Denna gång handlar det om arom.

Aromer är den livsmedelstillsats som ökar snabbast på världsmarknaden. Det beror på att det är mycket billigare och enklare att tillsätta arom än den riktiga råvaran. Att göra jordgubbsyoghurt med lite jordgubbsarom är mycket mer praktiskt än att använda riktiga jordgubbar. Att leta upp färska eller djupfrysta, kolla kvaliteten, transportera och lagra är förstås mycket besvärligare.

Dessutom skulle yoghurten med jordgubbar kunna variera en hel del i både färg och smak och vi konsumenter är ju i högsta grad vana vid att den produkt vi köper alltid smakar och ser likadan ut annars är det något fel och man klagar eller köper någon annan produkt nästa gång.

Även produkter med ”äkta råvaror” brukar också kunna innehålla arom, det ”äkta” är bara med av marknadsföringsskäl så man kan skriva det på förpackningen. Ett bra exempel på illustreras av bilden, GB´s ”krämig gräddglass med bitar av vaniljstång”. Visst innehåller glassen bitar av vaniljstång men det står sist i uppräkningen av innehållet vilket innebär att det viktmässigt är minst av den råvaran, arom står betydligt tidigare.

Det finns tre typer av aromer:

• De naturliga aromerna. Det är ett naturligt smakämne som man får fram genom att koncentrera smaken från råvaran. Det kan exempelvis vara svamp som torkats och malts.


• Naturidentiska aromer: Det är aromer som framställts på konstgjord väg och är bara av det ämne som ger den önskade smaken och doften. Som exempel består naturidentisk jordgubbsarom bara av de ämnen som ger den önskade jordgubbsdoften och smaken, övriga ämnen i jordgubben som inte bidrar till detta utelämnas.


• Syntetiska aromer. Detta är något helt konstgjort utan någon naturlig förebild och är den grupp aromer som är störst och ökar mest. Problemet med syntetiska aromer att ingen bedömer hur säkra de är. Det pågår bedömningar både i USA och inom EU av säkerheten för syntetiska aromer men man tittar bara på ämne för ämne, inte kombinationer av ämnen som det oftast är när det handlar om syntetiska aromer.

Vad kan då anses vara acceptabelt i livsmedel och vad bör man undvika när det gäller aromer? Att man bör låta bli syntetiska aromer är ju ganska självklart men det är inte lika självklart vad som är att föredra när det gäller naturliga och naturindentiska aromer.

För att belysa det närmare kopierar jag text direkt från Karin Ahlgrens bok ”Den föraktade falukorven – om ketchupkrig och fredagsmys” för jag kan inte säga det bättre själv:

”Det brukar gormas om syntetiska tillsatser. Eftersom ingen med vettet i behåll på allvar kan påstå att det skulle vara skadligt för oss att få i oss en smula askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, i exempelvis korven så hävdas det istället att eftersom askorbinsyran framställs syntetiskt borde den inte få finnas där. Men här tror jag att vi står inför ett gigantiskt missförstånd.

Det är ju inte så att kemi är något som försiggår i laboratorier och allt annat är … Tja, naturligt…?

Vi är vandrande kemilådor, växter är kemiska under. Vi består av atomer och molekyler precis som växter och djur och allt annat omkring oss. En molekyl askorbinsyra ser exakt likadan ut oavsett om du får den från en citron eller framställer den i ett labb. Annars är det icke askorbinsyra. Det blir alltså inte en konstig askorbinsyra med andra egenskaper. Om du kopierar min text här genom att skriva av den bokstav för bokstav så står det ju ingenting annat än vad jag redan skrivit. Om du kopierar en molekyl så blir den identisk med den molekyl du kopierar.

I en hel del fall är det till och med önskvärt att framställa ämnen syntetiskt i stället för naturligt. Det är lite slösigt att odla fram rödbetor för att komma åt färgämnet i dem när ett identiskt färgämne kan göras utan omvägar via rödbetorna. På så sätt kan vi äta upp rödbetorna eller odla något annat att smaska på.

En annan anledning till att det är dumt att rynka på näsan åt syntetiska tillsatser lånar jag av Christina Mattsson på Kemisk-tekniska leverantörsförbundet, som apropå vanilj skriver i en debattartikel i branschtidningen Fri köpenskap att bara två procent av vaniljstången består av vanillin, som är det som smakar och luktar vanilj. Resten av vaniljstången består av hundratals andra kemiska ämnen. De får man i sig på köpet. Om man istället framställer vaniljsmaken på konstgjord väg får man vanillinet och ingenting annat. Så vad är egentligen vinsten med att köpa vaniljstång? Det tål också att tänka på.”

Källa: ”Den föraktade falukorven – om ketchupkrig och fredagsmys” av Karin Ahlborg

 

Det vill säga alla sportlovslediga stockholmare som är på väg upp till skidparadisen i Dalarna, Jämtland och Härjedalen.

Redan igår stod det flera bilar mer eller mindre mitt i vägen här på småvägarna i Sigtuna när bilarnas ägare stod brevid mitt i gatan (och ännu mer i vägen) och lastade takboxarna.

Nu är racet inlett, det syntes på E4:an mot Uppsala i förmiddags. Var och varannan bil som var på väg norrut hade takbox och det var bråttom! Måste skynda för att komma fram innan kvällen sån ni som bor utefter vägarna norr om mälardalen får se upp!

Dessutom lär det nog bli ännu värre nästa helg, i alla fall i Dalarna. Då ska alla stockholmska sportlovsfirare hem igen samtidigt som alla stockholmare  som ska åka Vasaloppen (om om jag minns rätt vad som stod i ICA-kuriren så utgör de 50% av åkarna) ska upp. Det kan nog bli väldigt trångt på vägarna kring Mora nästa helg också.

Så stor var temperaturskillnaden mellan i går morse och i morse. Man skulle kunna tro att det därmed var tropiskt väder men det är långt dit så hibiskusen får finna sig i alla blomma inomhus även hos mig.

Men det var -23 grader i går morse och -3 i morse så det är i alla fall en mäktig temperaturökning på bara ett dygn.

Igår morse (tidigt...brrr) bar det av till bilverkstaden för den regelbundna servicen. Innan kylan slog till hade jag planerat att köra igenom biltvätten på vägen till verkstaden men med alla dessa minusgrader var det bara att glömma biltvätten.

När jag på verkstaden ursäkta att bilen var så smutsig eftersom jag hade avstått från tvätt på grund av kylan sa de bara "tack, det var bra". Att få in en helt genomfrusen bil var inget de önskade. Jag undrar om jag ens hade lyckats komma ut ur bilen efter en tvätt eller om dörrarna hade varit helt fastfrusna.

Det är många här på bloggen som har svårt att sova ostörda en hel natt och vakna utvilad. Sömnen är oerhört viktigt för vårt välbefinnande, Det är mycket som måste bearbetas i hjärnan, det sker när vi drömmer och det är även många andra processer i kroppen som pågår under de olika sömnfaserna. Om man är vaken för många dygn i sträck blir man psykiskt påverkad. Att hela tiden väcka en person så fort han eller hon somnat är en välkänd tortyrmetod. Enligt beräkningar lider var tredje svensk av sömnproblem, i alla fall då och då. Att ha svårt att sova en natt då och då är inte farligt men är det ständigt kan det vara hälsovådligt.

Det finns många anledningar till att nattsömnen är kroniskt dåligt. Värk och smärta är förstås en uppenbar orsak.

Att inte kunna sova ordentligt på grund av smärta har jag egen erfarenhet av. För ett år sedan drabbades jag av diskbråck med nervsmärta i vänster ben som spred sig från höften så att det till slut smärtade enda ut i foten. I början försökte jag ignorera det hela och ta värktabletter bara när det var som allra värst. Det hade till följd att jag somnade uttröttad men sov högst 3 timmar varje natt, sedan låg jag och vred mig resten av natten pga smärtan. Till slut fungerade jag förstås inte något vidare dagtid heller och sökte jag vård. 

Jag har tur att vi har en bra företagshälsovård där jag fick omgående hjälp av sjukgymnast och lite senare även av en ortoped och magnetröntgen som bekräftade diagnosen. Med rätt avslappning, träning och värktabletter var 8:e timme gav den nattliga smärtan gradvis vika. Det var en helt underbar känsla när jag efter några veckor vaknade först när väckarklockan ringde utan att ha blivit väckt av diskbråckssmärtan en enda gång under natten. Det kändes som det var värt att fira!

Andra förklaringar till en störd sömn kan vara stress, bekymmer, oro och depression. Vid oro och depression vaknar man oftast väldigt tidigt, i "vargtimmen" och har svårt att somna om. Alla små bekymmer och orosmoln växer sig gärna jättestora i nattmörkret.

Annat som stör sömnen är myrkrypningar i benen (restless legs), kramp i ben och fötter och sömnapné som kan ge en mycket dålig sömnkvalitét så även om man själv tycker att man sover gott så vaknar man inte utvilad.

Yttre störningar kan förstås också ge en dålig sömn som att partnern snarkar, störande ljud och att det är för varmt i sovrummet. Har man spädbarn sover man oftast med "ett öga öppet " så man vaknar av minsta pip från barnet och när de blir äldre kan de komma vandrande på natten.

Så hur mycket man än älskar sina barn så är de inte alltid bra för den återhämtning som man får när man sover ostört. Dessvärre kan det bli lika dåligt med sömnen igen när man oroligt väntar på att tonåringen ska komma hem.

Skiftarbete och nattjobb kan också vara förödande för nattsömnen eftersom det är viktigt med en regelbunden dygnsrytm för att nattsömnen ska fungera bra. Jag tror personligen att det blir viktigare och viktigare ju äldre man blir.

Drömmar är som tidigare sagt bra men ibland kan det slå över så det blir mardrömmar som stör sömnen. Själv kan jag också ibland, och då oftast om jag är stressad, uppleva att det är svårt att somna och att jag ligger  klarvaken länge, länge men när jag tittar på klockan förstår jag att jag måste ha slumrat till en hel del trots allt. Jag liksom drömmer att jag är vaken.

Och vad vill jag säga med allt detta?

Jo, för det första att jag känner varmt med er alla som ständigt eller ofta sover väldigt dåligt på grund av smärta och värk. Jag förstår hur det känns och jag hoppas att ni hittar en bra behandling gör att smärtan minskar så  att ni också får en god och vederkvickande nattsömn.

För det andra vill jag uppmana de som känner sig trötta dagtid utan uppenbar anledning och/eller sover dåligt ofta eller alltid att söka läkare. Det kan vara något som går att bota och kroniska sömnbesvär kan inte bara leda till viktökning utan även orsaka hjärt- och kärlsjukdomar. Förutom detta orsakas även många bilolyckor av att föraren somnar vid ratten pga trötthet orsakad av dålig sömn.

För det tredje så önskar jag att alla ni som redan sover gott och ostört om nätterna får fortsätta med det och slipper drabbas av den jobbiga sömnlösheten.

Azo-färger och andra livsmedelsfärger.

Vad det gäller azo-färger finns det en klar rekommendation, låt bli alla livsmedel som innehåller azo-färger. Nu mer är det enkelt eftersom det i juli 2010 infördes en obligatorisk märkning av mat som innehåller azo-färger. Azo-färger ger framförallt klara röda och gula toner så det förkommer ofta i bland annat godis. Azo-färgerna har E-nummer 102, 110, 122, 123, 124, 128, 129, 151, 154, 155 och 180.

Men varför ska man undvika azo-färger?

I Sverige blev azo-färger förbjudet i livsmedel redan på 70-talet och var det fram till 1999. Anledningen var att det fanns starka misstankar om att azo-färger kunde framkalla allergiska reaktioner. Enda undantaget mot azo-färgsförbudet var rödfärgad stenbitsrom.

Men varför blev de tillåtna igen 1999, hade det kommit fram bevis på att azo-färgerna är ofarliga? Nej, inte alls utan svaret är tyvärr EU. Eftersom azo-färger var tillåtet inom EU så fick Sverige ta skeden i vacker hand och acceptera att tillåta azo-färger även i vårt land. Jag är i grunden ingen generell EU-motståndare men i detta fall kan jag inte säga annat än att det är sorgligt att Sverige på grund av vårt EU-medlemskap måste acceptera uppenbart hälsovådliga bestämmelser.

Just EU:s regelverk för azo-färger är ganska märkligt. Enligt EU:s regler för kosmetisk är det är förbjudet att använda en hel mängd azo-färger i produkter avsedda att användas nära slemhinnor som ögon, mun och underliv. Andra azo-färger är det dock helt OK att äta upp i form av livsmedelstillsatser.

Men att man ska låta bli azo-färgade livsmedel beror inte bara på allergirisken, i alla fall inte när det gäller barn. I en brittisk studie från 2007, den så kallade Southhamponstudien, visade det sig att just azo-färger kan orsaka hyperaktivitet hos barn när de (färgerna alltså, inte barnen) intogs tillsammans med det mycket vanliga konserveringsmedlet natriumbensoat.

Om någon undrar över konserveringsmedlet så är natriumbensoat ett salt av bensoesyra som finns naturligt i bland annat hjorton, lingon och tranbär. Som konserveringsmedel motverkar det främst jäst- och mögelsvampar och har använts sedan 1500-talet.

Förutom azo-färger bör man även låta bli produkter med kinolingult, E 104, eftersom den också ingick i den brittiska studien och gav samma resultat som azo-färgerna. Kinolingult är förbjudet i USA, Japan, Australien och Norge.

Men varför inte göra det enkelt och förbjuda alla livsmedelsfärger?

Helt enkelt för att det inte finns någon anledning att göra det. Det finns många livsmedelfärger som inte bara är oskadliga utan i vissa fall t o m nyttiga.

En del är helt naturliga som bland annat rödbetsrött, sockerkulör, kol, järnoxider (alltså i princip rost), kalciumkarbonat (dvs kalk), antocyaner (framställs av vindrubor eller svarta vinbär) och färgämnen gjorda av betakaroten. Betakaroten är det som gör att en morot blir orange. Man använder även lykopen som livsmedelsfärg och lykopen är den kraftfulla antioxidant som finns i bl a tomat.

Andra ofarliga färgämnen framställs nu mer syntetiskt men kan vara naturidentiska, dvs det är samma molekyl. Exempel på det är den röda färgen kantaxatin som finns naturligt i vissa alger. Den har ett speciellt användningsområde, den ges till odlad lax för att köttet ska bli laxrosa i stället för grått. Vild lax får i sig samma färgämnen naturligt genom att de äter kräftdjur som i sin tur ätit alger med kantaxatin. Många verkar tycka att det är fel och farligt att ge detta färgämne till odlad lax men när man vet bakgrunden tycker jag inte att det är ett problem.

Källa: Den föraktade falukorven – om ketchupkrig och fredagsmys av Karin Ahlborg

 

Det blev en månskenstur utan månsken men med marschaller utefter hela den 2 km långa plogade banan på Sigtunafjärden. Vi, mannen och jag, gick ner när det började skymma vid kvart över fem och då var det redan massor av människor som redan var ut i banan. Det var dock för tidigit för själva månen, den hade inte gått upp ännu. Trots att det var -15 grader var det mycket folk och många barnfamiljer. Många åkte inte heller bara ett utan flera varv medan skymningen föll.

Mannen åkte ett varv medan jag stod kvar och väntade, men efter en stund ångrade jag nästa att jag inte gjorde som några andra och gick runt banan för trots att jag var välklädd var det ganska kallt om händer, fötter och haka att bara stå och vänta.

Men trots det var det värt att frysa lite för det var så vackert när det mörknade allt med och stjärnorna började tändas. Militären i Kungsängen på andra sidan fjärden hjälpte till lite extra eftersom de övade med lysraketer.

På hemvägen var det dock skönt att stanna till vid en av fyrfaten (som egentligen var halva oljefat) och värma händer och fötter en stund.

Det är så trevligt att Lions har som tradition att ordna denna månskenstur på skridskor, och extra trevligt är det att det inte är en tävling utan bara ett sätta att umgås med familj och vänner.

När jag hämtade tidningen tidigt i morse glittrade snön i lampskenet som om den var beströdd med tusen briljanter. Det var så vackert att de -14 grader som termometern visade kändes riktigt uthärdliga.

I morgon är det dags för ett nytt skridskoevenemang här i Sigtuna. Lions arrangerar en månskenstur. Turen startar kl 17  och då är det marschaller utefter banan. Om det är klart väder så det verkligen är månsken också så kan det nog bli en riktig skönhetsupplevelse.

Jag åker inte skridskor men mannen tar sig gärna en tur på sina gamla hockeyrör. Får se om han ger sig iväg i morgon kväll eller inte, jag tror i alla fall att jag ska ta mig en promenad ner till hamnen och titta.

Det farligaste först - del ett av vad man absolut för undvika av tillåtna livsmedelstillsatser.

Smakförstärkare:

Värst av allt är nog glutamat och det går inte bara att hitta i en hel mängd hel- och halvfabrikat utan även på kryddhyllan. Just det, kära gamla "Aromat" är inget annat än glutamat för hemmabruk.

Men vad är då glutamat egentligen och varför ska vi inte sätta i oss det? 

Jo, glutamat är salter av glutaminsyra som en aminosyra och en viktig signalsubstans i hjärnan. Glutaminsyra behövs för aktivering av så kallade NMDA-receptorer som är viktiga för minne och inlärning ska fungera. Så långt är allt bra men en överdriven glutamataktivering av NMDA-receptorn är rent av giftigt och anses vara förknippat med många neurologiska sjukdomstillstånd.

Men varför används då glutamat så mycket av livsmedelsindustrin?

På senare tid har det skrivits mycket om "umami", den femte smaken, och natriumglutamat är en mycket effektiv "umami".

Man kan säga att glutamat förstärker smaken på råvarorna och detta utnyttjas av livsmedelsindustrin. Dessutom är glutamat billigt så det är mycket lönsamt att byta ut större mängd dyrbar råvara mot en liten mängd glutamat. Som exempel kan man ta en billig smörgåsskinka som innehåller mycket vatten. Vatten är ju också billigt och gör skinkprodukten tung men det blir inte så mycket skinksmak kvar. Om tillverkaren då tillsätter glutamat förstärks skinksmaken och på så sätt luras vi att tro att en mer utspädd produkt är lika bra som riktig skinka. Ett effektivt sätt för livsmedelsproducenter att bluffa oss konsumenter med andra ord.

Dessutom finns det misstankar, om än inte bevisat hos människa, att glutamat kan ge starka allergiska reaktioner som illamående, hjärtklappning, huvudvärk och rodnader. Detnna reaktion brukar också kallas "kina-krogs-syndromet" eftersom man har sett sådana allergiska reaktioner efter kinamatsmåltider som innehåller mycket glutamat.

Förutom detta vet fetmaforskare att det snabbaste sättet att göda råttor är att mata dem med glutamat. Detta är förstås oroande även för oss människor även om man egentligen inte kan dra några slutsatser om att människor reagerar på glutamat på samma sätt som råttor.

Men låt för säkerhets skull bli att köpa produkter som innehåller glutamat. I innehållsdeklarationen kan glutamat ha många beteckningar men köp inget som har något i deklarationen som slutar på -glutamat.

Ett gott råd är att inte köpa vanliga buljongtärningar (usch och fy, det har jag i mitt kylskåp, det ska rensas bort) utan att först läsa noga på innehållsdeklarationen. Exempelvis innehåller Knorrs buljongtärningar glutamat.

Förutom glutamat är det ett gott råd att undvika alla sorters smakförstärkare. Det är helt onödiga tillsatser och används i princip alltid för att lura i oss konsumenter att livsmedlet smakar mer och bättre än det egentligen gör. Låt därför allt som innehåller E-nummer 620 tll 640 stanna kvar i affären.

Framöver blir det ett inlägg om en annan tillsatsgrupp som man ska låta bli, azo-färger.

Källa: Den föraktade falukorven - om ketchupkrig och fredagsmys av Karin Ahlborg.

Många har inte riktigt klart för sig detta med livsmedelstillsatser och E-nummer så jag tänker försöka bringa lite reda i förvirringen om vad som är bra och dåligt med olika tillsatser i några blogginlägg framöver.  

Livsmedelstillsatser är ingalunda ett modernt påfund av livsmedelsindustrin för att lura på oss konsumenter dåliga livsmedel genom att tillsätta farliga tillsatser. Visst finns det livsmedelstillsatser som man bör undvika helt och hållet, det ska jag skriva om i ett senare inlägg.

Men att hävda att alla de 315 E-nummer som är tillåtna som livsmedelstillsatser är onödiga och farliga är ungefär lika förnuftigt som att säga att alla grönsaker är äckliga och onödiga. Det vill säga alldeles för kategoriskt och i många fall helt fel.

Man kan för enkelhetens skull  grovindela livsmedelstillsatserna i följande kategorier:

• Nödvändiga tillsatser som t ex bevarar maten tjänlig.


• Tillsatser som man i princip kan klara sig utan men som ger maten en tilltalande och stabil konsistens, färg och doft.


• Tillsatser som man bör undvika eftersom de kan anses vara onyttiga eller rent av skadliga.

Livsmedelstillsatser har människan använt från den dag hon kom på att köttet blev hållbarare om man hängde upp det i röken ovanför elden.

Under senare år har dock marknaden för tillsatser för användning inom livsmedelsindustrin  vuxit lavinartat och nu mer finns det t ex företag som specialdesignade doft och smaktillsatser för livsmedelsindustrin. Mer om aromer i ett senare inlägg.

Det är dock långt ifrån bara livsmedelsindustrin som använder tillsatser och andra ämnen för att göra att livsmedlet håller bättre, blir tjockare eller tunnare eller ger det en bättre färg, smak eller lukt. Det gör vi alla hemma i köket tillsatser och andra ämnen för att påverka den mat som vi lagar hemma. Det kan exempelvis vara socker, salt, kryddor eller färg.  

Som ett praktiskt exempel på kan jag berätta hur jag gör en enkel sås till en köttbit – kanske ett middagstips inför kommande helg?:

Först tappar jag upp lite vatten i en kastrull, i vattnet häller jag lite kantarellfond, sedan en skvätt rödvin, kryddar med örtkryddor och tillsätter lite kinesisk soja för färgens skull. Slutligen tillsätter jag ljus redning så att såsen blir lite tjockare.

Inget konstigt, eller hur? Men om man tittar lite närmare så är det en del del tillsatser och andra ämnen i de produkter jag använder till min sås.

Kantarellfonden innehåller kantarell, vatten, salt, buljongarom, äppeljuice, rött vin, morotsjuice, modifierad potatisstärkelse, tomatpuré, purjolöksarom, syra (mjölksyra), schalottenlökkoncentrat, konserveringsmedel (kaliumsorbat), vegetabiliskt fett och persiljeextrakt.

I det röda vinet finns det svavel och tanniner (garvsyreämnen).

För att tillverka den kinesiska sojan krävs sojabönor, veteråvara (glutenfri), salt, vatten och socker.

I Maizenas ljusa redning finns det potatisstärkelse, mjölksocker, maltodextrin, rismjöl, stabiliseringsmedel E450a, vegetabiliskt fett (palm/majs) och mjölkprotein.

Och vad kunde jag ha gjort för att minska ner på antalet tillsatser om jag hade velat det och ändå göra min goda och vackert rödbruna rödvinssås? Kokat min egen fond eller buljong, men det är det nog inte många som gör. Försökt hitta vegetabiliska och ekologiska buljongtärningar? Visst men de smakar inte lika mycket så min sås blir inte lika god. Varken soja eller rödvin går att ersätta med något annat. Det bästa tipset är nog att ta vanligt mjöl i stället för redning även om det är lite pyssligare.

Just den här såsen innehåller dock inga särskilt farliga tillsatser som man absolut bör undvika inte heller några stora mängder av "tveksamma" tillsatser. Hade jag tagit en vanlig buljongtärning i stället för fonden hade det varit värre, mycket värre. Mer om det i ett kommande inlägg om livsmedelstillsatser!

Källor: Livsmedelsverkets hemsida (www.slv.se) samt boken Den föraktade falukorven – om ketcchupkrig och fredagsmys av Karin Ahlborg.

 

Fortsätter en dag till med ännu en bild från Vikingarännet. Där på isen vid Sigtuna var den en salig blandning av deltagande skridskoåkare, åskådare, funktionärer och bananer!