Igår var det "tredje gången gillt" med barndop i Håbo-Tibble kyrka för ett par av våra vänner.

Jag tycker att barndop är en så fin cermoni, att välkomna ett barn till världen och in i en gemeskap.

Håbo-Tibble kyrka verkar för mig vara extra lämplig för barndop. Den är lagom liten och intim, gammal men alldeles nyrenoverad inomhus så man kan beundra de nu mer ljusa väggarna med sina karaktäristiska kalkmålningar. Det är kanske inte Albertus Pictor själv som har hållit i penseln men målningarna är i alla fall enligt hans tradition.

Men dopfunten måste i alla fall var flyttad från sitt ursprungliga ställe under någon av alla renoveringar eller tillbyggnader som har gjorts sedan den ursprungliga kyrkan invigdes i början av 1200-talet.

På den tiden fick ju det odöpta barnet inte komma in i kyrkan och därför stod nog dopfunten traditionsenligt helt nära porten. Nu står den gamla stendopfunten inne i kyrkan alldeles nedanför predikstolen.

Som vid många barndopsgudstjänster består församlingen av blandade åldrar. Så även denna gång och det var många barn. När barn är med blir det ofta mer spontant och barndopet blir inte så stelt högtidlig som vid en andra kyrkliga cermonier. Man gråter ofta vid både bröllop och begravningar men inte vid barndop.

I detta fall deltog ju även dopbarnets både äldre syskon i cermonin. De är dock inte så gamla, två och drygt fyra och ett halvt, så de lättade förstås upp stämningen högst betydligt. Varför stå still och lyssna på en massa obegripliga ord när det låter så mycket roligare när man själv stampar i golvet? Eller så måste man ju bara få krama sin älskade morfar när han äntligen kommer fram, då går det ju inte att vänta på att han ska läsa färdigt sin bön.

Efter kyrkan var det förstås traditionellt dopfika med både smörgåstårta och vanlig tårta, tänk så bra det smakade tillsammans med det trevliga umgänget! Men som vanligt går tiden fort och det var snart dags att åka tillbaka hem och ta itu med de vanliga helgsysslorna.

I vanliga fall brukar jag oftast veckohandla på lördagen men jag hoppade över det igår eftersom jag inte hade någon lust att åka iväg och handla. Det fick därför bli till att leta i frysen för att hitta något till lördagsmiddag. 

Jag hittade ett par paket med kycklingfilér och mannen skapade spontant en delikat anrättning med stekt kycklingfile, fräst charlottenlök, vitlök, buljong, grädde och kryddor. 

Det smakade alldeles utmärkt tillsammans med ris och en sallad med bland annan äpple, mycket bättre än många andra omsorgsfullt planerade lördagmiddagar. 

För att förgylla ytterligare fick varmrätten följas av en färdigköpt fryst chokladmoussetårta med hallon som har legat på lut i frysen i några månader i väntan på rätt tillfälle att serveras.