Har en sk ångest period, då jag somnar med klump i magen och vaknar likaså. Mår alltså inte bra, ska söka upp psykologen igen då jag inte orkar själv. Kontaktfamilj finns i tankarna då barnens pappa inte avlastar alls.  Men barnen mår iaf bra :) 

 Vi är inflyttade och har kommit i någorlunda ordning. Tjejerna trivs mycket bra, deras pappa och jag slipper bråka då vi inte ses så mycket. Jag själv kämpar med ångest och oro. Mycket som halkat efter sen flytten. Ella är underbar, men extremt mammig "mammammammam" låter det hela dagarna och hon vill inte vara borta. Alltså är det rätt intensivt och jag har sällan nån stund för mig själv. Då hon är barra sover jag, för nätterna är fortfarande lite krångliga. Hon har fått fyra tänder :) vi kämpar på med maten, hennes spalt ställer till d då och då. Hennes systrar avgudar henne. Jag väntar på lite lust och energi.

 Det hade inte kunnat komma lägligare ! En lägenhet bredvid, jag fick den med mycket tur och lite bedjande. Precis i rättan tid barnens pappa var påväg tillbaka. Den 28 mars bär d av! Förra veckan var jag på teater "jag vill inte dö, men inte heller leva. Tufft men verkligt.

Dagen för operation kom. Det jag var mest orolig över var ju fastan. Vi klev upp 4.30 och Ella fick en sista flaska. Vid halvåtta var vi på astrid och de började förbereda. Hon skulle få dropp så hon kunde få sockerdropp. Efter fem misslyckade stick försök och en mycket ledsen Ella och mor så beslöt de sig för att inte försöka mer. Så jag och min mamma bar och tröstade fram till 12.30 när vi äntligen fick komma ner på operation. Där låg mitt hjärta och lekte med sladdarna, hon blev ledsen ett par sekunder då hon fick masken, sen sov hon. Och sövningen gick lättare än vad jag trodde. Jag lämnde henne, gick och åt, handlade på apotek och bekantade mig med våra rumskompisar. Efter tre timmar var det klart, mjuka gomen färdig och rör i öronen. Och där på uppvaket låg min lilla skatt, vätske dropp och morfin, ändå hade hon lite ont.

Nu har det gått tio dagar, Ella har kommit igång med maten. Nätterna är jobbiga hon vaknar och skriker ofta. Hon får fortf smärtstillande. Men hon blir sig mer och mer lik. Hennes systrar är glada att ha henne hemma, det var jobbigt för alla när v var borta. Deras pappa är här och hjälper till. Jag återhämtar mig från influensan som jag fick när vi kom hem och Ella har fått penecilin för en infektion. Så fortsätter livets vardag :-)

Imorgon blir det ett dagsbesök på karolinska. Ella ska skrivas in för operation på tisdag. Med mig har jag min syster och min plast pappa, så skönt att inte behöva vara själv. Hon är en solstråle och förgyller vår vardag.

Vad som än händer så är jag så fruktansvärt glad över mina tre fina goa barn <3

Gott nytt år till er alla!

Vår jul har varit bra, får alltid lite ångest och blir deppig strax innan. Nu känns det helt ok att det är klart :-) Jul och nyår har tillbringats hemma och barnens pappa har varit här hela tiden, nu har han åkt vilket oxå känns helt ok :-) Om ca tre veckor är det dax för Ellas operation. Vi kommer stanna på astrid lindgren ett par dagar och jag ber för att d ska gå bra. Nu vakna min plutt, skriver mer sen :-)  Marie

Och tiden går snabbt. Det mesta fokus är på vår Ella. För varje dag händer något nytt. Jag försöker att skriva ner allt som händer. Just nu är hon ganska pratig, sover inte mycket på dagarna.  Snart kommer tiden för att börja med maten. Vi hoppar antagligen över det, får vänta tills operationen är klar. Fast lite gröt kanske hon kan få ;-)

Trevlig lördag alla!!!

 Trevlig helg!!!!

Så är hon tre månader. Livet flyter på, dock tuffare vissa dagar. Dagarna innan min syster komvar jag riktigt nedstämd. Så trött och ryggen värkte. Halvsitter och sover om nätterna med Ella i famnen. Hon vill ha flaskan hela tiden, försöker med napp men hon kan inte hålla den kvar själv. Hennes gomspalt stör henne, eller rättare sagt, kräkandet genom näsan och den eviga täpptheten. Sen kom min syster och jag föll i koma. Jag var SÅ trött fick ont i halsen och feber. Tack och lov att hon kom!!!!!!!!!!!!

Nu börjar tiden rinna ut. Jag har inte råd att ha kvar lägenheten men har svårt att hitta en fyra till mig och tjejerna. Jag vaknar på nätterna och är stressad. Hoppas att det löser sig. OM jag hade pengar hade jag lagt lite på en masage, min rygg e inte rolig. För otränad för att bära på bebis hela dagarna ;-)