bullar idag. Jag provsmakade på en och det svider fortfarande i magen. Jag lär mig aldrig. Efter 1-2 dagar går det bättre att äta av bullarna. Nu ska de i alla fall frysas in för framtioda behov. Det är bra att ha att ta fram, när oväntade - och väntade också förresten -gäster kommer och jag vill bjuda på kaffe och bulle. Bor man i Turistland, kan man förvänta sig sådana besök särskilt under sommaren.

En lugn och skön kväll väntar ...

Ha de'!

.

bland de väldoftnde syrénerna, som sträckte sig över staketet ut mot gatan, där jag passerade. Snurrig av den starka dofter vandrade jag vidare som ett fyllo. Snart hade dock den friska luften tagit överhanden och jag blev liksom normal igen. Det känns orättvist, att man inte ska klara doften från påskliljor, liljekonvaljer, hägg och syréner. De luktar ju så gott, men så snurrig i huvudet och trång i löftrören jag blir. Vackra är blommorna också. Orättvist, det är vad det är. Jag vet dock att jag inte är ensam om problemet, vilket definitivt inte är någon god tröst.

Jag var på barnbarnens skola och intog mitt eftermiddagskaffe i trevlig miljö och bland trevliga barn och vuxna. Son W och barnen hade bakat jättegoda bullar till detta och dessutom visat bild på dem på Facebook.

Klassen fick in pengar till klasskassan, som så småningom ska användas till något trevligt. Det var så härligt att se de små 1-2:orna sitta där, hälsa välkommen, servera och ta betalt och hålla ordning på kassan. Det var en bra mattelektion. Hur mycket kostar det? Hur mycket ska jag ge tillbaka på 20, 50 eller till och med 100 kr? Det är viktigt att barnen får träna matte i verkligheten. Det där med pengar är ju särskilt viktigt att behärska.

Bullarna gav mig inspiration

och jag köpte jäst och extra mjölk. I morgon ska jag baka bullar.

Bor man i Turistland, är det bra att ha lite i frysen att plocka fram och bjuda på, om man får besök.

Ha de'!

Tisdagen var solig men inte alls så varm som det varit de senaste dagarna. Det tycker jag var skönt.

Förmiddagen ägnades åt jobb vid dator och telefon och vid middagstid hade jag klarat av jobbet så långt jag kunnat komma nu. Det är skönt att vara klar med en etapp. I morgon blir det lite mer med den arbetsuppgiften, nästa etapp.

Efter en lätt lunch var det dags att åka till pastorsexpeditionen och fixa en kallelse till kyrkofullmäktigesammanträde, varpå färden mot Siljansnäs och Son M:s katter togs vid. Jag behöver nämligen titta till dem ibland, när Son M:s arbetstider gör att han måste vara hemifrån länge.

Vackra platser kör jag förbi då och kan inte låta bli att stanna för att njuta. Bron mellan Sundsnäs och Fornby är favoritplatsen. Öster om bron är Österviken och väster om bron Byrviken, delar av Siljan.Här kommer ett gäng bilder därifrån. Bloggbilden överst: På väg mot Siljansnäs.

Då jag hämtat Son M, där han varit på kurs och lärt sig massor om servering av alkohol (han serverar på fin hotellrestaurang och måste ha kunskaper om sådant, lagar bl a), tog vi på mitt initiativ vägen runt Insjön (sjön alltså, inte samhället) hem. Man måste ju passa på att utnyttja tillfällena till njutnnig, när vädret är soligt och vackert. Som nästan alltid stannade vi vid en fin rastplats, ytterligare en favoritplats.

Här finns inget speciellt att fotografera idag, sa jag till mig själv. Det fanns det dock. Här är några exempel.

Som synes gillar jag att vistas vid vatten men också i skogen.

Vi tog också vägen förbi ungdomarnas hus. Jag har en del saker kvar där, som jag borde hämta å det snaraste. Det blev lite hämtat idag: ett litet utebord och två stolar till det. Det finns en liten balkong i mitt trapphus. Ingen tycks använda den, men det tänker jag ändra på.

Ha de'!

Snöskatan har hittat en delikatess. Inte för mig, tack! Ändå är det säkert mycket bättre föda än den vi stoppar i oss och dessutom pinfärsk. Blä ...

Ha de'!

på himlen var det denna pingstdag. 17 ungdomar konfirmerades och de gjorde en fin redovisning och skötte sig mycket bra för övrigt. Både pojkar och flickor  var klädda i sockendräkt. Kyrkan var fullsatt och vi var 4 kyrkvärdar som jobbade.

På eftermiddagen blev det en tur till Siljansnäs igen, bara därför att det var trevligt. Ett svanpar simmade intill bron och kabbelekan blommade i vattenbrynet.

Medeltidsmarknaden hade verkligen tur med vädret. Sol och blå himmel gör ju att fler söker sig dit än om det skulle vara grått och regn. Det var verkligen trångt inne i "stden". I tre dagar har marknaden med butiker, hantverk och andra nöjen pågått. Marknaden avslutades med kanonsalut på söndagseftermiddagen.

Pingsthelgen har varit skön och avkopplande. I morgon måndag ska det bli skönt att återgå till vardgen igen.

Ha de'!

Nu blommar körsbären i Siljansnäs på Björkbergets sluttning och i andra byar också förresten. Jag var bara tvungen att ta en extra runda i byn.

Näsbypärerna (siljansnäspäronen) blommar också.

Mellan hägg och syrén tycks det inte bli i år åtminstone i Siljansnäs. syrénen står nog i full blom i morgon. Häggen blommar för fullt fortfarande.

Förutom att jag kunnat njuta av denna växtlightens skönhet, besökte jag medeltidsmarknaden i Leksand.

Då jag på förmiddagen jobbat som kyrkvärd vid ett dop i Åhls kyrka, hann jag inte med att se tornerspelen. Hästar och riddare pustade i alla fall ut efter ansträngningarna.

Inte visste jag att det fanns Loka i petflaska på medeltiden ...

Man måste betala tull för att komma in i staden.

Hur tolkar vi den skylten? Jag vågade inte annat än betala.

Här gäller det att sköta sig.

Hungrig blir man av att gå runt på marknaden. . Här ser man vad Rältagården erbjuder.

Jag valde död gris, rältanasse kallades rätten, stekt fläsk, coleslaw och bröd.

Mätt och belåten åkte jag till Siljansnäs för att bese körsbärsblommen och hälsa på katterna. Son M och jag gjorde sällskap på marknaden. Vi träffade också Son W med familj där.

Vädret var strålande!

Lite mer om marknaden kommer i morgon.

Ha de'!

ser det ut att bli en hel del äpplen. De två äppelträd, som hör till fastigheten jag bebor, blommar oerhört rikligt nu.

Bin surrar omkring och pollinerar. Det surrade väldigt idag.

När jag flyttat hit förra hösten gick jag och smög och pallade fallfrukt och stoppade äpplen i mina rymliga jackfickor. Så kom vaktis förbi ... Darrande av skräck (När jag var barn, var det alltid någon arg farbror eller tant, som körde iväg oss, när vi pallade, detta i och för sig det stora nöjet med pallningen, men rädda blev vi) erkände jag vad jag höll på med. Det är bara att plocka, sa vaktis, det är bra om någon tar reda på frukten. Då började jag ta reda på frukt i stället för att palla och spänningen i tilltaget försvann.

Vaktis -den lille pojken ungefär i mina pojkars ålder - är för mig  en både sträng och vänlig farbror med verktygsväska, snöskyffel, gräsklippare mm släpandes efter sig. En grå rock ska han ha också, för det hade  skolvaktmästaren, när jag gick i skolan. Den lille pojken ja. Han är en vuxen man. Det är på barnen man ser att man blir gammal.

Torsdagen och fredagen har varit lugna och behagliga dagar, om man bortser från värmen, som höll mig inomhus på skuggsidan stora delar av dagarna. Igår torsdag fick jag en del jobb inför Svenska kyrkans riksförbunds rikskonvent klart och kunde lägga det bakom mig.

PÅ eftermiddagen - tidig kväll var jag på familjefest i barnens skola-förskola. Vi föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar bjöds på underhållning i form av en liten körkonsert samt flera sketcher. Barnen var jätteduktiga och hördes bra så små de var och vi var utomhus. Så tändes grillen och lekar, där både barn och föräldrar deltog, lektes. Jag följde sedan med barnbarnen med föräldrar hem och blev kvar där hela kvällen. Melodifestivalens semifinal nr två var kvällens underhållning där hemma. Så fick jag bilskjuts hem, då det var sent på kvällen.

Fredagen var extremt lugn och skön bortsett från värmen. En cykeltur friskade upp.. En 10 minuters paus tyckte jag skulle sitta fint efter middagen. Pausen blev 2 timmar, innan kroppen var med på att resa sig igen, och jag sov en del av den tiden. Jag behövde väl det. Jag vaknade av att det ven om korsdraget jag ordnat med öppna fönster och  mörka moln drog förbi, dock kom inget regn. De molnen såg jag sedan på väderlekskartan i TV4-nyheterna.

Filmen De 101 dalmatinerna gick på 7:an. Jag tittade. Så spännande det var! Alla djur ställde verkligen upp för valparna, när de flydde från kidnapparna. Att ramla ner i vatten med eller utan is, som hände flera personer i filmen, eller i en tunna med sirap, som den flotta men elaka damen gjorde, hör väl inte till sådant som tilltalar min humor, men många barn satt nog hemma i sofforna och skrattade hejdlöst åt det. Slutet var lyckligt, men 101 dalmatinerhundar med deras eventuella avkommor, hur söta de än är, är nog i mesta laget att ha hemma.

När jag ser dalmatiner, tänker jag på en man här i Insjön. Han var döv och ofärdig på något annat sätt också, så att han åkte omkring i sin permobil alltid med en dalmatiner i sällskap. Han besökte ofta en av mina grannar.  Han omkom för några år sedan påkörd av tåget i en järnvägskorsning med varken bommar eller ringsignaler. Hur det gick med hunden vet jag inte. Jag tror att en släkting tog hand om den. Järnvägskorsningen har numera ringsignaler. Det är ett stickspår, som går till godsterminalen intill sågverket. Flera långa gods- och timmertåg passerar där varje dag. Det är även en hel del trafik på landsvägen där.

Det är inte klokt - men tyvärr vanligt - att något ska hända, innan åtgärder som höjer säkerheten vidtas.

Ha de'!

var tuff och idag var jag trött för det mesta. Det var ett väldigt flackande hit och dit, Till Leksand, Siljansnäs, Rättvik, Insjön, Leksand, Insjön. Sent på kvällen kom jag hem, men då hade jag hängt vid TV:n ett par timmar hos ungdomarna, sedan jag nattat barnen. Jag fick skjuts hem, vilket var skönt.

Siljansnäs kyrka fotogtraferad genom Son M:s vardagsrumsfönster.

Onsdagen var lugn.

I och för sig jobbade jag i kyrkan på morgonmässan och hade sedan hand om barnbarnen en stund på kvällen. Mellanliggande timmar tog jag det lugnt och slöade mest men lyckades släpa mig till ICA och köpa potatis och lite annatr som behövdes och resa mig upp och fixa middagen.  Det var hemgjurd köttfärslimpa, som jag tog ut ut frysen, så matlagningen var mycket enkel.

Ha de'!

när vi tvätta våra kläder ... tidigt på måndag morgon, gnolade jag, när jag jobbade i tvättstugan idag. Det blir liksom lite roligare, när man kan använda sig av sångleken på riktigt.

Det var ödsligt i byrålådorna, vilket gjorde att det var mycket tvätt. Jag tvättar åt Son M också. Han hjälper förstås till en hel del, när han kan. Det finns i och för sig tvättstuga, där han bor också, men hans arbetstider gör, att det är svårt att få tvätttider som passar honom. Nu ligger tvätten i en stor hög och väntar på att hamna på sina respektive rätta platser.

Högen får ligga kvar till i övermorgon. Jag har annat att göra i kväll och i morgon. Tisdagens uppgifter  börjar kl 8 och slutar som tidigast kl 21. Det blir Leksand, Siljansnäs, Rättvik, Insjön, Leksand, förhoppningsvis några minuter  hemma och till slut barnbarnen., tills svärdottern kommer hem. Allt är trevliga uppgifter, men denna gång händer så mycket på en och samma dag. Bara en sak av allt detta har jag planerat själv och det stod i almanackan redan i februari. Det är då en himla tur, att tider och stunder passar ihop! Något prinsessdop blir det inte för mig, troligen inte ens i sammanfattning på kvällen.

Efter en mulen förmiddag började sommarvärmen komma så sakteliga även hemma hos oss i Dalarna. Kvällen här fin och det var svårt att gå in.

Ja just ja. Jag har en del att göra inför morgondagen.

Ha de'!

och syrenerna har stora knoppar. Då har vi snart det fagra men korta tiden mellan hägg och syrén. tänk, att vi kommit så långt redan!

Häggblommen är vacker, men oj, så yr jag blir av doften! Det är som om jag blir drogad av något starkt. men vackert är det med de vita buskarna.

Jag var och lyssnade på en gospelkör i kyrkan idag. Vilken medryckande musik det är! Jag njöt från första ton till den sista. En del människor gillar inte gospel, då den ofta är väldigt högljudd.

På hemvägen träffade jag en av kyrktanterna, en mycket god vän. Hon satt och vilade på sin rollator på väg hem från ICA. Jag satte mig på ljugarbänken bredvid henne och vi hade en lång och trevlig pratstund där i Jons Olles Hörna, som gatukorsningen heter.

Kvällen var fin och luften klar och skön, så jag tog en liten promenad vid solnedgången. Jag blev förvånad över att klockan var så mycket, när jag kom in. De ljusa sommarkvällarna och -nätterna hör till det underbaraste som finns.

Ha de'!