Mitt liv som basketspelare

Helena om barnstjärnor.

Mitt liv som basketspelare
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren

I lågstadiet bildade jag och mina klasskompisar vårt första basketlag, med det egenhändigt påhittade namnet “Dribblisarna”.
Hela mellanstadiet var sedan en tid av träning en gång i veckan och matcher varannan helg. Vi hade kul.
En period var det någons storasyster som tränade oss, en annan var det någons pappa, och så förstås den spännande perioden med ett par (snygga) halvvuxna killar från klubben.
Jag var aldrig någon stjärna. Visserligen hade jag min envishet och min tävlingsinstinkt. Men någon direkt talang hade jag inte. Inte i basket i alla fall.
Eller, rättare sagt, det fanns andra som lyste klarare. Helena och Helena till exempel (samma namn på oss tre, men helt olika boll­kontroll).

När Helenorna plockades till A-laget i högstadiet blev vi medelmåttor kvar. En stor del av lagkänslan och sammanhållningen var därmed bruten. Det året slutade jag spela basket, och en lång kärleksrelation var över.
Det finns självklart många aspekter av idrottssatsningar och hantering av talanger. Helt klart är att barns idrottande förändrats över åren.
När mina barn i modern tid testat gymnastik, basket, fotboll och ridning, så har det i vissa fall väldigt tidigt varit fråga om många träningstimmar och tydliga “satsningar”. Framför allt inom gymnastiken, enligt min erfarenhet.
Jo visst, gymnastikklubbarna säger att barnen själva älskar att träna många många timmar i veckan, och kanske är det så. Men jag känner inte någon familj som inte är lite stressad över hur schemat ser ut i veckorna. Träningar på kvällar (när ska man äta middag tillsammans?), matcher på helgerna, lottförsäljning och brödbak däremellan. Den fria
tiden är inte så himla fri nuförtiden.

Såklart är idrotten en fantastisk enande kraft. Men för vems skull drivs elitsatsningarna ner i åldrarna. Det är väl inte barnen som efterfrågat dem?
Läs Fredrik Kullbergs artikel om elitsatsningarna inom barnidrotten i det här numret av Icakuriren. Och försök att simma lagom lugnt.

 

PS Kom och hälsa på oss på bokmässan i Göteborg! På fredag 24 september kl 14.30 delar jag ut förstapriset till Emma, vinnaren i vår novellpristävling (läs mer på sidan 79).
Tack för alla bidrag, närmare 700 stycken. Det var sommarens roligaste läsning för mig

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top