Annons:

 

 
Stäng X
 













































































 
 
 
Makronäringsämnet protein
11-08-19 18:21 | stålfarfar |

Namnet kommer av latinets Det första eller Den främste. Proteinmängden bör ligga mellan 10-20 % av all energi (E%) oavsett vilken kost man äter, det är nästan alla överens om. Då blir det två makronäringsämnen kvar för att förse oss med energi, fett och kolhydrater. 

Proteiner är kedjor av byggstenar, som kallas aminosyror. Vi får protein från många håll, men de livsmedel som innehåller mest är äggvita, ost och kött. (Inklusive fisk och fågel). Protein finns också i lägre mängd i grönsaker såsom bönor och nötter, som också innehåller de andra nutrienterna, fett och kolhydrat. 

Protein är vår andra källa till glukos. Cirka 20 % av vikten på kött, fågel, fisk, ost osv. är ren protein (20 gram per 100 gram), resten är fett, vatten och andra produkter, som inte kan smältas.

Levern kan vid hjälp av hormonet glukagon mycket långsamt omvandla så mycket som 52 procent av proteinet till glukos, om blodsockret blir för lågt eller kroppens behov för aminosyrer är tillfredsställt.

Vare sig kolhydrat eller fett kan ändras till protein.

Protein kommer att bli en viktig del av dieten för den som vill kontrollera sitt blodsocker.

 

kommentarer

 
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
Kolhydratproblem

EN BLOGG OM

Kolhydrater, som ger en snabb energikick, har på bara ett par generationer smugit sig in som en viktig beståndsdel i massor av livsmedel. Inte minst s k light-produkter ersätter ofta fettet med socker, risstärkelse eller andra raffinerade kolhydrater som vitt mjöl eller pasta. För många blir effekten raka motsatsen till "light". För oss sockerkänsliga kan socker i alla former, raffinerat vitt mjöl och pasta vara lika beroendeframkallande som kokain eller heroin. Börjar man äta kan man inte sluta, kroppens krav är obevekliga. Socker och andra snabba kolhydrater, liksom även alkohol, påverkar kroppens egna signalsubstanser, som gör att vi mår bra och känner oss tillfreds. Är man genetiskt lagd åt det hållet blir lyckoeffekten av sockret extra kraftig, men klingar av snabbare. Då vill man ha mer, och får man inte det drabbas man av abstinens i form av humörsvängningar och rastlöshet. När man då äter mer kolhydrater känner man sig tillfälligt bättre, men blodsockerhalten åker jojo. Det här med mjöl och pasta kan kräva sin förklaring. De består av snabba kolhydrater, som i magen omvandlas till kroppens eget bränsle glukos - precis som sockret. När kroppen försöker kompensera sig för sockertillförseln producerar den mer insulin. Detta tvingar fram en hög insulinnivå, som i sin tur leder till att insulinmottagarna på kroppens celler gör sig mindre känsliga för insulin, vilket resulterar i lägre fettförbränning. Även om maten innehåller mindre fett än normalt, blir det oftare kvar i bilringarna runt midjan. Kombinationen av svängande blodsocker, låg halt av betaendorfin (som bland annat styr självkänslan) och låg halt av "må-bra-hormonet" serotonin får oss att må både fysiskt och psykiskt dåligt. Att i det läget orka med att hålla diet eller motionera är ofta omöjligt. Hurtfriska kommentarer om att ta sig i kragen och börja motionera är grymt mot en sockerberoende. De visar bara att den som säger det inte begriper hur det här fungerar – vilket i och för sig är begripligt eftersom hans/hennes egen kropp inte alls reagerar på samma sätt
För att komma ur den här härvan av blodsocker- och hormonsvängningar krävs en kombination av åtgärder. Kunskap om hur min egen kropp fungerar är en viktig del. God mat utan raffinerade kolhydrater är en annan, träning för tanke, känsla och kropp är en tredje del.

 
 
 
 

Annons: