Jag mår inte bra, ska till doktorn för prov igen på tisd. ska på mera röntgen och mera läkarbesök, nu har jag tappat räkningen på alla ggr. Nu har jag träffat min ordinarie husläkare och han satte fart när han fick höra hur dålig jag var. Tråkigt att flera sjukdomar kommer samtidigt, i morron ska jag ringa biståndshandläggaren och få mera hjälp. Jag orkar inte äta och dricka, och inget annat heller.

Igår fick jag följa med flickorna till Plantskolan, det var ett roligt avbrott i all tristess. Det är inte bra att bara ligga och grubbla. Ä dottern har varit hemma och lagat mat till mig, mat som jag tycker om. Inget är gott. Så har vi ätit så jag får sällskap. Fryser i små förpackningar som jag kan ta upp, jag äter knappt halv portion, och är sedan så proppmätt.

En dotter skjutsar mig när hon kan och en ringer och tröstar mig när jag är lessen.
 

Jordgubbsrester från lördagen, jag stoppade ner dem i frysen när jag ätit  av dem i 3 dagar, Inget får förfaras och jag orkar inte äta så mycket i taget då min matlust ligger i botten. Men jättegoda var de, jag brukar inte köpa "gubbar" före midsommar men när jag får dem går det bra att äta.

I måndags var jag hos husläkarakuten för fjärde gången sedan slutet av mars, dess utom har jag varit en gång på kirurgen. Han skrev remiss till lungröntgen som hade Drop in på eftermiddagen samma dag. Mycket åkande, jag blir så trött, då hade jag dottern med mig. Jätteskönt.

Nästa vecka får jag svar på det, hostmedicin fick jag också.

Jättejobbigt är det.

Igår var en så rolig dag, hade besök av brorsbarn, två av dem kom från Skanör och det är så roligt att höra om deras minnen av sin barndom. Jag är den ende som är kvar av deras fastrar och farbröder, därför är det bara mig dehar att fråga. De var många syskon och inga barnbidrag och blöjor fanns förrän de yngsta barnen kom, det var jobbigt för dem men de var många och kunde roa sig med mycket utevistelse, fotboll ute i hagen med grannbarnen m.m.

Ja, de berättade sina minnen och jag fyllde i av mina minnen, det var en givande stund. Vi fikade inne sedan gick vi ner och ut och tittade på mina blommor, gick ett varv runt huset och tittade på parken. Där på framsidan mötte jag Eva som var hemma från Byske, hon har hjälpt sin Mamma att flytta hit, Eva har jag inte träffat på flera år, men hon ropade på långt håll Hej M-L. Nu hade jag vänner omkring mig från långt söderifån och långt norrifrån på samma gång. Världen är liten ibland.

När de skulle åka sa Ove, nu har vi fått vara tillsammans i nästan tre timmar, det var ingen brist på samtalsämnen, det hade kunnat räcka till 3 timmar till. Jag var hur pigg som helst, just då var alla sjukdomar som bortblåsta. Efter maten vilade jag i 2 ½ timme, det var skönt.

Vi undrade varför vissa dödsfall som inträffat har tystats ner, min bror mistade 2 barn på trettiotalet, det pratade de aldrig om, de yngre syskonen visste nästan inget om det. Nu kan vi prata om det och kanske lösa några svåra knutar, det var ju barnsjukdomar och lunginflamation och sådant klarade man inte då.

Har hört en farbror här som berättat att han mist ett litet barn på 50 talet, det har de aldrig pratat om, han har svårt fortfarande att tala om det fastän det är 60 år sedan. Nu ville hans dotter att han ska skriva ner sina minnen, men det är svårt för att pappret blir vått av tårar, sa han.

Nu är det ju så att man ska prata av sig och på så sätt lösa sorgen, då skulle det gömmas i minnen som ändå aldrig släpper en.

Den här vackra rosen fick jag i går.

i dag heller. Men även den läkaren försökte få mig att tro på att det inte är något farligt. Nu måste jag på mamografi först, får komma tillbaka om en månad.

Sedan till det roliga, igår när jag gick förbi omvårdnadsboendet fick jag för mig att stanna och läsa om det kommit några nya. Då upptäckte jag att min väninna från tonåren flyttat hit. Idag har jag varit upp till henne, hon blev så glad. Vi har inte träffats på några år då det inte är så lätt att förflytta sig, hon sitter i rullstol sedan drygt 20 år. Har bott ensam i lägenhet sedan maken gick bort, fyller 90 i höst. Nu kan vi ses ofta igen, hon är alltid glad och positiv, och komihåget var det inget fel på. Det är vad jag behöver, nu kan de skjutsa henne till mig om hon vill och orkar, vi bor i husen intill varandra, det är bara korridoren emellan.

Passade på att fota några av mina blommor idag, de blommar så fint, det är flera av dem som jag satte i febr.

Började med 2 sådana här stora krukor som jag satte skott av de pelargonner jag klippte av i febr. När de var rotade satte jag dem i småkrukor, 2 st i varje. De har nu börjat att blomma nere i korridoren, där är ljust men inte så vamt som i lägenheten. Ibland kan det bli 2 färger i krukan när jag satt 2 plantor. Det tycker jag är lite kul. Sedan blev det en kruka till, har inte orkat att plantera om dem, gav frissan ett par skott häromdagen, hon är också intresserad av blommor.

Har minskat lite på medicin mot oron, jag blev alldeles för trött, nu känns det som att jag ska orka ta mig upp igen.

Några dagar till sedan kanske jag får besked. Träffade en kvinna som jobbar på omsorgsboendet en dag, jag berättade om mina knölar i huvudet, sådana har jag också, sa hon. Jag fick känna på den, vi har samma fel, då blev jag lugnare hon såg så pigg ut.

Jag oroar mig gärna i förväg, men då hinner jag ju oroa mig flera ggr. Dumt.

modemet trasslat, det gick inte att slå på och då får jag ingen kontakt med yttervärlden.

Idag var Y sonen hem och tittade på det och han lyckades få på det. Så nu går det ett tag igen. Det blev så långsamt att inte komma ut, när jag sitter här ensam och inte orkar något annat.

Idag har jag varit till Ä dottern och ätit lunch, det var roligare än att sitta ensam hemma. Så fick jag en promenad också.

För någon vecka sedan tog de bort ett av mina älskade äppleträd igen, de är ca 130 år och jag tycker de är så knotiga och vackra, lika som vi gamlingar som bor här. Men de ser inte skönheten i dem.

De har inte satt några nya utan de bara sågar bort några i taget av de gamla.

Vi har kallt och blåsigt men ändå ganska soligt väder, det kunde få vara varmare, men det kommer väl en dag när vi klagar att det är för varmt.

Dagarna går sakta, när man inte är bra. På torsd, ska jag till kirurgen, får se om jag får något besked sedan.

Ja, jag har inte orkat med bloggen en tid, är inte så bra, har varit hos doktorn 3 ggr på 4 veckor. Alla prov är så bra, men jag mår inte bra, nu har jag fått en remiss till lasarettet för provtagning och ev. operation. Man ska vänta, vänta och vänta.

Det är jobbigt och mycket oro som tar all energi, har inte energi över till att orka äta, Jag äter varje mål men det är knappt en halv portion,sover helst både fm och em. Hostar fortfarande och det ena och det andra, knölar både här och där..

Jag vet att jag är gammal, men har varit så pigg de senaste 4 åren, har det så bra och trivs med mitt boende. Varför blir det så här..

Igår tog jag mig ner till träffpunkten på berättarträff, jag fick berätta lite av mina barndomsminnen, det var en farbror  som också berättade lite, de andra vågar inte. Det var andra som berättade men inte av våra gamlingar, det var yngre människor.

Det var flera som saknat mig när jag inte orkat gå ner. Det känns skönt att de tänker på mig.

I förra veckan kom en väninna upp med en tulpanbukett när hon fått höra att jag mådde dåligt, flera ringer också.

Har varit ute i mitt lilla land idag, nu är snön borta och jag hittade mina Kungsängsliljor, det var jag glad för, Julrosorna var det knopp i nu, de har legat under meterhöga drivor sedan början av dec. Doftviolerna kommer m.m.

Snön kommer från när de skottat på parkeringen, det är skönt för dem att lägga upp den på närmaste plats men inte för landet och blommorna.

Idag var jag till kyrkan på träff. Då var det en man som berättade och visade bilder från en semester för ca 30 år sedan. Familjen med 3 barn och några andra barn bestämde sig för att försöka bränna lera. De grävde upp lite lera i botten på en bäck, fixade en drejningsskiva av ett bilhjul och byggde en ugn av lera att bränna leran i. Sedan drejade de och brände med mycket gott resultat. 3 veckor tog det med hela proceduren. Vilket minne för de 6 barnen och föräldrarna, att arbeta och experimentera tillsammans en hel semester, detta hände i södra Dalarna. Jag var helt stum av beundran.

Han hade också gjort kaffekoppar och andra saker som var glaserade, som var väldigt fina. Och allt detta hade de dokumenterat med bilder och allt.

Vi har trevligt på våra samlingar men det här slår allt annat.

Nu hoppas vi på regn så att all snö och is fösvinner.

De här Krokusarna såg jag igår när jag gick till affären, om jag vände blicken åt andra hållet var det massor med snö kvar.

har gått av april, bilden tog jag för en vecka sedan. Det är vintergäck i en trädgård här i närheten.  Något mindre med snö nu,  men i morse när jag tittade ut var det ny snö, bilarna var vita och marken. Det kanske tar med sig lite damm när det försvinner. Idag har det varit kallt och blåsigt.

Igår hade jag besök av en kille, 70 + , som är barnbarn till dem jag berättat mycket om i mina Minnen, har gjort ett släktregister till dem, som tack för en fin barndom. Det var han tacksam för och han tycker det är så intressant att läsa det jag skrivit om hans farmor och farfar. Sin farfar har han inte träffat.

Idag har varit en låånng dag, var till en tant och pratade en stund, annars är det tyst och stilla.

Jag är så trött, sover gärna både fm och em.

I morron hoppas jag att jag orkar gå ner till träffpunkten.

Sommartid men ingen sommar här, det är så kallt på nätterna men väldigt soligt på dagarna. Har gjort i ordning på balkongen men det är för kallt att sitta ute. Är ute en stund ibland för att få lite sol på mig.

Som alltid så är det så tyst och lugnt här när det är helg. Det är mera rörelse här på vardagarna. PRO har inget på helgen och då är caféet stängt, där är det ofta folk annars.

Sitter ensam och har lite långsamt. I lördags fick jag följa med flickorna och handla, det är roligt att komma ut ibland och se lite annat och få prata av sig lite. En dag träffade jag en väninna och hennes man och blev bjuden in att prata en stund. De bor längre ner i huset, vi ses ibland.

Jag har en konstig torrhosta som inte vill ge sig, känner mig inte förkyld, men hostar. Har varit hemma från kyrkan hela helgen, det är jobbigt att hosta när man sitter i en stor samling. Då tror de att jag sitter och smittar dem som sitter omkring.

Den här cypressen står vid vägen när jag går till min mataffär. Den är grön och fin året om.