All snön som skulle komma natten till idag blev regn i stället. Sparkföret regnade bort, åtminstone på gatan utanför mitt hus. Jag trodde det skulle vara halt idag, men det var det inte, så det gjorde inget att jag inte hittade mina broddar, när jag skulle gå iväg till kyrkan. Slaskigt och moddigt uppblandat med större och mindre vattenpussar var det på gatorna.

Son M gav mig en åktur i sin nya bil på eftermiddagen. Utan att ha planerat turen, hamnade vi vid en av traktens populära badplatser. Där var varken vatten eller badande men väl snö, is och scooterspår. Fint är det där även på vintern (bilden).

Nu fryser det på, så det blir nog halt i kväll och i morgon. Utanför mitt hus sandas det bra. Det är skönt. Handelsbankens kunder parkerar där, så det är väl extra viktigt att fastighetsägeren håller efter.

Ha de'!

ser man ofta i björkarna. Det är inte häxor som kört fel utan en svampinfektion, som får kvistarna att växa på ett onormalt sätt. Det ser ut som pyttesmå skatbon, tycker jag. När jag var liten, trodde jag att det var små skator som byggt bo.

En grå dag har det varit idag och är fortfarfande, fast det blivit mörkt. Himlen har haft den lite mörkt jämngrå nyansen, som jag kallar plusgradersgrå. Frampå eftermiddagen började nederbörden dels som snö och dels som regn. Vi har ett par plusgrader. Det droppar och droppar mot fönsterblecket.

Son M har köpt sig en ny bil, då motorn i den gamla inte ville vara med längre och när tre cylindrar fungerar ytterst dåligt, är det ingen idé att kosta på motorrenovering i den gamla Opeln. Är det någon som vill köpa fyra hyfsade vinterdäck med tillhörande gammal Opel Astra och kass motor, så säg till! Skroten nästa. Son M är beroende av bil, då han bor i Siljansnäs och jobbar i Tällberg. Det finns inga allmänna kommunikationsmedel som passar hans arbetstider. Ofta slutar han kl 1 på natten.

Kurs på Stiftsgården i Rättvuk har det varit för mig hela dagen idag. Det var intressant men kompakt. Det handlade bl a om dopet. Vi var tre personer härifrån som åkte dit och han som körde är yrkeschaufför, vilket kändes tryggt.

En del av kvällen kommer jag att ägna år Melodifestivalen, något som jag egentligen inte gillar. Eftersom kvällens deltävling sänds från Leksand, vill jag ändå titta. Svärdottern var på genrepet igår kväll.

Det är egentlighen otroligt, att pyttelilla Leksand nu har deltävling i Melodifestivalen för tredje gången. Tegera Arena är tydligen bra och kan svälja en riktigt stor publik.

Ha de'!

På dagens promenad tog jag vägen förbi snödropparna jag såg i onsdags. Visst kommer snödropparna tidigt på detta ställe, men i mitten av februari? Härligt i alla fall. Hopp om vår.

När jag tittade ut genom fönstret i halvåttatiden var dimman tät.

En kvart senare var dimma borta.

Här går det undan!

Det blev en solig dag med dagsmeja och dropp, dropp mot fönsterblecket på sydsidan.

Dimman gav upphov till rimfrost där dagsmejan inte tog.

Den fina dagen inspirerade mig till en omväg till mataffären. När jag passerade barnens skola/dagis, ringde jag som W och hörde, om jag skulle hämta hem barnen och i så fall när. Det hade han redan gjort. Då han behövde åka iväg för att köpa lite mat, gick jag hem till barnen. De hade fått vara ensamma hemma annars, vilket de i och för sig klarar. Barnen blev glada över att jag kom och jag kände mig riktigt välkommen. De gillade inte, att jag skulle gå hem så snart.

När jag sedan gick hem - jag menar sparkade på sparken - hade solen just gått ner och det blev snabbt allt kallare. På hemvägen köpte jag kaffe. Utan kaffe vill jag inte vara, speciellt på morgonen.

Äntligen bakade jag lite matbröd på förmiddagen. Jag har länge varit utan mjukt matbröd, då jag vägrat köpa det i affären.

Svärdottern sitter nu i Tegera Arena i Leksand och bevistar melodifestivalens genrep. De kommunanställda har även denna gång fått biljetter till genrepet. Jag var med om genrepet de två tidigare gångerna melodifestivalen sändes från Leksand. Då var jag anställd av kommuinen. Det var mycket intressant att uppleva det hela live. Ta med hörselskydd eller öronproppar! uppmanade jag svärdottern. Ljudvolymen var obehagligt hög, ja alldeles säkert skadlig, när jag var där.

Ha de'!

Det är skönt så länge det är sparkföre. På sparken kan jag stötta mig och känna mig trygg, när det är halt. På sparken kommer jag snabbt framåt på slätmark och i nerförsbackarna. På sparken kan jag lasta en hel del, när jag varit och handlat eller ska ha andra saker med mig. På sparken kan jag sätta barnbarnen så att de får åka. Det gillar de.

När sparkföret upphör, tar jag fram min dramatenkärra eller nya rygga och så småningom cykeln.

Min nya ryggsäck, som jag köpte för en tid sedan hos Claes Ohlson heter Asaklitt. Här i närheten finns ett berg, som heter Asaklitt. Jag undrar om det finns något samband.

Ha de'!

kunde jag skönja på den klara himlen mot norr idag. Klockan var kring halv sju och jag var på väg hem från barnbarnen. Aftonstjärnan planeten Venus lyste ovanligt klart och jag förunudrades över att man fortfarande kunde skönja ljus från solonedgången i väster. Jag följde horisontlinjen norrut och såg ett svagt ljus en bit upp på himlen i norr. Norrsken, tänkte jag och skuggade för gatlyktan med handen. Visst var det norrsken. Var man ute på landet, där inga ljus störde, hade norrskenet säkert varit ganska pampigt. Jag lade inte ner så mycket energi på att beskåda himlafenomenet, då jag ville hinna in i mataffären, innan de stängde och det dessutom började bli kyligt jämfört med vad det varit på dagen och jag ville hem och in i stugvärmen. Temperaturen sjunker ganska snabbt nu i kväll och vi får nog en riktigt kall morgon.

Jag har förresten sett snödroppar idag, i alla fall snödroppsknoppar sticka upp ut marken med den vita blomknoppen synlig. Kameran var inte med, men jag går nog tillbaka till det stället och har kameran med mig ganska snart. Just där finns en stor tuva snödroppar och de kommer tidigare än på de flesta andra håll här i trakten De växer intill en solbelyst vägg.

Dalahästar har varit lite på tal. På bilden är en leksandshäst.

I kväll sällskapar jag tidigt med en bok i sängen igen.

Ha de'!

ja just plusgrader hade vi en stund mitt på dagen idag. Jag var tvungen att titta på termometern flera gånger för att fatta att det var sant. Det var i och för sig bara någon enstaka plusgrad eller två, men plus var det. Småsnöat till och från har det gjort hela dagen, men inget snöblask har vi haft. Marken är för kall för det.

En sådan dag får man förstås vårkänningar, men realistisk, som jag tror att jag är och med båda fötterna på jorden, inser jag att vi är bara i mitten av februari än och både snöoväder och köldknäppar kan komma fortfarande under några veckor framöver.

Mulet och grått har det förstås varit, men en del blå gluggar visade sig bland molnen, dock inte åt det hållet solen befann sig.

Studiecirkeln med temat Alla tiders bok var jag på  idag. Jag leder den cirkeln och deltagarna tycker jag gör ett bra jobb. Beröm måste man suga åt sig. Våra träffar är mycket trevliga och kryddas med kaffe förstås. Det är Svenska kyrkans lekmannaförbund som tagit initiativet till denna studiecirkel.

Precis när jag kommit innanför dörren hemma ringer son W och undrar, om jag kan vara hos barnen en stund, medan han är ute ett ärende. Javisst, säger jag förstås, tar på mig jacka och kängor igen och går dit. Jag blev kvar, då jag inte hade något särskilt för mig på kvällen, blev bjuden på mat och hjälpte till att natta barnen.

Inom kort ska jag natta mig själv , ta på mig läsglasögonen och sällskapa med en engelsk kriminalroman. Det är ganska mysigt att frampå natten vakna till, lägga undan boken, om den inte ramlat ner på golvet, ta av glasögonen, släcka lampan, vända sig om och sova vidare. Det är risk för att denna natt blir en sådan natt. Inte mig emot!

Ha de'!

och stilla snöfall vandrade jag hemåt nu på kvällen, sedan jag besökt barnbarnen och svärdottern, medan sönerna var på aikidoträning. På marken under gatlyktorna dansade skuggorna från snöflingorna. Vackert och stämningsfullt. Bara glassbilens glada trudelutt störde friden. Snöflingorna var så fina i gatlyktornas sken. Innan jag kommit hem, fått tag i kameran och kommit ut igen, hade snöfallet ändrat karaktär lite och upphörde ganska snart sedan. På bilden blev det streck av flingorna, då slutartiden var relativt lång.

Det har varit tvättdag idag. När tvätten var nästan torr, stängde jag av torkfläkten och vandrade till ICA, då det fattades en hel del i skåpen inför dagens och de närmaste dagarnas menyer. På hemvägen ringde mobiltelefonen. Det var som W. Han ville att jag skulle komma och hämta barnen på dagis/fritids kl 16, då han skulle följa med son M till Falun för att titta på en bil, de hittat på Blocket. Klockan var då 15.15. Maten slängdes hastigt in i kylskåpet eller på köksbänken, om det inte var kylvaror. Tvätten, som faktiskt blivit torr så när som vid fickorna på ett par jeans, slets ner och kastades i en hög på min säng. Då jag inte visste, hur länge jag skulle vara borta, ville jag inte ha tvätten hängande kvar i torkrummet. Hos barnen stannade jag, tills de nattats. Denna gång fick 6-åringen somna till sången båda barnen tycker är så fin. Sjung sången en gång till, sa pojken, vilket jag gjorde. Under andra omgången somnade han.

Den sången sjöng min far för mig och mina syskon. Han sjöng den också för mina pojkar och deras kusiner. Jag sjöng den för mina pojkar och nu sjunger jag den för barnbarnen. Den är tradig och långtråkig och det är lätt att man blir uttråkad och somnar till den. MIna barnbarn tycker ändå mycket om sången. 7-åringen somnar oftast ininan sången är slut. 6-åringen vill gärna höra den en gång till. Du ska sjunga den fina sången i kväll, säger de.

Kanske sången inte är helt okänd: Berget ligger långt bort i skogen, och på det lilla berget fanns ett litet träd ... gren på trädet. bo på grenen, ägg i boet, fågel kommer ut ur ägget, dun på fågeln, kudde av dunet, barn på kudden ...

En granngård har ett så fint hjärta på en uthusgavel. Det brukar sättas upp till första advent och lysa om kvällarna en stor del av vintern. Just nu passar det ju särskilt bra, då det är alla hjärtans dag i morgon, 14 februari.

Nu ska jag titta på inspelningen av det senaste avsnittet av Once Upon a Time, då jag inte kunde se det, när det sändes. När reprisen gick, hade jag också annat för mig. Videobandspelare är bra!

Ha de'!

är det solsken och dagsmeja och fåglarna kvittrar i högan sky. En sådan dag har det varit idag. Jag åkte spark till kyrkan och det tog emot att gå in och lämna solskenet utanför. Det droppade från taket och på asfaltgången började bara fläckar synas.

Vägen hem var lika njutbar. Då gick jag mot söder och hade solen i ansiktet.

Vantarna låg i min väska och satt inte på mina händer.

Jag var bara tvungen att ta en promenad till.

Solen har gått ner och det blir kallare ute. Med den klara himmel vi har nu får vi säkert en riktigt kall natt och morgon. Det hör ju dagsmejatiden till.

Resten av eftermiddagen och kvällen ägnar jag åt läsning, har jag tänkt mig.

Ha de'!

En stor del av dagen har gått åt till att baka chokladmuffins enligt ett recept, som son W använt sig av sedan han var 8-9 år. Dessa muffins ska jag inte äta själv. De är för söndagens kyrkkaffe.

När son W bakar chokladmuffins, blir de både snyggare och godare än det jag åstadkommer. Inte så konstigt egentligen. Han har bakat dessa kakor ofta i nästan 30 år.

Jag tyckte det var konstigt, att det trots att jag inte fyllde formarna speciellt mycket med kaksmet blev så få muffins, långt ifrån det antal, som receptet var beräknat för. Jag fick göra tre satser i stället för två för att få tillräckligt många muffins. Sedan fick jag förklaringen.

De två vänstra formarna är av den storlek jag använde. De är nyköpta. Jag tänkte inte på att de var så jättestora jämfört med de två äldre som jag anser normalstora, som är till höger. Inte konstigt, att smeten inte räckte utan att jag fick göra en sats till.

Det är så mycket kakor, bullar, glassar, läskflaskor och -burkar och vad vet jag allt, som nu är mycket större än förr. Inte undra på att vi mumsar oss tjocka och feta. Inte vet jag vad dessa generösa storlekar beror på.

Majastina har sett och fotograferat sidensvansar. De är svårfångade med kameran. Jag kände att jag ville leta reda på "mina" sidensvansar fotograferade genom fönstret förra hösten (2010).

I höstas hörde och såg jag många sidensvansar här omkring men fick inga bra bilder.

Min kamera är inte till min belåtenhet, när det gäller fotografering av detta slag. Jag skulle behöva ett bättre zoomobjektiv. Annars gillar jag kameran.

Jag hade tänkt baka lite matbröd idag också, men någon måtta får det vara på fliten. Det får bli melodifestival och gott te i TV-soffan i stället.

Ha de'!

rådjursspåren med bil! hördes en upprörd barnaröst och ytterligare en lika upprörd barnaröst stämde in, när jag kom hem med barbarnen från dagis/skolan. De inringade spåren jag visade i mitt förra inlägg var i alla fall kvar.

Lugnet lägrade sig.

I morse tog jag barnbarnen till skolan/dagis och på eftermiddagen hämtade jag dem. Svärdotterns arbetstider är sådana att barnen får väldigt långa dagar i skola/dagis/fritids, om hon sköter lämning och hämtning och pappa har oregelbundna, knepiga arbetstider. Då får farmor rycka in, när det behövs och gör det gärna.

När föräldrarna kommit hem tidig kväll, tänkte jag sparka mig hem på  sparken. Då bjöds det på lite kvällsfika och jag med min oförmåga att säga nej tackade förstås ja. Sedan sa 7-åringen: - Farmor, jag vill att du ska natta mig och så ska du sjunga den där fina sången. Det föll farmor pladask för och blev kvar en stund till.

Silvertackan hade funderingar om björnar i sin kommentar till mitt förra inlägg. Björn har mig veterligen inte synts till inom samhället men väl varg vid något tillfälle nyligen. Spår av lo har det funnits ibland. Lodjuret kan ju slå rådjur, har jag hört, och denna lo har troligen varit ute efter ett skrovmål.

Förutom umgänge med barnbarnen har jag jobbat en hel del hemma med skrivande och telefonerande, dock inte så flitigt som jag borde. En del av dessa göromål börjar bli brådskande, så lördagen får bli arbetsdag. Det är inte mina privata sysslor det handlar om, utan uppdag jag fått av andra. Jag har svårt att säga NEJ och tränar utan någon vidare framgång på det.

Ha de'!