Jag kände irritationen krypa längs med ryggraden, det började blixtra bakom ögonen. Lugn nu! Lugn och fin! Andas djupt och tänk på att det är övergående. Jag tog några djupa andetag, gick in i badrummet och blaskade lite svalt vatten i mitt morgontrötta ansikte.

Jag har de senaste åren levt mer eller mindre själv med mina katter sedan hunden gick bort. Jag har sedan många, många år byggt upp min egen lugna morgonrutin med te, ägg, tomat, juice, tidning och radion.

Men, nu är det inte så längre. Mitt hem ser ut som...ja, jag vet inte vad. Det står saker, kartonger, kläder, möbler och skor över överallt. Även badrummet är belamrat.

För ett år sedan flyttade sonen hem till mig med hela sitt bohag på grund av arbetet. Efter ca ett halvår flyttade han vidare men lämnade i princip allt hos mig. Han tog bara med sig sin pc och några kalsonger. För några veckor sedan flyttade dottern hem till mig med hela sitt bohag, innan hon flyttar vidare utomlands.

Denna natt hade vi en övernattande släkting på besök och samtidigt bestämde sig sonen för att också komma och sova över. Vart tog min egen, lugna morgon vägen? Irritationen brände under huden. Jag kände hur det svala vattnet lugnade, tittade upp och såg mig själv i ögonen i spegeln. Varför känner jag så här? Jag provade att le mot mig själv utan att självkritiskt leta efter alla små rynkor. Då kände jag hur hjärtat började glöda och svälla... Jag älskar dessa människor! Jag är glad att dom vill vara hos mig! Irritationen rann ner i avloppet tillsammans med vattnet. Jag gick ut och gav min dotter en kram, vinkade till sonen som redan var på väg till jobbet... Vilket rikt liv jag har!