Har precis avnjutit en av den svenska husmanskostens verkliga hardcore-rätter, bräckt rimmad oxbringa med skånsk potatis. Det är så j***a gott att klockorna stannar, så fjärran från både GI och viktväktarna man kan komma, en sanslös  orgie i fett, salt ock kolhydrater. Möjligen handlar mina starka känsloyttringar om att det nog är tio år sedan jag åt denna höjdare senast, en alltför lång tid. Men det är inte självklart att man hittar rimmad, eller för den delen orimmad oxbringa i våra vanliga butiker. Möjligen håller det på att ändra sig för det var precis vad jag gjorde häromdagen.

Denna bit rimmad oxbringa (som av någon anledning säljs ihoprullad och nätad) kokade jag tillsammans med lök, morot, timjan, vitpeppar och lagerblad i ca 2 timmar (utan nät så man får ett flak som enkelt kan skivas snyggt). Snabbkylde sedan bringan ute i vinterkylan under 1 timme, i press mellan två fat och med en gjutjärnsmortel som tyngd (idealet är så klart att koka den dagen innan). Sen var det bara att skiva upp och bräcka skivorna i stekpannan med lite smör. Till detta alltså skånsk potatis, dvs tärnad råstekt potatis, stekt tillsammans med hackad lök, stuvad i mjölk och grädde, smaksatt med salt, vitpeppar och gräslök. 

För att göra denna rätt helt komplett krävs bara ytterligare en detalj, en klick ljus dijonsenap. 

/Måns

Damma av din gamla ättiksflaska. Den kan faktiskt tas fram vid fler tillfällen än till julens och midsommarens sillinläggningar och när det är dags att göra rent badrummet, för nu är syratrenden här. Redan i höstas bjöd Winborgs in till syraworkshop och häromdagen, när jag var på uttagningen till Bocuse d´Or på restaurangakademien (se inlägg 20/1) blev jag påmind. Till lunchens kalvrostbiff med potatispuré bjöds det på råpicklade grönsaker. Så himla gott att jag var tvungen att försöka räkna ut hur de hade gjort. Ungefär så här tror jag:

1 dl ättika, 12 %

2 dl strösocker

3 dl vatten

1 tsk salt

1/2 blomkålshuvud i buketter

1/2 rödlök, tunt skivad

3 sellertstjälkar, skivade

Koka upp ättika, socker, vatten och salt. Häll den heta lagen över grönsakerna i en bunke. Det går att äta dem redan när de svalnat men de blir ännu godare om de får dra ett par timmar, gärna över natten.

Blev rätt så likt det jag fick på RA. gott blev det i alla fall!

/Måns

 Ni missade väl inte premiärprogrammet av Landet Brunsås igår? Icakurirenmedarbetaren Lotta Lundgren och de två roliga killarna Henrik Schyffert och Erik Haag lotsar oss genom den svenska matkulturen sökande svaret på frågan om varför vi äter som vi gör. Verktyget är Infotainment, det vill säga bildning som underhållning, genialt hanterat av programmets producent Karin af Klintberg med produktioner som Värsta språket och Världens modernaste land bakom sig. Första programmet handlade om varför vi svenskar tar till oss utländsk mat med sådan entusiasm och det kom fram en hel del intressanta och tänkvärda svar.

Du kan se programmet här. Missa inte heller Lottas sköna blogg, Om jag var din hemmafru.

/Måns

 Det är vad jag hoppas i alla fall, för först måste han placera sig på mint 12:e plats i EM i Geneve som avgörs i juni. Då är han kvalificerad till Bocuse d´Or, VM i matlagning, i Lyon i januari nästa år.

Men vi tar det från början. Bocuse d´Or är sedan dryga 20 år tillbaka världens mest prestigefyllda tävling för kockar som avgörs vartannat år alltid i franska Lyon. Sverige har varit rätt så framgångsrika med en seger och flera andraplatser genom åren. Den svenske representanten utses genom en kvaltävling som alltså avgjordes igår på Restaurangakademien i Stockholm. De tre kombatanterna var Anders Vendel från Vendel at Sturehof i Malmö, Magnus Lindström Swedish Taste i Göteborg och Tommy Myllymäki från Julita Wärdshus. De hade först nominerats av den svenska Bocuse d´Or akademien som består av idel ädel kockadel med Mattias Dahlgren i spetsen.

Tävlingen bestod i att på 5 timmar laga två minst sagt avancerade rätter på lika många givna huvudråvaror, den här gången handlade det om kalv och hälleflundra. Och den som lyckades bäst enligt juryn var alltså Tommy Myllymäki. "Sinnlig konstnärlighet och med absolut känsla för det nylagade" löd motveringen. 

/Måns

Igår var det dags för Skafferi Stockholm, öppet potatislager ute i Årsta. Jens Eriksson, Lena Franzén och deras högkompetenta medararbetare på Wermfood exponerade och sålde vinterns gröna läckerheter av hög kvalitet och till ett hyggligt pris. Inte bara potatis alltså, vi kom hem med en massa härlig grönkål som jag ska koka idag, vitkål som ska förvandlas till brunkål, jordärtskockor som blir en soppa i veckan. Äpplen och clementiner och del annnat smått och gått fick vi också med oss. Dock ingen lök, däremot klättrade min dotter Alma upp på det stora lökberget.

/Måns

Idag är jag en glad kille, för jag har kommit ihåg att köpa kontorsklämmor i fjädrande plåt. Världens bästa påsförslutare!

/Måns

Så här tråkigt ser det ut när jag och fotografen Patrik riggar för en bild till Fredagsmyset i Icakuriren. Han tränar och ställer in ljuset med en ihopskrynklad post it-lapp i grytan istället för den läckra räkpasta som ska ligga där. Och duken orkar vi inte stryka, den sträcker vi ut med klämmor och tejp. Förhoppningsvis blir slutresultatet lite mer inspirerande. Håll ut till nummer 51 så får ni se.

/Måns

Här står jag tillsammans med Pelle Johansson från värdshuset Ulla Winbladh och vår chefredaktör Åsa. När jag inte jonglerade med en citron så lagade vi goda pannor på Det Goda Köket som gick av stapeln på Stockholmsmässan nu i helgen. Vi hade en jättefin monter där vi sålde prenumerationer och kokböcker bland annat. Förutom ovan nämnda matshow så lärde floristen Titti Näslund (du ser henne i bakgrunden till höger) ut sina bästa blomdekorationsknep och vår sommelier Charlotte Sjögren tipsade om vin till de goda pannorna.

/Måns

Igår var det Joakim, 18 som stod för middagen. Och måste konstatera: gossen är inte helt utan talang. Han gjorde pasta med tomatsås, kanske inte så avancerat tänker ni, men han rörde ner mozzarella vilket blev otroligt gott!

Jag kunde naturligtvis inte inte hålla mig borta från köket (har ett för omgivningen ganska jobbigt kontrollbehov) och såg att han gjorde ungefär så här.

Fräste 2 skivade vitlökslyftor i olivolja. På med 2 burkar krossade tomater, 1 dl vitt vin, 1 grönsakasbuljongtärning och 2 msk honung. Kokade ihop i 10-12 minuter. Vispade i 2 mozzarella i bitar som ger en härlig krämighet och konsistens. Avslutade med salt, svartpeppar och lite färsk hackad basilika. Serverades till nykokt tortiglione med lite riven parmesan och en god olivolja vid sidan om. Räckte precis till 5 1/2 hungriga personer.

/Måns

Kände redan när helgen började närma sig att suget efter en riktig söndagsmiddag av gammal klassiskt snitt var starkare än på mycket länge. Så vid gårdagens besök på bolaget så plockade jag ut en Valpolicella Classico som jag kände kunde bli ett lämpligt ackompanjemang. Efter lite diskuterande med frun så kom vi fram till kalvstek med gräddsås och inlagd gurka. Kan det vara mer söndagsmiddag? Och knappast godare heller.

Således ägnade jag dagens eftermiddag i köket åt att lyssna på sportradion, att lägga in gurka, bryna och brässera kalvstek, att göra gräddsås och en gott potatismos.

Några tips. Ha lite salt i ättikslagen till gurkan. Smaksätt gräddsåsen med lite svartvinbärsgelé. Stek kalvsteken i gryta i ugnen på 175 grader. Den blir mör, saftig och alldeles underbar.

Efter middagen marscherade hela familjen över till våra gulliga grannar och firade kanelbullens dag!

/Måns