Än idag kan jag känna saknaden efter Morris. Hon fick lämna den här världen vid 17,5 års ålder, för 1½ år sedan.
Hennes favoritplatser var på min mage, när jag låg och vilade, samt i mitt knä, när jag tittade på TV. Hon följde mig överallt ute, som en liten hund.
Första tiden var det väldigt tomt. Med åren hade hon blivit väldigt bortskämd och bestämde över oss, härhemma.
Vi vill inte skaffa något mera djur nu, för visst är det ett litet problem, vid resor och dyl. Vi fick alltid ha någon, som kom och matade och pratade lite med henne. För har man djur, ska de skötas och ha det bra.