Bert Sundström om livet som korrespondent: ”Jag blir lugn när det är bråttom”

Rädd är han aldrig. Bert Sundström säger det lugnt och eftertänksamt.

– Inte ens när flyglarmet går klockan sex på morgonen i Kiev och jag inser att nu har kriget brutit ut.

Vi ses utanför tv-huset i sommargrönska i Stockholm. Den gamla arbetsplatsen låg i utkanten av centrala Moskva.

Det är juli och Bert Sundströms dagar är fyllda av sändningar i SVT från tidig morgon till sena kvällar. Det alltmer komplicerade kriget i Ukraina och alla förvecklingar kring Putins agerande kräver stora arbetsinsatser för hemmaredaktionen.

– Visst kan jag sakna tillvaron ute i fält, men att få möjlighet att informera tittarna om det som händer är ett minst lika intressant och viktigt uppdrag.

Den där morgonen i Kiev för ett och ett halvt år sedan var Bert Sundström ensam på sitt hotellrum. Han hade varit en vecka i Kiev, kriget var på gång men ingen visste när. Fotografen hade inte blivit insläppt i Ukraina och ett annat SVT-team hade dragit vidare.

Det var då sirenerna började tjuta. Men det fanns ingen tvekan. Bert begav sig ut och en stund senare rapporterade han hem i första livesändningen som skulle följas av många fler.

– Jag blir lugn och strukturerad när det är besvärligt eller bråttom. Inte nervös eller virrig, och dessutom har jag lång erfarenhet, så jag vet vad jag ska göra, konstaterar han.

Slutade umgås med människor

Han bodde av och till i Moskva i 20 år och pratar flytande ryska. Han är gift med ryska Irina och man skulle kunna tänka sig att familjen som också inkluderar två barn skulle ha ett stort ryskt umgänge, men så blev det inte när det politiska klimatet hårdnade alltmer.

– Vi levde i en egen bubbla och umgicks med väldigt få släktingar och bekanta. Min fru och jag var annorlunda och kunde inte smälta in när samhället hade glidit isär och världsbilden var att Putin är toppen, att vi har censur i Sverige och att svenska makthavare är bögar.

Bert Sundström drar inte på munnen när han berättar om absurditeterna. Han är genuint sorgsen över att den förändring mot ökad demokratisering som mötte honom 2001 när han första gången landade i Moskva dog och ersattes av rädsla och förtryck.

– Då var Ryssland ett öppet samhälle och folk kunde prata om ett närmande till Västeuropa. När jag sa att jag kom från SVT var mottagandet varmt och människor ville gärna prata med mig.

Med förändringen och den förvrängda världsbilden som följde på Putins propaganda-apparat blev livet annorlunda för Bert och hans familj.

Umgänge och ett socialt liv kom att ersättas av besök på utställningar och konserter på tu man hand eller med några få närstående. Men det var inte bara av ondo, för Bert hade behov av lugn och ro när kom hem från krävande resor med lite sömn och långa arbetsdagar.

---

LÄS ÄVEN: Tetiana flydde från kriget i Ukraina: ”Att få jobb var som en julklapp”

---

Det är inte svårt att förstå längtan efter avkoppling hemma i soffan. Livet som utrikeskorrespondent är inte bara stimulerande, det är ibland livsfarligt och Bert Sundström var riktigt illa ute i Kairo när han överfölls och knivskars svårt.

Året var 2011 och han var i Egypten för att rapportera om upproret mot presidenten och det var oroligt ute på stan. Den arabiska våren hade blivit höst.

– Jag insåg inte faran förrän jag hamnade utanför området som kontrollerades av polis och militär. Jag blev omringad av en mobb, det dök upp andra som ville slå ihjäl mig, en karl ville sparka sönder ansiktet på mig och jag förstod att jag där och då riskerade att dö.

Det var kanske Berts berömda lugn och sinnesnärvaro som räddade hans liv. När angripare stampade på hans huvud gjorde han instinktivt det han kunde och tog upp sina armar som skydd.

– Men när jag känner en kniv gå in i ryggen, då är jag inte lugn.

Bert vet inte vilka som räddade hans liv och såg till att han kom till sjukhus. Det sägs att det var soldater som sköt varningsskott som fick angriparna att bryta. Han var redan medvetslös med punkterad lunga, skallskador och knäckta revben. Det var oklart om han skulle överleva.

Väl i det närmaste återställd var det en självklarhet att återvända till jobbet och det har blivit många nyhetsinslag och reportage sedan dess.

Utforskade världen

Ändå var yrkesvalet inte helt självklart. Uppväxt i Stora Tuna i Dalarna med samhällsintresserade föräldrar som gillade att resa väcktes intresset för rättvisefrågor hos sonen. Bert började som student själv utforska världen och hamnade i Buenos Aires där han försörjde sig som lärare i engelska.

– Efter några år insåg jag att jag ville satsa på ett yrke där jag själv kunde bidra till en bättre värld. Jag funderade på att bli läkare eller kanske brunnsborrare och se till att människor fick tillgång till rent vatten.

Men det blev journalisthögskolan och praktiktermin på SVT där Bert bad att få vara på utrikesredaktionen, och där blev han kvar.

När Bert kom till Moskva på tidigt 2000-tal var ryskan fortfarande knackig trots några nybörjarkurser på SVT. Han hyrde in sig hos en rysk familj för att få möjlighet att tala ryska dagligen.

– Familjen bestod av Irina och hennes barn som nu är mina. Hon var musiklärare och musik och kultur var gemensamma intressen, liksom matlagning och familjeliv.

I dag bor alla i Stockholm. Bert kände att han var färdig med Ryssland och Moskva, och i våras gick flyttlasset från tjänstebostaden vid den tolvfiliga motorvägen till en närförort vid vattnet i Stockholm som han och Irina skaffat långt tidigare.

Arbetsdagarna på utrikesredaktionen är fortfarande fyllda av snabba beslut och initierade inslag i nyhetssändningarna men visst finns längtan ut i världen kvar. Bert skulle inte tacka nej till en ny stationering, men reportageresor med hemmaredaktionen som bas duger gott.

– Jag har inga planer på att gå i pension, men jag inser ju att jag börjar bli äldre. Jag kan inte längre jogga för knäna är trasiga men i en liten stad som Stockholm finns alla möjligheter till allt man kan ha lust med. Bara en sådan sak som cykelbanor.

Och så förstås utsikten över vattnet, fågelsång och lugnet i det egna hemmet som inte längre är en tjänstebostad.