- Heejj, Hur är det?
eller
- Hej! Allt väl?
Jag svarar med ett leende
- Hej! Tack, allt är bara bra! Och du?
- Åh, tack, det är såå bra! får jag till svar
Sen fortsätter vi åt var sitt håll igen efter det korta mötet i korridoren.
Alla dessa ytliga möten när vi ställer artighetsfrågor, men egentligen inte vill höra sanningen. För tänk om någon av oss skulle svara:
- Det är åt helvete! Sven och jag har grälat hela natten...
eller
- Det är nog inte så bra. Jag har så ont i magen för jag oroar mig för att ekonomin ska gå ihop...
eller
- Nej, det är INTE väl med mig!
Hur skulle den andre då reagera? Är vi verkligen beredda på att höra sannaingen på våra frågor?
Jag ställde en fråga igår och bad att svaret skulle vara äriligt och uppriktigt. Jag fick ett ärligt svar, kryddat med kärlek och omtanke - TACK