Den här taklöken har alltid, i alla fall sedan 40-talet, vuxit på berget utanför det missionshus där jag bor. Det berättade folk i byn när vi flyttade in. Jag tipsade POM, Programmet för ökad mångfald, som jobbar med att samla in gamla perenner i Sverige och nu är några smålökar på väg till SLU i Uppsala för provodling.
Känns kul att kunna bidra med något till en verksamhet som jag tycker är toppen! Tänk alla vackra och nyttiga växter som har förts vidare genom generationer. Det betyder mycket för oss alla att de bevaras för eftervärlden. Här kanske framtidens bot mot vissa växtsjukdomar finns, eller varför inte bot mot människosjukdomar.
Kanske var det Julia, som var vaktmästare i missionshuset, som fick taklöken från någon granne och planterade. Hon skulle nog bli glad att någon brydde sig så många år senare.