Det verkar vara slutet på fas 3 som just nu utkämpas i kostdebatten. Många bekämpar LCHF med alla tänkbara medel. Så här sa Mahatma Gandhi om motståndarna:
1. Först ignorerar de dig
2. Sedan förlöjligar de dig
3. Sedan bekämpar de dig
4. Sedan vinner du

En som verkligen "vunnit" är Sten Sture Skaldeman, Lyssna på honom här;

www.kostdemokrati.se/debatt/2012/02/06/klart-vi-ar-vilseledda/

En som går kurs skriver följande: "Jag går just nu en utbildning till kostrådgivare. Jag hörde där av en näringsfysiolog att LCHF kan ge diabetes, med följande förklaring:

Vid lågt kolhydratintag (under 10 E%) går all glukos från blodet direkt till hjärnan (eftersom hjärnan föredrar glukos som energikälla och kroppen prioriterar hjärnan högst) utan att passera varken levern, muskler eller andra celler. Detta trots att dessa celler har öppnat portarna för glukos (genom insulin). När lågt kolhydratintag pågår under längre tid så tappar cellerna sin känslighet för insulin eftersom det aldrig kommer in någon glukos till cellen trots att portarna är öppna. Detta kallas för insulinresistens som är ett förstadium till diabetes typ 2.”

Det är en jätteskandal att en föreläsande näringsfysiolog är okunnig i basal näringsfysiologi och biokemi. Han har tydligen aldrig hört talas om mekanismen glukoneogenes.
Glukoneogenes baseras på att vid lågt blodinsulin, som blir vid lågt kolhydratintag, bildas mer av hormonet Glukagon.

Glukagon stimulerar levern till glukostillverkning. Glukoneogenesen sker med protein, aminosyror och fett.

Glukoneogenesen är kroppens egen finstämda blodsockerkontroll. De insulinproducerande betacellerna och de glukagonproducerande alfacellerna i bukspottkörteln, pancreas, ligger helt nära varandra, vilket ger möjligheten till minutiöst samspel.
Detta gör att hjärnan hela tiden får det normala blodsocker den ska ha. Varken för lågt eller för högt. Både för högt och för lågt blodsocker är skadligt för hjärnan och orsakar hjärnskador på lång sikt.

Den här länken förklarar en hel del.

Däremot så förvirrar kommentarerna en del. Kolesterolsänkande piller är verkligt "hett".

http://www.unt.se/debatt/statiner-gor-mer-skada-an-nytta-1653445.aspx

Socialstyrelsen och Livsmedelsverket går nu ut starkt med sin rekommendation om ”Medelhavskost”.
Det är visat enligt Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att grekerna, som per definition äter Medelhavskost eftersom de bor vid Medelhavet, lever längre än många andra.
Nu har det visat sig att grekerna inte så gärna uppger att deras äldre har avlidit, då försvinner pensionen från den avlidne :-))
Man borde ompröva Medelhavskostens positiva resultat och korrigera för en betydligt lägre medelöverlevnadstid i Grekland.
SLV- kost börjar ha många namn nu:
SLV normalkost med 50-60 E% kolhydrater
SLV nordiska kost med 50-60 E% kolhydrater
SLV medelhavskost med 50-60 E% kolhydrater
SLV normalkost med lågt GI men med 50-60 E% kolhydrater
Socialstyrelsens måttligt kolhydratreducerade kost med 40-50 E% kolhydrater
Socialstyrelsen har underlåtit att ta med en fysiologisk lågkolhydratkost i sin vägledning "Kost vid diabetes" från 2011, trots att Socialstyrelsen själv den 16 januari 2008 fann att en fysiologisk lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Livsmedelsverkets kostråd befann SBU helt sakna vetenskaplig grund i sin rapport "Mat vid diabetes" 2010.
Varför ska kostråden sakna följsamhet till vetenskap och beprövad erfarenhet det är en viktig fråga till SLV?

Vi människor måste äta animalisk föda i relativt små portioner, som behöver vara näringsmässigt välbalanserad och koncentrerad - där fisk och skaldjur förefaller vara en ypperlig föda.
Tyvärr så förstör vi just nu våra möjligheter att få tag på denna ypperliga föda inom några år, genom vattenförstörelse. Vissa arter fisk är redan utfiskade och man kan se att vissa arter är på väg att helt försvinna.
Än sen säger kanske någon. Vi kan ju odla fisk.
Fiskodlingar är ren och skär idioti, och borde stoppas!
Anläggningarna är miljömässiga katastrofer då de sprider sjukdomar till vild fisk och vattnen förorenas av fiskfodret. Vattnen måste bli renare inte mer förorenade.
Eftersom de flesta fiskarna inte kan äta vegetabilier utan måste äta animalisk föda i form av fisk ( mer än 3 gånger så mycket som man får ut av anläggningen) så förstår man att det är en omöjlig ekvation att räkna hem.(Ebberöds bank ligger väl närmast som beskrivning)
Att odla fisk är alltså ingen lösning för mänskligheten, utan för några enskilda odlare under en begränsad tid.
Eller så länge man kan dammsuga havsbottnarna efter fisk till foder. Det pågår just nu. Jättestora bottentrålare sopar rent på alla bottnarna.
Lite mer än 60 % av all vildfångad fisk blir till foder för andra odlade fiskar eller fjäderfän(Det är ruggigt enligt mitt sätt att se).

Vi som konsumenter måste sätta stopp för detta vansinne genom att inte köpa den odlade fisken. Ät inte odlad lax så slipper du dessutom äta färgämnen som används för att få laxen rosa i köttet. Odlad fisk kan inte bli rosa eftersom den inte har tillgång till krill som ger den rosa färgen, (men det löser man lätt med kemiska färgämnen).
Det finns ju någon sjögräsätande karpart som man skulle kunna tänka sig vara ett alternativ om de är ätbara.

Norska läkaren Sofie Hexeberg lärde sig under sin läkarutbildning att mättat fett och kolesterol är farligt för hälsan och att en fettsnål och fiberrik kost är bra. Hon blev själv vegetarian av just de anledningarna och var det i 15 år innan hon upptäckte lågkolhydratkost.
Till slut testade hon själv att äta lågkolhydratkost med kött och betydligt mer fett än hon hade ätit tidigare.
Sofies uppblåsta mage, sura uppstötningar, onaturliga hunger och sötsug försvann, och hennes humör förbättrades.
”Jag blev verkligen övertygad när jag började behandla patienter med lågkolhydratkost. Det har varit fantastiskt att uppleva hur alla dessa patienter både blivit smalare och sluppit många av sina krämpor och sjukdomar bara genom att ändra kosten. De flesta med typ 2-diabetes kan sluta med sina mediciner och får ett helt nytt liv”
Sofie Hexeberg förklarar det med att vi är designade för att äta en kost baserad på främst kött, fisk, ägg, grönsaker, bär och nötter. Det är mat som vår kropp är anpassad för. När vi äter det som är optimalt för oss håller vi oss också friska.
Vi har bara varit bönder en liten tid av vår utveckling och sädesprodukter som ris, couscous, bulgur och pasta är nytt för oss. Dessa livsmedel har framhållits som nödvändiga och nyttiga för oss medan fett och i synnerhet mättat fett setts som skadligt och sjukdomsframkallande. Men ny forskning visar att det är fel.
”Det är ju logiskt att om en diabetiker tar bort socker och stärkelse från kosten så sänks blodsockret. Det var så man behandlade diabetes innan vi fick läkemedel mot det”, säger Sofie Hexeberg.
När du tar bort kolhydrater behöver du fylla på med den andra stora energikällan, fett. För många känns det fel, år av propaganda mot fett har satt sina spår.
Vi har fått lära oss att mättat fett är farligt eftersom det höjer vårt kolesterol, gör oss tjocka och leder till att vi drabbas av typ-2 diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
I den senaste rapporten Mat vid diabetes från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, konstateras också att underlaget för dagens kostrekommendationer är bräckligt. Det finns inte tillräckligt bra forskningsresultat och ändå har en kolhydratrik och fettsnål kost rekommenderats till diabetiker i flera decennier.

Jag läste i Dr Annika Dahlqvists LCHF-Blogg följande:

"När jag började arbeta på Stöde vårdcentral förra våren trodde jag att jag kunde vara ärlig mot patienterna. Det handlar framför allt om hjärtsjuka och diabetiker. Jag trodde att jag kunde redovisa fördelar och nackdelar med statiner och blodtryckssänkare (ner till 130/80 för diabetiker), och sedan låta patienten själv bestämma om den ville ta medicinen eller ej.
Den senaste veckan har jag insett att det inte är ok. Jag har, enligt ”överheten” skyldighet att påverka patienterna att ta de påbjudna medicinerna.
Detta gör mig mycket nedstämd".

Min kommentar:

Det finns en 150 år gammal hypotes inom medicinen som aldrig har visats stämma men har motbevisats närmast oändligt många gånger. Ändå lever denna gamla hypotes vidare. Den verkar ha ett evigt liv.
Jag tänker på ”Käka mindre-kuta mera”-hypotesen. Den har testats ett otal gånger på ett otal människor med samma resultat. Man går upp i vikt.
Ändå fortsätter man hävda denna odugliga och fysiologimotsagda hypotes.
Varför fungerar inte hypotesen?
Käka mindre fungerar en begränsad tid, det ger absolut en viktminskning. Det kan hålla någon eller några månader. Men sedan kommer alltid återfallet. Man börjar äta mera igen. Detta beror på att det blir för litet protein och för litet fett för litet mikronäringämnen. Individen håller på att bli sjuk på grund av fett, protein, vitamin- och mineralbrist. Det enda som är i balans är kolhydraterna för dessa behöver vi inte. Eventuellt överskott på kolhydrater kan man ta hand om och bygga om till fett.
Så när kroppen fått nog av svältkostens undernäring protesterar den högljutt och tvingar kroppens ägare att äta mera. Sedan kräver kroppen en försäkring att slippa svälta och bygger på extra kroppsvikt.
Kuta mera fungerar som aptitökare. Det är känt sedan urminnes tider att en promenad eller annan kroppsansträngning ökar aptiten. Det har alltid framhållits från många håll och är väl känt av alla under tidernas gång att ansträngning ökar aptiten.
Så sammantaget så äter man mindre för att öka i vikt och motionerar mera för ökad aptit för ytterligare öka i vikt.
Så hypotesen att Käkamindre-kutamera skulle kunna leda till en långsiktig viktnedgång är inget annat än ett okunnigt feltänk. Det garanterar en viktuppgång i stället. Det som förvånar mig mest är att de som arbetar professionellt med detta verkar sakna insikt.
Vi vet vad som orsakar övervikt, hjärtsjuka, diabetes, cancer och Alzheimer.
Kolhydratsöverskott i maten.
Framför allt för mycket fruktos, fruktsocker, som finns i fruktogrönt men framför allt i valigt socker, sackaros

Sedan får man inte förglömma att vi är alla olika. En del kan äta hur mycket som helst av kolhydrater och annat och går inte upp i vikt alls, andra behöver bara titta på kolhydrater så går de upp ännu mer i vikt.
Man måste respektera att alla är inte som man själv, var och en vet hur mycket man tål i form av kolhydrater. Mår man bra och är normalviktig har man nog inte ätit för mycket kolhydrater.

Biologisk mångfald
Betesdjuren håller landskapet öppet med en rik biologisk mångfald av växter, fåglar, insekter och andra småkryp. Många av de arter som hör hemma i naturbetesmarkerna är rödlistade (ca 500 enligt Artdatabanken). Det innebär att deras framtid är osäker eller hotad. Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen i naturbetesmarkerna.
Energisnålt
Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp av kraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.
Minskat näringsläckage
Naturbeten och andra gräsmarker läcker mindre näring (fosfor och kväve) än åkermark till vattendrag, sjöar och hav. Naturbetesmarkerna tillförs ingen gödsel förutom vad djuren själva släpper ifrån sig. Genom att låta djuren gå och beta i naturbetesmarker och på permanenta vallar, i stället för att stå inne och äta kraftfoder, kan övergödningen till haven minskas.
Växthuseffekten minskar
All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten. Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.

Ovanstående text är hämtad och refererad från WWF;s hemsida. Jag vill tillägga att storskalig spannmålsodling är förödande för den biologiska mångfalden, liksom farlig med allt gift som sprids för att slippa skadedjurangreppen.

Det handlar om norskan Irene som varit svårt sjuk i ledgångsreumatism i mer än 30 år. Hon hade tagit alla sorters reumamediciner, inklusive cellgifter, med bara måttlig lindring av besvären.

Hon fick bröstcancer då cellgifterna tog ned immunförsvaret. Antiöstrogenet hon fick mot cancern gjorde att hon gick upp i vikt.
Hon bestämde sig då för att prova lågkarbo(LC), enligt norska läkaren Sofie Hexebergs modell, för viktnedgång.
Kilona gick snällt ner, och hon bestämde sig för att fortsätta med kosten eftersom hon trivdes med den.
Efter några månader upptäckte hon att hennes inflammationer i lederna hade försvunnit, trots att hon inte hade tagit nästa cellgiftsomgång.

Därefter har hon hela tiden blivit bättre, och nu kan hon till och med jogga. Hon som tidigare åkte rullstol vid förflyttningar.
Kanske LCHF är lika bra för reumatiker som för diabetiker? Kan någon reumatiker låta bli att prova?