Trädgården är bäst på morgonen. Den där friska, klara luften på hösten och ljuset som glöder och glittrar i frosten.

Mitt kanske 60 år gamla körsbärsträd bara älskar jag alla årstider. Så här ser bladen ut strax innan de faller.

Det är spännande att odla de frosttåliga asiatiska bladgrönsaker som sås i juli och skördas i oktober. Det är första gången jag gör det och det fungerar! Så här såg min pak choi ut häromdagen, efter en sällsynt kall natt. Spenat och rättika har jag också. Blir mer nästa år!

Nu har den fina pumpan jag odlade i landet fått ett leende – och en kompis. Jag köpte en i affären också. Sonen och dottern skar var sin och se här fina blev de. Helt olika och båda fina på sitt sätt tycker jag.

Ska den hinna, knoppen på mossrosen och alla andra rosor som står i startgroparna för en andra blomning? Varje daggig morgon är en gåva, men snart har fukten förvandlats till dräpande frost. I väntan på dödsstöten tar jag in en kvist då och då. När rosenknopparna har kommit en bit slår de snällt ut inne i värmen.

Första frosten kom i natt, med silverkantade blad. Så passande att vakna till detta den första dagen i oktober, och ändå lika överraskande ändå. Hade tänkt skörda lite mer kryddor, hade tänkt att ta in honungssalvian redan första helgen - men hann inte. Nu får vi se om den klarar sig.

Trots att det är bitterljuvt drabbades jag av ett euforiskt rus av all skönhet i morse  när jag gick runt och tog lite bilder. Ljuset var glödhett, men luften krispigt kall. Magiskt!

Såg en mystisk blommande buske på väg till jobbet, finns i korsningen S:t Eriksgatan-Karlbergsvägen om någon har vägarna förbi. Vet du vad det är? Blomman är som en fluffig gul boll och bladen nässlelika tandade. Ser örtlik ut, men busken är ungefär en meter i omkrets. Kan du lösa mitt mysterium.

Så här fint blev det på trappan hemma när jag kånkade bort pumpan från grönsakslandet. 5,4 kg väger den. Ska slakta den när det blivit oktober, gröpa ur den och göra en pumpapaj.

Jag var hos min gamla kompis Katarina och hjälpte henne att få fint i en perennrabatt. Det blev mycket bättre bara genom att rensa upp och koncentrera rosenmalvorna och nävan till ett ställe. Sedan hade jag med lite smått och gott från min rabatt, sådant som håller på att ta över: vitlysing, bolltistel, stockros, vårtörel. Jag var glad över att få rensat i röran, Katarina var glad över att få en massa fint. Sedan åkte vi förstås till handelsträdgården också och köpte en massa fint.

Den här taklöken har alltid, i alla fall sedan 40-talet, vuxit på berget utanför det missionshus där jag bor. Det berättade folk i byn när vi flyttade in. Jag tipsade POM, Programmet för ökad mångfald, som jobbar med att samla in gamla perenner i Sverige och nu är några smålökar på väg till SLU i Uppsala för provodling.

Känns kul att kunna bidra med något till en verksamhet som jag tycker är toppen! Tänk alla vackra och nyttiga växter som har förts vidare genom generationer. Det betyder mycket för oss alla att de bevaras för eftervärlden. Här kanske framtidens bot mot vissa växtsjukdomar finns, eller varför inte bot mot människosjukdomar.

Kanske var det Julia, som var vaktmästare i missionshuset, som fick taklöken från någon granne och planterade. Hon skulle nog bli glad att någon brydde sig så många år senare.

Så här kan jobbet på Icakuriren också te sig. Kan berätta att det vara skitsvårt att avgöra vilket toapapper som var mjukast.