Jag fortsätter med Hushållets viktiga regler...

4)  Punktlighet, ordning och prydlighet vid servering. Bestämda måltidstimmar bilda liksom grundstommen i ett hem och underlättar i hög grad arbetet, på samma gång som de befrämja hälsa och gott humör. Ett väl dukat bord ökar aptit och trevnad. Härmed ej sagt. att det behövs några dyrbara anordningar, men duken - vare sig vaxduk eller annan - skall vara skinande ren, och allt på bordet ska vara framsatt med ordning och plan. Maten skall läggas upp smakligt. det är konstaterat, att ett väl dukat bord, prydligt upplagd mat och god stämning vid bordet underlättar matsmältningen.

5)  En nybliven husmor bör göra upp matsedlar för en a två veckor i taget. Härigenom får man en god överblick; mathållningen blir mera omväxlande, man kan bättre planera resters tillvaratagande (en viktig punkt i ett hushåll!) och man kan förbereda maten på ett helt annat sätt. Efter något år är man så inne i gängorna att man gott kan slopa den skrivna planen.

6)  Uppköpen böra ordnas förståndigt och förläggas till bestämda dagar. man kan ha en liten griffeltavla hängande i köket och på denna skrives upp undan för undan, vad som behöver tagas hem, så sliter man ej på minnet i onödan. Det är ekonomiskt att ha förråd av diverse slag hemma. Specerier o.d. böra ej förvaras i papperspåsar, utan i glas-, porslins- eller bleckburkar, och dessa behöva ej ställa sig dyra i anskaffning.

7)  Omvårdnaden av husgeråd, bohag och matvaror är kanske det allra viktigaste. det är svårare att behålla än att förvärva. Man måste dagligen gå husesyn i skafferi, källare och visthusbod, man måste använda allt i rättan tid, man får icke låta något förfaras och förstöras. Det är inte alla som har klart för sig, vilka värden som årligen gå förlorade i ett hem, där husmodern ej förstår  att handhava det, som blivit henne anförtrott, vare sig det gäller matlagning, linneförråd eller bohag.

Detta var en salva det, men redan då tyckte man att folk inte tog tillvara på maten...det slängdes för mycket.

Om kokboksförfattaren levt idag hade hon behövt en rejäl dos luktsalt för himmel vad man slänger mat!

Vi försöker i görligaste mån ta till vara rester (nya rätter skapas ju ur gamla kvarlämningar) men visst blir det ibland gammalt och visst slängs det fast det kanske hade kunnat gå ett varv till, men efter att ha läst denna "Kajsas kokbok" ska jag genast skärpa oss!

1)  Renlighet, renlighet och åter renlighet. Det betyder oändligt mycket, att köket, vår arbetsplats, hålles prydligt och rent, att handdukar och trasor äro oklanderligt rena, att alla kärl, som användas till mat äro rena, att skafferi, källare, visthusbod o.d. äro rena, att inga gamla mat-, sylt- och mosrester få stå kvar och sprida allehanda förruttnelsebakterier omkring sig, att intet mögligt bröd samlas osv. Vid själva matlagningen skall alltid största renlighet iakttagas. Vi svenskar äro kända som ett renligt folk, men vi får inte förhäva oss - ännu är det mycket som fattas i den vägen.

2)  Intresse och kunnighet Det finns ett urgammalt ordstäv som vi alla känna till: "Maten skall lagas med kärlek och mycket smör". Mat får ej lagas hur som helst, den skall tillredas med omsorg och kärlek - det är ju "Guds gåvor", som skola förvaltas -  för att bli välsmakande, lättsmält och närande.  I detta fall syndas mycket, och dock är det en så viktig sak, ty vår hälsa är mera beroende därav än vi kanske ana.

3)  Förstklassiga råvaror. ju enklare man nödgas hålla maten i ett hem , desto mera beroende är man av matvarornas kvalitet. Serveras tex sill och potatis varje dag, så skall sillen vara fet, fin och god och potatisen av bästa beskaffenhet.

Det är ord att fundera kring kan jag säga....nästa gång fortsätter dessa budord, jag tycker det är mycket underhållande att ta del av gamla tiders syn på saker och ting.

Häpnadsväckande ofta gäller samma saker idag mer än 70 år senare...

I "kajsas kokbok"  finns det en inledning om hur man bör vara som husmor och den går inte av för hackor!

"Den som fått sig anförtrott vården och skötseln av ett hem, har fått en stor, rik och omfattande uppgift. Utåt kan arbetet kanske synas både enkelt och enformigt, men det har en stor betydelse icke bara ur ekonomisk utan också ur etisk synpunkt. Ett väl skött hushåll - det må vara stort eller litet - är en nationaltillgång."

Där ser man. Vidare står det:

"Ordning och punktlighet äro de två huvudfaktorerna i hushållsarbetet.Brist på ordning leder till förlust av tid, och förlorad tid kan aldrig återvinnas. Tidiga timmar, punktlighet och metod äro stora hushållare och kunna ej nog varmt tillrådas."

Det är så sant som det är sagt, "Morgonstund har guld i mund" och "ordning och reda - pengar på fredag" kan man också säga...

Innan hushållets 7 budord beskrivs avfyras denna salva:

"Man säger att vägen till mannens hjärta går genom magen. Det är inte sant. men vad som sant är, att familjens hälsa går genom köket. Det är ett ord för oss husmödrar att taga fasta på"

Redan på 30-talet var Hälsan ett viktigt ämne!

Förändras tiderna egentligen eller är det bara något vi fått för oss????

Det finns nog inget roligare än att läsa gamla kokböcker och husmorskalendrar. Dels lär man sig ofantligt mycket om hur dåtidens kök fungerade, vilka rätter som var favoriter och hur samhällsklimatet var.

I denna min nyaste gamla kokbok, "Kajsas kokbok", får man som husmor många goda råd, hushållsarbete är inget latmansgöra får jag veta men om jag bara har en "vaken blick och gott humör" ska nog detta kunna ros i land.

Hushållsarbete är också "adlande för själen" så när jag diskar och städar hädanefter ska jag minnas dessa ord.

I kokböcker utgivna före kylskåpets intåg i alla hem tar säsongmatlagning all plats.

Vi får därför veta att ägg hör våren till och att på höst och vinter har vi bara rotfrukter (förvarade i visthusbod eller matkällare) och konserverade frukter att ta till då man ska ha något grönt till.

ALLA dagar serveras efterrätt, mest bestånde av enkla saftsoppor eller kompotter men iallafall, jag tror att det kanske livade upp måltiden men också gav extra energi.

Mycket stuvningar och mycket puddingar åt man och råa grönsaker "kan verka skadligt på människokroppen", bäst är också att koka all mat!

OM man hittar en kokbok från 20-70 talet kan man få en rejäl dos kunskap om hur "vanliga" människor levde, vilka trender som fanns och vad man faktiskt trodde på ur hälsosynvinkel...kul och lärorikt.

Dessutom  kan man ta till vara ett och annat knep och det är aldrig fel!

Disneys filmer både de otecknade och de tecknade är något som jag alltid gillar.

Ibland är någon film rätt platt men så dyker de där filmerna upp som gnistrar likt stjärnor på himlavalvet.

"Prinsessan och Grodan" är definitivt en film det gnistrar om! Musiken är fantastisk och sitter i huvudet långt efter att filmen slutar, jag kommer ideligen på mig med att nynna "Almost there...I am almost there".

Handlingen? Mjaa den är inte så enkel som titeln antyder eftersom det i New Orleans inte finns några kungligheter - egentligen!

En ditrest prins som i början bara kan räknas som odräglig men annars återfinns "kungligheterna" på maskerad.

Jag gillade givetvis hela persongalleriet för jag tyckte inte att det var särskilt stereotypiskt, men kanske eldflugan och krokodilen berörde mest??

En sak är säker, jag har börjat snegla lite mot aftonstjärnan och kanske vågar jag önska mig något en dag och säga de magiska orden "Please please please"...man kan alltid försöka...

Detta är en film jag ska se om flera gånger och jag rekommenderar den mer än varmt!

"Vad hästar har sorgsna ögon, bruna och aldrig blå, vanliga arbetshästar, vem vet vad de tänker på?"

Nils Ferlin är min absoluta favoritpoet, inte bara för att det är lätt att förstå hans dikter vilket är vida mer än man kan säga om många av de unga nya poeter som finns.

Utan också för att trots att de ibland har ett sorgligt innehåll, värmer de mitt hjärta och de glädjer min själ!

Att "dagens ungdom" (jag trodde väl aldrig att jag på allvar skulle använda den meningen!!!) inte får läsa om våra diktare i skolan är häpnadsväckande.

Mina barn har fått stifta bekantskap med alla de "klassiska" och "stora" diktarna via något som mest liknar hemundervisning.

Vi har tagit en i taget, läst igenom dikterna, tittat på personen bakom dem och analyserat texterna...jag tror att de har och har haft nytta av det!

Nils Ferlin var ju värmlänning (Filipstad som ursprung) men levde ju bland alla andra konstnärs själar på Söder i Stockholm...jag älskar att gå runt i de gamla Klara kvarteren trots att de inte finns kvar för i minnet kan man ta vilka promenader som helst!

Bara fantasin sätter gränser och min fantasi är både fri, otyglad och understundom vild!

Säkert hade hans fru (Henny) inget lätt liv för troligen hade Nils Ferlin som alla andra diktare en stor oro i själen men hans dikter är helt underbara!!!!

Vilken glädje jag kände när jag av en händelse fick syn på sex nyutgivna böcker från Det Gyllene Biblioteket, som var den serie böcker jag hade tillgångs till som liten!

Jag kunde naturligtvis inte motstå dem och med den relativt dåliga täckmanteln att Vildingen skulle få tillgång till de böckerna när han hälsade på införskaffade jag två av dem "Allt jag kan" och "Brandbilen".

Jag mindes självklart de böcker som verkligen var mina favoriter då det begav sig..."Min bussiga morfar" och "Den lilla åsnan".

Jösses vad jag älskade dem...det fanns otroligt många böcker i den bokserien och jag fick ju bara en bråkdel av det som var utgivet även om dessa böcker var billiga vid jämförelse, men tänk vad man minns?!?

Jag öppnade ett nytt kaffepaket häromdagen och råkade just när det gick upp dra in doften av kaffepulvret och genast mindes jag min barndoms affär "Kaffemagasinet".

Som jag älskade att följa med mormor dit! En affär där tre stora kaffekvarnar i stål liknande material stor och snurrade, där det fanns vackra plåtburkar med blommor på och etiketten "Kärnkaffe" och karameller!

Doften av nymalet kaffe har alltid en rogivande och glädjande inverkan på mig...så märkligt det ändå är detta med minnen och dofter...de är verkligen intimt förknippade.

Nostalgisk blev jag så det förslår när jag bläddrade igenom de två nyinköpta böckerna...jag mindes livstycket, de bruna bomullsstrumporna och min rutiga kjol.

Att sitta i den vinröda sträva soffan hos mormor och morfar och få titta i en ny bok (det var de som försåg mig med detta) det var lycka det!

Jag minns det som igår fast det är över femtio år sedan...minnet sviktar inte i det läget iallafall.

Jag hoppas nu att Bonniers fortsätter ge ut dessa Gyllene böcker för jag vill gärna att barnbarnen får tillgång till dem...

En av mina första tonårsfavorit bokpersoner var just hon...alltid snäll och god och ytterst arbetsvillig.

Hon hade naturligtvis inget val hjon som hon var men ändå...jag levde mig in i hennes liv när jag läste böckerna så till den milda grad att jag var både blind och döv för omvärlden.

Fortfarande tycker jag om de partier där Kulla-Gulla skipade rättvis.

När hon slog den dumme Kalle Baddare med sin träsko så hans näsa sprang i blod för att han mobbade de yngre eleverna.

Eller när hon kommit till herrgården och sin morfar och åkte runt för att plocka hem de barn som var utauktionerade på socknen och tar ifrån Johannis säcken med mjöl, bär den uppför backen och dänger den i marken framför just den dumme Kalle och hans mjölnarfar.

Givetvis stod Kulla-Gulla också för mycket av det romantiska - hennes kärlek till Tomas Torpare och kampen för att få honom.

Såklart hon hade fiender - den hemska kusinen Regina tillexempel - som blev god i samma stund hon dog, räddandes Johannis och Gulla från en rasande tjur.

Eller Irene som utgav sig för att vara Gullas vän men som egentligen var ute efter Ivan som i sin tur var ute efter Gullas pengar.

Självklart är böckerna om Kulla-Gulla förskönande av tillvaron men de beskriver också mycket bra förhållandena för torpare och hjon i Småland förr.

På ett sätt som gör att man förstår hur eländigt det var och hur arbetsamt det måste ha varit för alla dagsverkare på den tiden.

Fortfarande läser jag Kulla-Gulla då och då och har en mycket stor behållning av det!

Jag har ofta funderat över vad som skulle ha hänt om inte alla stora Kärlekssagor slutat som de gjorde.

Om den dumme Julia tex inte druckit elexiret och därför inte varit skendöd och den ännu dummare Romeo inte kört en kniv i hjärtat utan de hade stått för vad de gjort och således förkunnat att de gift sig, vad hade hänt????

Hade respektive mamma slitit sitt hår och bölande sjunkit ner i någon stol? Hade papporna svurit och hotat?

Hade de tvingats umgås på familjehögtider?

Eller om de totalt pantade Tristan och Isolde hade läst vad som stod på trolldrycken och därför avstått att dricka den (varför är alltid alla huvudpersoner i dramor så korkade??? En fråga jag ställt förut) hade de bara liksom viftat glatt åt varandra när de klev ur båten?

Om Kameliadamen inte haft lungsot hade Armand tröttnat???

Vad som hände efter "så levde de lyckliga i alla sina dagar..." kan man ju fundera på?

Askungen tex, fann hon sig tillrätta med att plötsligt vara prinsessa och istället för att sova bredvid spisen skulle hon ligga i en säng?

Snövit, kunde hon efter att Den Elaka Styvmodern dansat ihjäl sig i glödgade skor börja träffa sin far igen???

Slika frågor lär vi aldrig få svar på men visst är det kul att tänka i de banorna????

Ingmar Bergman - Rödvinskatta skrev härförleden om honom - var ju en av "våra" (som det heter när någon svensk gör något) största regissörer, Alf Sjöberg var en av de andra.

När jag var mycket ung tyckte jag verkligen om hans filmer...ung och sökande så tilltalade hans filmer mig.

Givetvis har jag flera favoriter, "Sjunde inseglet"...hur många gånger har jag inte sett den?!? Bibbi Andersson och Nils Poppe, vilket underbart par! Inga Gill och Åke Grönberg var inte sämre de...

"Smultronstället" förstås, för den var så rar och Gunnar Björnstrand har alltid legat bra till hos mig.

"Sommarnattens leende" med en mangefik Eva Dahlbeck, en komedi - inte precis IBs genre - och Jarl Kulle.

Så min absoluta favorit "Nära Livet" (en bok ursprungligen av Ulla Isaksson) om tre kvinnor på en förlossningsavdelning...Eva Dahlbeck även där och en ung Harriet Andersson.

Naturligtvis älskar jag "Fanny och Alexander" där Stina Ekblad gör en näst intill skräckinjagande rollfigur.

"Viskningar och rop" var också en intressant (och ganska skrämmande) film.

Liksom "Höstsonaten" med tre fantastiska kvinnor i rollerna, Ingrid Bergman, Liv Ullman och den helt otroliga Lena Nyman! Vilken trio! Vilken prestation!

Ingen är nog oberörd av Ingmar Bergman men jag förstår till fullo den som inte gillar hans nog så svartsynta filmer.

Och visst föredrag jag idag glada filmer (får nog av dysterhet i jobbet) men ovan nämnda ser jag fortfarande om då och då...varje gång upptäcker jag nya saker så nog var han mästerlig!