fick jag hoppa åt sidan in på närmaste gård  på middagspromenaden / sparkturen, när snöplogen passerade. Den slingan jag valt idag var inte direkt nyplogad, när jag påbörjade min sparktur men ändå möjlig att ta sig fram på i bilspåren. Det finns en prioriteringsordning vad plogning beträffar - bussgatorna först. Plogföraren vinkade glatt åt mig. Jag antar att han uppskattade mitt beteende.

Snöat har det gjort idag också men inte lika mycket som igår och i natt.

Ca 25 cm tjockt snölager är det på bordet på uteplatsen nu.

Det står dock inte på, förrän man kan sitta där och ha sin kaffepaus mot södersolen och i skydd mot de nordvästliga vindarna där inne i vrån.

Ha de'!

firades förstås med semla i form av hetvägg, dvs med varm  mjölk. När jag växte upp, serverades varje tisdag under fastan bruna bönor med fläsk till middag med hetvägg till efterrätt. Du milde, så mätt man blev i den lilla barnamagen! Nu är semlan kaffegodis eller som idag kvällsgott (hade inte tid att ägna semlan någon uppmärksamhet förrän på kvällen). På hemvägen från affären råkade förpackningen lägga sig på sidan. Därför är min semla lite mörbultad.

Varför hade jag inte tid, förrän på kvällen? Jag ingår i en grupp som förbereder kyrkovalet, som är i september. Namnlistorna till valsedlarna ska vara klara och inskickade 15 april. Det börjar bli lite bråttom. Tiden går fort. Jag har tagit reda på en massa fakta idag och kallat nomineringsgruppen till ett första möte, som är på måndag kväll. Vi hoppas förstås på många nya personer, helst lite yngre, men det är svårt att få folk att arbeta ideellt nuförtiden.

Så har jag haft studiecirkeln, som jag leder.  Det är ett intressant och roligt jobb. Alla tiders bok är rubriken och den syftar på bibeln.

Igår var det linedance, en av veckans höjdpunkter. Direkt därifrån gick jag till syföreningen, som jag råkat halka in i. Oj då. Det där låter kanske lite arrogant och negativt. Det var ju inte meningen. Det är faktiskt en trevlig social samvaro. När jag kom hem, var jag trött och orkade inte göra just någonting.

En annan höjdpunkt i veckan är torsdagskvällarna, då Once Upon a time går på TV. I torsdags hade jag annat för mig och missade det. När reprisen sändes hade jag också annat för mig. Som tur var spelades det in. Förhoppningsvis kan jag se det i morgon kväll (onsdag).

Det snöar och snöar och snöar. Det är lätt och fin snö som faller, men det blir förstås ett lager på backen och snösvängen hålls i arbete.

Jag hoppas det faller sådana där vackra snöflingor i morgon också. kameran var felinställd idag, vilket jag inte märkte, förrän det var för sent. VR (en antiskakfunktion) var avslaget. Nu har jag slagit på den funktionen och hoppas på lite skarpare bilder i morgon.

Ha de'!

Hallå, snödroppar! Inte ens halva februari har gått och många köldknäppar kan komma fortfarande. Trevligt att se er i alla fall. Det betyder hopp om vår.

Intill prästgårdsväggen här i Insjön kommer i och för sig snödropparna tidigare än på många ställen här omkring. Jag hade lämnat några papper i pastorsexpeditionens brevlåda och fick syn på de små blomungarna, när jag gick förbi.

Från ett skatbo, inte det på bilden men ett precis i närheten, hördes mjuka, gulliga, mammiga skatljud. Skatorna har tydligen fått vårkänslor.

För min del kan vintern gott fortsätta ett tag till. Nu väntar vi på dagsmejan och senvintern, en härlig tid.

Ha de'!

En liten rosa kofta är precis påbörjad. En kofta i den här konstruktionen stickade jag till Son W, när han var baby. Jag ville sticka likadana till de stora barnbarnen, när de var små, men beskrivningen hade kommit bort. Då blev jag så glad, när jag hittade denna beskrivning. Den finns hos syföreningen och sådana koftor stickades tydligen till babypaket att skicka till jag tgror någonstans i Afrika (det var före min tid i detta sällskap) Jag tog genast en kopia.

Koftan är alldeles för stor just nu, men det tar ett tag att sticka den. Snart har Lillasyster vuxit både i och ur koftan. Jag tänker också sticka en hjälmmössa i samma garn.

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle sticka i rosa garn. Jag gillar inte rosa, men det händer tydligen något med en, när man blir farmor till en liten flicka.

Tossorna gick snabbt att sticka. Egentligen klarar man dem på en kväll, ja två är kanske närmare sanningen. Jag kommer att sticka fler, är jag säker på, både den modellen jag visade i förra inlägget och mera traditionellt med strumpstickor. Strumpstickorna måste bli lediga först. Jag har sockor, grova myssockor, till mig på gång också.

Ha de'!

Tossorna är nu klara och överlämnade. Storasyster trädde i banden och knöt rosett. Mamma eller pappa får korta av banden till lämplig längd. Nu är tossorna för stora. Snart är de urväxta.

Jag var inbjuden till Son W med familj fär att äta ost och se på Gladiaiorerna. Vi hade en trevlig kväll och det var roligt att träffa allihop. Gladsiatorerna ör inget jag brukar titta på annars.utan föredrar På spåret. Det var intressant att se programmet ändå, trots att jag inte fattade vad som pågick förutom en massa tvekamper. och försök att misshandla varandra. Jag har svårt att förstå, att det kan vara så populärt, men vi tycker väl alla olika.

Ha de'!

heter den tydligen, en lite i mitt tycke tråkig krukväxt som pryder sin plats i ett skumt hörn till vänster om köksfönstret. Jag köpte den en gång i tiden för att den skulle stå uppe på spiselkransen över öppna spisen, en plats långt från ett norrfönster. Garderobsblomman har fått sitt namn, då den klarar sig bra med bara lite ljus, nästan inne i garderoben, sägs det. Nu är ett nytt blad på gång och växten är inte lika tråkig längre. Den lever i alla fall.

Dagens promenad tog jag redan på morgonen, då jag skulle ha hand om de stora barnbarnen och se till att de kom iväg till skolan. Svärdottern skulle till lasarettet i Falun och få en allergispruta. Son W och Lillasyster följde med. De passade också på att besöka BVC (finns det bara i Falun ???) och väga och mäta Lillasyster, Hon hade vuxit ett par centimeter och ökat ett par hekto i vikt. I morgon fredag blir hon tre veckor gammal, så här går det undan! De skulle åka så tidigt, att det var för tidigt att skicka storbarnen till skolan. Då är det bra att farmor finns till hands!

Inne i skolan träffade jag en kollega, som jag haft på en annan skola. Det var kul att byta några ord. Det blev inte så många ord, då ju lektionerna just skulle börja för dagen.

Luften var skön och det snöade inte just då. Lite senare började snöfallet och det höll på hela dagen. Mycket snö kom. Det har blivit sparkföre igen. Det gillar jag. då har jag något att stötta mig på, samtidigt som jag tar mig lite fortare fram och dessutom lastar sådant jag annars skulle bära på sparken. Det är verkligen ett smart fordon.

Så har jag varit i Rättviks kyrka på kyrkvärdskurs. Vi var tre härifrån Insjön som åkte dit, men det var folk där från flera platser söder och öster om Siljan. Vi fick bl a lära oss en del om nattvarden, den judiska påskmåltiden och sambandet där emellan. Mycket intressant.

Ha de'!

kikade försiktigt fram bakom molnen Jag associerar till Lady, när Lufsen presenterar henne på restaurangen. Blå himmel skymtade här och där.

Det blev en jätteskön sparktur, som oplanerat ledde hem till Son W, svärdotter och barnbarnen. Jag fick hålla Lillasyster en stund. Oj, oj, så liten hon är och hon väger ju nästan ingenting! Man glömmer hur små barnen varit och de växer så fort. På fredag blir Lillasyster 3 veckor.

Son W, som är en hejare i köket bakade sina goda chokladmuffins, medan jag var där och jag hann smaka, innan jag sparkade mig hemåt igen.

På bloggbilden kan man med god vilja se svagt solsken på bergen där borta. På älven är det öppet vatten, trots att det varit så kallt en period. Ibland hör man svanar ropa nerifrån det öppna vattnet.

Jag vill ha vintern kvar ett tag till, men längtar också efter att vägarna ska bli bara och halkfria, så att jag kan ta fram cykeln och komma iväg en bit, till älven och till sjön. Jag tycker att jag har lite för långt till vatten, där jag bor, och det är i längsta laget att promenera dit och hem. Cykla går snabbt och bra.

Lite räkor skulle smaka gott nu. Tur att jag tog fram några stycken ur frysen förut.

Ha de'!

Mycket snö har vi fått sedan igår morse, det mesta idag, kanske 5 cm nysnö nu. Snart är sportlovsveckorna och trakten invaderas av skidturister. Då är det bra att vi har mycket snö och lagom kallt. Under min tid i Uppsala, brukade jag oftast åka hit upp till Dalarna på sportlovet och då ville jag ha skön vinter. Man kan alltid önska sig en riktigt fin februarivinter.

Bilden visar hur det sett ut till och från här idag. Dagens promenad genomfördes i snöväder och ca 0 grader. Luften var jätteskön att andas

Ha de'!

Den första tossan blev färdigstickad häromdagen. Det är förstås lite jobb kvar på den. Den tog lite tid, då jag behövde tänka en hel del och samtidigt skriva ner hur jag gjort. Nu är den anda på gång och ungefär halvfärdig. Den går lite fortare. Det som gjorts hittills på den, gjorde jag under reklampauserna, när jag tittade på Morden i Midsomer igår kväll.

De halvfärdiga tossorna ligger ovanpå beskrivningen jag gjorde efter hand som jag stickade den första. Troligen är det mesta av den obegriplig för andra än för mig, men jag kan göra ett försök till renskrivning, om någon önskar det.

När jag letade efter stickbeskrivning (det slutade med att jag måste konstruera själv, vilket går bra, då jag är van stickare) hittade jag beskrivningar till favorittröjor som jag gjorde till mig och hela familjen på 70-80-talet. Modellerna är tidlösa, så det blir nog en ny tröja eller två till mig till nästa vinter, hoppas jag. I vår garn- tyg- och syberhöraffär såg jag idag garn, som till grovlek och känsla är precis som det garn jag alltid stickade av  förut. Jag minns, att jag alltid hade en tröja på gång, hela tiden nästa storlek åt pojkarna under säkert 2-3 års tid. De urväxta men oslitna tröjorna gick vidare till en bekant familj, som hade barn något yngre än våra.

Jag var på linedance på förmiddagen. Det är en rolig form av motion och social gemenskap. Det tänker jag fortsätta med. Jag dansade lite grann för några år sedan, kom av mig, men återupptog det i höstas.

Resten av dagen ägnas dels fortsatt stickning av tossor och dels jobb vid skrivbordet. Jag har en del papper att gå igenom och ta ställning till. Ibland samlas det på hög, när tiden inte räcker till.

Så ska jag förstås se Det okända på TV ikväll. Jag tycker det är intressant med "andra sidan" och har haft upplevelser några gånger.

Ha de'!

finns det något som heter. Det betyder att alla egentligen behöver sin egen dygnsrytm. Jag har alltid svårt för att hålla mig vaken vid 16-17- tiden på eftermiddagarna. När jag ibland hämtar Storasyster och Storebror på fritids just den tiden, störs de av att farmor är så sömnig och slocknar, när vi gör något stillsamt. Ja, men vakna då! säger de.

Nu tror jag att jag kom på hur min biologiska klocka ställts in. Att jobba i skolan är energikrävande och jag har alltid behövt lägga mig en stund vid hemkomsten i 16.17.tiden. Ibland har det räckt med att koppla av och sortera i huvudet, som jag brukar säga. ibland har jag somnat en stund. Sedan har jag varit fit for fight hemma och ordnat kvällsmat, umgänge och nattning av barnen. Har jag haft jobb med mig hem, har jag tagit tag i det i 21-tiden på kvällen, pigg som en mört. Familjen har i alla år förstått detta mitt behov att vara i fred någon timme på eftermiddagen.

Det är klart, att har man haft denna rutin nästan varje dag i 35-40 år. så är det svårt att ändra på rytmen.

Idag tog jag mig en eftermiddagspaus, ställde äggklockan på en timme och slocknade. Det var skönt. Jag blev mig själv igen. Jag tar ofta eftermiddagsluren så där, men det är tufft, när jag måste vara aktiv. och igång.

Vi har haft strålande solsken, vindstilla och dagsmeja, som åstadkom dropp, dropp på fönsterblecket på sydsidan. Dagens promenad företogs vid middagstid, när solen stod som högst. Jag njöt högeligen av marsvinterkänslan.

Lite moln drog in från norr på eftermiddagen och gjorde solnedgången glödande vacker. Alla moln var rosa en stund.

Ha de'