Fråga Lund-experten Henrik Widegrens pop går hem – till och med i Indien

– När jag föreläste för läkarstudenter brukade jag ta med gitarren. Såg de ut att börja nicka till tog jag fram den och körde en låt, säger Henrik Widegren om hur han kom på att han kunde blanda humor, musik och pedagogik.

Denne öron-näsa-hals­specialist är nämligen stor i den udda genren sjukhuspop. Han har spelat in album med titlar som ”Öron-näsa-halsgodis” och ”Absolut landsting 2”. För, som han påpekar, det finns tusen sånger om kärlek men ingen om tolvfingertarmen. 

Ur Henrik strömmar det ­roliga texter. De handlar både om sjukvård och sjuk vård. Det är något Povel ­Ramelskt över hans förmåga att få in ord som epiglottit eller multiorgan­svikt i sin låtar. De spänner över många musikstilar från rock till visor. Musikaliskt är hans album ”lika omväxlande som en kväll på akutmottagningen”.

Henrik Widegrens band spelar villapop

Det var inte så att han som ung valde mellan scenen och sjukvården. Tvärtom, han ville definitivt bli läkare. Men det visade sig gå att utveckla musiken parallellt.

– Jag höll på mycket med studentspex och jag sjöng i en barbershopkör. Det är en jättebra skola i stämsång.

Som spexare har Henrik gjort det mesta – uppträtt, skrivit och regisserat. Han har också översatt och skrivit eget material till musikaler för den halvprofessionella ensemblen Lunds Musikteater.

– Mitt nuvarande band, Verklighetens folk, spelar vad vi kallar villapop. Låtar av och för folk som bor i hus. Om rotavdrag, turerna till återvinningsstationen och att renovera sönder sitt äktenskap. 

Det har blivit ett album av det också, ”Nästan normala låtar”. Medelklassen och dess strapatser är nämligen en annan av Henrik specialiteter. Att driva vänligt med Lidingöbor eller folk som har en rutig säng men knappt tid att ligga i den.

Folkbildande underhållning

Men det är sjukvårdslåtarna som hittat ut i världen sedan han även började skriva på engelska. Inte minst hans riviga musikvideo från 2020 om coronaviruset med tillhörande tydlig illustration av hur långt dropparna från en nysning sprider sig. Den skrevs och spelades in på en vecka – en akututryckning i den globala folkhälsans tjänst. 

Henrik Widegren har drygt 80 000 prenumeranter på sin Youtube-kanal och är populär i Asien. På hans hemsida presenterar han sig både på japanska, koreanska, engelska och svenska. Låten ”Never Google Your Symptoms” (”Googla aldrig dina symtom” i den svenska versionen) närmar sig fem miljoner visningar på Youtube.

– Den skrev jag efter att på kort tid haft tre patienter som sökt på heshet och fått upp stämbandscancer, när de i själva verket bara hade vanliga stämbandsinflammationer. Till min förvåning slog låten stort i Indien. Jag trodde det var vi neurotiska västerlänningar som höll på och googlade våra symptom, men tydligen gör man det på många håll i världen.

Den digitala spridningen har gett honom oväntade kontakter. 

– Folk hör av sig och erbjuder sig att skriva textremsor på andra språk till mina videor. Två statistiker i Sydkorea spelade min låt ”A Statistically Significant Love Song” när de gifte sig. En läkare i Malaysia frågade om han fick spela ”Never Google Your Symptoms” i sitt väntrum. Det fick han så klart för det är detta som driver mig – att kombinera folkbildning med underhållning. Jag tror man lär sig bättre om man samtidigt har roligt.

Henrik Widegren blev rikskänd i ”Fråga Lund”

Den ambitionen har lett till att Henrik Widegren skapat en rad föreställningar som är ett mellanting mellan show och föreläsning. Hans teman sträcker sig från skrattets hälsobringande effekter till medicinens sjuka historia. Han är en populär akt på konferenser och fester. Beroende på tillfälle och publik kan han sedan mixa innehållet så att det drar mer åt underhållning och mindre åt populärvetenskap, eller tvärtom. 

Men det var med Fråga ­Lund som Henrik blev rikskänd. Där har han suttit i den lärda panelen sedan nypremiären 2016. Ett oförglömligt inslag var när Henrik skickade ner en kamera i svalget på sig själv och filmade stämbanden i aktion. De såg inte ut som man kanske tror. (Utan mer som en intim del av kvinnoanatomin.)

Man landar förstås i frågan: Hur hinner han? Den allmänna bilden av sjukvården är ju att personalen går på fälgarna. Henrik jobbar heltid och skriver på kvällar och helger. Men han verkar kunna utnyttja även de minsta tidsluckor.

– Om man har jouren en natt och måste vänta en halvtimme på ett röntgensvar, till exempel, säger han och får det att låta enkelt att snabbt slå om till kompositörs-mode.

Han har en gitarr stående på jobbet.

Enmansföreställningen ”Bäst före”

Henriks senaste enmansföreställning heter ”Bäst före” och handlar om åldrande och åldersnoja. Idén kom ur den milda chocken när ett erbjudande om prostatacancerstestning landade i hans brevlåda. Var det dags att tänka på sådant nu?

Han ser dock ungdomligt spänstig ut när han kommer cyklande till intervjun. Under vindjackan bär han glencheckrutig väst och matchande ylleslips. I tv har han setts i såväl kråsskjorta som prickiga strumpor och storrutig kostym. (Dock inte samtidigt.) En favorit är virkade slipsar i glada färger.

– På Gustav III:s tid kunde män gå klädda som praktfulla påfåglar men nu har vi klätt oss mörkt och tråkigt i ett par hundra år. Jag vill motverka det. Varför får män inte ha färg? Eller leopard?