”Jo, skulle du kunna tänka dig att vattna hos mig nästa vecka? Jag ska på semester till Tyskland på söndag.”
Hedda slutar gräva i handväskan efter sina nycklar och tittar upp. Där står hennes granne i grå kostym och med portföljen under armen. Hon känner lukten av hans dyra rakvatten.
”Det skulle vara till stor hjälp.”, fortsätter han. ”Det skulle räcka med att du vattnar på onsdag. Tack förresten för femtioårspresenten från er grannar. Hyresvärden lämnade den till mig i måndags.”
Hedda tänker först säga nej till att vattna men så ångrar hon sig då nyfikenheten tar över. Det skulle ju vara ett ypperligt tillfälle att få se hur han bor och hemmet säger ju så mycket om hur man är som person. Trots att han bott där ett år nu vet hon inget mer om honom än att han är jurist och ensamstående. Hon lutar sig mot sin rullator.
”Ja det skulle jag kunna göra.”, svarar hon.
”Vänta lite så ska du få nycklarna.”
Hedda får nycklarna och går in till sig. 

På onsdagen beger sig Hedda till grannen för att vattna. Hon har fantiserat om hur det kan se ut där. Han är väldigt korrekt och artig och hon tänker sig ett prydligt men spartanskt hem. Hedda låser upp, går in och möts av stor klädhög i hallen mitt på golvet. Hon har lite svårt att komma förbi med rullatorn. På diskbänken i köket står vattenkannan. Hon fyller den med vatten samtidigt som hon ser sig omkring. Det luktar lite unket och det är fullt av disk kvar i diskhon och smulor över hela köksbordet. Inte riktigt vad hon tänkt sig. Hedda tar vattenkannan och går in i vardagsrummet för att vattna blommorna. Där ligger tidningar slängda huller om buller på soffbordet och en tom pizzakartong ligger på den röda tvåsitssoffan. På fönsterbrädan står en gul miniros, en hibiskus och en julstjärna som har överlevt julen. Hedda fortsätter in i sovrummet. Vid den obäddade sängen står en hög växt med flikiga blad i en stor kruka. Det kan väl inte vara… Hjärtat fryser till is. Hon vet med ens vad det är för växt och hon är säker på sin sak. Det var en sådan hon sett på bild i expressen häromdagen. Cannabis, det måste vara cannabis! Vad ska hon göra nu? Han som är så proper och artig. Inte nog med att hans hem ser ut som en jordbävningszon han är en knarklangare också. Hedda går med bestämda steg till telefonen och slår 112 med darrande hand. Hon berättar sitt ärende, sedan låter hon grannens ytterdörr stå olåst innan hon går tillbaka in till sig.

Efter en stund ser hon genom fönstret hur en polisbil stannar utanför huset. Hon vet med sig att hon har gjort rätt. Vad trodde han att hon var för gammal och för dum för att förstå vad det är han odlar där inne? Säkert var det därför han bad henne att vattna istället för någon annan av de yngre grannarna. Hedda känner skadeglädjen i sig. Vad han ska bli förvånad över att hon inte var den han trodde- en gammal blåst kärring. Plötsligt ringer telefonen och hon haltar fram till den.
”Nilsson. Hallå! Vem är det?”
”Hej, det är Erik din granne. Jag hoppas allt är bra. Jag ville bara säga att du inte ska glömma att vattna min japanska lönn som jag fick i femtioårs present av er grannar och som står i sovrummet.”
Japanska lönn? Just ja, det var ju det hyresvärden sa att han hade köpt i present.
Då bankar det hårt på Heddas ytterdörr.
”Öppna det är polisen!”, hörs en mörk mans röst.