Det hände för ungefär 2,5 miljoner år sedan. Klimatet i Afrika försämrades och därmed tillgången på ätbara växter. Animalisk mat blev allt vanligare, vilket arkeologer kunnat fastställa genom att jämföra tänder och tandform från olika skeden. Och tack vare koständringen till fet mat kunde hjärnvolymen hos vår föregångare Homo Erectus öka med åtminstone femtio procent.

Det var så som vi, Homo Sapiens, kom till.
Att vi numera inte skulle må bra av sådan mat verkar därför en aning osannolikt.

Ingen har någonsin kunnat visa att animaliskt fett är farligt för människan (naturligtvis!!).
Senast misslyckades den nye chefen för Livsmedelsverkets nutritionsenhet.
Eftersom Livsmedelsverket inte lyckades lägga fram näringsvetenskapliga belägg, kan man tänka sig bevisning från andra vinklar: historisk bakgrund, fysiologiska funktioner, kliniska iakttagelser, den nutida människans anatomi. Men på vart och ett av dessa områden talar erfarenheten i rakt motsatt riktning.
Det måste ha att göra med ekonomiska intressen och då framför allt, internationella koncerner som lever högt på att sälja margarin, växtoljor och fettfattiga färdigrätter.

Om högutbildade näringsexperter kan tjäna goda pengar på att sprida sådan information,så handlar det ju bara om deras egen heder, är det ju i någon mån förståeligt .
Men när ett skattefinansierat verk under generaldirektörens ledning vägrar att klargöra sina bakgrunder till sådant agerande, så är det dags att börja skrika.

Det är det jag försöker göra här.

När det gäller mat är väl alla parter nu överens om att vi dras med ett fysiologiskt arv, som har formats av evolutionen och avgör vad vi mår bra av och vad vi inte mår så bra av. Den som vill må bra skall äta som våra förfäder gjorde, ingen tvekan om den saken.

Men det finns experter som av oklar orsak inte kan gå med på att vi mår bra av animaliskt fett.

De tvingas då bygga upp en argumentering som går ända tillbaka till paleolitisk tid - minst två miljoner år tillbaka. Det gäller att påvisa att stenåldersfolket minsann inte hade tillgång till så mycket fet mat. Och det har man gjort, till exempel i en handledning av en uppmärksammad svensk fetmabekämpare:
Vi har inga matsedlar kvar från stenåldern, så självfallet kan vi bara spekulera om hur våra förfäder åt. Vi vet vilken sorts råvara som fanns att tillgå. Umärkande för kosten var att det var väldigt lite energiinnehåll per mängd mat.

Istället för att se närmare på information från arkeologer och antropologer föredrar experten att "spekulera".

Jag gör en egen spekulation som bygger på uppgifter från arkeologer och antropologer:

"Vi har inga matsedlar kvar från stenåldern, men vi har andra data som tillåter oss dra sannolika slutsatser om hur våra förfäder åt. Utmärkande för människan var att de hade oregelbunden tillgång till oerhört kalorität mat. När jaktlyckan hade varit god rev man till sig de feta bitarna: hjärnsubstans, benmärg och inälvor och lämnade det magra muskelköttet att ruttna på marken. 

Denna förkärlek för fett har människor haft sedan de blev människor fram till för ett knappt halvsekel sedan, när "bara 4% fett" blev reklamslogan på de plastpåsar i vilka vi numera får vårt kallskurna industritillverkade pålägg.
Ja, mer än så - det är tack vare denna förkärlek för och tillgång till fet animalisk mat som vi blev människor.
Det hände för ungefär 2,5 miljoner år sedan".

Jag har undrat om mina ofta långa och mer eller mindre djupsinniga funderingar kring det här med LCFH passerart obemärkt förbi den vanlige bloggläsaren.
Jag är tacksam för synpunkter på den här frågan för jag planerar att fortsätta delta i debatterna om mat.
Annika Dahlquists beundransvärda kämpande för att alla människor som jag själv ska kunna bevara den hälsa som vi fått tillbaka genom att vi nu lever enligt LCHF.
Det är bra att ’läsa på’ och sedan argumentera för sina ståndpunkter.
Fram till 1999 hade jag också stor respekt för läkarvetenskapen men den respekten har sedan dess minskat och speciellt under de senaste åren har den nått en bottennivå som jag knappt trodde var möjlig. Det är ruskigt att inse hur snabb den har varit på att dra förhastade slutsatser när det gäller inverkan av vår kost.
30-talet Joslin: ”Fett är farligt för diabetiker. Ät kolhydrater och ta insulin!”
50-talet Ancel Keys: ”Fett är farligt för härtat och speciellt mättat! Ät merkolhydrater!”
70-talet: ”Kolesterol är ett farligt ämne i blodet och måste minskas med fleromättade fetter. Ät ännu mer kolhydrater!”
90-talet: ”Med Statiner kan vi nu äntligen bekämpa kolesterolet!” (Ja usch hur det kan bli).

NU VÄNTAR DET NYA ÅRET RUNT HÖRNET. DET BLIR INGA SMÄLLARE ELLER RAKETER HÄR. DÄREMOT VANKAS DET EN TRE-RÄTTERS MIDDAG TILLAGAD MED KÄRLEK AV STÅLFARFAR I EGEN HÖG PERSON.   

JAG FÖRVÄNTAR MIG HYFS VID MATBORDET :-)).

I EFTERRÄTTEN FINNS ETT AV MINA FAVORITBÄR.

GOTT NYTT ÅR ALLA BLOGGLÄSARE

En kvinna dömdes till döden och hennes man till livstids fängelse i kinesisk domstol för att ha spetsat sina konkurrenters mjölk med det giftiga ämnet nitrit (E249-E252).
I april dog tre barn och 36 blev sjuka av den giftiga mjölken, enligt Reuters.
Paret hade förgiftat mjölken som hämnd efter flera tvister med konkurrerande mjölkbönder.
Väldigt många köttvaror i livsmedelsaffärerna här i landet innehåller nitrit. Men dödsdom är kanske att ta i....
Javisst i mycket små mängder ja.

Men hur lite är lagom lite tro……

Vid typ 2-diabetes används flera olika typer av läkemedel varför vi här talar om intensiv glukossänkande behandling.
”Inte ett ljud om kosten, bara prat om läkemedel”.
”Hur lite kolhydrater som är OK måste fastställas”, sägs det.
Det är fastställt sedan flera tusen år, redan av de gamla egyptierna, Hippokrates och även så sent som för 90 år sedan, professor Petrén i Lund och Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid Flottans sjukhus i Karlskrona. De har samtliga vetat hur man behandlar en patient med diabetes.
Det stavas k o l h y d r a t r e s t r i k t i o n, helst ner till noll.

Vi vet det nu också men läkemedelsexperterna tittar åt ett annat håll för att inte se det uppenbara.

Och alla, utom ett litet fåtal, andra är så tysta så tysta trots att de ser det uppenbara men verkar sakna mod.

Dr Annika Dahlqvist har mod, trots att det inledningsvis kostat hennes heder (den har på senare tid återupprättats igen till fullo).

De flesta vet att amerikanska Mc Donald är världens största färdigmatkedja, men få vet att brittiska Compass Group och franska Sodexo är nummer två och tre.
Så snart det vankas storköksmat på skolor, förskolor, sjukhus och annan kommunal service brukar Sodexos namn dyka upp. Stockholms läns landsting har tecknat ett jätteavtal med dem som är värt miljarder.

Varje dag serveras 2,4 miljoner måltider i svenska skolor och barnomsorg för gigantiska 25 miljarder kronor per år. Ändå finns ingen överblick av vad skattebetalarna får för pengarna.
Det krävs en hel del personal för att laga skolmat. Lösningen som många kommuner kommer fram till är då att köpa in fjärrproducerad mat.
Många kommuner har redan ångrat att de genomfört sin satsning på fjärrkök och centralkök eftersom den ekonomiska vinsten inte blev så stor som beräknat, mest beroende på ÖKAT SVINN.
När centralköken tar över byggs de små skolköken om till mottagningskök och då försvinner även möjligheten att hantera rester. Maten har hållits varm för länge redan och klarar inte av transporten tillbaka till fjärrköket.(Svinn).
Undersökningar visar att svenska skolbarn inte får tillräckligt av flera viktiga vitaminer. Värst är läget med D-vitamin där 9 av 10 skolbarn får i sig för lite.
Bästa källan för D-vitamin är solljus, alla sorters fisk, ägg och kött.
Fjärrkök dras med ett problem eftersom många näringsämnen förstörs av lång varmhållning.
De viktiga B12-vitaminerna som man får via animalisk föda där kan så stor del som 75 % förstöras av varmhållning. (B12 tillsammans med järn och folsyra behövs för att bilda röda blodkroppar).
C-vitaminrika livsmedel som t.ex.boccoli och brysselkål ska inte varmhållas alls det konstaterade för 30 år sedan forskare vid Göteborgs universitet. Man konstaterade också att B-vitamin i fisk fick mycket stryk av varmhållning.

Sammanfattningsvis så är fjärrproducerad mat en återvändsgränd. Liten eller ingen ekonomisk fördel och smakmässigt och näringsmässigt bara nackdelar.

Så kan vi väl inte göra mot vår gemensamma framtid (barnen).

Tänk dig själv så extremt och farligt:
Föräldrar som lagar mat hemma, på råvaror helt utan tillsatser.
Föräldrar som inte köper hem läsk, chips och godis. Hur dåliga får vi föräldrar bli egentligen?
Föräldrar som inte har EN ENDA artificiell lightprodukt i kylen. Otroligt gammaldags!
Livsfarligt för barnen antagligen. Eller??
Det måste stoppas!

Eller skulle det kanske uppmuntras?
Det blåser upp till storm i media om vad barn ska äta.

För mig känns näringsämnen som kan bygga en växande kropp vara ett bra alternativ.

Då kan andra onödiga näringsämnen slopas.(eller minskas)
Jag ser fram emot att delta debatten.

Naturligtvis tog Aftonbladet chansen att "safta i" med en hotfull löpsedel lagom till julmaten.

Man hittar till och med på att fet mat kan ge minnesförlust.

Vad var det jag hade tänkt skriva nu igen :-)?

”Nytt forskarlarm” skriver man, men det var ju inga nya studier bakom Charlotte Erlansons-Albertssons varningar vad jag kunde se. Samma gamla teorier, med samma dåliga vetenskapliga stöd som vanligt.

Har vi egentligen någon nytta av att veta att möss inte mår bra av att äta fet mat. Och hur har man lyckats kolla det?

Jo råttorna är inte lika intresserade av att söka mat när de ätit sig mätta på fet mat(Vilken sensationell forskning!).

Det verkar inte spela någon roll hur många gånger fettsnål mat misslyckas i nya dyra säkra interventionsstudier med att göra folk friskare (från hjärtsjukdom, cancer eller annat). Vissa forskare låter inte fakta förstöra en bra teori.

De fortsätter att hänvisa till sina osäkra observationella samband som om ingenting hänt. De fortsätter att prata om gamla motbevisade teorier som om de vore fakta.

Det var detta som Einstein kallade för idioti. Göra om samma sak gång på gång och ändå vänta sig ett annat resultat nästa gång.

Men allt färre svenskar blir rädda.
Det är dags att lägga 80-talet och fettskräcken bakom oss. Ät fet julskinka med gott samvete om du vill. Den kommer varken att ge dig minnesförlust eller någon annan sjukdom.

Minska lite på kolhydraterna i stället kanske.Det är mitt lilla tips.

I Läkartidningen fortsätter kontroverserna kring lågkolhydratkost, med en av de mest märkliga artiklar jag läst på länge.
Enligt författaren Charlotte Erlandson-Albertsson kan fet mat bland annat leda till hjärtsjukdom, cancer, depressioner, demens, psoriasis, reumatism, minnesstörningar, astma, Parkinsons sjukdom, sömnproblem, förminskad hjärna och beroenden.

Den vanligaste invändningen mot lågkolhydratkost idag är att även om kortare studier (upp till två år) visar goda resultat på vikt, blodsocker m.m. så saknas det långtidsstudier. Invändningen är att vi inte kan veta vad som händer om man äter lågkolhydratkost i längden. Det är bland annat vad Socialstyrelsen tycker.
Frågan blir då:
1. Vet Charlotte Erlandson-Albertsson något som andra inte vet, när hon förutspår alla dessa sjukdomar?
2. Drar hon gladeligen tvärsäkra påståenden utan att ha torrt på fötterna?
3. Kan det finnas andra intressen inblandade?
Svaret verkar främst vara det vanliga logiska felet inom dagens näringslära. Man presenterar teorier, ofta bara stödda av mycket osäkra observationsdata, som om de vore fakta.
Jag kan inte se att Erlandson-Albertsson har bevis från någon högklassig studie (RCT) på MÄNNISKOR för någon enda av detta alfabet av sjukdomar hon hotar med.
Erlandson-Albertsson verkar alltså inte veta något som andra inte vet utan tjatar på med gissningar precis som vanligt.
Den forskning hon refererar till handlar inte ens om lågkolhydratsmat.
Själv är hon försäljare av ett bantningspreparat Thylabisco. Självklart vill hon inte ha konkurrens av en kostmodell som ger viktnedgång och god hälsa utan större problem.

Detta brukar kallas för JÄV. Ändå skrev hon i artikeln att hon inte har några bindningar eller jävsförhållanden. Vad jag förstår så är hon gift med VD i bantningspreparatbolaget.
Om hon inte har mer på fötterna så undrar jag varför hon får ge ut sina skrivelser i Läkartidningen

Aftonbladet hakade visst på riktigt ordentligt, med rena rama domedagsrubrikerna.(Jag läste dem inte själv)

Tja vad säger man??