Vårt träd blommar för fullt. Ser nästan ut som om det var fluffsnö på kvistarna. Snart ör det vackra över för denna gång. En del av blombalden har redan börjat trilla av. Då har vi haft tur med vädret ändå. Hade det regnat kraftigt, hade lyckan varit ännu kortare. Det har blommat fint nu sedan i lördags. Det går framåt med knäet. Igår gick jag till centrum och tillbaka, ca 1½ km. Därtill handlade jag i ett par butiker. Allt detta utan att sitta ner för att vila. Knäet svullnar rejält, trots hel stödstrumpa, men det värker inte så farligt. Nu tar jag bara 2 Alvedon till natten. Klarar mig på det. Har ont på nätterna en del.

Kväll får det lov att bli sushi och ett glas kallt rosé för att fira blomningen av trädet utanför sovrumsfönstret. Trädet är ganska stort. Vi bor på andra vångingen och har toppen utanför. Fortfarande inte utslaget närmast väggen. Där kommer solen inte åt förrän sen eftermiddag och kväll. Vackert är det i alla fall. Tyvärr varar det inte så många dagar, innan blombladen faller av. Njuter medan blomningen pågår.

Det är inte riktigt dags för Hanamin. Kanske i morgon? Trädet på andra sidan gården står i full blom, men det står mer skyddat och solen kommer åt längre. Håller tummarna för morgondagen. Förra året varade blomningen inte ens en hel vecka. Synd, för de är vackrare på trädet än som snö på marken.

Är det dags för Hanami i morgon? Vi firar den japanska körsbärsblommefesten på skoj. Trädet utanför vårt sovrumsfönster är inte körsbär, men nära nog. Den kommer nog att vara i blom i morgon, om värmen fortsätter. Det är 22 grader idag. Härligt. Det får bli japansk mat, när trädet blommar.

Vi var på Bruce Springsteen igår kväll. Den nya arenan i Solna har en del klara brister, då det gäller tillgänglighet! Det finns ingen vettig kollektivtrafik dit och det går inte att komma i närheten med egen bil. Hur har de tänkt? Det finns extrabussar från Sundbyberg resp Mörby vid evenemang, men det är en bra bit att gå även från dem. Särskilt om man hänvisas till A och B entréerna, vilket de flesta verkade vara. Väl inne, fick vi gå nästan hela långsidan igen, för att komma till våra platser. Maken frågade, om man inte kunde gå ut från den andra kortsidan (närmare bussarna). Jo, man kunde åka hiss ända ner, men då fick man lov att kontakta en utrymningsvärd. Gissa hur det gick, när 55 000 personer skulle ut samtidigt. De vi pratade med visste inte, att det gick att komma ut annat än där vi kom in. Alltså traska 500m en gång till i onödan. Skyltningen till sittplatserna var OK, men inga andra skyltar om utgångar, toaletter etc. Jag frågade om var bussarna stannar några dagar innan, men ingen vare sig på Arenan eller SL kunde svara. Sådant är viktigt, när man har svårt att gå! Hörde att en man i rullstol fick sälja sin biljett, för han kom inte in. Nåja, man satt bättre och hade bättre benutrymme och framför allt trappstegen på läktaren var lägre än på Globen. Ljudet var inte topp. annars var det en bra konsert.                Bruce sjöng, sprang och hoppade i 3 timmar! Att han orkar. Det var inte ens någon kortare paus mellan de närmare 30 låtar han hann med! Detta var andra kvällen i rad. Nu skulle han till Åbo med 2 konserter och sedan tillbaka till Stockholm för en 3:e konsert den 11 maj. Vi är inga jättefans, men visst har han gjort en hel del fina låtar - både rockiga och ballader. En av de senare gjorde att alla tände sina mobiler. Skönt att de levande ljusen är borta numera.

Har haft det besvärligt med knäet tidigare i veckan. Så pass att jag tillbringade 6 timmar på eftermiddagen Valborgsmässoafton på akuten. Inga proppar enl ultraljud och ingen infektion, när såret inspekterades, protesen på plats också. De påstod att jag hade 38.5 i temp, när jag kom in. Det kändes inte så. CRP var inte heller förhöjt. När jag åkte hem, var tempen 37.1. Säkert felmätt första gången. Blev rädd att det skulle vara infektion på gång.... Hur som helst fortsatte det onda ett par dagar till. Kunde inte längre stå på benet, än mindre göra de delar av träningsprogrammet, där jag ska stå på det benet.    Har tagit bort de 17 klamrarna (agrafferna) idag hos distriktssköterskan. Ett steg framåt. Det andra steget är att jag tog många steg idag! Jag promenerade (sakta och försiktigt) till Centrum ToR ca 1,5 km. Var på Rotarymöte, på lab och hos sköterskan (allt i samma hus, men ändå). Kändes härligt! Har ont, men inte värre än efter träningsprogrammet.     Det går inte att göra nytt stycke!    Medan jag väntade på min tur för PK-provet på lab, hittade jag ett trevligt recept på citronsorbet! Bara att gräva fram glassmaskinen. Skickar maken att handla citroner. Jag tog en bild av receptet. Brukar använda mobilen som anteckningsblock. Det går att läsa, inte mer, men det är ju det som är meningen.   Hoppas alla får en fin helg!

Jag är inte riktigt nöjd med mitt knä. Kändes som om det helt plötsligt under natten till fredagen blev sämre. Har haft svårt att gå ens med vtå kryckor. Det skär så illa, där protesen sitter. Får väl ringa till ortopeden i morgon, om det inte blir bättre. Kan inte göra de övningar, där jag ska stå på vänsterbenet. Hoppas det är något övergående! Det är tidigt, jag vet, men man är ju otålig...

Vi öppnade en liten  flaska portvin för ett glas till en bit ost efter maten. Det är en flaska som vi köpte i London 2002-03. Då var den nybuteljerad efter att ha legat på ekfat i 10 år. Drygt 20 år gammal nu alltså. Den var inte ljust brungul längre, men smaken var det inget fel på! Korken däremot blev det bara smulor av, trots att flaskan legat ner hela tiden. Vi fick använda tesil för att få bort de största korkbitarna. Resten kör vi genom Melittafilter, så även de mindre smulorna försvinner.

Fick komma hem från Furuhöjden idag. Skönt! Nu gäller det att fortsätta träningen, även när det gör int och tar emot.

Det man behöver är på fel ställe! Mobilen mm. Hittade ett kort förkläde med stor ficka. Den får duga som kängurupung. Idag t o m färgmatchad!

Det känns bättre, men är fortfarande jobbigt. Ligger jag still, inte för länge dock, så har jag inte smärtor längre. Ett steg framåt. Gör jag det senare i bokstavlig bemärkelse, så gör det ont. En oförsiktig rörelse - då gör det rejält ont. Det är så trårarna sprutar och jag stönar. Stackars maken blir orolig. Känns i alla fall, som om det blivit mindre smärta. Nätterna är värst. Sover ett par timmar, sedan börjar det värka. Ispack och smärtpiller, gör att jag somnar om och vaknar igen efter ett par, tre timmar med värk... Rundgång på det sättet. Benet svullnar kraftigt, när jag tar av stödstrumpan och det är väl det som ger värken. Helstrumpan ska jag ha 8 veckor. 7 kvar alltså.

Igår satt vi ute på terassen på rehabkliniken vid em-fikat. Idag regnade det på fm och verkar blåsa friskt, trots att solen tittar fram nu på em. Hoppas det blir fint i morgon, så kanske jag kan ta en kortare promenad runt gården. Vi tar med fika, så vi kan sitta i solen.

 De första 2 veckorna är värst, sägs det. En vecka kvar tills det vänder m a o. Ser fram mot det. Bitvis är det jobbigt. Har fått kylklamp att ha på knäet på natten. Det börjar värka och svullna, när den långa stödstrumpan tas av.

Är kvar på Furuhöjden. Vet inte när jag ska hem. Olika bud beroende på vem man pratar med. Egenträning gäller idag söndag.  Det går bra, men gör ont! Bara att bita ihop.

Försökte få över bilder från min iPhone till iPaden, men har inte rätt sladdar med mig. Har tråkigt och åker gärna hem. Bra för maken, att jag är här. Tror att han är och har varit mer orolig över operationen än jag.

Tisdagen blev mest väntan. Kördes in i förberedelserummt försr kl 14. Var  på plats enl order kl 7. Operationen var klar 1/2 5. Var tillbaka  på avd på kvällen. Jobbig natt och onsdag. Jag blir mest bara snurrig av morfin. Natten därpå var det en invandrarkvinna som kom från operation. Med henne földe hel tjocka släkten med småbarn och allt. De gick vid 21.15. En syster stannade och skulle sov på en stol! Nu blev den opererade kvinnan dålig - blodtrycksfall och i mitt tycke pnikångest det blev i alla fall mycket spring. När det lugnat sig, började de prta allt högljuddare.  Jag sade till vid 00.15 och sade att jag ville sova! Som tur var fanns ett ledigt rum, såde fick flytta tillfälligt. Vilken pärs.

Igår mådde både jag och min andra rumskamrat bättre. T o m maken sken upp när han kom på besök. Idag har jag  flyttats till Furuhöjden i Täby för et par dagars intensivrehab. Kan ju vara bra att veta vad man tål s a s.