är det idag kvar till midsommarafton och sommarsolståndet. Det kan väl vara en tröst för er, som inte gillar vintern och längtar till sommaren.

Själv är jag en obotlig vinterälskare och trivs inte så jättebra om sommaren. Jo, de ljusa nätterna älskar jag, men värmen ... klibb och usch. Jag har svårt att förstå dem som vintertid tar sig semesterdagar på varm och solig plats i sydliga nejder. Vintern brukar jag inte tröttna på, förrän i mars någon gång och då kan det ibland hända att vintern redan tagit slut. Då är det så underbart att se, hur knoppar tränger fram och så småningom börjar slå ut i blom, vilket hos oss börjar ske på allvar i april och början av maj.

idag inbjöd jag båda sönerna till lunch. Vi åt pannbiffar, som jag stekt på morgonen. Det är länge sedan det var bara vi tre - jo, Maken saknades förstås. Svärdottern är kvar på BB i Falun tillsammans med Lillasyster, medan Storasyster och Storebror åt sin lunch i skolan.

10 minusgrader var det, när jag tog dagens promenad, en behaglig temperatur för den aktiviteten. Det blev mataffären på hemvägen igen. Mjölken var slut här hemma. En semla slank med också och den satt fint som mellanmål vid hemkomsten.

Bilden: Rådjuren har också tagit en promenad, men de har nog promenerat på natten.

Ha de'!

Natten till idag fick jag den stora äran att få sova tillsammans med Neko. Neko är 7-åringens favoritgosedjur. Ett dygn har jag haft hand om barnbarnen och alltså sovit över med dem. 

8-åringen och 7-åringen får från och med nu heta Storasyster och Storebror i den här bloggen. Det finns nämlingen sedan i fredags kväll en Lillasyster i familjen.

Jag ser fram emot att snart få lära känna Lillasyster.

Neko är japanska och betyder katt.

Ha de'!

har jag fått uppleva idag. I 10 minusgrader och sol tog jag min middagspromenad. Nu visade vintern sin allra bästa sida.

Nu i eftermiddag ska jag göra köttfärssås, som farmor är världsmästare på. Vilka gäster kommer till matbordet? Barnbarnen förstås!

Ha de'!

Den nya snön som kom gjorde landskapet så rent och vackert igen. Idag hade vi minus 17 grader, sol och vindstilla. Det inbjöd till en skön vinterpromenad. Det har blivit sparkföre igen, så jag stöttade mig på mitt fordon.

8-åringen var hos mig i förrgår. Hon mådde inte bra på morgonen och fick komma hem till mig i stället för till skolan. När vi satt vid köksbordet och åt "mellis", som de säger på fritids, upptäckte hon den vackra blå skymningen

och vi njöt tillsammans av det allt djupare blå.

Det kom ett sms. Vi är på väg till BB. Mina barnbarn ska få ett syskon. Vi får se, om barnet föds nu, eller om värkarna tunnas ut igen. Igår eftermiddag fick BB också ett besök, men de blivande föräldrarna fick åka hem igen. Beräknat datum är lite längre fram, men vi är nu inne i normal tid eller vad jag ska kalla det. Igår hämtade jag barnbarnen på fritids och sov sedan över hos dem, fastän deras föräldrar kommit hem igen. Det kunde ju hända, att det blev en ny resa på natten.

Nu är barnen hos sin morfar och hans sambo, där de brukar trivas utmärkt. Det är jobbigt för barnbarnen att vänta på sitt syskon, som anmäler sin ankomst men sedan ändrar sig, så jag hoppas det kommer att höras barnskrik nu.

Sedan barnen gått till skolan i morse, gick jag hem och ägnade mig åt mina sysslor.

Jag missade Once Upon a Time igår kväll. tur att Son M spelade in det, då han var på sitt jobb, då det sändes och också missade det. Nu blir det Once Upon a Time och sedan På spåret.

Ha de'!

mer än i ett sträck än på länge har vi fått nu. Mer eller mindre ymnigt har det snöat hela dagen. Jag stack ut kameran genom porten och knäppte en snöig bild. Man kan se de djupa spåren i snön.

Inomhus har jag varit hela dagen och umgåtts med min 8-åring, som inte mådde bra i morse och stannade hemma från skolan. Vi klädde av julgranen, tillverkade och spelade tärningsspel, pysslade, ritade och målade. Mina hemgjorda köttbullar, som jag som tur var hade i frysen, blev favoritlunch. Vi hade en fin dag tillsammans.

Ha de'!

gick åt kyrkan till. I prästgården i närheten var jag på både studiecirkel och styrelsemöte. I släptåg hade jag alltså min dramatenkärra fylld med en pärm, några böcker, handlingar inför styrelsemötet och förstås kameran. Gatorna är väl sandade nu, så det går inte att åka spark. Däremot kan man känna sig trygg, när man går.

Prästgården är inte längre som på många andra ställen bostad för prästfamiljen längre. Vår prästgård fungerar nu som förvaltningsbyggnad och lokal för en del aktiviteter.

Även idag fick jag njuta av det vackra rimfrostklädda landskapet under den grå himlen. Vilka underbara nyanser! Vem påstår att gråväder är trist? Inte jag! Det var idag samma ljus som igår, när jag inte hade kameran med mig.

I söndags var det minus 20 grader. Igår var det ca 15 och idag också. Vilken dag kändes kallast? Idag! En försiktig vind hade börjat få hängbjörkarnas kvistar att röra på sig. Igår och i förrgår var det vindstilla. Där har vi förklaringen till dagens rysliga kyla, som kändes som minus 25 så där. Naturligtvis har jag kläder efter väder, men du milde, vad det nöp i fingrarna, när jag hanterade kameran!

Igår skulle jag ta ut julen men hann inte helt. Jag tänkte inte på att besöket hos distritkssköterskan och en del andra ärenden skulle ta så stor del av dagen som det gjorde. I morgon onsdag fortsätter jag jobbet med avjulandet. Nu ska det bli skönt att få vardag igen, städat och en bukett tulpaner i en vas på bordet. Jag får i alla fall njuta av julgranen en kväll till.

Ändå längtar jag redan till november-december, då jag får ta fram allt igen.

Ha de'

ett landskap med grå himmel i vacker nyans, blå berg och rimfrostklädda björkar dels insprängda i den blå barrskogen och dels i förgrunden. Ser du bilden? Så såg landskapet ut, när jag åkte till Leksand idag, oerhört vackert.Tyvärr tog jag inte med kameran, då jag inte ansåg att jag skulle behöva den. Så fel jag hade!

Julen skulle ut helt idag, hade jag tänkt, men besöket hos distriktssköterskan i Leksand plus några andra ärenden, när jag ändå var ute och åkte, tog för stor del av dagen. Granen står kvar i all sin prakt, medan allt annat är borttaget och nerpackat. Granen får frist till onsdag, då jag har tid med sådant jobb nästa gång.

Tisdagen går åt till studiecirkeln och ett hastigt sammankallat styrelsemöte (sekreteraren reser till sitt hus i Spanien på onsdag och är borta till skarven april-maj). Lite förberedelser har jag kvar att göra på förmiddagen och har avbokat tvättstugan för den sakens skull.

Att julgranen står kvar har jag inget emot. Jag tycker om att njuta av den, även om den ser lite malplacerad ut, när alla andra  julsaker är borta.

Nu har jag i min barnaskara, om två söner kan kallas barnaskara, en blivande trafiklärare. Son W påbörjade idag utbildningen, som tar ca tre terminer. Jag är övertygad om att han passar bra i det jobbet. Han är mycket duktig att ha med människor att göra.

Idag för 40 år sedan höll Elvis sin TV-sända livekonsert på Hawaii. Son M och jag firade jubiléet med att titta på DVD:n med konserten.

Bloggbbilden är från söndagens promenad.

Ha de'!

En underbart vacker vinterdag hade vi idag med sol, vindstilla och tjock rimfrost. 19 minusgrader var det, när jag gick iväg till kyrkan för att jobba i förmiddags. Det var svårt att koncentrera sig på att gå raka vägen dit, då jag hela tiden tittade på det ena vackra efter det andra. Jag höll i alla fall ett tempo, så att jag inte frös. Tvärt om så var jag riktigt varm, när jag kom fram. Samma sak var det på hemvägen. Det ena vackra efter det andra tittade jag på. Nu hade jag också tid att fotografera lite. Minus 14 var det, när jag kom hem. Efter lunch gick jag ut en stund igen.

Idag är det tjugondag Knut och då dansas julrn ut. jag dansar ut julen här hemma i morgon, har jag tänkt. Jag vill ha dagsljus, när jag tar ut julen, då det är så vackert på kvällen, när gran och fönsterbelysningar är tända. Sådan har jag vsrit så länge jag kan minnas..

Resten av kvällen ska jag ägna mig åt pappersarbete här hemma.

Ha de'!

Lördagen är nästan slut och vilket vackert slut denna dag får! Det är 14 minusgrader ute just nu.

Hela eftermiddagen tillbringade jag hos Son W med familj. Det var inte meningen egentligen. Jag skulle gå hem, sedan jag tjänstgjort i kyrkan vid ett barndop.

Dopbarnet var en förtjusande pojke på ca 6 månader och klädd i masdräkt. Föräldrarna och storebror var också klädda i nationaldräkt. Under ett par  minuter möttes den lille pojkens och min blick och han flörtade hej vilt med mig. De minuterna var dagens höjdpunkt idag.

När jag var på väg hem, kollade jag mobiltelefonen. Son W hade försökt nå mig. Jag ringde tillbaka förstås. Förutom det han ville mig kom den nymålade och nytapetserade hallen på tal. Jag inbjöds komma och titta, beundra och få mig en kopp kaffe. Om du stannar kvar en timme, kan du få middag, gick inbjudan vidare. Då Son W är en duktig kock och gärna bjuder sin mamma på mat, tackade jag med gjädje ja till den ugnsstekta laxen med gorgonzola och ugnsrostade rotfrukter. Det var trevligt att sitta med hela den familjen och äta god mat.

När jag sedan kommit hem, dök Son M upp. Vi tittade på Kapten Blod med Errol Flynn. Filmen finns i Telias programbibliotek. Det var en av de första filmerna jag såg på bio, minns jag. Det var slavhandel, sjöröveri, sjöslag och lyckligt slut för huvudpersonerna. Jag tyckte det var svårt att hänga med i handlingen ibland, men det var kul att se filmen. Jag kommer troligen inte att se den igen.

Ha de'!

fick mig att vända tillbaka in för att ta på mig ett extra lager inför dagens promenad. Jag var klädd för 5 minusgrader, som termometern visade, men vinden gjorde att det kändes  mycket kallare. Det var som vanligt skönt att komma ut en stund. Rundan blev en av de kortare på grund av den otrevliga vinden.. För första gången på länge kunde jag ta en promenad bara för promenerandets skull. Oftast kombinerar jag promenaden med ett ärende eller två. Så kommer det att bli nu flera dagar i rad igen.Ärenden att uträtta alltså. Ut och röra på mig varje dag oavsett väder är en nödvändighet, om jag inte ska rosta ihop alldeles.

Annars har jag inte gjort mycket idag. Det var skönt att inte ha något alls inplanerat och jag försjönk i avkoppling intill slöhet. Ibland behövs en sådan dag. Jo, förresten jag dammsög i ett par rum på förmiddagen. Det blir snabbt mycket damm i den här lägenmeten. Samma typ av damm ser jag i källaren också, så jag gissar att det har med ventilationen att göra.

Jag trivs i lägenheten men har anmält intresse för ett nybygge här i närheten, när nu det blir av.

Son M ringde i morse och sa, att han kände sig yr och illamående. Hoppas jag inte blivit smittad av någon sorts magsjuka, tänkte jag, samtidigt som han fick krya-på-dig-hälsningar.. Han var nämligen hemma hos mig en stund igår kväll. Jag pratade med honom nyss igen och nu mår han bättre, nästan bra, och han sa, att han skulle fixa sig något att äta. Själv har jag mått bra hela dagen.

Jag har lekt lite med makroobjektivet i kväll igen. I ärlighetens namn ska jag völ säga, att jag trivs bättre med det vanliga. Det har autofokus, om jag vill använda det, vilket jag oftast vill. Då kan man liksom skjuta snabbt från höften, om ni förstår liknelsen. Jag skjuter gärna snabbt med kameran. Makroobjektivet kräver mer arbete med skärpeinställningen, innan det är klart att knäppa. Kul är det i alla fall och jag tränar vidare så länge jag får ha det.

  Det här är det vanliga objektivet.

Ha de'!