satts upp en paviljong i japansk stil. Det ingår i firandet av 25-årsjubileet av samarbetet mellan Leksands kommun och staden Tobetsu på Hokkaido. Många har aktiviteterna varit under dessa 25 år. Här i Insjön finns en japanskägd husfabrik, som levererat hus till Tobetsu, där ett hel bostadsområde, Sweden Village, byggts upp. Uppe på berget finns också en parkgolfbarna. Parkgolf är mycket vanligt i Japan men tämligen okänt här i Sverige. Jag har  fattat att det är som vanlig golf men på kortare banor..

Min familj och jag har inte varit involverade i detta samarbete. Jobb och annat har hindrat oss. Sönerna har dessutom bott på annan ort i perioder och mitt jobb har tagit all energi  och tid jag haft.

Fyrklöver brukar jag inte leta efter. De står helt enkelt i min väg och när jag sänker blicken, så finns de där. Idag blev det två stycken på olika ställen längs min bergspromenad.

Kanske var det fyrklövrarna, som gjorde att jag också i min väg fann några rynkade tofsskivlingar, som jag plockade och stoppade i fickan i brist på annat emballage.

Det är inte mycket mat på dessa svampar, men de ska i alla fall rensas och smörstekas, har jag tänkt och läggas på en liten flisa knäckebröd.

Blåbär fanns också, inte mycket men tillräckligt till en liten efterrätt. Dem kunde jag förstås inte gärna stoppa i jackfickan. Några mumsade ajg i mig och de var ovanligt fina för at vara så här sent på sommaren. Jag får ta en bytta med mig och gå dit igen.

I skogen

kan man se kul saker ibland. Detta är en tall med handtag, eller

kanske en tall med kikhål att titta på utsikten genom.

Ha de'!

Det var frost i morse också, hörde jag. Någon berättade att han fått skrapa vindrutan. Jag var dock inte ute så tidigt på morgonen idag, men nog var det kyligt i 10-tiden fortfarande, när jag med vantarna på cyklade för att jobba i kyrkan.  Till hemvägen hade det blivit mildare. Då sällskapade jag med en av mina tanter. Vi bor åt samma håll.

En tur till Son M i Siljansnäs blev det på eftermiddagen och kvällen. Där blev jag bjuden på kaffe och naturligtvis gosade jag med katterna också. Det var faktiskt ett tag sedan jag var där senast.

Inlagd sill har jag fixat idag igen. Den hemgjorda är ju så jättegod och Maken älskar den. Jag också.

Nu i skrivande stund sitter Son M och Maken och ser amerikansk fotboll på TV. Det intresserar inte mig ett dugg. Jag sätter mig vid köksbordet med en bok och en kopp gott te i stället, om jag inte tar och knoppar in för idag.

Ett par kalla morgnar har vi haft, men blommorna i parken lever fortfarande gott.

Ha de'!