... men jag tror det är hjärnspöken.

Knyttet var dagmatte åt en mindre hund som kom att avguda henne, en alldeles understimulerad liten kille.  Det gjorde henne så gott att få något att bry sej om men efter några månader började han visa lite smått aggressiva tendenser... inget bitande eller så  men morrande... och likadant gjorde han hemma.   Ägarna trodde han var kluven och valde att låta honom ligga hemma alldeles själv på dagarna istället för att reda ut orsaken och Knyttet blev jätteledsen över att bli av med honom.

Knyttets T jobbar på som lärling samtidigt som han  pluggar för att bli fullt utbildad och Knyttet går på samtal hos psykolog men jag tycker ändå att hon skulle behöva en sysselsättning. Någonstans att gå varje dag nu när hon inte har hunden... fast hon pysslar och donar hemma som hon älskar att göra och verkar vara nöjd.

De planerar för barn nästa år och jag hoppas verkligen att det blir så.  Hennes syster sa att du kan ju inte skaffa barn för att vara ren och fick till svar att jag är ren för att kunna skaffa barn.

Såna resonemang oroar mej men samtidigt lugnar det mej att hon vände på steken....

Knyttet och T har kommit så långt i sina liv!

T är snickarlärling och pluggar samtidigt för att blir fullfjädrad snickare och Knyttet motionerar för att gå ner i vikt, (utan att gå till överdrift) och är dagmatte åt en liten hund.

Vi umgås mycket för det är kul numera och de verkar bergfasta, har varit drogfria över ett år.

Äntligen hoppar jag inte en halvmeter när jag får SMS och jagar inte upp mej om de inte svarar direkt när jag ringer.

Vi har köpt hus och idag har vi tingat en valp... jag måste nypa mej i armen ibland! :o)

Jag har ju inte varit här inne på flera månader nu,  usch vad uselt av mej!

Maj månad försvann i flyttens tecken och det var inte lätt att flytta från en fyra till en tvåa där dessutom sonen hade en massa saker kvar.  Så juni gick åt till att försöka stuva undan grejer och göra lyan någotsånär beboelig.

Men Knyttets pojkvän var till stor hjälp under flytten, han slet som ett djur och Knyttet fixade matlådor åt oss och jag kan säga med lätt hjärta att dom har fortsatt i den andan!

Under midsommar fick de ledigt från sin medicin-hämtning och var i stugan i tre dagar med oss andra,  och förra helgen fick de ledigt igen för vi hade kräftskiva i stugan med Knyttets pappa och syskon.

Knyttet går på en öppenvård för kvinnor varje dag och T är än så länge på en sysselsättning som egentligen inte är någon adekvat vård men väntar på plats i ett projekt.

En liten uppdatering i alla fall!

... när det gäller Knyttet och T.

T har praktiserat ett tag på en byggfirma och det har börjat pratas om eventuell anställning med lönebidrag.   Han fyller trettio snart och Knyttet planerar kalas, hon bakar och står i,  dirigerar insamling för presentköp och är som hon var förr i tiden.

Själv jobbar jag som en tok för vi har lånat ut personal till en ny avdelning som nu med facit kommer att slås ihop med våran.  Tur det för de har tagit en stor del av vårt jobb och nu vår vi vår personal och våra sysslor tillbaks så det blir lite ordning på torpet igen.

Tänk vad en dålig projektledare kan ställa till det!

... jag skrev något här ser jag.  Det har varit fullt upp men nu börjar det lugna ner sej lite.

Knyttets pojkvän kom ut från sitt fängelsestraff redan efter en månad, alltså bara några dagar efter att Knyttet kom hem.  Han har kommit in på ett program som varar ett år där han hämtar medicin för avväjning varje morgon kl 9 på beroendemottagningen.  

Knyttet väntar på att få komma in på samma program och bägge går på dagarna till respektive verksamhet/sysselsättning och hittills har de skött sej exemplariskt. 

De har till och med förlovat sej i fredags och i förrgår fick hon ta bort stiften som satt kvar i handen efter operationen.  De skulle ju tas bort i samband med att gipset avlägsnades men då hittade inte läkaren dem.  Nu kan hon börja träna rörligheten i fingrarna fullt ut och de två fingrar som var helt orörliga innan hon bröt handen fungerar nu!?

För egen del gick begravningen uppe i Nordnorge bra men det var en dryg tur att åka bil på vinterväglag.  Vi måste åka upp i april igen för huset ska säljas i maj och sex rum och kök måste alltså tömmas och städas. I maj ska vi sedan börja med vår egen flytt från en fyrarummare till en tvårummare och det kan nog bli ett äventyr! :o)

Förra veckan fyllde jag femtio år och det har varit fest i en vecka snart ,  till och med mina bröder från Finland flög hit och firade mej i helgen, det var oväntat men så skoj!  Vi är ju inte uppväxta tillsammans och min äldre bror har inte velat ha så mycket kontakt men det verkar vända.  Min lillebror vill ha kontakt men har sällan tid så det här var en ära.

Ikväll blir det sista partyt för då har jag bjudit hem kollegorna på mat och vin, vi blir tretton personer och det ska bli himla kul.

Alltså mår vi alla bra just nu... Knyttet och T verkar så fokuserade och det är så kul att umgås med dem.   De fick till och med vara barnvakt åt Knyttets småsyskon när de skulle hem och lägga sej under min fest i lördags. Det var länge sedan Knyttets pappa har lämnat över småbarnen i hennes vård och jag tror hon kände sej stolt. :o)

... med händelser man inte vill ha.

I onsdags eftermiddag fick jag ett SMS från min svåger,  en man jag inte gillar och vi umgås inte med honom så jag blev förvånad.  Men det visade sej att han försökt få kontakt med sin bror och inte lyckats så han testade med mej.  Han ville leverera det tråkiga beskedet att deras mamma hade hittats död i sin säng på förmiddagen.

Det blev inget kul samtal att ringa till min sambo...  och det blev inget kul samtal med Knyttet någon dag senare när det visade sej att hon är tvungen att åka hem imorgon, måndag.  Jag vet inte hur det motiveras från  hemmets sida men i mina ögon är det inte bra... och Knyttet var rent ut förbannad.

Det känns inte bra att jag måste åka iväg till Nordnorge direkt efter att jag har följt med henne till lasarettet på tisdag men det är 110 mil att köra och begravning på fredag redan så vi måste iväg.    Jag hoppas hon vill bo hos sin pappa eller här med sin storebror för han ska vara kattvakt åt oss den veckan vi är borta.  Vi får se vad hon säger imorgon när hon är hemma.

... komma hem till staden för att få ta bort gips och stift i handen men ortopeden hade missat att boka in henne så nu får hon vänta en vecka till.

Jättesynd för hennes del, hon tycker det är jobbigt med gipset och jag hade sett framemot att få träffa henne för hon ville ha mej med på lasarettet.

Hon var även ledsen för att behandlingshemmet har tankar på att skicka hem henne direkt efter avgiftningen fast hon inte alls mår bra utan vill stanna och göra primärbehandling där.

Behandling här hemma skulle innebära att hon ska bo själv i sin lägenhet och åka varje morgon till ett ställe för tjejer,  en slags dagverksamhet.

Inget jag tycker låter bra alls eftersom hon mår dåligt  av snabb nedtrappning och dessutom har panikångest.   Känns lite som om den här korta behandlingstiden skulle vara bortkastad redan i så fall...  värdelöst.

Hon skulle få besked idag så vi får se vad som händer...

... var Knyttets pojkvän igår.... självklart stressad över väntande fängelsevistelse och bortavaro när Knyttet kommer ut.

Jag fick SMS att han bestämt sej för att ställa in sej hos polisen på tisdagen istället för måndagen för att hinna prata en sista kväll med Knyttet och ordna saker hemma.   Han visste dock inte hur det skulle fungera eftersom han inte har någon legitimation och jag sa att det löser sej säkert. Han är väl inte helt okänd hos dem...  och jag kände att det var dumt att inte åka till anstalten på måndagen eller gå till polisen...

Igårkväll kom ett nytt SMS, polisen hade kommit hem till honom och hämtat honom så han hade inte hunnit bära ut soporna och röja helt i köket...

Jag sa det till honom redan förra veckan när han fick reda på att han skulle inställt sej att polisen vet ju var du bor så dom kanske bara hämtar dej och så blev det när han inte inställde sej på anstalten igår som han ringt till dem och sagt att han skulle göra.

Har lite ont i magen för hans skull... men men... nu gäller det att jag tar hand om katterna och håller kontakt med Knyttet.  T ville inte att hon åker dit och hälsar på när hon kommer hem för att de får ändå inte ens prata utan bevakning trodde han.

Usch... eller egentligen inte... just nu mår jag inte bra... men Knyttet har snart varit borta en vecka,  får se hur länge hon får stanna.  Sista kvällarna när jag har ringt har hon redan sovit så jag måste försöka få tag i henne på eftermiddagen idag och berätta vad som hände med T igår för hon har säkert försökt ringa honom.

Men det blir bättre...

... tog det för pojkvännen.

Förra året när han kom ut från sin behandling skulle han bo på ett särskilt boende några månader innan han fick flytta hem.  Två dagar efter att han kommit dit och installerat sej var han hemma i lägenheten för att mata katterna när de ringde från hemmet.  Han skulle infinna sej inom trettio minuter och lämna urinprov.

Han skyndade sej så mycket han kunde, hade inte busspengar för socialsketretaren hade tagit semester och glömt hans utbetalning till ju och han fick inte tag i skjuts.

Följdaktligen kom han några minuter för sent,  det är en bra bit att gå och fast han lämnade rena prover fick han flytta ut och hans vård omvandlades till två månaders fängelse.

I ett helt år har han väntat på verkställande av domen och i onsdags ringde han till den myndighet som handhar dessa ärenden för att höra om det närmade sej dags... då skulle han varit där i onsdags! Han ringde då direkt till anstalten och meddelade att han missat denna info och lovade inställa sej som idag.

Alltså blir han borta i två månader och Knyttet några veckor till så jag får åka dit och mata katterna varje dag men det gör jag...  bara dom fullföljer sina planer.  

Knyttet grät första dagen jag ringde men verkar ha acklimatiserat sej nu...  sover nästan varje gång jag ringer så jag antar att de medicinerar ganska hårt.

Hon har ångest över att vara ensam när hon kommer hem men hon får väl sova hos mej,  på dagarna ska hon i alla fall vara på dagverksamhet. Det är i alla fall lika bra att de båda kör racet nu, och det är dom ense om även om T har kval och ångest inför dessa två månader.

... från Knyttet:  Imorgon åker jag på avgiftning!

Ibland går det undan!

Jag skyndade mej dit efter jobbet med några paket cig, och för att krama om.  Det tar några veckor innan vi ses igen... jag har både en sorgsen känsla för att detta ska behövas och en glad känsla för att hon åker med så andra förutsättningar denna gång.  Hon är långt ifrån det självdestruktiva vrak hon var förra gången,  har så mycket större självinsikt och vilja nu.

Pojkvännen ska på möte på torsdag och hoppas också få komma iväg...konstigt vore om han inte fick det... hur ska de klara detta om bara en får? Orosanmälan var dessutom från hans syster och gällde i första hand honom så får han inget river jag upp himmel och jord.