Då är jag tillbaka igen efter några härliga dagar i skogen. Bredvid mitt pass så växte en vildhallonbuske i kolossalformat. Jag erkänner att jag la ner en hel del tid i den busken. Jakten gick riktigt bra i alla fall.

Ett annat bärfyll träd i närheten av passet. Rönnbärsgele och älgstek är riktigt gott.

Jag var upp till Storulvån i västra Jämtland i det helt sagolika vädret igår.

Det är sällan man får se så otroligt många människor som rör sig omkring STF;s turiststation där.

Men det underbara vädret bidrog förstås till anstormningen.

Nu blir det jakt ett par dagar, med lite bloggande.

Bilden tagen i går mot Sylarna. Snöigt på norrsidan.

Just nu mognar de vilda hallonen. Det känns lite sent t.o.m. för att vara  här i Jämtland. Hittade ett bra ställe under en av mina morgonpromenader.

Härligt väder idag med sol som värmer bra.

 

Libyens ledare Muammar al Gaddafi har varit i Italien.

Där skulle han föreläsa om islam.

Hans krav;

I publiken skulle det endast finnas vackra kvinnor. Minst 170 centimeter skulle damerna vara och mellan 18 och 35 år gamla. De fick gärna ha högklackat.

Och eftersom han var i Berlusconis Italien fick han utan problem igenom sina krav.

 Hmmmm.... undrar vad mina krav kommer att bli när/om jag, Jämtlands Gaddafi, bjuds in att tala om den världsomfattande sjukdomen "gubbsjuka"? 

Annica Sohlström, chef för nutritionsavdelningen på Livsmedelsverket, förklarar på verkets hemsida:

Vi vill ändra rådet eftersom forskningen visar att det framför allt är fullkornet i våra spannmålsprodukter som har betydelse.

Samtidigt gör det ökade utbudet av fullkornsprodukter i handeln att konsumenten kan få i sig fullkorn från många fler livsmedel i dag än för bara några år sedan.

Bo Zackrisson svarar:

Kan det sägas tydligare än så.

Industrins ökade utbud av fullkorn, gör att verket anpassar sina råd till industrins behov. Och vad menar Sohlström med att fullkornet ”har betydelse”. För vad? Den forskning som finns och som sammanställts av Cochraneinstitutet har visat att fullkorn inte har någon säkerställd effekt på vare sig övervikt, diabetes, hjärtkärlsjukdom och annat.

Jag tolkar Sohlström som att fullkornet har betydelse för dem som producerar fullkornsprodukterna. Fullkorn var sådant som förr låg och skräpade på sädesmagasinens golv. Nu kan man blanda detta i mjölmaten och vips får den ”betydelse”.

Det ligger något i vad han säger.

En del syntetiska aromämnen består av över 30 olika kemikalier, men enligt lagen räcker det att bara skriva "arom" på innehållsförteckningen.

En vanlig svensk får med lätthet i sig över 100 livsmedelstillsatser (kemikalier som finns i syntetiska aromämnen och andra livsmedelstillsatser) varje dag!

En kula glass med flera färger och smaker kan innehålla 150 olika livsmedelstillsatser. Ändå har ingen testat livsmedelstillsatsernas effekt i kombination med aromämnen eller med andra livsmedelstillsatser. Alla livsmedelstillsatser inklusive aromämnen testas separat. De testas aldrig tillsammans!1986 beräknades den genomsnittliga västeuropén (inklusive svenskar) äta över 5 kg livsmedelstillsatser om året. Nu är det förstås mycket mer, eftersom man nu äter mycket mer mat som innehåller livsmedelstillsatser.

År 1900 användes ungefär 50 livsmedelstillsatser i Europa. 1997 var denna siffra uppe i över 20.000!

 Det finns forskare som säger att alla livsmedelstillsatser, aromämnen och kolhydrater inte är bra för oss. Jag tror på dem.

Vi har i Sverige just nu omkring 350 000 registrerade diabetiker, och man tror att de som har sjukdomen men ännu inte har fått någon diagnos är ungefär lika många.

Varje timme, dygnet runt, året om, dör en svensk i följderna av sin diabetes.

Ett barn borde begripa, att det man inte skall ge en diabetiker är just kolhydrater (kolhydrater = samlingsnamn för alla sockerarter)!

Vad får vi sockersjuka för råd av dietisterna och läkarna ?Jo, ät mindre fett och MER KOLHYDRATER! Kommentarer är egentligen överflödiga.

Men läkaren är ju en auktoritet, när det gäller hälsa. Han/hon MÅSTE ju veta bättre än jag, som patient!

Alltså följer de flesta läkarnas råd och äter mindre fett och mer kolhydrater.

Resultatet ser vi. Det dör en diabetiker i timmen i Sverige!!

Senast jag flög rapporterade flygvärdinnan, att eftersom det fanns en jordnötsallergiker ombord, fick vi inte äta eller ens öppna en påse jordnötter.

Som sockerallergiker däremot ska du följa kostråd stinna med socker.

Lågkolhydratkost plus träning har tagit bort 18 oönskade kilon på en folkpartist.

Jag har hört om flera folkpartister som fått vinster i vikt och hälsa med lågkolhydratkost, men när jag mailade Folkpartiet och frågade om vad de tänkte göra med LCHF-frågan, så svarade de att kostråden måste vila på vetenskaplig grund, och där hade de fullt förtroende för Livsmedelsverket(?).

Visst är det konstigt att en sak gäller för folkpartisterna själva och en annan för oss väljare. Eller?

Tänk att det skall vara så svårt att inse att en sockersjuk inte tål socker !

Vi har tre energigivande makronutrienter, kolhydrater, protein (som bryts ned till kolhydrater) samt fett.

En ko är cellulosaätare, har fyra magar för att kunna bryta ned cellulosa till glukos. Kon kan sedan omvandla glukosen till fett och protein. Det är en utmärkt kolhydrat-till-fett-och- proteinomvandlare. Dessutom samlar kon själv in alla vitaminer och mineraler som den behöver för att må bra. Vi kan inte bryta ned cellulosa (som finns som växternas skelett runt varje cell) med vår klena mage. Kon har gjort jobbet åt oss, det enda vi som jägare sedan 10 000 generationer behöver äta är kon.

Mängden protein i vår föda är vanligtvis 10-15 E%. Resten av energin vi måste äta utgörs av fett och kolhydrater. Äter vi litet fett så måste vi äta mera kolhydrater. Äter vi litet kolhydrater så måste vi äta mera fett.

Sockersjuka tål inte speciellt många gram socker (=kolhydrater) i kosten, alltså måste de äta mer fett. Fett påverkar inte P-glukosnivån.

 Många kommer säkert ihåg vad som rekommenderades för 40 år sedan till sockersjuka.

"Alltså skall sockersjuka äta en kolhydratfattig och därmed fettrik diet". Precis som man sade för 89 år sedan (Hemmets läkarbok, J Lagerholm, (1921)) med då mer än hundraårig erfarenhet av behandling av sockersjuka (och fetma).

Allt detta borde vara allmän kunskap hos alla läkare idag.